Jag är nu tillbaka här på forumet. Känner att det är läge för det igen. För 5 år sedan skrev jag i en tråd, turen 73, om hur det barkade iväg för mig och mitt alkoholdrickande och beslutade mig då för att leva utan alkohol och en massa bakslag förstås. Jag höll mig då utan alkohol (något väldigt litet återfall) i tre år. Det var tungt i början, ska jag aldrig kunna dricka igen, massa energi gick åt till att tänka på alkohol. Ledsen över hur det hade blivit... Efter ett par år började jag jobba mycket med mig själv, började meditera, gick utbildningar och jag upptäckte hur fantastiskt bra jag kunde må. Jag gick på moln, utan alkohol... Jag började för ca 2 år sedan prova att dricka igen vid enstaka tillfällen, och tyckte att det gick så bra... Dock kunde jag känna efter bara lite alkohol att det förstörde mitt välmående och mitt enorma fokus på livet. Jag såg det då på ett annat sätt länge att nu väljer jag bort alkoholen för att jag ska må så bra jag kan. ( inte att jag inte kan få dricka). Jag tycker då att det borde ha varit lätt att avstå, men det har rullat på, jag dricker ibland. Det finns ofta alkohol hemma hos oss då min man dricker öl nästan varje helg. Detta har inte gjort mig något när jag har varit vit, har inte haft det suget på det viset då. Blir irritation på honom ibland som dricker. I höstas började jag ett nytt jobb som är väldigt utmanande för mig. Insåg att jag behöver vara på topp och känna mig trygg, kompetent, och känna att jag klarar av detta- alltså ingen alkohol som genast tar bort dessa underbara känslor. Men jag har ändå druckit, och är så fruktansvärt less på att börja om. Problemet med den alkohol som finns hemma är när det vid några få gånger, ballar ur för mig. Vilket det gjorde i söndags för att jag tog lite vin till maten. Någonstans under natten bestämde jag mig för att sjukskriva mig från jobbet och gå ner till makens öl och whiskey förråd. Ja, som ni förstår slutade det inte bra. Full mitt på en måndag... Maken gömde det som fanns kvar på morgonen, han har varit med förut. Dock hade jag lagt undan ett förråd. Nu känner jag bara att jag måste tillbaka där jag var / Ingen alkohol för mig!!! Mår pyton, andra dagen nu. Hade jag haft nära till att handla eller hittat någon gömma ( jo då letade friskt igår och kollade alla tomma flaskor om det fanns några droppar kvar) hade jag fortsatt att dricka. Förstår inte att jag ska orka ta mig tillbaka igen och till mitt jobb. Ja, här är jag nu, känner att det blir bra att skriva här igen.

Välkommen tillbaka , ser styrkan du har i texten, och vet ju själv hur adjävulen är ”allestädes närvarande”. Så mitt råd blir bara. Att du inte slår på dig själv, lär dig av det förflutna och se framåt. En dag i taget. Känner du att du inte fixar detta själv, ta hjälp. Lycka till nu och upp på banan igen. Kram

Tillbaka.

Det värmer alltid att få kommentarer, känner mig inte lika ensam. Jag vet att det kommer att bli bättre och att jag kommer tillbaka, men det känns som att jag har förbrukat allt mitt tålamod. Det blir jag lite rädd över, för vad är alternativet? Hur mycket tålamod kan det finnas i en människa? Har under åren när jag jobbat mycket med mig själv fått en stark tro på att det finns något därute som bär oss... Tyvärr känns inte det nu, känner mig bara ensam och eländig... Kram till er.

Tillbaka.

Detta fall känns så hårt! Ångesten och tankarna gnager i mig. Kan det på ett ögonblick bli så illa, jag som (hur dum får man vara) börjat lita ganska bra på mig själv. Nej det är nog meningen att det ska kännas ordentligt denna gång. Känns som alla känslor och ångest jag har haft för flera år sedan bara vaknade till liv igen... Nu finns det bara en väg framåt igen. Hemma från jobb även idag, imorgon ska jag ta tjuren vid hornen. Ha en bra dag på er alla kämpande människor.??

Mirabelle

Så skiter det sig ordentligt... Det är väl rätt bra egentligen att det barkade så käpprätt åt helvete. Annars hade det inte blivit så tydligt för dig att du måste vara nykter. Som du skriver så är det väl meningen att det ska kännas ordentligt denna gång. Nu vet du med säkerhet att det inte funkar att dricka måttligt. Färdigtestat. Önskar dig mod och kraft att ta tillbaka ditt liv och ditt självförtroende!

Så lätt det kan vara att falla tillbaks i beroendet. Förstår att det måste kännas hemskt efter alla år av nykterhet. Din berättelse leder till eftertanke om hur starkt beroendet är och att det kan sitta kvar resten av livet. Gäller att aldrig sänka garden. Men fantastiskt bra att du snabbt vänder på det och kämpar vidare igen ? Lycka till i fortsättningen! ? Kram

En alkoholists…

Nu är jag väldigt ny här och har inte ens varit i närheten av att avhålla mig så länge som du, så mina råd är nog inte värda så mycket. Jag vill dock ändå säga att min tanke är att om man klarat av en stor förändring under längre tid som du har, så tror jag att det är viktigt att inte fokusera på sina misslyckanden. Vi alla faller ibland. Tänk inte på den dagen du föll utan försök att resa dig upp genast, borsta av dig och fokusera på alla de övriga dagar som du faktiskt lyckats! Du har registrerat att ok, det där gick ju inte så bra. Men det räcker. Nu är det dags att gå vidare efter detta konstaterande. Du vinner inget på att slå mer på dig själv. Vi får misslyckas ibland, men inte fokusera på det <3