Nu är första månaden utan alkohol avklarad och det har faktiskt gått otippat lätt. Kanske för att tankarna varit på annat... Jag har varit osäker på mina känslor för min särbo ett tag och häromdagen beslutade jag mig. Jag hade tänkt vänta tills jag var säkert på att det jag känner, eller inte känner, är äkta men sen fick jag nog. Jag vill inte låssas, han är värd bättre.
Så nu är jag singel, igen. Tre långa relationer har jag haft i mitt liv. Tre förlovningar, tre övertygelser om att han är den rätte. Men näe... Nåt fel gör jag längs vägen.
Nu blir det många långa kvällar på egen hand, vilket jag både behöver, längtar efter och är livrädd för. Hur stark är den här viljan när ingen ser på?
På fredag kommer barnen. Gud vad jag saknar deras skratt och kramar.