Vi har varit tillsammans länge. Vi har gemensamma barn och han hade barn sen innan.
Han dricker i perioder och när han dricker dricker han bara på helgerna. Han anser att 50cl öl räknas som en öl så om han dricker 10 33cl har han egentligen bara druckit 5. Han säger att alla på hans jobb dricker på fredagarna så varför ska inte han? Han blir aldrig direkt elak utan brukar somna och sen sova som om han vore död. Jag har i flera år hotat med att lämna men börjar inse nu att det här snart inte går längre. Jag har tappat livslusten, ingenting är kul och jag känner mig som en sämre och sämre mamma för det här äter upp mig. Jag har ont i magen när jag jobbar kväll på helgerna för jag vet att han dricker fastän han lovat att aldrig göra det mer då han gjorde det förut och det höll på att gå åt helvete. Jag är tydligen en jävla surkärring och han "tar ju bara några öl".
Förra helgen sa jag att jag hittat en lägenhet, att jag skulle flytta. Han svarade med att vi inte kan sälja huset utan att bli skuldsatta för det är inte värt likamycket som vi har lån på och att han skulle ta livet av sig om han inte får barnen. Jag tänkte " men gör det då för fan" för mitt liv skulle vara så mycket enklare utan honom. Och det skrämmer mig för egentligen älskar jag ju honom. Han menar att alla som säger att han har problem är dumma i huvudet och om jag har råkat berätta om någon av mina vänner som håller med mig så är dom dumma i huvudet och han accepterar inte att jag umgås med dom.
Jag behöver hjälp att ta mig ur det här och vill helst ha svar från folk som faktiskt har suttit i samma sits med barn inblandade. Min sambos barn kommer hata oss båda om vi går ifrån varandra.