Som vanligt kan det hända grejer på Nyår. Vi var hos dottern innan själva nyårsfesten, fyra delade på en flaska skumpa. Sedan blev den en GT innan vi åkte till själva festen. Väl framme en 6 cl drink som kompisen blandat till oss tre par som var där. Förrätt med skumpa och Amarone till huvudrätten, mer drinkar och skumpa vid 12 slaget. Sedan mer dricka och efter ett tag somnade jag i soffan. De andra satt vid bordet och pratade. Vaknade och mådde illa, sprang in på toaletten och spydde. Var sedan helt borta, hustrun såg till att vi kom hem med taxi. Ångest dagen efter. Skickade blommor igår. Fick SMS med tack för vänlig gest. Ringt upp idag och bett om ursäkt. Min kompis tog det. Men det händer alltid saker då det är stora fester, eller mycket människor och eller alkohol. Kan inte hålla gränsen, och det händer grejer. Detta är första gången jag allvarligt funderar på att sluta helt. Jag sade till hustrun, att har man en sjukdom skall den behandlas med medicin eller du blir kanske inte frisk. Försökte finna en lättnad genom att säga, alkoholen kan väljas bort, trots allt. Jag har glädjen av att vara frisk, inga medeciner jag ballar ur av alkoholen.Min akilleshäl. Hustrun vill stötta. Men klarar jag detta utan att vara med i något mötes-forum. Är det så lätt att bara sluta ?

Styrbjörn

Det är så långt ifrån lätt man kan komma att bara sluta. Invanda beteenden i sig självt är nog så svåra att bryta. Lägger man sen till valfri drog till ekvationen så har man ett sjuhelvetes jobb framför sig. Men omöjligt är det absolut inte. Det är dock inte många som orkar ta kampen på egen hand och söker då stöd från folk som gått igenom liknande saker. Testa så ser du snart om du känner att du klarar det på egen hand. Önskar dig all lycka. God fortsättning :)

Mirabelle

Hej! Jag är själv ny här. Jag har tänkt ett par gånger tidigare att det är dags att sluta dricka helt. Då har jag bara slutat, och varit utan alkohol i ca 6 mån. Sedan har jag tänkt att jag inbillade mig bara att jag hade problem... Drama Queen... Alla andra dricker ju mer än vad jag någonsin gjort, och de är inte oroliga... Så går det superbra att dricka bara ett glas vin sporadiskt, ett tag. Faktiskt blir jag berusad av det där enda glaset, då när kroppen är avvand. Sedan blir det successivt mer alkohol och oftare. Stora mängder blir det aldrig. Jag är fjäderviktare och pytteliten till växten, som en 11-åring ungefär. Under de premisserna kan man nog aldrig dricka samma mängder som de flesta andra. Men längtan efter ruset finns alltid där, och sedan planeringen för att nå det där ruset... och sen tomheten när man inser att alkoholen inte löser knutarna inombords, utan bara utgör ytterligare en stressfaktor. Jag har tänkt sluta dricka utan att gå på möten. Jag har ju gjort det förut, så det borde väl vara möjligt. Fler möten, åtaganden och tider att passa skulle bara förvärra stressen i mitt liv, och det är den jag personligen måste göra något åt för att frånta alkoholen funktionen den fyller i mitt liv. Tror jag. Jag ska inte låtsas att jag vet, för jag är verkligen obildad på området. Man kanske behöver ta tag i andra saker, som man självmedicinerar med alkohol, tänker jag, eller så kan det vara ett rent fysiskt missbruk. Någon flyr trauma. Någon medicinerar ångest. Någon försöker mota bort en depression. Någon botar insomnia. Någon hanterar stress. Någon hanterar tristess och söker kickar. Någon tillfredsställer en rent biologiskt preppad beroendehjärna. Någon har festat järnet och överskridit sin disponibla livskvantitet. Osv osv osv. Olika människor dricker fast det är en dålig idé av olika orsaker. Då borde ju olika sätt att sluta dricka funka för olika människor... Kan man tänka så? Det blev svamligt det här...

Friskare

Ok bra, svårt att lyckas låter det som, men vilka grupper kan man söka sig till om man vill få hjälp. Någon att rekommendera ?

Friskare

Just det, varför dricker jag, hur började det och varför har det blivit värre mer ohämmat. Jag känner ju att mycket viktigt börjar få sig en törn som kompisar, familj och kanske jobb på sikt. Vi hade en kultur i många år att dricka ordentligt när vi drack i mitt gäng. Numera har det tillkommit vardagsdrickande och tillgång finns det. Nu har jag hållit upp ett år, 1999. Så jag vet att det går, men då berodde det på träning, nu beror det på ångest över ett beteende. Visst är det enormt gott att fylla upp det där glaset och gå ner i varv, där ligger det nog för mig att stresssa av.

Mirabelle

Då vet du ju vad som triggar, och därmed vad du behöver skaffa dig andra strategier för. För mig är det iaf logik att börja nysta där skon klämmer. Sen vet jag inte om skon börjar klämma någon annanstans så fort man löst den knuten, i och för sig, och så visar det sig att man har femtioelva anledningar till att dricka... och det blir ju rätt körigt. Det kanske är därför man går på typ AA-möten? Man vet inte förrän man testat. Om du redan nu känner dig motiverad att gå på möten och lära dig mer, så varför inte...