av JagVill

Ser att jag varit inne här för ett halvårsedan. Var en annan sits då, en annan inställning.
Ok, lite historik. Hoppas nån orkar läsa för jag behöver lite support.
Stor familj, högutbildad med ett bra jobb. Liv på landet... men skenet bedrar. Ljugit konstant flera år nu. Har druckit varje dag med högst en dags uppehåll senaste åren.
Min sambo vet, och har konfronterat mig. Han är mitt bästa stöd. Så mycket tålamod trots alla mina lögner... man skäms ju verkligen. Gömt flaskor, fyllt på hit och dit och smygklunkat sprit när vi ”delat på en flaska vin” till maten. Orkar inte mer!!!
Nu höll jag upp i nästan två veckor, ofattbart. Jag förlorat allt om inte jag stoppar nu! Sen föll jag för suget ikväll.
Och mår skit. Min sambo är all in med att stötta mig. Jag vill. Men så sjukt ändå att jag letar ursäkt för att få lov att dricka, bara lite då. Bara ”lite”...
Jag känner, att alla saker är tråkiga när man är nykter. Hur ändrar jag det??

RabarberRabalder
fre, 2018-01-26 - 02:04

Jag vill först och främst applådera ditt försök, vad jag förstår var ditt första som höll i två veckor! Utan att försöka kommer du ingenstans, utan att återvända till vanan lär du dig inget. Nästa gång kommer du komma längre!

Jag skriver som medberoende med en mor som är alkoholist. Hon försöker dölja att hon har börjat dricka igen men jag känner henne och hennes beroendepersonlighet för jag har ärvt den av henne. Hon skötte sitt krävande jobb inom resebranschen i nästan 15 år men till slut hann verkligheten ikapp. Som den alltid gör.

Har du och din sambo talat om att ha ett alkoholfritt hem? Där han inte dricker när ni umgås? För mig var det lätt att inte dricka med morsan när jag visste att hon skulle vara hemma och på senare år när jag hälsade på några dagar. Det gjorde att hon drack mindre under den tiden i alla fall. Med det stöd du beskriver att han ger och vidare är villig att ge bör det vara lätt även för honom att avstå.

Sammanfattningsvis kommer du lyckas längre nästa gång du försöker sluta, du vet ju att du klarat två veckor. Då kan inte tre eller kanske t.o.m. fyra veckor vara mycket svårare.

Lycka till!

JagVill
fre, 2018-01-26 - 07:48

Tack för era svar!! Känns så otroligt skönt och veta att man inte är själv med dessa tankar.
Vi har ett totalt alkoholfritt hem. Min sambo är all in för att stötta mig och självklart dricker inte han heller någonting nu. För att stötta mig. Men häromdagen blev det skygglapparna på, jag ”halkade in” på systemet och köpte en flaska vin... Känns som ett riktigt jäkla bakslag.
Men men, som Mary säger, Idag är vi nyktra?
Vet bara inte vad jag skall göra av rastlösheten, trots massor att göra.
Vill verkligen inte vara en sån här mamma. Vill kunna släppa alla tankar på alkohol och njuta av fredagsmyset med soffhäng, nykter.

JagVill
fre, 2018-01-26 - 08:02

Tack!! Nu laddar jag inför en nykter helg.
Förra helgen var nykter, och helgen dessförinnan. Nu kör vi?

Virre80
fre, 2018-01-26 - 09:05

Här har du en till mamma som smyger med vinet vilket slutade med minst en flaska/dygn...usch vad man skäms! Jag tycker dock att vi ska vara stolta över att vi vet att vi vill ändra vårt beteende och vet vad vi måste göra. Det är faktiskt inte alla som gör det...exempelvis mina föräldrar som lät mig och min syster leva i total misär. De vågade inte ta tjuren vid hornen och vågade inte kämpa för sina barn, men det vågar vi!! Att vi ens försöker ändra detta är en vinst i sig! Det är ingen lätt kamp vi kör.

Nu kämpar vi på och fortsätter vara bästa föräldrarna!

Kramar!

Mirabelle
fre, 2018-01-26 - 13:19

Ditt nick bådar ju gott, bara det! Du ser problemet, uthärdar känslorna av otillräcklighet och skam som den klarsynen för med sig. Klart du kommer fixa att leva nyktert. Det är en process att sluta dricka, precis som det var en process att börja och att utveckla ett problem. Handen på hjärtat, tyckte någon att alkohol var fantastiskt gott och välgörande för själen på första försöket för XX antal år sedan? De flesta fick nog öva för att lära sig uppskatta rusdrycker... Och nu får vi öva på att uppskatta livet utan rusdrycker... Allt blir grådassigt, trist och trögt utan alkohol, till en början. Medan hjärnan skriker efter sin bedövning är det svårt att hitta glädjeämnen att bli ärligt förtjust över. Det här är min helt hemsnickrade teori (jag har massvis av sådana gällande allt mellan himmel och jord) så ta mig med en nypa salt. Jag tror fullt och fast att människan inte är skapad för att vara olycklig, utan att vi naturligt dras mot det som är vackert, lustfyllt, glädjande, meningsskapande... Vi är skapta för att njuta av livet. Problemet just nu är att alkoholen blockerar detta sökande efter livets goda, eftersom alkohol har varit det enkla svaret så länge. Det kommer inte att vara så för alltid. Hjärnan och själen måste få tid att lära om. Tid då vi avhåller oss från alkohol och ger våra sinnen chansen att upptäcka annat som kittlar vår själ och återuppväcker vår entusiasm över livet. Det händer kanske inte idag eller imorgon, eller enns under de närmsta veckorna. Men jag tror fullt och fast att en dag så upptäcker vi att vi njuter av livet igen och att själen spritter av glädje över de småskaliga, enkla ögonblicken i vardagen. Allt har sin tid. Just nu handlar det om att stå ut och hålla ut. Livet, så som vi vill leva det, väntar runt nästa krök. Kram

JagVill
fre, 2018-01-26 - 19:39

Ikväll blir det massor av mys med barnen, min sambo jobbar sent... Alltid så svårt när han inte är hemma. Som att hjärnan är inställd på att nu skulle jag kunna smyga lite. Det är väl tillfället som gör tjuven säger man. Men jag har inte köpt en droppe, tänker fortsätta i det spår jag började för två veckor sedan.
Men det är svårt!! Får såna sjuka ångesttankar över att jag inte fångar såna här kvällar. Tänker väldigt mkt på hur skönt det hade varit med det där varma ruset, istället för att njuta fullt ut av det jag håller allra mest kärt. Familjen❤️
Men det ska gå! Känns superskönt att få lufta alla tankar här, med så bra respons.
Tack!!

Emmasven
lör, 2018-02-03 - 01:21

Jag hade en fruktansvärd första månad. Sllt kändes tomt o meningslöst. Ville inte. Men fortsatte o tog en dag i taget. Men utan antabus hade det inte gått.

Nu har deg gått 10 v!

Visst kommer suget ibland, men inte alls som den första mån. Nu kan jag se att det är som det är. Jag har/är inte jättekul alla kvällar. Men jag är närvarande. Här och nu. Tänker klart. Orkar läsa. Sover bättre. Vaknar pigg.
Är så tacksam gör nykterheten!