Vill börja med att säga att jag druckit när jag skriver detta. Jag är dock inte full, men det blir jag sällan, av den enkla anledningen att jag tål i stort sett hur mycket som helst. Det är illa med andra ord. Det händer ändå att jag dricker mer än jag tål och då hatar jag mig själv lite mer än alla andra dagar... Jag är ny här på sidan, men problemet börjar bli gammalt... Jag har vetat länge att jag dricker för mycket. Tror att jag visste det från den första drinken den dagen det gick fel. Växte upp med alkoholism så jag kände igen tecknen hos mig själv. Jag mådde aldrig bra av alkohol när jag var yngre, men så en dag så var allting svart, och det var några glas champagne som fick solen att skina en liten stund. Och då visste jag! Ändå gjorde jag ingenting åt det då, utan lät det gå alldeles för långt. Jag VET att jag har problem och jag vill sluta men ibland undrar jag om jag inte vill tillräckligt eftersom jag ännu inte lyckats?! Jag kan känna världens motivation ena stunden för att 2 timmar senare inte ha någon karaktär överhuvudtaget!!! Som det är nu dricker jag varje kväll. För inte så länge sedan lyckades jag med ett uppehåll på exakt 30 dagar. Jag var väldigt nöjd över det, men så fort dessa dagar var över ramlade jag tillbaka i samma vanor som tidigare. Läste nyligen ny forskning som visar att ett totalt uppehåll, i form av en vit månad, kan trigga ett beroende. Hade tänkt testa detta igen men känner mig tveksam nu. Det är inte en ursäkt. Mycket är ursäkter för mig själv i detta, och jag erkänner gärna att det är svårt och att just ursäkter är väldigt lätt att ta till, men just detta är inte en sådan. Jag verkar inom vetenskap och det finns all anledning att tro att detta kan stämma. Hur som helst, det spelar ingen roll...jag är inte här för att berätta om den senaste forskningen utan för att jag, precis som många andra, känner mig helt lost och behöver några uppmuntrande ord....och allra helst någon som kan berätta för mig att -hey, det är såhär du ska göra för att lyckas! Inser att det inte kommer hända, men gör ändå ett försök. Börjar undra om jag är helt dum i huvudet. Jag vill verkligen inte längre. Ändå...sitter...jag...här...