av AL

Sammanfattningen av mitt liv enligt mig själv känns som ett stort misslyckande. Att lyckas genomföra förändringar verkar omöjligt. Jag lyckas aldrig gå hela vägen. Om jag har gett upp tron på mej själv vem ska då hjälpa mej?

Mirabelle
lör, 2018-02-03 - 21:40

Att det inte är någon idé att dricka bara ett glas vin... Det är bara frustrerande. Det är ju ruset man vill åt liksom. Så är man funtad. Suck.

AL
lör, 2018-02-03 - 22:15

Gillar era kommentarer #Fått nog och #Mirabelle...
Nä jag ska inte dricka ....detta enda lilla glas som fanns kvar. Det är liksom inte lönt.

Fått nog
lör, 2018-02-03 - 23:06

Jag vet! Min kommentar var kanske lite som när man förmanar sina barn att inte leka med elden. Hoppas du kan få någon ro inatt.

AL
sön, 2018-02-04 - 10:17

Att bli sedd och lyssnad på är nog det som gör att man orkar stå emot en dag till. Tack.

AL
sön, 2018-02-04 - 10:21

..så är det.. R U S E T
fri T I L L GÅ N G
ingen begränsning och ingen som ser mej. Hotellrum är perfekta om man köpt på sig en box.

nystart
sön, 2018-02-04 - 10:38

Haka på en och var nykter resten av februari, efter det kan du se om vill fortsätta nykterheten. Du klarar det!

AL
sön, 2018-02-04 - 20:09

Vågar inte lova #nystart. Jag får nog lov att ta dag för dag. Jag som druckit 5 dagar av 7 under en lång period tycker att tre dagars nykterhet är oändligt länge. Men jag kämpar på.

Fått nog
mån, 2018-02-05 - 09:13

Tack! För din fina kommentar i min tråd. Ja du har rätt,man måste nog få sörja för den jag blivit. För det är ju bara en för sorglig figur! Vem vill jag bli? Jag har inga stora anspråk. Räcker gott med att vara ångestfri och vara stark i mej själv. Verkar dock vara en utopi i dagsläget. Nionde dagen nykter nu. Ingen större bedrift för mej egentligen. Drack ju enbart på helgerna,så något fysiskt beroende har jag sluppit slåss emot. Känner inget sug efter just alkohol. Däremot känner jag ett starkt behov av att döva alla jobbiga känslor. Vilket preparat som helst duger. Vad jag vill komma till,är att hade jag tagit något annat när jag var fjorton så hade det blivit mitt beroende och ventil. Kanske är det så,att en del människor är för svaga och känsliga för att leva utan bedövning. Håller på att ta reda på det nu. Spänd på att få svar. Hur går det för dej? Önskar dej allt gott!

AL
mån, 2018-02-05 - 10:46

...detta måste jag fundera över...är svag och känslig en mindre bra egenskap för mej själv eller är det en tillgång ?

AL
mån, 2018-02-05 - 13:09

...idag är en trög dag. Ge mej ett glas rött så blir allt enklare.
Är det så här det ska kännas dag 5 ? Som en dåligt gräddad pannkaka.

AL
mån, 2018-02-05 - 16:18

...så blev det. Gav mej precis ingenting. Så värdelöst att ens svälja skiten.
Jaja..ny dag imorgon.

AL
mån, 2018-02-05 - 20:19

Nä jag ska inte deppa ihop. Min svaghet är vin och nu finns det ingenting av den varan kvar. Annat i spritväg finns men det dricker jag inte...har aldrig gjort. Tycker inte om det alls så det är inget alternativ.
Nu sitter jag i sängen å dricker te å läser på forumet...som blivit min livlina.
Det trodde jag aldrig.

AL
tis, 2018-02-06 - 09:15

Läser olika böcker och försöker förstå mina egna beteende. Inser att mkt handlar om känslan av tristess (privat) frustration (jobb) HSP (bådeoch).
Nu ska jag lära mig att hantera detta utan vin. Det kan bli en prövning.

nystart
tis, 2018-02-06 - 09:39

Vi verkar väldigt lika, jag dricker ofta av precis samma anledningar. Tristess, arg och dämpa känslor (HSP). Nu fortsätter vi nykterheten.

Vinäger
tis, 2018-02-06 - 14:21

läst hela din tråd. Så många tankar och en del igenkänning. En stark och ofta återkommande känsla på vägen mot nykterhet är sorg. Sorg över hur det kunde bli så här. Sorg över vad jag gjort mot både mig själv och andra, sorg över att inte kunna hantera alkoholen, sorg över att förmodligen aldrig kunna dricka igen.

Dömer mig ofta hårt, alldeles för hårt. Med sorgen kommer det dåliga samvetet. Hur kunde jag låta det gå så här långt. Jag om någon borde ju veta bättre...

En massa kritiska tankar. Behövs de för att vi ska utvecklas eller ingår de bara i ett onödigt och förgörande ältande? Tänk om vi hade svar på det!

Välkommen hit och lycka till! ♡

AL
tis, 2018-02-06 - 20:08

så här långt med mitt val att förändra mitt planlösa vin-sörplande. Bytt vinet mot te och det funkar väldigt bra då te är balsam för själen.
Vinäger - jag är helt klart ledsen över att vinet har en sån stor makt över mitt liv. Hur jag klarar av att hantera det får framtiden utvisa. Hur jag hanterar obehagliga situationer hädanefter kommer helt klart bli avgörande för hur mkt vin jag häller i mig.

AL
tis, 2018-02-06 - 20:10

Hantering av obekväma händelser blir avgörande för mej. Så lätt att förtränga tillsammans med en box

AL
tis, 2018-02-06 - 20:35

mej att fundera över kraften inombords. Min händelse inträffade när jag var sju år. Starten på skolan blev inte så bra då jag gick i samma klass som min kusin. Vi åkte taxi varje dag till och från skolan. För att hävda sig själv gick hon på mig varje dag under höstterminen. Jag tror jag berättade detta hemma men fick då höra att jag var överkänslig. Självklart tystnade jag och led. När skolan skulle starta efter jul och jag med vånda klev in i taxin så självklart sätt hon där och flinade. Taxin började köra och hon nöp mej jättehårt. Då vrålade jag till chauffören att stanna. Jag hopade ut i farten och sprang hem. Mamma försökte få mej tillbaka men jag vägrade. Jag fick byta skola och fick en underbar skolgång. Det var min första kamp för mej själv och min överlevnad. Så ja - kraften och modet att förändra finns där inbyggt.

Mirabelle
tis, 2018-02-06 - 20:35

Obekväma händelser är din trigger alltså... Min tror jag är känslan av maktlöshet. När jag tänker på vid vilka tillfällen längtan efter vin-lull blir nästan övermäktig så är det just den känslan, maktlöshet, som är återkommande, både privat och professionellt. Ikväll tex, så har jag (som så många andra kvällar) haft djupa samtal med ett av mina barn om bekymmer med kompisar. Hen är "en udda fågel" och det är en tuff väg att vandra, utan några riktigt likasinnade... När jag inser hur litet jag kan göra för mitt barn, annat än att trösta, ge råd, stötta, och kräva av skolan att inga direkta kränkningar förekommer, så värker maktlösheten i mig. Och det börjar genast rycka i vin-nerven. Sorry, nu kapade jag din tråd, som värsta forum-banditen... Men det måste ju vara ett steg i rätt riktning, att vi har identifierat det som triggar oss mest. Hur fasen man hanterar det bättre än med vin, är ju frågan... Kanske är svaret att lida, helt enkelt. Våga underkasta oss lidandet och låta det skölja över oss som havets vågor.

AL
tis, 2018-02-06 - 21:09

när ens barn har det svårt. Hur ska man ställa allt tillrätta? Det går inte och då blir man maktlös. Men ett bra sätt är ju att göra som du gör....prata utan att förminska smärtan...hitta vägar förbi det som plågar...stabil närvaro när det behövs. Jag tror du är den bästa av mammor just nu.