Jag är nygammal här på forumet. Skrev i en tråd för ett halvår sedan. Har gjort dumheter på fyllan som jag ångrar. Ångesten förgör mej. Har väl i viss mån förnekat att jag skulle ha alkoholproblem men inser det nu. Jag blev tagen för rattfylla för 10 månader sen. Ångesten och skammen efter det var total. Löste det inte riktigt själv utan fick anti depp utskrivet. Var helnykter 3 veckor men började sen dricka så smått. Jag har lyckats hålla det på en låg nivå,oftast några öl på helgen. Men vad hittar idioten i mej på då? jo för några dagar sen gick jag ut med några vänner och drack kopiösa mängder och lyckades bli lobad. Hela tillvaron rasar,har körkort med alkolås som jag riskerar och jag har barn som kanske måste komma till soc om det blir orosanmälan. Har ingen annan än mej själv att skylla. Vet inte vad jag ska göra. Kan inte äta eller sova och hjärtat dunkar och för varje slag är det som det säjer svin,as,idiot du är inget värd. Har ingen att prata med så det fick bli några patetiska rader här.

Mirabelle

För ett tag sedan, när allt var asjobbigt och känslan av otillräcklighet konstant, tog jag för vana att skriva ner tre bra saker om mig själv varje dag. Inget annat, bara tre positiva saker. Något jag åstadkommit, eller låtit bli, eller bara är... Små larviga saker. Eller stora viktiga saker huller om buller. Tex 1. Jag tog mig ur sängen och åkte till jobbet, trots allt. Jag är ansvarsfull. 2. Jag hejdade mig från att skälla ut X när hen klantade till allt. Jag är medmänsklig. 3. Mitt hår är snyggt.

Sen utökade jag min själv-terapi till att även skriva ner tre saker jag är tacksam för. Det funkade rätt bra för att fokusera på det som funkar, och hålla hopplösheten över allt det andra stången... Kanske något för dig att testa? Kram

Fått nog

Tack Mirabelle för dina tips och knep. Allt är värt att testa i strävan att må bättre. kram

AL

Jobb, bostad, mat, sjukvård, fred och en känsla av sammanhang. Vilken grundtrygghet saknar Du?

Fått nog

Jag har ju alla grundläggande behov tillfredsställda. Jag har bostad,jobb och mat osv. I-landsproblem lider jag av. Känsla av meningslöshet och brist på ett vettigt sammanhang. Läste en forskningsrapport vilken menar att människan minns och hakar fast vid negativa tankar och känslor mer än positiva. Detta ska undanhålla oss från faror. Det är ju ett primitivt sätt för hjärnan att fungera som inte alltid är så bra i det moderna samhället. Stora variationer i detta är det mellan olika individer.

AL

Jag söker efter ett sammanhang utanför jobbet där man inte alltid behöver A för att kunna umgås. Det är inte helt lätt. A har spridit sig överallt som en jättebläckfisk. Jag fortsätter att söka....Det måste finnas folk som är A-fri och som inte hela tiden påtalar det som en moralpredikan för alla och en var. Folk som tycker att A är helt enkelt ett ointressant samtalsämne.

Fått nog

Jag letar också efter umgänge utan alkohol. Svårt som du skriver AL. Finns verkligen med i alla sammanhang. Återkom gärna med tips om du kommer på något.

Mirabelle

Jag har flyttat väldigt mycket och varit tvungen att bygga upp ett liv från ruta ett om och om igen, så jag har några tricks... Jag tror starkt på sammanhang där människor möts kring ett starkt intresse. Hobbyklubbar, hantverksträffar, voluntärarbete, körsång, studiecirklar... Det finns massa sammanhang där syftet med samvaron är att utvecklas tillsammans med andra. Det brukar inte dröja så länge innan man har knutit vänskapsband, varav vissa utvecklas till nära vänskap för livet.

Fått nog

Mirabelle du har som vanligt helt rätt. Träffas och mötas kring ett starkt gemensamt intresse är förstås modellen. Har tyvärr inte några stora intressen i dagsläget. Skulle vara böcker isåfall,då jag älskar att läsa. Bokcirkel kanske?Måste bara komma över min inbundenhet men det gör man väl bara genom att utmana sig själv.

Mirabelle

Fast är det en övermäktig utmaning att bara gå dit, sitta där och observera och lyssna? Jag tror inte det. Jag tror att du brottas med en inre bild av "hur man ska vara". Utåtriktad, pratsam, lagom öppen, bekväm med en central roll... Det är nog det som är utmaningen, att släppa den där bilden, så att du går dit och "bara är". Jag lovar, det funkar strålande att bara sitta med. Det finns alltid gott om folk som vill vara center of attention, och roar alla närvarande, inklusive dig :) Ofta är det någon av de där socialt skickliga "center of attention personerna" som lockar en ur sitt skal. Så småningom känns det helt naturligt för dig också att ta litet plats. Det är en rätt fantastisk process.

Fått nog

Klarsynt Mirabelle! Javisst är det så att jag brottas med min egen bild av hur jag ska vara och bete mig. Måste lära mig att bara slappna av och sänka garden lite.

...avspeglar sig det som Mirabelle säger och som jag själv alltid hävdat. Alla typer av människor behövs för att komplettera samvaron (därmed inte sagt att någon ska känna sig låst i ett fack). Tänk om alla skulle snacka och skämta hela tiden och ingen lyssna. Tycker detta återspeglar sig även i sociala medier. En del skriver och lämnar ut sig mer, andra inte alls, trots att de läser och kommenterar. Till och med här på forumet - trots att vi är anonyma - kan vi nog urskilja olika personlighetstyper. Generaliserande och lite fördomsfullt kanske, men lite tror jag det stämmer. Har jag fel gör det inget, jag är ju också anonym. ?

Lycka till! Nu håller vi i! ♡ Kram

AL

men jag trivs med mitt sällskap då jag är nykter. Är ganska tillfreds med mina böcker så jag undrar....måste man verkligen söka sig ut bland folk för att få ett sammanhang där man trivs? Det finns ju folk som bor ensamma i nån stuga och umgås enbart med naturen. De verkar fullständigt lyckliga med sig själv.
Jag blir stressad av folk som tycker att jag ska aktiveras.
Fast som du skriver ... slappna av och sänka gården...Det får man nog öva på lite om man ska passa i sociala sammanhang.

Mirabelle

Människor är olika. Vissa är übersociala och kryper ur sitt eget skinn om de inte har någon att umgås med. Andra behöver mycket tid i sitt eget sällskap för att komma i balans. Och så finns det ett helt spann däremellan. Man ska göra det som stärker en, tycker jag. Du behöver fundera ut ifall du egentligen längtar efter gemenskap, men hamnar i ensamhet för att du är rädd att inte passa in sociala sammanhang, eller om du föredrar ensamheten för att du mår bra av den. Det är svaret på den frågan som avgör ifall du bör utmana dig själv eller inte... Kram