Skruttet här. Sitter med mitt morgon kaffe och försöker "komma till liv". Nykter igår, så stolt över det ! Men idag mår jag skit. Hjärndimma av oanade proportioner igen, skakig och så otroligt trött. Jag har inte druckit vin på nio dagar och har lagt av med " nödraketen" folköl sen ett par dagar tillbaka. Igår kände jag mig hyfsat pigg men denna morgon är ett enda stort bakslag. Har svårt att ta in att detta mående skulle vara orsakat av alkohol….. Jag försöker inbilla mig själv att jag inte har varit "riktig" alkoholist. Har ju klarat att sköta jobbet ( har ett jobb där jag ständigt står i olika sorters rampljus) och ingen ( tror jag ) kan tänka sig att jag har druckit för mycket. Fixade , med stor möda, att avstå vinet 2- 3 dagar i veckan. Har sökt alla möjliga andra orsaker till min enorma trötthet. Utmattning, depression, kanske sköldkörtelproblem ? Min hjärna har vägrat ta in att detta troligtvis beror på att jag har druckit för mycket. Jag har alltid tänkt att jag inte är alkoholist eftersom jag aldrig har tagit en återställare, kört bil onykter eller druckit på dagen. Självbedrägeriet är stort.Vissa kvällar har jag hällt i mig en till en och halv flaska vin själv. Har naturligtvis provat att gå "ned" till lite svagare sorter som cider och öl men jag tror alla här vet att det bara slutar med att man dricker ännu mer av dom. Börjar förstå att alkoholen har varit som ett paraply för mig mig. Under paraplyet finns allt som jag har tryckt ned under livet. Nu är paraplyet borta och det regnar rakt på mig. En annan dag ska jag försöka bena ut allt detta, orkar inte det idag. Det är ett så stort steg för mig att börja skriva här, jag som alltid har velat vara perfekt och inte har kunnat erkänna min skruttighet inför andra. Det tär på min hybris och prestige….. Hoppas att detta äntligen är första steget på att släppa taget om allt jag har hållit så krampaktigt i… Jag behöver er hjälp, kära medkännande, okända, vänner därute. Kram Skruttet