Hoppas..att de finns ngn chatt för oss?

Hoppas de...ä

/Jocke

Mammy Blue

Nej, tyvärr finns det ingen chatt för oss, ibland känner man att det hade varit bra.

Välkommen tillbaka då, Jocke, har läst det du skrev hos Berra.

Några svar på dina frågor kan jag inte ge, mer än att du läser och skriver här så mycket du orkar, samtidigt som du tänker efter typ "hur kan jag dra nytta av det som den här personen har upplevt eller gjort" för att alla människor är unika, vi har olika åsikter, olika erfarenheter etc. Det enda som vi här inne har helt gemensamt är att vi har svårigheter i vårt förhållande till alkohol.

Häng kvar, läs och skriv ner dina tankar i en egen tråd, dina egna upplevelser och tankar om alkoholen. När man skriver tänker man på ett annat sätt än när man bara tänker om du förstår vad jag menar.

Ser fram emot att "prata" mer med dej!
/MB

DryMartini

Man kanske kan trappa ned gradvis. Och har man haft långvariga och kraftiga problem, kanske det till och med är tillrådligt? Sätter ett frågetecken efter den meningen, eftersom jag antar att abstinensen då blir mindre. För de allra flesta med alkoholproblem, tror jag att det bästa är att sluta tvärt och helt. Nedtrappning kan nog tendera att övergå i upptrappning med tiden annars.

napalosrot

betydelselös, vad är det som hänt? Det finns så många erfarna och kloka personer här på denna sajt. Så förutom att "lyssna" så kan man får stöd och råd.

Sinnituss

tror jag inte alls att du är. Hoppas att du orkar ta ett bra tungt beslut. Beslut brukar kunna fattas på olika sätt. Tänk igenom och se de olika alternativen som finns. Ventilera gärna här.
Kram och lycka till

betydelselös

fattar bara inte vad som händer mig dricker en massa ibland flera liter i veckan jag är inte aggresiv , hat bara ledsen och en fruktansvärd smärta inombords som jag inte kan förklara, allt jag gör går bara fel .lögner som jag kommer på mig själv med och försöker redigera :_(

napalosrot

betydelselös, det låter jobbigt att känna så. Bra och ventilera om vad som är problemet, tänker jag. Oavsett så att avstå alkohol är en bra start. Har du provat det?

Sinnituss

Har din sökt hjälp via vården för din psykiska smärta betydelselös? Det finns hjälp att få, vet av erfarenhet att alkohol inte är den bästa medicinen mot ett svagt psyke.

Kickifaith

Jag kan inte säga sanningen till min sambo, dricker när han inte är hemma och ljuger om det. Hur länge orkar han och vad skall jag göra för att Sluta? Han säger att han hör på mig när jag druckit, att han kommer hem bara jag inte dricker men jag "väljer" att dricka i min ensamhet och vill inte att han kommer då. Han har ett jobb 15 mil bort och sover över där ibland. Han vill stötta mig att sluta och det vill jag också för det mesta, kan ha långa nyktra perioder på flera månader för att sedan trilla dit igen och dricka en till två kvällar. Har gått i samtalsgrupp hos kommunen för sju år sedan men de lade ner den formen och terapeuten som jag hade stort förtroende för fick sluta. Har tagit campral med bra verkan men gör det inte nu.

Rosen

Har också svårt att vara ärlig när jag för femtioelfte gången trillar dit. Det är ju så skamfullt även för mig själv. Bra att du läser o skriver här. Vi är många med samma problem som du.
Kan du inte be om Campral igen?
Ibland behöver man en krycka innan man kan stå på egna ben.
Jag tycker dom fungerar.

Kickifaith

Jo, hade till och med några hemma så jag tog två igår kväll, skall hämta en sista omgång som jag har recept på. Min sambo vill att jag tar antabus men jag känner mig livrädd för det, både för att behöva gå och lämna prover och också att det känns kränkande, vet inte riktigt varför. Han säger att han inte litar på campralen för den gör det ju möjligt att dricka men jag känner att det är mig han inte litar på, och i och för sig med all rätt, men det känns som om han tycker att antabus är den enkla vägen, då behöver i te han engagera sig så mycket. Han säger att han kommer hem om jag vill det när jag känner för att dricka men ibland känns det mer som fina ord, inte ifrån hjärtat. Det har hänt att jag bett honom och han har kommit men det har skett mycket oftare att han inte vill/kan komma. Då säger han att han hör att jag redan har druckit och därför kommer han inte. Då har jag till 90% inte druckit och då känner jag mig sviken och hjälplös. Visst borde jag klara det själv, och i långa perioder gör jag det men man är ju bara människa.

lizzbet

Du skriver att din sambo vill att du ska ta antabus ist för campral för att "slippa engagera sig" så mycket... Tror du tänker fel där, hans fokus är nog mycket mer på dig än vad du tror, förmodligen påverkar det hela hans liv på sätt som du inte ser... Och jag förstår verkligen hans känsla av maktlöshet, den har vi alla som närstående till någon med alkoholproblem. Jag får en känsla av att du vill att han ska hjälpa dig (hur oklart) men också att du "väljer" att dricka i din ensamhet. Du hör ju vilken omöjlig situation det är för er båda? Jag tycker att du (och han?) ska inse att endast du äger ditt problem och kan göra något åt det. Lycka till!

Demiemarre

Jag är 30+ och trodde aldrig att jag skulle kunna vara alkoholist. Jag vill snart skaffa barn. Jag vill inte att alkoholen ska ta över. Hur gör jag?

Demiemarre

Jag är 30+ och trodde aldrig att jag skulle kunna vara alkoholist. Jag vill snart skaffa barn. Jag vill inte att alkoholen ska ta över. Hur gör jag?

Magnet

Hej! Jag är ny här. Jag har läst ett tag och har insett att jag inte är ensam. Det känns skönt!