Hade varit nykter i 12 dagar när helgen kom som jag planerat att få dricka..
Hade just börjat känna att suget släppte, kroppen och hjärnan började återhämta sig. Bla började jag drömma
mycket igen som jag inte gjort på många år, visserligen mardrömmar men ändå.
Jag fyllde år och hade planerat noga att dricka ett par glas bubbel och rödvin. När jag kom hem hade familjen överraskat mig med en
natt på ett spahotell med middag... Blev överlycklig men orolig, och mycket riktigt så drack jag för mycket, ingen katastrof skedde men jag gick direkt från att vara salongis till full och trött.. gick och la mig i vanlig ordning..klockan var då iof 12 på natten och jag är ingen sån som är uppe och härjar sent på nätterna i vanliga fall heller så det var lagom för mig. Inga minnesluckor eller så, allt var trevligt men ångesten kom ju som ett brev på posten och nu ligger jag här och undrar om allt är förgäves nu...blir det som att börja om från noll nu...kommer dom 10 första dagarna vara lika jävliga som dom innan återfallet var?
Är det nån med erfarenhet av detta som vet?

Kram alla ni som kämpar....ett steg fram och två bak. nu börjar jag om!!

Mirabelle

Just att du är redo att börja om bådar väl väldigt gott? Jag tror att det som leder en tillbaks ner i en spiral av ökat drickande är den där ”allt är ändå förstört, så skitsamma” känslan. Så lättlurad är inte du! Du reser dig och dammar av dig bara :) Du ÄR EN NYKTER PERSON som råkade ut för en liten mishap utmed vägen. Rikta blicken framåt och fortsätt på vägen mot hur du vill att livet ska vara. Kram

Nyckelpigan

Dina nyktra dagar är inte ”ogjorda”! Se det som hände som en påminnelse om vad du inte vill, upp på hästen igen. Jag har själv låtit bli att räkna dagar, om jag faller blir det så hårt och det är lätt att tänka att det är lika bra att skita i det nu när man sabbat ”allt”. Jag ser nykterheten som en resa, jag har haft uråkningar och lärt mig av varje. Mitt mål är att inte ha fler, men är ödmjuk inför a:s kraft. Jag vet att jag måste vara på min vakt, speciellt när det börjar kännas lätt, vilket ju låter knäppt.
Det enda som är sämre än ett återfall är att fortsätta dricka. Sparka inte på dig själv, använd alla de känslor du har inombords som en styrka att lyfta upp dig. Var snäll mot dig själv. Du drack igår. Punkt. Du insåg att det inte var värt det. Idag kan du välja att vara nykter och dra nytta av gårdagen. Om du sparkar på dig själv är självföraktet där och det blir lättare att fortsätta dricka eftersom man då inte tycker man är värd mer.
Dina dagar då du kämpat och kommit till insikter är inte bortkastade, hoppa upp igen och fortsätt!
Vägen är inte rak. Detta skriver jag inte som en ursäkt för att ta återfall, men sanningen är att få klarar av att sluta på första försöket. Lägg fokus på målet (att vara nykter) och att bryta drickandet direkt.
Jag brukar försöka tänka att någon ger mig en varm, förlåtande kram och viskar ”det här klarar du”. Det gör du. Kram

Nä, det blir absolut inte lika illa som första tiden utan. Jag dricker då och då nu, inget alls jag rekommenderar. Det jag vill säga med det är att det föder ångest. Ångest som är lätt att försöka döva med alkohol. Men med 12 dagar utan och en med alkohol, så har du ett val. Döva ångesten med a och hamna på ruta 1 eller kör på nykter. Du har 12 nyktra dagar i bagaget. Du kommer mycket snabbare till välbefinnandet av att inte dricka. Så På't igen. Det är ingen katastrof att du drack, bara du inte ser det som en signal till fortsatt drickande.

jessi75

För era svar! Läser allt och allas trådar här nu och både skrattar och blir ledsen, så mycket igenkänning!
När det gäller mitt återfall så är det inte det faktum att jag drack som jag har ångest över, för det var ju ett planerat och väl genomtänkt drickande.
Det som gör mig ledsen är att jag inte klarar av att dricka med måtta... bara ännu ett bevis på att jag är alkis. Punkt.
Barnen vad med och min äldsta som är 13 märkte så klart att jag blev trött och inte med i matchen längre... det är den värsta ångesten! Att jag bevisade för mig själv återigen att jag bara häller i mig, fort ska det gå.. som om alkoholen skulle ta slut på planeten om en timme...
Jaja nu är det nya tag och jag tar en dag åt gången.. gruvar mig för helgen bara. Kämpa på alla och tack för fina bra svar!!

anonym19976

Ja det är ju det där att man inte klarar det som alla andra verkar klara. Att dricka med måtta. Man blir ju så himla lessen och besviken på sig själv. Men som du säger bara att kämpa på. Det är ju det enda man kan göra. Fortsätta leva på och ta en dag i taget.

jessi75

Tung kväll igår, ledsen, arg, irriterad... mest arg, förbannad! Höll mig undan familjen för att inte få ett utbrott på småsaker... sov oroligt med massa drömmar.
Idag är jag helt slut, sååå trött, har luddigt mig igenom jobbdagen, känner mig sjuk.
Kan vara pms, svårt att avgöra. Dag 4 alla fall sen mitt återfall i helgen.
Kämpa kämpa!

jessi75

Dricker igen...men väldigt måttligt.. bromsar och tänker efter, inget smygande eller hurrande på sprit, men men inte bra..
har bokat tid till en alkoholmottagning på torsdag, ska få campral och gå på möten. Behöver stöttning och hjälp, så får vi se.
Hur går det för dig?