Ny här men behöver stöd och kanske råd.
Har en äldre .Bror som är ensamstående troligtvis på grund av sitt tidigare missbruk. Nu efter flera års nykterhet har han druckit i snart 2 månader. Han sköter sitt jobb,, tror han men vem kan det när man är onykter. Arbetsgivaren vänder sig till mig..., jag känner att jag inget gör då. Jag har tre barn som kräver mycket. Jag hoppas jag får in honom på avgiftning efter helgen då han vägrar psykakut. Vi bor 10 mil från varandra men han jobbar på samma ort där jag bor. Känner mig maktlös och just nu hopplös med dåligt samvete för jag ej gjort allt jag kunnat för honom.

Stort välkommen hit till forumet! Hoppas du kommer hitta stöd hos de andra kloka människorna här med både egen erfarenhet av alkoholproblematik och anhöriga.

Dåligt samvete är något de allra flesta anhöriga känner igen. "Borde jag gjort annorlunda? Borde jag göra mera? Borde jag göra något oftare?" osv. Många "borde" frågor som pressar på och det kan man lätt få ont i magen av.

Vad är en RIMLIG förväntan att lägga på sig själv som anhörig tycker du? Vad skulle vara en nivå som känns okej för dig, utan att din brors problematik tar över för mycket av ditt liv, ditt mående och din ork?

Hoppas du hittar mycket stöd här!
Varma hälsningar
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet