Mitt första inlägg/erkännande.

Jag har insett att jag har blivit en alkolist!

Hur blir man av med sitt alkoberoende? Jag har försökt på många sätt. Som mest är det ett par dagar sen kommer det igen. En Vodka Explorer på två dagar.

Jag känner själv hur kroppen bryts ned av det och att jag tar skada av det. Jag försöker sluta så mycket jag kan men det går bara inte. Så fort det blir den minsta motgång så är flaskan ens vän igen.

Hemifrån har jag det jobbigt. Under flera år så har man alltid mötts av sin fru när man kommer hem.. Men det har inte varit "Välkommen hem" utan bara pikar, att man har jobbat över (fast jag inte har jobbat över utan jobbat mina 8 timmar och skyndat mig till bussen hem). Om man gör något där hemma så är det helt fel. Ett exempel är tvätten. Jag kan säga till frun att jag har tvättat upp all tvätt till barnen.. och vad blir svaret.. Inte Ok eller vad bra... Utan "Vadådå, vill du att jag skall tacka dig!". Hela tiden sarkastiska kommentarer på allt man gör. Vilket gör att man mår sämre.

Vid renoveringar tar allt för lång tid. Oavsett hur bra resultatet blir så är det fel. För jag har inte läst hennes tankar om hur hon vill ha det gjort eller hur det skall utföras. Men om hon gör ett misstag så är det bara en skavank, gör jag ett fel så är det bara till att riva allt, för så kan man inte ha det eller bo så...

Samma sak på jobbet. En chef som gnäller hela tiden om att man inte gör sitt jobb, samtidigt som han är den som delegerar en massa jobb till en som vi egentligen inte skall utföra. Gnäll att man slutar för tidigt (även om jag har flex). Man försöker blidka både chefen och frun..

Så ingen ro hemma eller på jobbet.
Jag söker nytt jobb som bara den för att få lite fristad.

Men hur gör ni för att inte ta till flaskan vid motgångar eller dylikt?

i rätt ände. Du kommer inte att kunna hantera alkohol så länge du har underliggande saker som inte fungerar för dig. Det är ett stort jobb, men värt det! Jobba på relationen med din fru, stå emot mer på jobbet eller byt jobb som du var inne på.

Lycka till!

FPGA

Vi har provat det mesta, äktenskapsrådgivning m.m. Men det slutar alltid med samma sak. Allt är mitt fel, jag ljuger, hon har aldrig gjort något fel! De gånger hon är borta och jag är själv med barnen så flyter allt på. Jag kan känna suget, men hålla mig ifrån det. Jag och barnen kan ha hur kul som helst och vardagen flyter på bra. Även om det är mer stress än vanligt när man är ensam och skall hämta barn på olika ställen, laga mat, diska, läxor m.m.
Känns som skilsmässa och nytt jobb som enda lösningen! Jag älskar fortfarande min fru.. men jag tror inte att hon älskar mig mer.

Nyckelpigan

Välkommen hit! Förstår att det är jobbigt för dig och känns hopplöst. Vi är många här som har varit och är i liknande situationer, men det går att ändra på! Läs i andras trådar här, gärna från början och följ våra olika resor.
Vad gäller att börja i rätt ände så är det (tyvärr) att sluta med a. Även om du (jag har känt likadant) ser det som omöjligt eftersom det är din enda livlina i nuläget är det tyvärr tvärtom. Det låter som du behöver hjälp utifrån, någon att prata med el hjälp med a, stöttning eftersom du inte känner det hemma eller på jobbet. Så länge du dricker kan du inte lösa allt det andra. Jag vet att det låter svårt och omöjligt, men a kidnappar verkligen våra hjärnor och att försöka lösa dun situation i ett aktivt missbruk är inte bra. Du vet inte vad DU vill än, a blir en flykt (jag har gjort precis samma sak tills jag kraschade och blev sjukskriven, ingen fick ta min snuttefilt... tills jag insåg att den var ett hinder för mig och inte alls någon tröst, även om det kändes så i stunden) från känslorna som är så jobbiga.
Jag säger inte att det är lätt, men vad är alternativet? Jag ville inte ha det som jag hade det, just nu är jag nere och drar i de där känslorna, funderar över mitt liv och vad jag ska välja att göra. När a fanns där kunde jag inte välja, jag kunde inte nå mina känslor - det var mycket enklare att fly med a då och då och i övrigt köra på (jag drack inte varje dag men när jag drack var det för att döva). Min hjärna orkade inte längre och nu tvingas jag ta tag i allt. Det är tufft, som sagt, men samtidigt har jag för första gången hopp om att kunna leva ett liv som jag valt att leva för att det är bra för mig. Ursäkta om du upplever mitt inlägg för hårt, jag har full förståelse för att du har det tufft. Jag hoppas du hittar din väg, här finns mycket stöd att få. Kram

FPGA

Igår kändes det skönt att får erkänna sina problem. Jag kände mig starkare under dagen. Jag satt och läste på en hel del och precis som det skrivs. Börja med att sluta med A. När jag kom hem igår blev det genast bråk om allt möjligt. Kände direkt för att gå ner på puben och sätta mig.

Men.. Istället gick jag och lade mig, vaknade upp utvilad idag! Så man får väl räkna detta som dag 1 och ett stort framsteg.
Har sökt hjälp lokalt med. För jag är verkligen trött på detta.

FPGA

Efter en månads uppehåll så trillade jag tillbaka en dag. Vilket bakslag, men samtidigt ett framsteg. Från nästan dagligen till en gång på en månad är ju ändå bra. Jag kämpar på men känner samtidigt suget hela tiden. Man får tänka på allt, precis allt 24 timmar om dygnet så att man inte åker tillbaka.

Jag går hos en drogrådgivare och det har fungerat bra. Men nu kräver frun att jag går till AA med på grund av bakslaget. Är det någon som har erfarenhet av dem?

Ellan

Hej,
Jag går regelbundet på AA-möten och det hjälper mig. Känns så skönt med en samvaro där vi alla har en stor och viktig sak gemensamt. Där är jag inte annorlunda. Att möta människor i detta känner jag är oerhört viktigt för mitt tillfrisknande. Det är en salig blandning av män och kvinnor, olika åldrar, bakgrund osv men gemenskapen som uppstår är speciell. Jag brukar säga som så att söka upp ett möte och gå dit med ett öppet sinne. Det kan kännas främmande och skrämmande och många hakar upp sig på en del texter om Gud osv. Detta är dock upp till var och en men gemenskapen i grupperna är något alldeles speciellt.
Kram
Ellan

Hej!
Har läst din tråd och vill gärna säga en sak till dig: Stoltheten nykterhet ger, den ger också ett slags skydd. Det känns som om du blir utsatt för andras nyckfullhet och brist på omtanke. Utstrålar man däremot stolthet blir det svårare för människor att ge sig på en. Är du stolt över dig själv, kan tycka om dig själv blir det lättare att stå på dig.
En månad är jättebra! Var stolt över det och bär det med dig i din fortsatta kamp. Jag tror på dig?
Jag bor just nu utomlands och har varit nykter sedan 31 juli. Dessa månader har gett mig mer än mitt ungefär 15 år långa missbruk gett mig!! Jag är stenhårt ateist men så fort jag flyttat hem till Sverige kommer jag gå till AA. Bara för jag vill prova och därför jag känt vilken kraft gemenskapen här ger. Att få tala och lyssna med människor som har samma problem är a och o i den här kampen! Jag tror inte du kommer ångra att du gått dit, oavsett om det passar dig eller inte. Inget att förlora tror jag!
Lycka till och styrka till dig!!
Kram Amanda

FPGA

Idag blir det mitt andra AA-Möte. Känns rätt skönt att träffa personer som förstår en. Jag har en inställning nu till alkohol, jag vill inte komma ner i normal konsumtion utan bli kvitt den helt. Ja, jag är stolt över mig själv just nu och har gett mig tusan på att det skall gå att bli kvitt detta. Jag kan ärligt säga att jag inte direkt känner samma begär till A numera vilket är skönt. Men vissa dagar är svårare än andra, men som tur är blir de färre och färre.

Jag känner igen mig i vad du skriver, press från både jobb och fru. Måste alltid kompromissa och det slutar med att den som får ge med sig är en själv. Min fru är också väldigt bra på att klaga och ge nedlåtande kommentarer, jag älskar henne ändå och kan inte lämna varken henne eller barnen. Jag har jobbat mycket med att ignorera hennes kommentarer och det blir faktist bättre, jag har tagit dom hårdare än hon nog menat. Dvs tagit till flaskan för att komma bort. Jag överväger att starta ett helt nytt liv med nytt jobb och flytt till mindre ort. Min fru är med på det men det är ändå så stort steg att ta när man har barn i skola.

Ursäkta för långt meddelande men jag behöver följa dina nyktra fotspår.

Hur har det gått med din relation till din fru sedan du slutade dricka, har hon blivit snällare? Själv har jag rest idag och peppat mig själv hela resan, trots tillgång till A som jag brukar dricka av vid resa har jag varit nykter. Kom precis hem genom dörren och möter en arg fru som totalt sänker all motivation, vägrar saga vad problemet är sedan stormade hon ut. Känns helt meningslöst när man inte kan vinna och inte ens vet vad som är fel, hade jag druckit på resan hade jag iallafall inte brytt mig om hennes beteende.

Blir lite ledsen över bristen på stöttning av era fruar? Ni gör det bra som kämpar ändå! Tänker på hur glad jag skulle bli om min man skulle vilja bli nykter med mig! Men så är jag ju beroende själv så jag antar att jag har en annan syn på det hela..
Ni gör det bra båda två hursomhelst så fortsätt i samma stil!!! ?????

FPGA

Nu har jag varit nykter ett bra tag! Inga mer lögner och undanflykter! Relationen börjar så sakta ta form igen, men jag förstår med att det tar tid att bygga upp förtroendet igen

Li-Lo

Tack för fint och hoppfullt inlägg!

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen