Hej på er alla fina där ute! Har startat en egen tråd här för att på så sätt kunna skriva av mig alla tankar jag har kring min problematik. Har läst här i många år och känner igen mycket i mig själv. Dock inte allt ( antar alla har sina olika mönster så att säga). Jag skulle kunna skriva en bok om alla mina tankar kring A. Men min berättelse får komma i etapper känner jag.
Jag var med om en mycket otäck sak för en vecka sen. Hade besök av en mycket nära vän jag inte träffat på väldigt länge. Jag går och bär på mycket oro och ångest inför en hel del i mitt liv.. och när jag träffade henne så var det som allt rann över. Till saken hör att jag hade " tröstat " mig själv ganska rejält timmarna innan hon kom... så till den milda grad att jag bröt ihop och grät hela kvällen när vännen var här. När vi sen vaknade på morgonen var min vän mycket orolig över mig. Men vännen hade helt klart inte förstått att jag varit onykter kvällen innan. Men rädslan som uppstod i mig när jag inser att jag inte minns en enda sak jag berättat för min vän under min gråt-eskapad.. var det som om hjärtat skulle hoppa ur halsgropen. Jag hade vält ur mig allt jag kände och alla mina problem.. och minns om sagt knappt inte en enda sak jag sagt..bara fragment.. men vi pratade och jag drog nån vals då jag inte var beredd att berätta att mitt utbrott helt enkelt hade med A att göra.. men jösses så rädd jag blev.. och jag insåg en gång för alla att min " ovana" till själatröst måste få ett abrupt slut. Resten av dagen spenderade vi med god mat och lugn och ro och jag var skärpt och nykter. Men min vän vet ingenting. Jag " lyckades" prata bort det. NU har det gått flera nyktra dagar.. och det går bra. Jag har en knepig relation till A. Det känns mer som en dålig vana ibland.. för det är endast vid speciella tiofällen som det tar över. Jag har inga problem att smutta på ett vinglas tillsammans med min man eller nån vän osv osv.. blir aldrig fullast.. känner inget tvång att supa mig full. Aldrig. Men A finns där och lurar när jag blir orolig över livet. Som sagt finns det mängder mer att berätta... men detta är vad jag orkar med just nu. Jag ser min tråd som en dagbok där jag kan skriva av mig mina tankar. Jag är inte beredd på att sätta en etikett på mitt problem ännu. Vill inte analysera vilken potentiell etikett jag ska sätta på mig, heller. Utan i lugn och ro ( gärna med er hjälp..) försöka komma fram till lösningen och etiketten i min egen takt. Är tacksam för att detta forum finns... det känns bra att ha vågat skriva... att ha vågat börja i alla fall.. min väg e lång nu.. men jag har börjat.. jag har för mycket fint i livet för att låta detta ta över. kram till er alla modiga själar där ute.

Mirabelle

Kanske fylldes det där tomrummet inombords under denna kväll, såpass att alkoholen blev överflödig? Ser fram emot att läsa dina uppenbarelser ? kraaaam!

Godmorgon❤️ Att vara tacksam för att man blivit brakförkyld inatt låter nog rätt korkat.. men på ett sätt gläds jag av att bli sängliggandes med alvedon och te idag. För det betyder NOLL sug. Och jag behöver en sån dag.. lite lugn och ro i själen:). Regnet öser ner och jag ska ägna dagen att skriva ner mina tankar och nya insikter med A och varför jag beter mig som jag gör. Vem vet kanske kan det hjälpa någon av er att läsa tankar som eventuellt liknar era egna mönster. Vi får se. Idag e jag nykter och lycklig för varje minut att låta kroppen och knoppen få återhämtning. Hoppas ni mår bra idag ❤️

När tomrummet fylls av annat.. blir suget efter A obefintligt.. där är nyckeln.. !!! Där är svaret .. utmaningen .. stt fylla tomrummet med annat .. konstant! Men detta e rätt väg att gå! Hur mår du idag? ?

När tomrummet fylls av annat.. blir suget efter A obefintligt.. där är nyckeln.. !!! Där är svaret .. utmaningen .. stt fylla tomrummet med annat .. konstant! Men detta e rätt väg att gå! Hur mår du idag? ?

Jag tror att a skapar en del av tomrummet, och att vi läks så sakta inifrån och ut. Tomrummet blir alltså mindre ju längre vi avstår från a. Resten som finns kvar av det, får vi fylla med sunda saker, det är ju oxå en utmaning att hitta det som passar en själv. Kram

Mirabelle

Är du fortfarande brakförkyld Odette? Har du funderat över ditt tomrum? Jag har kommit fram till att mitt tomrum har jag skapat helt själv, genom att inte släppa in någon, utan bara hålla masken. Jag behöver ärliga mellanmänskliga möten, där jag är ärlig med hur det är att vara jag. Det är inte självömkan. Det är att låta människor lära känna mig, och allt som gör att jag är jag. Någon klok filosof skrev "Det är i mötet med andra vi skapas". Den frasen tar jag med mig in i mina andra nyktra månad :) Kram till dig vännen.

Usch den där satans A har ställt till det igen... min man börjar ana oråd även om han inte lägger ihop ett och ett ännu.. men att han anar oråd nu..var den KÄFTSMÄLLEN jag behövde imorse.. det var som att vakna upp ur en mardröm och inse att man e kvar i mardrömmen. Jag har gråten i halsen , en ångest som e som en tsunami, baksmälla, oro, känner mig minst i världen! ALDRIG mer utsätta min man för detta. Nu e det fan nog jag vill inte hålla på såhär.. e så fruktansvärt förtvivlad idag.. biter ihop och städar och förbereder för att åka till vänner på landet. Jag har garderat mig och sagt att jag inte dricker just nu då mina nerver spökar. Ingen emotsäger eller frågar. Skönt. Köpt ett gott alkoholfritt vin. Är inte rädd för suget.. jag vill inte! Jag vill KÄNNA smärtan nu! I sin renaste hjärtskärande forn.. får väl skrika om jag behöver eller kräkas.. men nu räcker det fanimej! ALDRIG mer spåra ur! Aldrig mer riskera att förlora min älskade man.. aldrig mer förstöra mig själv såhär.. idag är dag NOLL. Jag e livrädd. För mig själv. Har nån testat naltrexon? Hjälper det? Tack för ni finns ❤️ Säg att jag fixar detta snälla ni? Jag e så jävla rädd...

Usch den där satans A har ställt till det igen... min man börjar ana oråd även om han inte lägger ihop ett och ett ännu.. men att han anar oråd nu..var den KÄFTSMÄLLEN jag behövde imorse.. det var som att vakna upp ur en mardröm och inse att man e kvar i mardrömmen. Jag har gråten i halsen , en ångest som e som en tsunami, baksmälla, oro, känner mig minst i världen! ALDRIG mer utsätta min man för detta. Nu e det fan nog jag vill inte hålla på såhär.. e så fruktansvärt förtvivlad idag.. biter ihop och städar och förbereder för att åka till vänner på landet. Jag har garderat mig och sagt att jag inte dricker just nu då mina nerver spökar. Ingen emotsäger eller frågar. Skönt. Köpt ett gott alkoholfritt vin. Är inte rädd för suget.. jag vill inte! Jag vill KÄNNA smärtan nu! I sin renaste hjärtskärande forn.. får väl skrika om jag behöver eller kräkas.. men nu räcker det fanimej! ALDRIG mer spåra ur! Aldrig mer riskera att förlora min älskade man.. aldrig mer förstöra mig själv såhär.. idag är dag NOLL. Jag e livrädd. För mig själv. Har nån testat naltrexon? Hjälper det? Tack för ni finns ❤️ Säg att jag fixar detta snälla ni? Jag e så jävla rädd...

Mirabelle

Men kära vän... Har det hänt något hemskt? Käftsmäll låter väldigt omskakande. Men dag noll och en enveten vilja låter väldigt bra. Du fixar det här. Du har redan reflekterat massor och dragit de slutsatser du behöver. Din hjärna är på rätt ställe. Nu ska bara kroppen följa med. Önskar så att jag kunde lindra din ångest ? Du förtjänar att må så mycket bättre ❤️ Stor kram

Lätt omskakad men trevlig kväll. Vänner barn och min man. Jag vill vända detta nu inser att det annars e en tidsfråga innan det blir kaos på riktigt. Känner mig ok.. dricker inte inget sug. Däremot lött road över att lyssna på mina vänner vid bordet som nu e lite lulliga .. va knäpp man låter när man e påverkad :).. tjatig upprepande fjantig .. skönt att vara nykter.. en dag i taget nu.. tack fina ni. ❤️

Mirabelle och Vinäger <3 <3 <3 .. vilka fina vänner ni är.. Tack för all er omtanke <3 Jag hoppas ni mår ok ? har tagit en liten paus från forumet då jag haft mycket i livet som tagit tid och kraft. Jag e ok. Inte helt vit... men ingen dramatik, inget överspel, ingen fylla, inga snedsteg.. ingen överkonsumtion.. det har blivit nått glas här och där i sociala sammanhang men det som är mest positivt är att jag inte tycker det ger samma sköna effekt som innan.. blir mest uttråkad av att allt socialt skall handla om alkohol.. så töntigt egentligen att bara umgås när man dricker typ.... jag tror.. jag börjar få ett annat sätt att se på detta med A. Jag kommer kanske för alltid att ta nått glas vin då och då och njuta av det.. jag vet inte.. kanske slutar jag för alltid.. jag vet inte det heller just nu.. men de senaste dagarna har jag märkt en stor mental förändring i vilket fall.. är nöjd varje gång jag nu inte har fortsatt dricka.. effekten är inte densamma som innan som sagt vilket gör det mer och mer ointressant.. vet inte vad som hänt med mig.. men jag hoppas att jag är påväg åt rätt håll.. det känns så.. om än SÅ långsamt.. en dag i sänder.. har mycket i livet som behöver redas ut.. och det tänker jag göra nykter.. hade en intressant diskussion med en vän igår om begreppet... magkänsla... och hur man gör bäst i att alltid lyssna på den.. för den säger dig det som är din sanning.. tycker det är väldigt intressant.. för det e så ofta man inte lyssnar på just den sanna rösten.. min magkänsla skriker ganska ofta.. och den gör det nu med.. mitt mål är att ta kampen nu och ändra mitt liv efter vad magen säger och inte min hjärna.. långt ifrån bara kring A... A är min medicin som jag använder för att döva skriken från magen så att säga.. dags att lyssna nu även om det kommer innebära mycket svåra beslut.. jag är väldigt glad att jag har er ska ni veta.. ni är ovärderliga. Jag hoppas ni mår ok och om jag kan stötta ER så vill jag inget hellre.. KRAMAR <3

Mirabelle

Jag har ju kommit fram till det samma, att väldigt litet egentligen handlar om A. Vinlullandet är bara ett symptom... Jag tror nog att jag skulle kunna ha ett sunt förhållande till alkohol, den dagen jag liksom benat igenom allt det där andra. Kanske redan nu när jag fått fatt i anledningarna till varför jag ville dricka mer och mer och börjat ta i det. Sen är jag en utomordentligt tjurskallig person, så har jag sagt att jag slutar dricka, ja då är det så bara... ;) Magkänslan ja... Jag är litet misstänksam mot den. Den har fått mig att fatta beslut som inte blev så himla bra sedan, med facit i hand. Den tar sällan hänsyn till att man även förlorar något i sitt val, och att de förlusterna kan överskugga allt sedan i efterklokhetens kranka blekhet. Ingen saknar kossan förrän båset är tomt, och allt det där. MEN det är mina erfarenheter. Och jag skulle kanske må bra av att våga lyssna litet mer till magkänslan igen. Lycka till med dina funderingar! Kram

Hej alla fina <3 Jag har en fråga kring värk. Har ni upplevt att ni fått värk i lederna när ni dricker för mycket? Jag har vid ett flertal tillfällen ( för ett tag sen då det ju var på tok för mkt alkohol.. bättre nu ) .. fått väldigt ont i lederna och när jag vaknat på morgonen så har jag varit väldigt stel.. och i vissa fall haft svårt att knyta händerna pga värk. Sen allteftersom kroppen värmts upp så har värken minskat.. men jag tar tacksamt emot era erfarenheter kring detta. I övrigt så kämpar jag på.. ibland lätt ibland svårt.. jag vet att min nyckel sitter i att jag måste förändra vissa andra saker i livet för att alkoholen ska bli överflödig.. men jag är påväg.. det är tunga och långa steg.. men det ska gå :) .

Mirabelle

Men nu när du säger det, så har jag ju lidit av värk de senaste åren. Alla leder har varit angripna, från nacke, axlar till knän, fotleder, handleder och fingrar. Jag har tänkt att det var då själva fasen om man ska gå och bli reumatisk också, ovanpå allt annat elände. Det var pga smärta jag hade 8 mån träningsuppehåll tex. Men visste inte vad som var stress/utbrändhet eller riktiga fysiska problem... Men nu har faktiskt ledvärken varit mycket bättre. Inga problem att träna. Kanske för att jag hållt mig nykter? Härligt att höra att du hänger i och kämpar för att få leva livet så som du vill leva det. Ju hårdare vandring, desto ljuvligare utsikt från toppen sen... Kram

Har haft mycket oförklarlig värk genom åren... Oförklarlig därför jag alltid rört mig mycket, är långt ifrån överviktig etc.
Nu är värken borta.
Ingen alkohol, ingen värk. Enkel matematik men fan vad trög man är på att fatta... Letar miljoner andra anledningar men hela tiden har man svaret framför sig.
Bilden klarnar utan alkohol, eller hur?❤️

Och Odett! Låt mig säga en sak: (du skriver att du måste ändra andra saker i livet för att alkohol ska bli överflödig.) Alkoholen är oftast anledningen till att förändringen går trögt och stegen är långa och tunga. Tänk inte att du ska fixa andra saker i livet för att det ska bli lättare att sluta dricka. Det blir för svårt. Och det hänger sällan ihop utom på det sättet att om du löser den stora knuten Alkohol först så är resten av knutarna inte lika hårda att lösa upp. En sak och en dag i taget råder jag dig. Att sluta med alkohol kräver all energi ett bra tag så försök vila ifrån resten. Risken är stor att man tar sig vatten över huvudet.... Förändringarna kommer naturligt när alkoholen är ute ur bilden, jag lovar.
Kram❤️

Men jag behöver er hjälp för att genomföra den. Jag ska göra ett test.. start idag och en vecka fram.. ingen A såklart, rejält med träning, plus några andra förändringar som är genomförbara men ska inte tråka ut er ned massvis detaljer.. jag tänkte se.. hur jag mår psykiskt och fysiskt genom att faktiskt GÖRA dessa förändringar. Jag drömmer om dem och fantiserar om hur bättre saker skulle bli men får aldrig ändan ur vagnen.. mitt liv rinner iväg från mig och nu får det vara nog! Bara jag kan ta kontroll och förändra eller hur? Så nu startar mitt test... börjar med gymmet strax.. sen simma då det är rogivande .. är orolig för A suget.. samtidigt är jag så trött på A så jag KRÄKS snart!! Senaste gångerna jag överkonsumerat har jag faktiskt kännt mig rent äcklad av mig själv.. men suget e lömskt.. uppskattar ert stöd och tips för hur msn bäst står emot när det verkligen blir svårt.. för det blir det ju stundtals... jag vill nå mitt mål.. förändring... vill det mer än något annat .. kram till er ❤️

Mirabelle

Nu jädrar skaffar du dig luft under vingarna :) Go girl! Gymmet är bästa medicinen mot det mesta. Hur man står emot suget... Jag fegar. Ser till att inte vara i närheten av alkohol. Man skaffar vanor som inte sätter en i risksituationer. Det funkar lysande :) Jag tror du kommer upptäcka att när du tvingar dig själv ur apatin så får du plötsligt motståndskraft. Ha en underbar söndag! Kram