Hej allesammans. Ny här. Kunde inte sova så bestämmde mig för att skriva ihop min historia om nån annan sömnlös själ skulle vilja läsa.
Den första januari i år bestämde jag mig för att starta ett nytt liv.
Började min resa med alkoholen rätt tidigt som 11 åring, men inte förens jag va 13 det gick över till ordentliga fyllor. Va det absolut roligaste jag varit med om. Älskade allt med alkoholen, den passade min personlighet också. Kände mig odödlig. Efter 3 års ändå måttligt festande började jag vid 16 års ålder tillverka eget vin. Detta var nog då det började bli lite väl mycket och ofta. Söp mig alltid helt okontaktbar. Märktes fort att jag inte hade någon avknapp. Höll på med mycket annat dumt också som att hoppa från hustak på fyllan eller be nån köra över mig med bil. Kom alltid hem blåslagen, alltid varit lite så orädd, men alkoholen tog fram det ytterligare. Vilket inte var bra då jag trodde jag kunde klara allt. Som 17 åring är första gången jag kan minnas att jag hade svårt att sluta dricka, drack även handsprit då och då för att det gick att stjäla t.ex. men smaken va inte så tilltalande dock. Så blev kanske bara ett 15 tal gånger.
Sedan blev jag myndig och krogen uppenbarades, fick mycket skulder pågrund av att mitt drickande eskalerade kraftigt, så återgick till att tillverka vin fast denna gång i betydligt större mängd. Smög drack på kvällarna, och att jag hade vin med mig på skolan blev allt vanligare.
Under mitt sista år på gymnasiumet började jag dricka handsprit igen. Ballade ur ordentligt och drack nästan varje dag. Anade ändå aldrig att jag hade problem, utan såg de bara som att jag va ung och hade kul. Jag hade ju bra relationer, mådde bra och va en glad kille. Vad kunde vara fel liksom, jag slutar när jag har lust.
Men där hade jag fel, fick min första riktiga avtändning efter det. Mådde piss. Tog det dock inte på allvar, tänkte bara att om jag dricker två gånger i veckan istället för fyra eller fem så kommer allt va ok. Kände ett extremt sug hela veckorna, längtade bara efter helg. Då jag självfallet körde fullt ut också.
Sedan skulle förberedelserna för studenten dra igång och jag såg de som en ursäkt att få supa till det lite extra igen. Precis efter studenten blev jag väldigt sjuk, vart avrådd från att dricka eller göra något fysikt ansträngade då jag hade nått elakt virus. Vart fest bara en gång i veckan under den sommaren, resten av dagarna låg jag bara med feber och svullen hals. Kanske va lite av en räddning just då iallafall. Slutade röka cigaretter i samma veva.
Vart helt frisk först i oktobermånad, bokade en fyradagarsresa med kompisar och tänkte att jag måste få fira att jag blivit frisk. Så åkte iväg och sov inte på hela resan, alla köpte hem massa alkohol men jag hade druckit upp allt mitt innan vi va tillbaka i sverige.
Återgick sen till att festa bara fredag och lördag. Tyckte jag hade full kontroll vilket jag fortfarande inte hade då jag varje gång var ledig lite längre så var det enda jag gjorde att supa. Men levde fortfarande på att jag var ung och hade kul. Mina vänner var inte dirket de som nekade fest heller så de såg aldrig något problem. Sen somsagt under de värre perioderna så gjorde jag de i smyg.
Blev 20 och jag ballade ur igen i ungefär en månad för att sedan sansa mig en aning. Sen en dålig månad igen, så fortsatte det året ut. Och året efter det.
Sommaren 2017 fick jag min första semester någonsin, drack varje dag och även en månad efter semestern. Lovade min dåvarande flickvän att va nykter en månad. Klarade det mest för henne, väntade bara på att få börja igen. Sen va bollen i rullning igen. Kände mig ändå värd att få dricka iallafall 3 gånger i veckan, jag hade ju trots allt varit nykter en månad. November kommer och juletider närmar sig, något jag alltid förknippat med mycket alkohol, och det var ingen skillnad denna gång. I slutet av november hade jag börjat dricka varje dag efter jobbet, fortsatte i december. Sedan när jag gick på julledigt i 10 dar drack jag konstant. Varje dag helt onkontaktbar, vaknade på konstiga ställen oftast på toan eller under något bord. Slutade nästan att äta helt efter den 25e december, för att ha råd med mer sprit. Brände hela min lön på alkohol. Snodde mina kompisars alkohol, mina föräldrars alkohol. Blev helt galen i pricip. Kanske va det ett rop på hjälp jag vet inte. En god vän som haft andra problem själv pratade med mig och va väldigt förstående. Denna tog även all min resterande alkohol och gömde den. Nyår blev min sista fylla.
Efter nyår fick jag min värsta avtändning någonsin, vaken i nästan 5 dygn. Kunde knappt tänka, äta eller ens dricka vatten, spydde upp det. Hemsk ångest och hjärtklappning. Jobbade de två första dagarna, sen gick det inte mer, skakade för mycket och var alledes för förvirrad. 4e natten vaken kändes de som jag skulle dö bokstavligen. Sen somnade jag väldigt djupt nån gång på förmiddagen tror jag utan att jag märkte det. Som terapi efter det spelade jag tv spel, det var det enklaste. Eller lyssna på musik. Försökte även läsa lite.
Har varit helt nykter sen dess. Tog nästan en månad innan jag orkade berätta för vänner som va ovetande. De trodde jag va sjuk eller nått när jag inte ville festa. Det tog det sen väldigt bra och var stöttande.
Känner fortfarande stort sug ibland men det värsta är borta, har frivilligt gått på fest och till och med krogen en gång för att pröva mig själv. Kanske låter som en dum idé, men det funkar för mig då jag nästan ser det som en tävling. Och jag vill inte förlora.
Då kommer jag till mitt nästa och sista mål (min stora tävling)
Att jag nån gång ska kunna gå ut på en fest med några vänner och dricka lite för att sedan vakna upp och kunna se en film eller vad som helst utan att höra en röst som säger mera. Än är det långt kvar, och känner jag att jag inte blir redo så kommer jag inte göra det. Men jag tror på mig själv.
Mvh