Hej. Jag har läst här i 1,5 år snart. Jag är runt trettio år och jag minns hur jag som yngre verkligen kämpade emot alkoholkulturen. Jag vägrade börja dricka och slutade umgås med de som drack i tonåren. Jag hatade när vuxna drack trots att inget allvarligt hände, men jag hatade personlighetsförändringen hos de vuxna när de drack. Åren gick och att vara nykterist i gymnasiet gjorde mig så utanför så i slutet av gymnasiet slutade jag kämpa emot och började dricka. Gick ut varje helg och drack måttligt. Kände mig äntligen normal fastän varje festhelg gav mig ångest. En kemisk ångest antar jag. För i övrigt gjorde mitt drickande att jag passade in och jag hade många vänner.

När jag gifte mig drack jag väldigt sällan men pga mycket ensamhet i relationen började jag dricka allt mer. Fastnade i en hemskt dålig ovana och drack för ofta och för mycket och var bakis på jobbet.

Sedan blev jag gravid. Jag minns hur jag upplevde det som att det räddade mitt liv. Jag drack inte på tre år och jag mådde så bra. Fick ett till barn och drack väldigt sällan.

Men de sista två- tre åren har något hänt. Jag har långa perioder då jag inte dricker men så faller jag in i ett dåligt beteende där jag dricker för ofta. Och jag hatar det!!! Hatar hur jag mår av det. För ett år sedan trodde jag att jag var deprimerad och jag slutade dricka. Ganska snabbt kände jag mig glad och nöjd och insåg att det var alkoholen som gjorde mig sjuk. Ändå dricker jag igen! Inga stora mängder (kanske) men ändå för mycket och för ofta periodvis.

Jag tror att min egen far är sk. periodare (inget han erkänner) och min farfar var alkoholist. Och jag tror det är därför jag varit så emot alkohol större delen av mitt liv. Men kanske är det också det jag "drabbats" av? Jag känner mig som en nykterist och alkoholist i samma kropp?!

Jag är så trött på att falla igen och igen och nu bara måste jag lyssna på mitt inre som säger åt mig att inte dricka- nånsin. Men jag vet inte om jag klarar det. Jo, jag klarar det alltid ett par månader när jag väl bestämmer mig, men faller alltid tillbaka igen. Och jag orkar inte mer. Jag och alkohol passar inte alls ihop och har aldrig gjort det. Jag får sådan ångest av det. Jag vet inte om jag dricker mkt jämfört med andra men egentligen spelar det väl ingen roll eftersom exakt varje glas får mig att må dåligt...

Nu tänkte jag i alla fall att det kanske hjälper mig om jag skriver här. För jag vill så gärna sluta dricka! :-( För alltid.

anonym17136

Lim .. läser och följer ditt nyktra vita liv .. du är så stark ..
Är inte inne dagligen och läser längre som jag har gjort tidigare ..
men letar alltid upp din tråd och blir uppdaterad om din resa ..
Känner igen mig i så mycket ..
Nu lämnar vi mörkret bakom oss .. och fortsätter våra vita liv ..
mot våren och ljuset .. Många Kramar ..

Lim

Miss mary poppins, ja så är det nog att man inte slutar tänka på A. Men man tänker på ett annat sätt än förr. Ibland stör tankarna mig men jag bearbetar det och får väl se det som en del i sjukdomsbilden. Eller vad man ska säga... det får ingå helt enkelt. Sedan kommer perioder tankarna på A är få och sällan. Det går i vågor. För mig i alla fall. Nu för tiden är jag ju så anti alkohol att mina tankar kan vara ganska arga, vilket ju är rätt jobbigt. Men hellre arg än sugen på att dricka ? ❤❤

Lerigen, tack!! vad fint det känns att veta att du vill läsa hur det går för mig ?❤ blir varm i hjärtat ❤

Nyckelpigan, tack för kramen och stor kram tillbaka ❤❤

Jag tyckte alkoholen störde min hjärna kring jul och nyår. Kände nån form av saknad efter det antar jag. Men nu när snart halva januari passerat och jag vet att många (även de som inte anser sig dricka för mkt) vill bli nyttiga detta nya år känns det extra skönt att jag liksom bara behöver forsätta där jag redan är. De hade de lätt runt jul och nyår (typ?) men nu är det jag som har det lätt. Det stärker mig.

Ibland känner jag mig ensam och liten och som den enda som inte dricker alls. Så kändes det verkligen på nyår. Då var jag INTE sugen men jag kände mig rätt ledsen och besviken över att alla andra vuxna drack och jag kände mig faktiskt udda. Utanför på nåt sätt. Men som att jag är den enda som fattar nåt. Det var irriterande att sitta där och veta att jag är den enda med ett klart sinne. Och att jag skulle känna mig udda fast jag gjorde det enda rätta (enligt mig). Det är störande att det naturliga (att vara nykter) är det avvikande ibland.

Känner att jag inte formulerar mig bra alls och jag vet inte om nån kan förstå det jag skriver ? Jag är så trött. Har varit på badhuset hela dagen så jag är helt slut nu. På ett skönt sätt dock.

Jag är så glad över detta forum. Jag har insett att ingen i mitt liv förutom min man ibland (väldigt sällan) säger nåt bra till mig om att jag inte dricker. Ingen berömmer mig eller vill prata om det ens. De köper A-fritt till mig och ifrågasätter inget men de säger heller aldrig nånsin nåt positivt till mig (kanske nån liten grej jag glömt). Det har inte stört mig förut men gör mig lite ledsen nu. Jag tror de skyddar sitt eget drickande och de vill inte diskutera hur dåligt A är. Socker kan de prata illa om en timme eftersom de inte vill äta socker men alkohol vill de ju ha. Ironin....

Så det är tur att detta forum finns och tur att jag blivit bra på att peppa mig själv och reflektera på egen hand kring fördelarna i mitt nyktra liv. Men ja ibland vore det trevligt om nån i min närhet hade lust att berömma mig lite. Men å andra sidan har jag inte berättat hur läget var innan jag slutade. Ingen vet om mitt problem så de vet ju inte heller vilken bedrift det är att inte dricka nånsin. Fast jag vet att de flesta runt mig själva faktiskt inte skulle klara det. Och de vet nog det själva också så därför vill de inte prata om vilket jäkla gift A är.

Kramar till alla (och som jag sa, jag har en del arga tankar kring A ?)

Klart att du är värd beröm, så synd att du inte får uppskattning av människor runt dig. Det är nog som du tror, många förstår inte vilken bedrift det är och vilken kamp vi utkämpar. Bra att du inser att det kanske är anledningen.

Du får i alla fall ett helt fång rosor och beröm av mig. ??? ???Tack för pepp hos mig, jag behöver det nu. ❤

Lim

Tack snälla bästa vinäger och Lerigen ❤❤❤❤ det betyder massor för mig med ert stöd! Tack fina ni!

Åter en vit dag att vakna upp till. Läste lite här på morgonen nu och känner mig stolt över att höra hit.

Och åter igen oerhört tacksam.

Ha en fin dag allesammans och skulle den bli dålig av nån anledning så kom ihåg att A är inte svaret.

Kramar!

Godmorgon Lim! Vad ledsen jag blir när jag läser att de du har omkring dig inte förstår vad du uppnått och vilken kamp det är. Själv har jag inte mötts av något annat än beundran och positiva reaktioner från människor jag berättar för (förutom en då som helt uppenbart lever i förnekelse ang sin egen konsumtion). Det är ju så stärkande med andras stöd men såklart behöver vi ju inte få höra det hela tiden och inte vill vi bli höjda till skyarna konstant fast lite pepp hjälper oss ju. Och beröm också för att trycka ned oss själva är vi ju så bra på..
Men om din omgivning inte ser och kan erkänna hur fantastisk du är så ligger problemet hos dem. Och som du själv säger, problemet med deras egen relation till alkohol. Fast visst är det tungt att känna sig ensam oavsett om de runt omkring en har fel...
Här är du inte ensam dock!! Vi finns här allihop och tycker du är suverän!!❤️❤️❤️
Hoppas du får en fin dag! Kram!☺️??‍♀️

Nyckelpigan

Godmorgon Lim!
Jag tycker du skriver så bra! En sak du skrev blev det mycket hög igenkänningsfaktor och var även en sak som gjorde att jag föll flera gånger. Jag har inte heller någon som ger ”beröm” för att jag håller mig nykter. Jag kämpade på, tyckte det var så jobbigt att klara av stora utmaningar samtidigt som jag kämpade med att återvinna tilliten från min familj. Jag kände deras oro om jag skulle iväg på något och det kändes väldigt jobbigt (dock fullt förståeligt) och var en av mina största triggers. Jag orkade inte bära ångesten från dem också och då flydde jag flera gånger genom att ställa till det och dricka igen.
Jag inser ju hur kontraproduktivt det är, hur obota dumt... men så är den här sjukdomen. Visst blir det lätt för a-djävulen att vinna när han bara kan viska: ”de tror ju ändå att du ska dricka, då kan du likarna göra det och få lugn och ro en stund”. Jättesmart.
Saken är den att de inte förstår vilket jobb jag gör. Man kan aldrig förklara ett misssbruk för någon som inte har det så de verkligen förstår. Jag förstår det inte själv, inte på det rationella planet. Det ÄR inte rationellt eller logiskt.
Vid senaste dikeskörningen i oktober försökte jag sätta ord på detta mer. Jag berättade att det var väldigt jobbigt att klara av så mycket och så länge men att det inte räknades. Det enda som räknades var när jag gjorde ”fel”. Jag kan inte säga att vi kom fram till en lösning, jag är här istället för bekräftelse när det blir tungt eller när man bara behöver någon som ser och förstår vilken kamp som ligger bakom (i slutet av veckan firar jag 100 dagar),
Jag får nog nöja mig med att mina nära inte kan uppskatta fullt ut vad jag gör just nu, det är lättare att acceptera det nu när jag är inne i en bra period. När min nykterhet mer blir en självklarhet kan de kanske se. Oavsett vilket ser jag och jag måste öva mig på att det ibland får räcka.
Kram

Lim

Tack Amanda och nyckelpigan!

Precis så.... beröm behövs inte hela tiden för det räcker med fördelarna som kommer med att vara A-fri för att det ska vara peppande och värt det. Men jag kan känna nästan förvåning över hur ointresserad min omgivning är? Eller är jag fånig kanske. Det kanske är så naturligt för dem (jag har ju haft långa A-fria perioder förut och en del i min närmsta familj till och med har knappt nånsin sett mig dricka). Jag antar att de helt enkelt tror att det är skitlätt för mig. Kanske har det till och med kommit till en punkt då de skulle känna sig pinsamma av att prata om det. Alltså de skulle känna sig som alkoholister själva om de skulle fråga hur jag kände.... De kanske vill låtsas att det är lika naturligt för dem som för mig att inte dricka?

Jag ska nog inte lägga så stor vikt vid det. Men man får ju dippar ibland och där runt jul och nyår hade det varit underbart för mig om nån bara hade sagt "vad grym du är!". Det hade räckt. Men de kanske inte tycker det. De tycker kanske det är tråkigt att jag inte deltar på samma slags villkor som de gör.

Jag spekulerar bara.... jag vet ju inte vad de känner eftersom jag inte frågar och det gör jag inte eftersom att jag märker att alkohol inte är ett önskvärt samtalsämne om det inte handlar om att hylla en drink eller ett vin.

Det låter nu som att min omgivning dricker hela tiden. Så är det inte. Det var bara nu vid jul och nyår som det blev två täta tillfällen som påverkade mig negativt. Alltså så till den grad att jag inte har lust att åka dit igen fastän jag brukar älska att umgås med mina nära. Men sist kände jag mig som barnet med de smått berusade föräldrarna. Kände att de var opålitliga fastän de inte gjorde nåt konkret. Jag känner att jag inte tycker om att de jag umgås med inte har helt ärliga, sanna och uppriktiga känslor och tankar. Inte ens om de blir gladare. För glädjen är inte på riktigt. Och skulle de dricka för mkt och vi ska sova över hos dem till exempel så hatar jag att veta att de kan vara bakis dagen efter. Jag vet ju av erfarenhet att bara ett lätt bakrus är så hemskt. Och fastän alla låtsas må kanon och skyller tröttman på att vi lade oss sent så vet jag att de ljuger och det känns så deppigt att veta vad de sysslar med. Förnekelsen. Den är deprimerande att se.

Förr hade jag trott dem när de låtsas vara trötta. Men inte nu. Det känns som att alkohol aldrig kan lura mig igen. Jag vet allt.

Vem av er kloka forumvänner var det som skrev att vi är så snabba att döma vårt egna a-sug men andra "vanliga" blir ju sugna på vin jätteofta utan att det är nåt konstigt. Läste den kommentaren en morgon men hade inte tid att skriva nåt svar och nu hittar jag inte kommentaren igen. Men jag tog det till mig mycket! De som inte dricker för mkt kan ju varje helg bli sugna på vin Och dricka det och det är inget konstigt. Deras sug är okej. Men om jag får ett sug en gång i halvåret eller om jag upplever nåt som liknar ett a-sug så slår jag på mig själv och tänker att jag känner nåt fel. Men egentligen kan man ju bli sugen på allt möjligt utan att för dens skull agera på det. Jag kan bli sugen på att röka fast jag aldrig ens provat ? det gör mig ju inte till en rökare precis och jag börjar inte plötsligt säga till folk att jag är det. Samma är det ju med A också egentligen. Jag dricker inte bara för att jag saknar det ibland.

Men saknad av A är ju så laddat för mig eftersom beroendet av det en gång höll på att ta livet av mig psykiskt. Det är väl därför jag hatar om jag nångång blir sugen även om det händer väldigt sällan. Suget eller saknaden skulle leda till min undergång om jag agerade på det.

Hur som helst...

En person pratade om en festhelg hon haft. Men den ägde rum på en fredag för hade det varit på lördagen skulle hon inte kunna jobba på måndagen. Hon behöver två dagar att återhämta sig. Hur kan man kasta bort två lediga dagar sådär? Jag gjorde också så förut och jag kan inte fatta det nu!! Att vara illamående och ha ångest i två dagar och därtill sabba signalerna i hjärnan, bli deprimerad och beroende. Kan inte förstå att detta är den sociala NORMEN 2018?? Inte bara en sjukdom utan norm! En norm som sedan när den leder till sjukdom SKAMBELÄGGS så att den drabbade inte ens vågar söka hjälp eller ens prata högt om det?! Ah jag blir knäpp ???

Oj vad mkt jag skrev. Skönt att få ur sig lite till av frustrationen ?

Ha en fin dag allihopa i stormblåsten!

Lim

God kväll allihop.

Känns som att jag är i en slags väntetid.... väntar på att våren ska komma, resor ska äga rum, en högre lön ? och så min årsdag som nykter. Om 23 dagar är det. Så idag har jag alltså varit nykter 340 dagar. Det är ganska många "en dag i taget" ?

Jag har beställt en ring till mig själv i present till den dagen. Med en vit sten. Den symboliserar mitt vita liv och den styrka jag har inom mig att ha makten över mitt liv och göra val som är bra för mig och mina barn. Och de valen börjar alltid med att vara nykter.

Ha en fin kväll alla ❤

Verklugen impad, 340 dagar! Jag räknar 60 i dag och tycker att det är stort. Fint att ge dig själv en present. Beskrivningen låter så passande. ♡

Ha en fin kväll, du med! ♡

anonym17136

Den vita stenen .. vilken underbar Gåva till dig själv , Lim ... att bära och påminnas om vilken väg som du har valt ... Lycka ❤️

Lim

Tack snälla vinäger, Lerigen och jullan!!

60 dagar är jättebra och jättestort vinäger! På riktigt. Två månader är det få som håller sig undan alkohol. Till och med bland de som inte ens är riskdrickare. Så grattis till 60 fina dagar som din kropp och själ tackar dig för. Bra jobbat!!

Jag funderar på att köpa lite a fritt bubbel till ikväll. Eller en a fri öl. För jag känner att jag har lust att ta fram ett fint glas och dricka nåt gott men jag har druckit så mkt läsk av olika slag, särskilt i vinter, att jag känner att jag saknar en festlig dryck. Jag tycker nämligen inte om att äta chips och godis så mkt så det blir att jag dricker nåt gott (läsk, juice, kaffe). Och det blir så mkt kaffe på helgen att jag nästan känner av magkatarr. Jag läser i vissa trådar om de som har massa goda a fria drycker hemma och jag ska också försöka ha lite sånt. Dessutom skulle det vara så himla härligt att kunna bjuda på det. En a fri öl istället för vatten.

Jag köpte förut en blåbärsdryck som var god också men helt för dyr enligt mig.... ska jag spara in pengar på mitt nyktra liv kan jag inte köpa små blåbärsdrycker för nästan 100 kr ? Fast iof sparar jag inte mkt pengar utan jag har snarare lagt dem på annat detta år. På barnen, på parfym och smink och inredning etc. Och så ger jag pengar till en till välgörenhetsorganisation. Så pengarna går åt men till bra saker nu! Saker som ger guldkant utan en bitter eftersmak.

Hoppas ni alla får en fin lördag. Vi är många som ska vara nyktra så känn er inte ensamma i det ❤ forumet kan vara vårt virtuella vardagsrum ?

Ett tips är att koka sockerlag med olika smaker. Saffran, chili, ingefära. Lätt att koka. Låt stå och dra. Blanda med lite limejuice eller citron och toppa med nått gott drinkvatten. Har t.o.m lyckats få till en alkoholfri gin och tonic, gjord på enbärs sockerlag, citron, apelsin. Annars rabarbersaft, tranbärsjuice, lime och lite sockerlag. Magiskt gott :D

Vissa trådar har fastnat hos mig. Din gjorde det i Februari 2017. Kommer så väl ihåg den kvällen när jag läste ditt första inlägg. Det var så likt mitt första. Liksom - känner någon igen detta? Är jag alkoholist? Kan man vara det med så långa perioder med nykterhet? Tveksamheten...

Och det är snart ett år sedan jag läste detta. Magiskt. I många av dina inlägg har jag kunna känna igen mig. De låga perioderna. Och de euforiska.
Att dansa på små moln. Säkerheten att veta vilken väg som är den rätta. För den säkerheten läser jag hos dig och jag har den själv. Vi går ju där båda två.

Otroligt bra med ett års nykterhet.
Vi fortsätter så.

Kram

MM

Lim

Å MondayMorning, vilket fint inlägg. Jag blir så glad att du följt mig såsom jag följt dig även om jag är dålig på att skriva i andras trådar. Men jag har alltid tänkt på dig och läst.

Det är förvirrande med att vara nykter så ofta och ändå sedan ha perioder av för mkt alkohol. Den dubbelheten har varit irriterande men kanske också en räddning? Men precis som du skrivit tidigare i min tråd (läste tillbaka lite i gamla inlägg vilken var nyttigt!) så eskalerade dryckesperioderna. Så blev det för mig med.

Tack för att du har hjälpt mig känna mig lite mindre ensam i denna periodiska alkoholism ❤

Imorse när jag vaknade så hade jag ont i halsen och därav en inte så god smak i munnen. I kylen stod apelsinjuice som jag kände skulle hjälpa. Och samtidigt kom min man upp (bakis... plågad. Men han säger "trött".... han drack vatten och gick sedan och lade sig igen som vanligt). Då fick jag sån flashback! När jag var bakis förr vilket ju var ganska ofta, så kunde jag bara dricka apelsinjuice. Det var det enda jag inte mådde illa av. Och jag minns hur jag kunde få panik om det inte fanns. Och det var ganska ofta det inte fanns och då var jag tvungen att dricka vatten men det smakade hemskt. Bara att få slippa den lilla obehagliga morgonrutinen är så otrolig. För den var verkligen gräslig.

En annan sak är att helgerna av ledighet är ju så kort. Två dagar ska man hinna umgås och också fixa olika sysslor samt förbereda inför en ny jobbvecka. Nu när NOLL tid går till att köpa A, dricka A och återhämta sig från A så hinner jag så mkt. Och då lägger jag hela lördagen på att bara ha kul med barnen. Och trots att hela lördagen bara var kul så kommer jag att hinna med tvätten etc idag eftersom att jag mår bra! Och eftersom att jag är skuldkänslofri så kan jag till och med strunta i tvätten om jag vill och åka till stan istället. Jag har ingen skam jag ska kompensera för genom att vara perfekt. När jag drack var jag som en arbetsmyra men det var pga skammen. Jag mådde så dåligt. Nu orkar jag mer i veckorna också så jag heller inte två ton tvätt som väntar. Jag har balans i hushållssysslor och roligheter. Förut var allt en röra och fastän jag hela tiden kämpade så låg jag efter med allt men det var ju för att jag lade så mkt tid på alkoholen! Och jag prioriterade fel när jag drack. Istället för att fixa tvätten började jag möblera om ett rum som i slutet bara var kaos och sedan hade jag ÄNNU mer att göra.

Nykterheten har gett mig balans. Det är helt är fantastiskt hur livet kan vända och förändras i grunden av balans. Alkohol ger den totala motsatsen.

Ha en fin söndag ❤?☕?

Du är så positiv. Det smittar verkligen av sig. Det vita livet hägrar och jag längtar till dagen då jag tar emot nykterheten utan att kämpa mot alkoholen. Den dagen då jag bara kan finnas på riktigt i livet. Du har fått mig att förstå att den finns där. Jag kommer dit så småningom. Tack! Ha en fin dag! ♡

Och vi är närvarande i allt vi gör.
Det är något av det bästa.
Närvarande i livet. Med våra barn.
Med bara ett glas vin i kroppen så startar den obehagliga processen.
Att hjärnan börjar fokusera på mer alkohol.
Med ett glas vin så upphör närvaron direkt med dom som betyder mest i världen.

Därav så struntar jag alltid i att ta det första glaset.

Älska livet <3

Lim

Ja vinäger den dagen finns! Och den är värd kampen! Det kan jag lova ❤

Och jaa MondayMorning! Så fort ett glas är upphällt så slutar fokus vara på det viktiga. Så fort man börjar dricka sker det.

Jag minns förut när jag hade min värsta period som förälder i mitt drickande. Jag kunde springa in i huset var fjärde minut för att ta några klunkar. Folköl var det mest för mig för jag vågade inte dricka starkare så ofta. Men mitt fokus var liksom att springa in och dricka för ett sedan leka med barnen och så höll jag på, fram och tillbaka. Det fanns en tid då det där gjorde mitt liv roligare tyckte jag men sedan spårade det ur och jag hade ångest jämt och ständigt. Fattade inte att det var alkoholen utan jag såg på mig själv som en ångestfylld person av naturen. Nu förstår jag ju att det inte var sant. Jag är inte alls en ångestfylld person, tvärtom har jag ångest väldigt sällan... Alltså så sällan att det knappt är nåt att nämna. Men då hade jag det nästan jämt och trodde det var nåt medfött...

Jag har fortfarande inte köpt nån A fri dryck. Har inte haft tid. Tänk vilken skillnad. Så hade jag inte tänkt förr kring A. Då hade jag fixat tid. Men nu finns ingen sån stress. Kaffe och mjölk är det enda jag måste ha hemma utan att få panik ?

Tack för tipsen MondayMorning om drycker att göra! Jag ska absolut prova!!

Önskar er alla en skön onsdagkväll ❤ Och till alla nynyktra eller ni som är på väg att bli det; ge det tid. Det tar tid att läka men tillslut gör man det och man får tillbaka sig själv. Jag trodde förr att jag nån dag skulle klara att bli helt nykter men jag trodde det skulle ta många år till och jag trodde jag skulle ner djupare i det innan jag skulle klara av att ta ett allvarligt helhjärtat beslut att sluta för alltid. Men jag klarade det innan dess. Så det kan du med!