Det flyter på.
Jag har nästan glömt att räkna mina dagar.
Men har upptäckt att jag är otroligt känslig för när vänner lägger upp bilder på ett glas m vin etc.
Störigt.
Ny i just detta forumet, slutade dricka 25 juli i år.
Hittills inget återfall.
Känner mig stark men vet att det är lätt att bli lurad

Coco

Tyvärr är väl inte mitt inlägg så upplyftande, jag har det som du. Jag har inte druckit nåt sedan sommaren 2016, men är fortfarande inte "fri". Jag "räknar" dagarna - inte hur länge jag varit nykter, utan tills jag får börja dricka igen. Men jag har inte satt något datum - bara att just idag blir det inte. Och så hankar jag mig fram - 1,5 år nu. Absolut massor av fördelar, det känns naturligt att inte dricka och jag tänker inte på alkohol varje dag. Men... jag saknar det där trevliga, goda och avslappnade som du beskriver så bra här. Fortfarande... kanske man måste ta det där återfallet för att det verkligen ska gå in i skallen att jag ska sluta drömma om att bli "normal". Suck. Fast nu väntar en rejäl nyårsfest - och alkoholfri skumpa är ju inte dumt alls! Gott nytt år och kram.

Coco, jag räknar också.. och hoppas en dag kunna dricka normalt igen. Men jag vet innerst inne att det inte kommer att gå. Så jag peppar mig själv och försöker tänka att det är lätt, fast det är svårt.

Du har klarat ett och ett halvt år! Så starkt av dig! Åh jag önskar att du inte tänkte så rationellt kring ett återfall. Jag tror verkligen du kan fortsätta utan. Du är ju inne i det, tänker jag. Kanske en drink men inte idag. Håll fast vid det!

Jag ser tillbaka. I 25 år har jag misslyckats med att ta det lugnt. Vissa minnen skrämmer skiten ut mig och jag är otroligt tacksam att jag fortfarande lever. Dag för dag bryts minnena ut mot nya. Längtan efter det sträva vinet får ersättas av känslan när jag sprungit ett bättre tempo än förra gången. Minnet av kvällen på krogen får lämna plats åt en riktigt god brunch, utan bakfylla.
Och när suget blir för starkt, att få känna GT'n svalka strupen så ska jag ta fram minnet tillsammans med bilden av mina barn när de får veta att jag släpper mitt löfte. Då är det inte lika svårt att låta bli. En dag till.

Coco allt gott inför det nya året. Vi ska nog klara det också.
Kram

Snart 6 månader utan alkohol.
Det har jag klarat förut.
Det är nu det blir svårt för nu mår jag så bra och alla katastrofer känns långt borta, nu börjar jag tänka att jag kanske kan ta ett litet glas vid något festligt tillfälle. När inte barnen är med. När jag inte ska träna/jobba nästa dag. Om jag inte ska ut sen. Ifall jag bara provar lite...
Det är så förrädiskt.
Så lätt det är att glömma.
Längtan efter att vara som alla andra och njuta ett gott glas vin ibland..
Jag ska inte.
Jag bara önskar jag kunde.

Grattis till snart 6 månader! Bra gjort! Det är helt ok att känna som du gör. Tankar kommer och går. Man kan sakna vinet och att kunna vara "normal". Det gör jag nån gång ibland, alltmer sällan dock, efter 5,5 år nykter. Huvudsaken är att du inte agerar, att du inte lurar dej själv att du kan dricka. Min absoluta övertygelse (inte bara min) är att man inte kan dricka måttligt om man druckit sej till ett beroende. Det fina är att det går aldeles utmärkt att leva utan. Så mycket bättre faktiskt. När tankarna kommer så gå igenom för- och nackdelar med nykterheten. Men också kan man tillåta sej att sörja över att det blev så här. Men det finns värre saker och vi ska vara stolta över att vi tagit oss upp. Lycka till i fortsättningen!

Dessa tankar kommer även till mig då och då så jag förstår dig helt och fullt! Men fråga dig själv en fråga: om du varit nykter 6 månader tidigare och sedan börjat dricka igen, hur har det slutat?
Det kanske ger dig svaret som hjälper dig att orka vara ”onormal”...
Jag brukar plocka fram bilden av mig själv som berusad, jag behöver inte ens gå så långt som att föreställa mig själv som full för att drabbas av ångest och känna avsmak inför mitt beteende. Jag tycker helt enkelt inte om den människa jag förvandlas till och det är jag glad för. Förr tyckte jag att jag blev mer som jag ville bli men det förändrades någonstans på vägen i takt med att mitt beroende utvecklades tror jag. Nu är jag bara den där som tömmer sitt glas fortast, blir lite självgod och skränig....
Den sortens berusning jag längtar efter är long gone och priset för att försöka nå dit igen är helt enkelt för högt att betala.
Men jävligt trist är det och jag förbehåller mig rätten att klaga, precis som du har all rätt att göra detsamma?
Kram på dig och grattis till 6 månader! 31 januari är även jag där!?????‍♀️

Jag känner mig nöjd!
Tidigare i veckan fick jag göra ett nytt hål i mitt bälte, som har blivit för stort.
Jag sprang också på bästa tiden, någonsin nu under veckan som gått.
Det är mycket som bara har blivit så väldigt mycket bättre.
Jag saknar drickan fortfarande, men inte lika ofta.
Kände aldrig att jag hade ett beroende men har varit oförmögen att sluta när jag väl börjar.
Det är därför jag inte ska ta ett glas.
Jag firar med fika med familjen, en ny tatuering och att bara må så mycket bättre.
Det är helt ok.
Kram på er alla där ute (här inne?) - det är skönt med möjlighet att få skriva av sig ibland..

Foppalop

Hej, har varit medlem ganska länge pga medberoende och kraschat förhållande. Har läst alla era inlägg och blir så rörd utav era inlägg när jag läser hur ni kämpar, hur starka ni är som har kommit till insikt och vill förändra era liv. Har aldrig tidigare skrivit ett inlägg innan pga sorg, besvikelse och alldeles för många tårar att inte mitt ex inte ens var i närheten av insikt.

... Jag är glad att du hittat hit. Här kan du hitta stöd och styrka i att välja den väg du vill gå.

Kampen är lång och svår för många och att inse att en har ett alkoholproblem är inte så lätt. Dels är det fortfarande förenat med en enorm skam, att inte ha kontroll över sitt eget drickande. Dels är det allmänt accepterat att "dricka lite för mycket" då och då. Jag vet inte någon arbetsplats, inte något kompisgäng eller reklam som aldrig skojat om att vara bakis, lite trött eller liknande.. Och ingen vill ju ha problem.

Så trots alla hissade varningsflaggor, trots alla ilsket blinkande röda alarm är det ganska lätt att fortsätta lura sig själv och hitta på ursäkter..
Det tog mig nästan 25 år av misslyckade fyllor innan jag insåg att jag måste sluta. Och när jag väl bestämt mig var jag tvungen att inte bara kämpa för egen del, men också behöva försvara och förklara mitt beslut, till alla dem som tycker att jag överdriver. Det är så enormt tungt.

Jag förstår att det måste ha varit tufft för dig som medberoende. Jag önskar dig all lycka till i ett förhållande som är fritt från beroende och fullt av kärlek. Det är möjligt.
Kram

Fy tusan bubblor vad kass jag är. Snart har 2 veckor passerat och jag har inte tränat ett dugg. Bara varit dunderförkyld och jättetrött. Och hungrig. Och godissugen. Shit vad jag har ätit..
Men vet ni vad jag INTE gjort?

Jag har INTE druckit whisky för att kurera mig.
Jag har INTE druckit te med rom för att det är så synd om mig..
Jag har INTE druckit kallt vitt vin för att kyla ner mig.

Så åt skogen med kalorier och sånt.
Det är synd om mig och så länge jag tröstar mig med godis är jag ändå väldigt nöjd.
Snörvel.

ett skarpt minne från min första aa-födelsedag som jag firade på den internationella aa-gruppen i Patong, Phuket.
Bland många andra profiler satt där en förhållandevis ung amerikan som sa till mig, om jag fick ett sug på alkohol, så är det helt ok att springa naken genom city och samtidigt vräka i sig choklad för att få fokus på nåt annat än spriten :-))

Hellre fet än full ! En sak i taget ! Och slå inte på dig själv för att du inte tränar, den tiden kommer när du är mogen för det. Kom ihåg att det tagit några år för oss att komma till dagen idag och det är inget vi vänder på 2 veckor. Det tar sin lilla tid att hitta tillbaka till den människa du egentligen är, njut av de upptäckter du gör på den resan.

Ta det viktigaste först och ta inte det första glaset så fungerar det !

...kan jag bocka av 200 nyktra dagar.
Det känns bra.
Och inte så himla märkvärdigt.
Det flyter liksom bara på.
Jag är stolt.
Och ödmjuk inför att det känns så förhållandevis enkelt.
Jag är tacksam för att jag bestämde mig att vara nykter.

Hej!
Ny som medlem, men har läst i forumen i några år. Jag är förhoppningsvis på rätt väg nu, efter 20-25 års vilset gående i livet pga alkohol.
Undrar bara om du går och pratar med någon terapeut eller liknande. Eller har du gjort detta på egen hand?
Själv har jag äntligen bokat tid hos en ”klinik” för samtal och fick sådant fantastiskt bemötande när jag ringde så jag höll på att börja gråta. Även de vänner jag har valt att berätta för har gett så mycket kärlek och stöttning - något jag inte riktigt väntat mig.
Men det låter som du gör det här på egen hand (och mannen i ditt liv). Stämmer det?

Hej!
Ny som medlem, men har läst i forumen i några år. Jag är förhoppningsvis på rätt väg nu, efter 20-25 års vilset gående i livet pga alkohol.
Undrar bara om du går och pratar med någon terapeut eller liknande. Eller har du gjort detta på egen hand?
Själv har jag äntligen bokat tid hos en ”klinik” för samtal och fick sådant fantastiskt bemötande när jag ringde så jag höll på att börja gråta. Även de vänner jag har valt att berätta för har gett så mycket kärlek och stöttning - något jag inte riktigt väntat mig.
Men det låter som du gör det här på egen hand (och mannen i ditt liv). Stämmer det?

Hej!
Ny som medlem, men har läst i forumen i några år. Jag är förhoppningsvis på rätt väg nu, efter 20-25 års vilset gående i livet pga alkohol.
Undrar bara om du går och pratar med någon terapeut eller liknande. Eller har du gjort detta på egen hand?
Själv har jag äntligen bokat tid hos en ”klinik” för samtal och fick sådant fantastiskt bemötande när jag ringde så jag höll på att börja gråta. Även de vänner jag har valt att berätta för har gett så mycket kärlek och stöttning - något jag inte riktigt väntat mig.
Men det låter som du gör det här på egen hand (och mannen i ditt liv). Stämmer det?

Men jag vet vart jag ska vända mig om det skiter sig.
Har kollat runt vilket stöd jag kan få både genom arbetsgivare och AA och privata mottagningar.
För mig är det hyfsat enkelt eftersom jag kan låta bli att dricka bara jag inte tar första glaset. Så det handlar om att alltid ha ett alternativ och all aldrig öppna flaskan. Jag har sluppit det beroendet som ger mig lusten eller längtan att dricka och när jag drack var det bara i princip i brist på annat att göra.
Jag hoppas det håller i sig denna gången. Jag har varit nykter 2 långa perioder förr men det är alltid när jag känner mig säker som jag åker dit igen.
Denna gången är jag dock bättre rustad och det är första gången jag är aktiv här.
Lycka till och vad bra att du hittat en bra klinik!!!