Min sambo dricker för mycket för mitt tycke men vad är “för mycket”? Hur vet man att om han har ett beroende?
Jag vet inte vem jag ska prata med om detta och nu när jag skrivit nedan text så inser jag själv att jag kanske skulle insett det tidigare samt att jag kanske har hjälpt till att det blivit allvarligare med åren.

När vi träffades för 9 år sedan så hade han helt andra alkoholvanor än vad jag var van vid. För mig så kunde man ta ett glas vin till helgen eller när man var ute och åt/gick på krogen men min sambo tyckte även det var helt ok att ta ett glas mitt i veckan eller flera gånger per vecka och på helgerna så var det både öl och vin trots att man kanske bara satt hemma framför tvn. Även hans föräldrar hade ett väldigt liberalt synsätt på alkohol och drack en hel del när vi var där, det var drink innan maten, öl o snaps till förrätt, vin till huvudrätt och likör/whisky till kaffet och därefter ytterligare något glas om man ville.
Man märkte aldrig på dem att de drack allt det där men det var ju för att de var vana vid det alkoholintaget.
Jag och min sambo flyttade ihop men när den där fasen av att vara nykär och när det blev vardag av att vi bodde ihop så införde jag att man inte drack på vardagarna utan introducerade istället te i min sambos liv och att träning var en naturlig sysselsättning efter jobb istället för ett glas vin eller ett glas öl.
Allt gick bra i flera år tyckte jag och drickandet var på en normal nivå, dvs vi drack några glas på fredag/lördag kväll men på somrarna blev det mer och då främst för min sambo. Det hörde enl. honom till att dricka mer när det var fint väder eller när man grillade en vanlig tisdags kväll. Och som jag ofta fick höra ”kan du inte lätta lite på dina egna regler och ta ett glas vin med mig”.
Trots detta och trots att jag egentligen tyckte att han gillade alkohol lite för mycket så tyckte jag ändå att det var på en hyfsad nivå; det var ju inte varje dag och han blev ju aldrig full eller våldsam.

De senaste åren så har våra liv utvecklats åt två skilda håll, mitt till att vara väldigt noggrann med kost och motion och han till att släppa på det mer och mer.
För en tid sedan upptäckte jag att det hade försvunnit öl ur kylen när jag var ute och gick med hunden vilket fick mig till att bli extremt misstänksam. Först trodde jag bara att det var jag som hade misstagit mig på antalet som stod där men när det upprepades så började jag hålla lite mer koll.
Jag har därefter upptäckt att han dricker varje dag när jag är ute med hunden men att han försöker dölja det för mig eftersom han varken säger något samt att han städar undan efter sig.
Jag vet inte vad jag ska göra, för flera år sedan pratade jag med honom att jag inte ville dricka i den utsträckning som han gjorde och att jag inte förstod varför man ska dricka men då blev han stött och tyckte att jag var tråkig. Sen sa han även att han tyckte det var gott och att han skulle fortsätta för han bestämde själv vad han skulle göra och att han inte hade något problem.
Jag orkar inte ha en diskussion med honom igen för det slutar bara med bråk och att han smyger ännu mer med sitt drickande men jag orkar inte leva med detta mer. Jag är orolig och stressad hela tiden för jag vet inte om han dricker på arbetstid eller om det bara är när jag är ute med hunden? Eller att han har gömt alkohol någonstans som jag inte vet. Och hur länge har det pågått utan att jag har märkt något?
Eller är det inget problem? Är det ok att dricka ett glas om dagen? Det ska tilläggas att han aldrig har blivit arg eller våldsam när han druckit utan allt är som vanligt vare sig han har druckit eller inte.

AL

Frågan är väl snarare om du tycker det är ett problem och tycker du det så är det så. Hur du sedan ska förhålla dej till detta är en annan sak. Om jag var din man skulle jag bli förbannad över ditt kontrollbehov över mitt intag av alkohol.
Din man inser nog inte vad som står på spel. Han kan ju faktiskt förlora dej. Och det är nog så att insikten är långt borta hos oss som missbrukar. Ibland måste man bara ta ett beslut själv för vad man klarar av.

Mamma till tre

Jag känner så igen mig i det du skriver Justina! Har varit tillsammans med min man i 11 år och under hela tiden har jag känt att han dricker lite för mycket. Det är lätt att klandra sig själv, jag gör det också emellanåt, men jag vet också att jag aldrig tvingat honom att dricka, valet är alltid hans. Jag kontrollerar också min mans drickande, nu för ett par veckor sen fick jag nog, tog med honom ut i garaget (så att inte barnen skulle höra) och sa att jag kan inte leva så här, det måste bli ändring. Hade hittat en spritflaska han gömt men nog fanns ursäkter alltid, nu är det nolltolerans här hemma, han har också lovar att inte dricka mer (detta efter att jag hotat om att jag och barnen lämnar om ingen förändring sker). Men fortfarande så svårt, litar inte på honom, borde såklart ge honom chansen, men när man fått lögner slängda i ansiktet tidigare så är det svårt och speciellt när han har smugit med drickandet. Samt hur magkänslan kan säga så mycket annat.

Jag skulle nog säga att om hans drickande är ett problem för dig så är det ett problem. Han kan inte sopa under mattan det du känner. Det är svårt att ge tips och råd, jag kan bara säga att de bästa samtalen jag haft med min man om detta är när jag berättat hur hans drickande får mig att känna, när jag berättat om hur äldsta barnet har funderat över sin pappa och hur mycket öl han tycker att han dricker och just det faktum att ett liv i ständig oro och stress inte är något liv jag vill leva (och utsätta våra barn för).