Under många år av min uppvuxna har jag alltid tyckt det var obehagligt när min pappa drack och var påverkad. Mamma skyddade alltid pappas beteende när han kom och från jobb och var vrång. Antingen var han trött eller hungrig. Senare i livet när min bror började festa tog min pappa min brors öl i smyg. Min bror sa direkt att det var pappa som hade tagit det men både jag och mamma skyddade honom. Vi ville nog inte tro det var sant. Sen eskalerade allt.
Idag är mina föräldrar skilda pga alkoholen. Allt "smygdrickande" och påverkande humör fick min mamma att lämna pappa. Jag hatar när min pappa dricker och nu som vuxen kan jag absolut ta mer distans från det men jag är fortfarande hans dotter och känner ansvar för hans beteende. För om jag inte gör något och bara kollar på kommer han längre ner i skiten. Han har många gånger lovat att sluta dricka när vi umgås men det löftet har brutits många gånger. Jag fick för några månaders nog. Efter mycket mod och många tankar meddelade jag min pappa att jag inte längre ville umgås om det skulle vara så att alkohol var inblandat. Jag har inte pratat med honom på 2 månader. Ibland får jag ont i magen och känner mig fruktansvärt elak över vad jag göra, att inte ha kontakt. Jag vet inte hur jag ska gå vidare.
Jag hade varit så tacksam för lite råd och vägledning. Jag är en väldigt förvirrad själ. Gör jag rätt att klippa kontakten för ett tag framöver?