Har varit sambo med min livs kärlek men lämnade honom pga av A. När han inte drack så var han rätt trevlig i jämförelse när han drack, tyst och trött och ville inte ha direkta samtal. När han drack så blev han så fruktansvärt elak, klagade på hur jag såg ut, gnällde och skrek på mina, nu vuxna barn, försökte på nåt sätt sänka mig så långt ner som möjligt. Han Ökade 40 kg i vikt och blev slapp och lealös i nyktert tillstånd. Separerade i vid ett elakt och vidrigt påhopp om mitt utseende tillsammans med ett hånflin. Han har inte kommit till insikt säger att han dricker för att han förtjänar det efter jobbet. Det jag vill komma till är, varför blir han så elak, varför alla pikar tillsammans med ett hånleende, varför säger han att han älskar mig och samtidigt är han så elak så det Svider som eld i själen, han verkar till och med svartsjuk på min lilla hund. Springer runt med sin bib som en snuttefilt. Är kanske naiv som inte förstår varför man blir så elak mot dom man säger att man älskar? Han verkar nästan aldrig bakfull, går till sitt jobb och sjukskriven sig aldrig. Hur klarar man av att hålla sig på benen fylla efter fylla, hur lång tid tar det innan man får konsekvenser av sitt drickande? Har så svårt att förstå? Samtidigt så tänker jag att om han får min kärlek, att jag kommer tillbaka så kommer han att sluta att dricka så vi kan leva ihop i resten av våra dagar.? Har läst många starka människor som har lämnat men kan ändå inte förstå varför ser är så svårt att välja A framför kärlek och ett fullgott liv? Har så mycket undringar och naiva tankar och tror att hur svårt kan det vara? Kanske detta inlägg passa nån annan stans, eller ingenstans. Kan inte sluta tänka och fundera på varför? Jag älskar ju honom och han mig.