Första inlägget här. Kunde inte sova, ångesten är enorm. Vill bara försvinna en stund. Ska ha gäster hemma idag också för nyårsfirande.. igår såg min kille mig dricka en klunk ur vinflaskan. Vi har tidigare haft väldigt många diskussioner kring mig förbrukning. Jag tål inte mycket, och jag har inte stopp. Det är som en lampa tänds. Svårt att förklara.. igår blev han så otroligt besviken på mig.. jag vill inte dricka mer...

Ellan

Hej Karin och välkommen!
Jag förstår och känner din ångest. När alkoholen får oss att göra saker som vi normalt inte skulle göra. När människor i vår närhet blir besvikna på oss och trots all ångest och alla besvikelser så fortsätter vi att upprepa misstagen.
Men du... idag är det sista dagen på detta år. Stort för många en vanlig söndag för andra. Om vi släpper det som ligger bakom oss för en stund och blickar framåt. Vad kan du göra idag för att det ska bli en ok dag idag?
Ångesten kommer att mattas av med tiden men det gäller att inte upprepa samma mönster.
Ta hand om dig.
Kram
Ellan

Omochomigen

Å vad jag känner igen mig i det du skriver. Att bara smygsupa ger mig självförakt, och ångest... Snälla kom inte på mig!
Jag vet också hur stark alkoholen kidnappat min hjärna för att beroendesjukdomen som hålls aktiv har den största dragningskraft att ge vika. Det är svårt att inte ta första glaset, lika svårt är det att sluta dricka efter det... Men ångesten ger sig om en klarar av att hålla sig nykter... Timme för timme, eller dag för dag. Det är olika för alla, men en gemensam nämnare är att bryta suparmönstert för att aktivt ta hand om sin sjukdom tror jag. Ibland faller detta löfte och ångesten ska då nyktert accepteras. Slå inte så hårt på dig själv, idag kan du bestämma att ha en bra start på det nya året.
Kramen!

Nyckelpigan

Välkommen hit! Om du läser i andras trådar kommer du att känna igen dig! Jag håller med de andra som skrivit - försök att inte sparka på dig skälv. Jag vet att det är lätt att säga men svårt att göra. Genom att fortsätta blir vi bara mer destruktiva - vi som är så dåliga är inte värda mer... men där har vi fel! Vi är värda så otroligt mycket och istället för skam kan vi använda detta virrvarr av känslor till att ta ett första steg mot något nytt. Tänk att vakna utan ångest, att inte känna rastlösheten efter att få i sig mer a... vilken frihet. Jag kan bara säga att den finns där. Min resa har gått upp och ner och kommer nog fortsätta göra det, men nu har jag inte druckit en droppe a sedan 13/10 och idag firar jag en a-fri nyår på hotell med familjen. Mitt mål är att fortsätta så här, jag vet dock att det finns många fallgropar, jag hat dock åter funnit lugnet i att jag mår bäst utan. Även om det finns a runt mig ibland har jag innan preparerat hjärnan på vad att börja om innebär. Jag drack bara då och då men oavsett vilket hade a kidnappar min hjärna även när jag inte drack när a fanns i mitt liv. Resten av livet var en transportsträcka till nästa gång jag skulle få dricka... min resa här på forumet började för länge sedan och ett tag förlorade jag det där lugnet och körde på med vita knogar... nu ville jag inte ens ha en liten kopp vinglögg (som jag älskar) eftersom jag var rädd att det skulle sätta igång allt i kroppen igen. Den acceptans jag känner nu är värd allt och jag har för avsikt att hålla fast vid den så mycket jag kan. Ibland får jag dock tankar på ”aldrig mer” osv, ”det gick ju inte fel VARJE gång”... men då gäller det att tänka hela vägen ut. Jag har även märkt att jag kan ha väldigt roligt utan a, det är mest i början av en tillställning det kan kännas konstigt, men t o m det mattas av. Varför skulle jag riskera allt för de enstaka gånger det gick bra, för att få sitta där och känna lugnet sprida sig? Jag vet ju att lugnet inte varar så länge, jag vill bara fortsätta. Tanken att ge sig på det igen är helt irrationell och för mig visar det en del av hur lömsk a-sjukdomen är (oavsett vad man kallar den). Det är inte friskt att vilja tillbaka till det elände som oftast blev resultatet. Det ör inte värt att utsätta min familj för oron. Enda sättet för dem (och mig) att läka och må bra är nolltolerans. Jag har själv varit ett sådant barn (även om mina föräldrar missbrukade under olika perioder och aldrig slutade) och jag vet hur det känns när man hör en öl öppnas eller märker att en förälder förändrad. Man är superkänslig och kan per telefon göra fantastiska bedömningar av intoxicationsgrad (a eller annan substans).
Först när jag avstår a helt kan min hjärna till fullo ta in detta och bli stark nog att stå emot.
Gott nytt år på er alla! Vi ska äta gott på restaurang (a-fritt), skåla i cider där vi praktiskt nog kan dricka ur samma flaska!❤️

Karin_

Jag trodde innan att man var rätt ensam om sitt problem, är som sagt ny här. Men herregud vilken stöttning ni ger. Jag började året (nyårsafton) med att vara nykter och har sedan dess inte tagit en droppe. Fick ett glas champagne till tolvslaget men det rörde jag inte ens. Kände inte att det var värt det på något sätt. Nu är det iofs bara den 3:e men jag har inte tagit en droppe sedan detta hände. Ångesten har lagt sig lite och det känns bra. Måtte jag bara kunna hålla detta..

Nyckelpigan

Fantastiskt!!! Mitt tips är att läsa här på forumet, i omgångar har jag varit beroende (på ett bra sätt;) av det... speciellt i början kunde jag läsa timmar i sträck. Jag insåg då att jag inte var ensam, jag läste om andra som tänkte och kände som jag... det blev lättare att ta tag i problemet och svårare att försöka svepa det under mattan igen. Varje gång man försökte tänka att man inte hade så stora problem blev jag påmind. Det är inte värt det. Kram

...kan ta ett tag att komma över, tyvärr. Åh, vad mycket vi har gjort - som inte går att göras ogjort - och som vi ångrar. Vi behöver säkert gå igenom det några gånger, innan vi kan släppa det, men det är lätt att fastna i ältandet. En balansgång det där.

Du verkar insiktsfull och att läsa i detta fantastiska forum är en stor hjälp. Jag tror att du fixar det här. Döm inte dig själv för hårt bara. ♡ Nu håller vi i det här! Kram