av W

Hej!

Jag är ny här, upptäckte a-hjälpen igår.
Kvinna 45+ som aldrig mer vill dricka a! På måndag ska jag sluta, då min man kommer hem efter en resa.
Vi har barn i tonåren och lever ett liv som de flesta, men för min del alldeles för mycket a. Jag har druckit en flaska vin (minst) varje dag i flera år med vissa dagar nyktra. Bestämmer mig hela tiden för att sluta eller dra ned, men det går ju för fan inte. Men nu är jag sjukt trött på detta och måste lägga av! Det förstör ju allt: relationer, ekonomi, kroppen...
Jag har smugit och ljugit hela tiden och tror att ingen ser. Ramlat och slagit mig flera gånger - ja, ingen är väl förvånad?!? Jag har hela tiden skött jobbet, men kan ibland dra i mig en halv flaska vin innan jag åker dit (tåg). Men är aldrig nykter hemma.
Vad har jag att förvänta mig? När kommer abstinensen? Har aldrig upplevt abstinens även de dagar jag varit nykter. Kommer det efter en vecka? Två?
Snälla, hjälp! Måste få ett slut på detta - nu!!!

Fenix
fre, 2018-02-09 - 17:54

är sällan ngt problem om man inte druckit riktigt hårt under lång tid, läs Parkbänksalkisar. Vi gör sällskap, för på måndag inställer jag mig på vårdcentralen och tar min antabus, som sedan följs upp på torsdag och sedan två gånger i veckan under lång tid framöver. Inser att jag inte fixar det själv, måste ha hjälp. Har druckit i så många år , och jag är bara så lättad att leverproverna inte visade på några skador. Så jag jublar inombords att jag äntligen ska kunna få leva ett riktigt liv utan den ständig närvaron av alkohol, att tänka på, planera, gömma och självhatet. /kram

W
fre, 2018-02-09 - 19:06

Tack för att ni svarar!
Är bara så orolig för att det inte ska gå. Men med stödet här så kanske ändå. Hoppfull och jätteinställd på det! Jag kommer ALDRIG att gå till en vårdcentral för att få hjälp, så glad om ni peppar mig.
Fenix, nu tävlar vi från måndag!!
Kram

Mirabelle
fre, 2018-02-09 - 22:11

Jag har inte så mycket pepp i mig ikväll, för jag är sur som ättika av en massa anledningar... Och just nu kan jag inte ens komma på varför jag själv slutade dricka vin... Men en god natts sömn gör nog susen, och sen så tittar jag in och peppar dig :) Ett bra beslut har du tagit. Håll i allt vad du kan!

Sisyfos
lör, 2018-02-10 - 11:32

Kände som du för några år sedan, att jag inte visste om det skulle gå... men det gick. Svårt som fn utan hjälp, men rensa ut all alkohol hemma så är du en bit på väg. Sen gäller det att se över sina fällor. HALT och gärna hitta nåt annat som ersätter t.ex. Avslappningen. Kan du börja träna? Gå och prata med nån? Jag lyckades lägga av där när det kändes nästan omöjligt, men började så smått igen efter nästan ett års uppehåll. Oerhört onödigt! Inte tillbaka på ruta 1dock. Det är relativt kontrollerat. Mina råd.. kör på med nyktra dagar, om du faller, upp igen och som sagt hitta alternativa avslsppnibgsmetoder. Livet är mycket bättre utan. Ta hjälp av mannen kanske?

W
sön, 2018-02-11 - 12:07

Det är inte riktigt så enkelt som att be mannen om stöd och hjälp. Jag har inte blivit konfronterad av honom egentligen, endast någon enstaka gång när jag inte smugit utan tagit ett glas (eller tre) vid fel tillfälle, typ vardag. Därför har jag ju alltid smugit och då har han inte sagt något. Antingen förstår han inte att jag dricker varje kväll eller så är han oerhört medberoende. Därmed har jag inte sagt att nu får det vara nog! Jag vill sköta detta själv, är rädd för att få hjärnblödning eller leverskador.
Att kasta ut hans Whiskey eller årgångsviner är inte aktuellt. Han kommer nog bara undra varför jag inte köper vin på fredag! Alla andra kartonger som jag bälgar i mig ser han ju aldrig. Och på onsdag är det alla hjärtans dag.... Middag och vin har vi alltid firat med...

Ja, hur ska det gå? En timme i taget...

Alkoholist Javisst
sön, 2018-02-11 - 21:48

Hej W,

Du skriver här av en anledning. Du har insett att du har problem.
Du har med andra ord tagit det första steget i riktig rättning.

Just nu så sitter du säkert och diskuterar med dig själv om hur du ska hantera alla kommande händelser och events utan alkohol. Eller kanske du kan dricka alkohol? Kanske du bara överdriver det här? Kanske det faktiskt inte är sååå illa trots allt?
Det är din alkishjärna som snackar med dig när du tänker så. Slå dövörat till och var ärlig med dig själv. Genom att vara ärlig med dig själv så finner du också styrkan till att vara ärlig med din man.
Lägg korten på bordet. Berätta sanningen. Han kommer mest troligt att hälla ut sina whiskeyflaskor och viner på egen hand efter att ha fått höra hur du har haft det.

Jag gjorde det här med min man för 3 år sen. Jag berättade ALLT.
Nu är jag nykter sedan 3 år tillbaka. Vi har inte en droppe alkohol i huset och han har aldrig klagat över det.
Som han säger "Jag kommer aldrig göra något för att riskera din nykterhet. Att du blev nykter är det största som har hänt OSS".
(Han var 100% medberoende).

Lycka till!

Kram

Alkoholist Javisst
sön, 2018-02-11 - 21:51

PS. När jag slutade dricka så hade jag kärlekssorg. Det var en sorg. Jag trodde att livet förlorat sin mening och att ingenting gick att njuta av längre. En semester utan alkohol.. Vad fan är det liksom? Idag så inser jag att livet med alkohol var ingenting. Jag njöt aldrig, minns inget och tog dåliga beslut i ALLA situationer. Livet UTAN alkohol är livet. Jag är 34 år gammal men det känns som att mitt liv startade på riktigt för 3 år sedan. Hoppas du kommer dig igenom den här brokiga starten utan alkohol och snart får uppleva lyckan över att leva nykter. Ett liv med alkohol är inget liv. Trust me.

W
lör, 2018-02-17 - 23:14

Hej!
Hur går det? Hämtade du Antabus i måndags? Jag har klarat detta halvbra....

Kämpa!
W