Jag är rädd att jag ska bli som min pappa. Min pappa är alcolist och har haft problem med drickandet under en lång tid. Han dricker oftast på helgerna och super sig ofta full.
Nu är jag 18 år och har kanska starka alkoholvanor då jag dricker med min kompisar på helgerna på olika fester. Först nu när jag märker att min pappa tappar kontakten med familjen och jag ser att han har tappat gnistan då som jag själv blir orolig över mig själv. Hur ska jag hantera det? Är medvetenhet skillnaden på mig och min far? Att jag vet att jag kan sluta upp i ett beroende. Eller kommer jag sluta upp exakt som honom?

Du berättar att din pappa har ett alkoholberoende, du ser att han börjat förlora sin "gnista" och tappar kontakten med familjen mer och mer. Det låter tufft och jag förstår att det påverkar dig.
Du har också börjat reflektera över hur dina egna vanor ser ut, klokt. Modigt också att sätta ord på det här på forumet och berätta hur det är för dig, det ger oss chansen att ge dig stöd. Både kring hur det är att oroa sig för någon annan samtidigt att du själv funderar på dina vanor.

Om du läser och skriver här på forumet kommer du säkert hitta och få många kloka svar kring hur du kan tänka och hantera din situation. Om du skulle vilja träffa någon att prata med kan du såklart också få tips om vart du kan vända dig för annat typ av stöd.

Igen, välkommen hit!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Skruttet

Jag läser din tråd och blir lite ledsen. Min pappa var också alkoholist. Du kan läsa min tråd "I pappas fotspår" där berättar jag lite om honom. Du behöver inte gå i din pappas fotspår. Men det är väldigt lätt att man halkar in på den stigen om man inte ser upp. Du är ju så ung ! Om du slutar nu kan du välja en helt annan stig än din pappa ! Jag tänker också att du ser ned på dig själv i och med namnet du har valt, men det är ju bara min känsla inför det. Glöm inte att du är en människa, full av värde och att du inte definieras efter hur mycket du dricker eller inte. Kram Skruttet

CS

Jag blir så berörd när jag läser ditt inlägg. Min pappa är alkis. Jag har precis själv hållt mig nykter i en dryg månad nu. Många sa till mig att "passa mig" och vara på min vakt med tanke på eventuell ärftlighet av sjukdomen. Jag trodde väl att jag skulle vara den sista av dem alla att trilla dit med tanke på det jag vet och är uppvuxen med, men nu blev det som det blev. Jag kan stundtals bli bitter och arg för att borde vetat bättre, men denna sjukdom är lömsk så är det bara. Jag kan inte skylla något på någon annan än mig själv egentligen, det är ju ingen som tvingat mig att dricka.

Jag kan i backspegeln nu se att jag troligtvis hade alkisbeteendet i mig redan som ung. Jag älskade allt det alkoholen gav mig i form av att bli lullig, döva känslor, lyckan. Jag var alltid den som festade hårdast, bangade aldrig nåt. Men inget är dömt att misslyckas, men mitt tips till dig nu då jag sitter med mitt facit på hand är att på riktigt vara observant så att du inte halkar in på stigen som Skruttet skrev. Lita på din inre känsla och var totalt ärlig med och mot dig själv från start så har du kommit väldigt långt tror jag.

Att du hänger i detta forum tyder på en medvetenhet och bara det är superbra. Som sagt du är en människa och du har val i livet. Väg för och nackdelar och försök ta så bra beslut du kan längs vägen så löser sig saker på ett eller annat vis det är jag övertygad om.
Stor kram till dig!

Risken är stor du löper cirka 80% högre risk att bli alkoholist/få kemiskt beroende eller liknande. Tänk på det nästa gång du festar till. Sedan är du ju 18 år går gymnasiet och får inte dricka mer än på krogen. Mitt råd som lärare och nykter alkoholist är att tänk efter nu innan det är för sent.

RogerRogerRoger

Jag har växt upp med en far som var alkoholist och jag skulle aldrig bli som han....
Har man fel gener så är det lätt att trilla dit.
Men vad ska man säga till någon som är ung vet jag inte riktigt och som bär på fel gener.
Det är i alla fall ett helvete att sluta dricka när man har börjat tänja på gränsen och det börjar med varje helg.
Välj bra umgänge och intressen som gör att du inte festar varje helg är nog ett måste för att inte trilla dit.
Jag bar på ångest som jag älskade att festa bort och jag mådde som en prins dagen efter också. En ångest som förmodligen kommer från att ha växt upp med en alkoholiserad far.
Försök vara medveten om dina gener och ta till dig människor som gillar att vara nykter också. Det finns inget enklare än att lära känna människor som vill dricka alkohol med dig. Har man samma intressen så brukar man ty sig till varandra.
Ha det gott och sköt om dig.