Jag är nygammal här på forumet. Skrev i en tråd för ett halvår sedan. Har gjort dumheter på fyllan som jag ångrar. Ångesten förgör mej. Har väl i viss mån förnekat att jag skulle ha alkoholproblem men inser det nu. Jag blev tagen för rattfylla för 10 månader sen. Ångesten och skammen efter det var total. Löste det inte riktigt själv utan fick anti depp utskrivet. Var helnykter 3 veckor men började sen dricka så smått. Jag har lyckats hålla det på en låg nivå,oftast några öl på helgen. Men vad hittar idioten i mej på då? jo för några dagar sen gick jag ut med några vänner och drack kopiösa mängder och lyckades bli lobad. Hela tillvaron rasar,har körkort med alkolås som jag riskerar och jag har barn som kanske måste komma till soc om det blir orosanmälan. Har ingen annan än mej själv att skylla. Vet inte vad jag ska göra. Kan inte äta eller sova och hjärtat dunkar och för varje slag är det som det säjer svin,as,idiot du är inget värd. Har ingen att prata med så det fick bli några patetiska rader här.

Fått nog

Du och andra här är proffs. Vill hålla mej här och klara det själv. Kram

Fått nog

Omtänksam medmänniska tycker jag att du ska skriva. Har svårt att ta ordet alkoholist i min mun. Tänker på det som ett skällsord. Problemdrickare kanske jag ska kalla mej. Det är ju huvudet på spiken. Dricker fast det skapar problem för mej. Fast det är klart,vad är jag nu när jag inte dricker? Ett problem? Ja ett stort problem är jag. På visitkortet får det väl stå professionell problemmakare.

Jag har inte så stora problem med ordet alkoholist, för mig är det ingen värdering i ordet, men ibland säger jag att jag är passiv beroendemänniska. Det beror på vem jag pratar med. Och så länge jag inte kallar någon annan för alkoholist, utan bara mig själv så är det OK. Skulle inte skriva det till en annan människa, just därav att det tolkas på olika vis. Går man på ett AA möte så tjatas det ju om detta hela tiden. Så fort man ska öppna munnen måste man säga. Jag heter MM. Jag är alkoholist.

Jag har funderat på vad -ist står för. Femin-ist, islam-ist, alkohol-ist, ate-ist, anark-ist, material-ist..
Vad syftar själva "ist" på?

Det ska jag fundera på om ingen kan förklara.

Hur som helst, så javisst är vi medmänniskor. Med olika livsöden.

Jag håller med om att det inte är så smart att skriva nykter alkoholist på ett cv..Däremot kan vi gömma oss bakom orden, inte erkänna att vi är alkoholister..Då är hjälpen långt bort..Erkänna för sig själv att vi är maktlösa inför denna dryck alkohol..Då kavlar vi upp ärmarna och börjar jobba..Ta reda på våra beroenden, känslor, förhållanden, vår skam , skuld och allt vad alkoholen gjort med oss..Fått nog, din partner kanske lämnar dig..Det är ofta det bästa som kan hända..Då får många upp ögonen och börjar kämpa för sin egen skull istället..Det är precis som det ska..Sluta för sin egen skull är det enda hållbara..Starkt jobbat av dig ..Nu fortsätter vi framåt 1 dag i taget..Stundtals en stund i taget...Det kan ordna sig, jag lovar..

Fått nog

Jag lovar miss lyckad att jag inte gömmer mej bakom ord. Har ju kunnat dricka måttligt under långa perioder, sen bara pang så kommer den brakfyllan och jag är inte beredd. Därför måste jag sluta ,för jag vet ju inte när smällen kommer. Tyvärr har ordet alkoholist fått en negativ klang för mej. Detta för att jag hört det säjas i nedvärderande syfte hela mitt liv. Jag har fullständig respekt för er!men jag får nog ändå kalla mej en gubbe med ett stooort alkoholproblem. Som bara går att lösa med nykterhet. Sex dagar nu om jag ska räkna. Vad tycker ni? Har inte det där fysiska suget att dricka alkohol. Mår dåligt ändå för vad jag ställt till. Kommer nog tuffare prövningar längre fram,så jag är ödmjuk. Miss lyckad tänker på dina ord om separation. Kan inte se det så nu. Vill ha en öppen ärlig relation med hela familjen. Inte bara varannan vecka. Älskar dessutom min fru vilket inte gör saken lättare. Nykterheten är nog för min egen skull också. Mer minus än plus av att dricka skiten. Tack för er tid. En lindring i allt att byta tankar med er.

Jag dricker (har druckit) ca 5-6 gånger per år (är periodisk beroendeperson) Har långa perioder när jag inte alls fokuserar på A. Inget behov av vara social med vinduttande vid middagar, fredagar påverkar mig inte, inte heller Midsommar, Nyår då andra får sug. Funderar inte ens på A under mina bra perioder. Sen kommer det som en smäll på käften. En öl blir till en flaska starksprit. En flaska sprit till en dålig period (ca 1 vecka) av drickande. Och DÅ ca 5-6 gånger per år så går det åt helvete.

Jag får MVG på alla "har du alkoholproblem ?- tester" Jag har länge gått och tänkt. Hur kan jag vara alkoholist när jag har så långa perioder av nykterhet och ett totalt ointresse för att dricka. Jag har inte fått ihop det. Med blicken i backspegeln så fick jag problem redan som väldigt ung.

Ingen skulle kunna säga att jag ser ut som en person som dricker för mycket. Sköter mitt jobb, sköter mitt hem, är extremt fåfäng och sköter om mig själv på ett pedantiskt vis, familjen sköts klockrent.

Jag är mamman som kutar trappor upp och ner för att samla in petflaskor till skolresor, jag är mamma som erbjuder mitt hem som disco för två skolklasser, jag är mamman som tar 30 ungar till simhallen, korvgrillning i skolan. Nä men Inga problem. Det fixar MM.

----------------------------------------------------------

Men när är man då alkoholist eller har grava alkoholproblem?

När det får konsekvenser. En konsekvens är rattfylla en annan är LOB. Då har man enligt mitt eget sätt att se på det allvarliga alkoholproblem.
En människa som INTE har alkoholproblem kör inte onykter och blir inte heller så full att man måste omhändertas.

En beroendesjukdom (alkoholism) ser så otroligt olika ut för oss alla. En sitter på parkbänken, en smyger med vin och rom där hemma, en har ett spritförråd i garaget, en periodare super rejält under ett par perioder per år, en del dricker varje dag.

Men det vi har gemensamt - är att vi på ett eller annat sätt inte kan hantera alkohol. Det får konsekvenser. Och när det får dessa konsekvenser så måste vi börja jobba underifrån. Innefrån. Vad är det som gör att min polare kan dricka och hantera det men jag kan inte.

Den här biten är bra att reda ut. Den här biten är icke statisk och ser långt ifrån ut likadant för alla oss.

Mirabelle

Mitt inlägg var inte menat som försvarstal eller att skriva dig på näsan. Jag ville hjälpa dig att lindra ångesten inför soc kontakt och en ev orosanmälan. Mitt försök gick uppenbarligen snett. Önskar dig i vart fall lycka till.

Fått nog

Ämnet och frågetecknet var till mej själv. Var det ett försvarstal jag skulle hålla! Kanske rättfärdiga mej själv. Tänk vad man kan missförstå varann. Uppskattar din stöttning. En varm kram från mej.

Mirabelle

Jag har haft en riktigt tuff vecka och tolkade genast utefter det ? Sinnesstämning: Allt skiter sig. Jag är skit. Skit ska skit ha... Ja, man får verkligen vara försiktig med det skrivna ordet. Mycket av kommunikationen går förlorad såhär svart på vitt. Så bra att vi redde ut missförstånden ? Kram

Jag undrar en sak och är nog känd för att kunna braka på lite här i forumet.
Svara såklart bara om du känner för det.

Hur har ditt alkoholintag sett ut tidigare?
Har du haft en sund relation till alkohol förutom vid dessa 2 tillfällen?

Din fru reagerar och vill kanske lämna dig. Finns det fler händelser (som kanske inte är lika allvarliga) som gör
att hon funderar på detta? Bråk, stök, pinsamheter, du blir otrevlig?

Jag har lite svårt att se att du går från - normalintag till en rattfylla - sen normalintag i 10 månader - LOB.

Zaphod

Har också blivit LOB:ad, för c:a ett år sedan. Känns tyvärr ganska godtyckligt - men får stora konsekvenser för oss förstås.

Blev också mobbad under större delen av skoltiden, t.o.m. upp till universitet. Inte helt enkelt att ta sig vidare från tyvärr.

Från vad jag läst så verkar du vara en reko person, så jag skulle säga att du kommer att fixa kommande samtal helt OK.

Fått nog

Ja zahpod det är väl en av pusselbitarna till varför man har ett osunt förhållande till alkohol. Tack för stöttande ord. Önskar dej allt gott!

Fått nog

M M. Braka på du bara. Det är bra. Ska försöka återge mina minnen så ärligt och gott jag kan. Jag började dricka i 14 års åldern. Minns att det var som att hitta sej själv. Mådde dåligt pga händelser bakåt. Nu slapp jag ha klumpar i mage och bröst och blev mer framåt. Så man kan ju säja att mitt a problem tillkom med första fyllan. Ja åren rullade på med mej som en av de fullaste i kompisgänget. Mellan jag var 15-25 drack jag varje helg. Det var rejäla fyllor med minnesluckor och även några lobar. I 25 års åldern träffade jag min fru. Blev kär,kände lycka för första gången utan alkohol.
Svårt att fortsätta nu. Allt är så sammanblandat med min relation till min fru och jag vet inte om jag är mogen att skriva så mycket om det. Måste bara svara på din fråga MM. Nej jag har aldrig varit elak mot min fru. Varken nykter eller full. Ok!dumheter har jag ju ställt till med som ju drabbar henne.
Har svårt att formulera mej ibland. Ställ gärna frågor. Lättare att svara på frågor än att skriva en lång uppsats. Det hjälper mej att reda ut ett och annat. God natt

Fått nog

Jaha då var det dags för sömnlös natt igen. För mycket oro i kroppen. Konstiga ryckningar i benen. Nerverna som spökar. Har en hylla med massa spritflaskor två meter från sängen. Två flak med öl i förrådet. Men är jag sugen att dricka. Nej! Får väl göra mej av med lagret. Vet ju inte när jag kan bli sugen. Vet inte själv varför det gått så lätt hittills. Kanske för att jag har haft långa måttliga perioder mellan mina totala hjärnsläpp. Kanske beroendehjärnan har tänkt- Ok vi nöjer oss med det här lilla för tillfället men när du är som minst på din vakt och tillfälle ges,då skall det supas! Vad vet jag?Försöker hitta svar men det är inte lätt.

Mirabelle

Det där med att problemet med alkohol började vid första fyllan i tonåren... Det var som kärlek vid första mötet... Och att det fanns tidigare utanförskap och mobbning med i ekvationen. Rediga fyllor med minnesluckor varje helg under ungdomen (och även vardagar ibland i mitt fall). Att vara den som alltid blev fullast och galnast. Sedan den stora kärleken, samhörigheten, familjebildandet som lindrade själsvåndan i många år. Det är intressant att notera hur lika våra historier är...

Ah som jag. Började dricka i tidig ålder, 12-13 och har alltid var den som vart ett "pain in the ass" att släpa
på runt stan. Fullast och den som blev stoppad eller utslängd från krogen. Redan där och så tog vi över klivet
till ett missbruk i den meningen att vi inte klarade av att dricka som andra.

Det jag ville komma fram till att vårat missbruk har vi haft med oss långt tidigare än vi kanske tror.
Se på ditt drickande, hur det har varit från den dagen när du tog din första öl, grogg, sup ur flaskan.
Det är liksom där det börjar. Inte för 10 månader sedan. Det var där våra hjärnor
blev kidnappade av alkoholen.

I det lilla jag har läst i din tråd så verkar det som om det är mkt i bagaget som ska ut.
Kan det onda ligga där? Skulle du kunna uppsöka läkare och be om psykolog hjälp,
tänker att du inte behöver nämna alkoholen.
Ibland kan man behöva medicin, en läkares kloka hjärna. Det kliniska.

Jag fick propavan utskrivet av läkare på beroendekliniken.
Lätt sömnmedel, det har hjälpt mig. När mina tankar blev som värst i början av min nykterhet
så tog jag mig till sans och svalde en tablett och sov igenom skiten.

Om du redan nu söker läkare, så kan du säga på Soc mötet att du har tagit hjälp.
Att du vill börja resan där, kanske få samtal med psykolog. Antidepp, lätt sömnmedel.
Inte vet jag vad du behöver men jag kan tänka att det kanske är något sådant.

(Kanske är jag ute på hal is när jag säger så. Isf ber jag om ursäkt för det)

Det visar på att du har förstått att du tar dina problem på allvar. Du kommer att
tjäna på att berätta att du vet om dina problem, och att du är beredd att ta tag i dom.
Soc kommer dra öronen åt sig om du försöker prata bort problemen och låtsas
som om dom inte existerar.

Andas, andas - du kommer ut detta levande och som en mer stabil människa.

Fått nog

Jag tar medicin sen 10 månader tillbaka Mirtazapin som är antidepp medicin. Propavan för sömnen. Ingen av medicinerna verkar dock hjälpa nu. Helt rätt MM! måste få till någon slags samtalskontakt. Svårt bara för mej att öppna upp. Var hos kurator i ungdomen. En halvtimme tystnad och ivrigt studerande av mina skor.

Fått nog

Är ingen bra dag. Kaos. Börjar bli yr. Inte ätit något större på sex dagar. Tappat fyra kilo. Behövdes inte eftersom jag redan är smal. Hur kan livet vara värt att leva! Alla plågor! Tar in allt. Varenda känlonyans i omgivningen tar jag in och har alltid gjort. Överkänslighet.vilken förbannelse det har varit för mej. Dricka? Nej! Men vet ärligt talat inte hur länge jag står ut så här. Ja nu var det slutgnällt för stunden.

Mirabelle

Är det känsloströmningar, allt det där "under ytan" i omgivningen du läser av? Är du även stimulikänslig? Du borde gå till någon som kan lära dig de verktyg du behöver för att må bra i livet som överkänslig. Det är ju en erkänd personlighetstyp numer och det finns bra behandling. Att läsa på om de råd som finns till vuxna med NPF kan också vara till hjälp för dig, skulle jag tro. Kram