av Adde

..

Adde
sön, 2018-01-21 - 09:35

får jag otäcka flashbacks från min tid som aktiv alkoholist.
Jag åkte en väg häromdan som jag praktiskt taget aldrig använder i mitt nya liv men som var nästintill självkörande på den tiden jag drack.

Vägen till ett av stans Systembolag.

Precis innan Bolaget, alldeles efter en 90-böj med urusel sikt, stod de. Polisen :O Med alkotest.

Jag har nog aldrig någonsin blivit så rädd för jag var, i vanlig ordning, ordentligt bakfull. Och jag hann tänka på var jag skulle parkera bilen och ta bussen hem......

Jag tyckte att polisen tittade konstigt på mig när han höll fram blåsapparaten och jag darrande tog sats för dödsdomen.
Och blåste.

Och jag blev godkänd !!

Hur det nu gick till vet jag inte men apparaten var väl kanske inte så känslig ? Jag borde rimligen varit halvfull med tanke på hur mycket jag druckit dan före. Jag var så darrig och svettig så jag var tvungen att sitta kvar i bilen en lång stund innan jag gick in och köpte min ranson.

Och känslorna kom ikapp fast det är så lång tid sen jag råkade ut för detta. Rädd och ångestfylld åkte jag därifrån fast jag nu var helt och garanterat nykter.

Såna här hågkomster är bra för mig för det påminner mig om vilket trasigt liv jag en gång levt. Det nyktra livet är definitivt inte en dans på rosor, livet är väldigt sällan så, men det är så fantastiskt mycket bättre än när jag söp "bort" alla mina problem. Och jag blir tacksam och glad över att jag inte tar det första glaset så att jag kan fortsätta tuffa på med det liv som jag ännu har kvar.

Ni som är nya här : Välkomna ! Skriv av er så mycket ni kan för det hjälper mycket mer än man kan tro i början.

Vinäger
sön, 2018-01-21 - 10:10

...med lång nykterhet bakom (och framför) sig som har kommenterat de senaste dagarna. Det är så inspirerande att läsa och kul att ni fortfarande gör inlägg. Tack!

Har varit här några månader nu och håller med dig helt om att forumet fyller en otroligt viktig funktion. Som du säger, mer än man kanske tror och förstår i början.

Flashbacks, oftast jobigga som bara den, men bra i avskräckande syfte.

Ha en fin dag! ♡

Adde
lör, 2018-01-27 - 13:12

stod polisen och gjorde en alkokoll utanför ett annat bolag och det var en del som hickade till :-)) Så även jag men av en helt annan anledning som jag inte behöver gå in på här :-))

Det har varit väldigt sällsynt med alkokoller de sista åren och jag blir numera glad när jag ser att de visar sig....

Den här gången fick jag tillfälle att överlämna en bunt med små informationskort från Alkoholhjälpen som jag tiggde till mig av Magnus för några år sen ! Åtgången har liksom inte varit strykande om man säger så......har ju inte funnits nån att överlämna till.

Förhoppningen är ju att nån stackare som är ute i kylan kan få ett kort och kanske läsa lite här. Många här kan ju vittna om att det hjälper.

Så är ni i min stad och träffar på en patrull med infokort från Alkoholhjälpen så är det jag som fixat det :-)))

Adde
sön, 2018-02-11 - 11:21

blivit dålig på att ta hand om mig själv.
Det är en insikt som krupit på mig den senaste tiden och som jag inte gillar och försöker mota bort.
Det är en dålig idè att göra så, det vet jag ju av erfarenhet men av nån anledning vill jag inte se det nu ?

Under min aktiva tid som alkoholist så kom ju mitt mående låååångt efter behovet av alkohol. Dessutom var ju mitt självförakt nåt i hästväg (ja, ursäkta alla hästar...). Att slå på mig själv var ju en favoritsysselsättning. Självkänsla fanns inte i min värld då. Medan självsäkerheten ökade i takt med promillen.

Det tog lång tid att bygga upp min självkänsla och jag tog hjälp av den i mitt tycke (då!!) löjliga metoden att stå naken framför spegeln och titta (under visst inre tvång ja...) på min blekfeta kropp och säga : Jag duger som jag är, jag är värd att älskas för den jag är. Detta att upprepa att jag är bra precis som jag är sätter sig efter ett tag i hjärnan och sår det första fröet till min självkänsla. Jag är ju den person som jag ska leva hela livet med så att gå omkring och vara sur på den personen blir ju jobbigt i långa loppet. Bättre att sluta fred och älska den jag är.

Självkänslan, liksom nykterheten, är en färskvara som måste vårdas ömt och jag får inte glömma den viktiga biten i mitt liv.
Självkänslan kan ses som ett bankkonto, ett måbrakonto, där jag inte enbart kan ta ut medel, jag måste fylla på också. Och just det har jag slarvat med den sista tiden. Jag mår hyfsat bra, tekniskt sett, lite småskavanker som tillhör åldern och har pengar så jag klarar mig, tom ett litet överflöd så jag kan resa några år till innan jag verkligen måste rätta munnen efter matsäcken. Ibland kommer tanken att om jag istället för att supa upp groteska mängder pengar hade sparat dem till ålderdomen så.....Men gjort är gjort.

En sak är jag väldigt på det klara med : Hade jag fortsatt supa så hade jag inte levt idag. Hade jag inte varit riktigt egoistisk i början av min nyktra karriär (mitt 3e liv : före, under, efter) och sett om mitt mående så hade jag inte levt idag. Hade jag inte förstått det här med att älska mig själv och sätta mitt mående i första rummet så hade jag inte levt idag, i alla fall inte i ett sånt hyfsat gott liv som jag har idag.

Att göra bra saker för sin egen skull är så otroligt underskattat i dagens samhälle. Viktigt för alla men väldigt viktigt för mig som nykter alkoholist så jag slipper slåss med troll som jag en gång motat ut ur min hjärna.

Så ta en sväng med spegeln hörrni ! Så vet ni vem ni ska ge en extra varm kram den 14e februari ! Den kramen är ni värda !

https://www.youtube.com/watch?v=yoxAAcCPmIk

Tilde
lör, 2018-02-24 - 10:33

Fick leta en stund och fann detta inlägg som kändes som riktat till mig ?
Jag ska läsa det flera gånger.
Att underhålla sin självkänsla är viktigt.
Kram

Adde
tors, 2018-03-15 - 10:19

Santorini !

Loggar in efter nästan en månads uppehåll och finner exakt 1000 nya inlägg !!!!! Snacka om att behovet är stort och att forumet verkligen fyller en reell funktion !! Så mycken hjälp och erfarenhet samlad på en punkt tycker jag är helt underbart !!

När jag som nybliven nykter alkoholist fick höra att en viktig, mycket viktig, del av mitt nya liv var ärlighet kändes det rätt jobbigt. Jag hade ju ljugit mig igenom en stor del av mitt vuxna liv så att göra den förändringen verkade oöverstiglig för mig. Men döm om min förvåning när jag började lite försiktigt med att vara ärlig mot andra så kändes allt så mycket enklare. Behovet att försöka komma ihåg vad jag sagt förra gången vi möttes försvann som ett trollslag eftersom jag inte ljugit. I min glädje att detta fungerade så var jag nog en aning FÖR ärlig ibland :-)) så jag fick lugna mig lite !

MEN....så kom nästa tröskel som jag måste över : Lära mig att vara ärlig mot mig själv !

Och det var betydligt svårare !! Och det sved !! Så länge som jag ljugit för mig själv så var det absolut inte gjort i en handvändning att ändra det och tyvärr är det så att jag fortfarande återfaller till det gamla beteendet då och då. Den enda fördelen med det idag är att jag oftast kan se när jag gör fel och kan rätta till det men ibland får jag bara acceptera felet och låta det rinna av mig. Och det drabbar ingen annan än mig själv = viktigt !

Hela denna förändring har gjort att jag är extremt känslig för när andra ljuger ! Jag känner ju omedelbart igen beteendet och reagerar på det. Och det är inte populärt att avslöja lögnen....även om det ibland kan vara nödvändigt. Men en aktiv missbrukare, även den som är "spritfri", har ju en skyddssköld som är svår att ta sig igenom eller förbi. Situationen kan bli en aning jobbig för den andre behöver inse sitt ljugande men det går inte att nå fram utan att bli osams.

Idag mår jag dåligt av lögner men jag har varit tvungen att lära mig att använda sk vita lögner när jag är tvingad till det men jag undrar om jag lurar nån med det ? Annat än mig själv ?

Ta hand om er där ute i cyberrymden och tack för att ni hjälper mig att behålla min nykterhet med er erfarenhet !

Emma79
tors, 2018-03-15 - 12:44

...ord!

Jag var ärlig mot mig själv och min man igår och berättade att jag anser att jag har ett problematiskt förhållande till alkohol ( då jag firade 3 vita veckor med ett glas bubbel....vatten ). Och han förstod. Och vilken lättnad!

Nu får jag vara nykter utan att det ifrågasätts ❣️

Man tenderar att komplicera saker så mycket HELA TIDEN.

Tack för ditt inlägg och vad härligt att det går bra för dig!

// emma

Adde
lör, 2018-03-24 - 11:29

mycket kär vän har fått ett kraftigt återfall i sitt medberoende :-( Jag kan inte påverka, jag når inte fram, och det smärtar mig nåt så överjävligt :-(
Ibland kan jag tycka att medberoendet är en mer fruktansvärd fiende än alkoholberoendet pga att där finns en substans som går att ta bort. Just nu kan jag bara vara behjälplig om vännen vill så och skicka ett och annat uppmuntrande ord. Händelsen som utlöst detta ligger utanför vår egen kontroll trots att vi båda är väl insatta i medberoendeproblematiken. Ibland är förnuftet väl gömt.

Ytterligare en händelse har påverkat mig de sista veckorna och det är tanken på en annan vän som varit nykter i ca 3 år MEN som varit bedövad av SSRI-preparat. Hennes nykterhet kan nog mer definieras som sprifri under denna period så jag har hållit en viss distans eftersom jag själv inte mår bra av att se vänner/människor som är påverkade. Händelsevis så stötte vi ihop på stan för ett tag sen och bestämde oss för en gemensam lunch. Under lunchen märkte jag en enastående förändring i hennes sätt att vara, skrattet kom spontant och ljust och trevligt, hennes tal var utan sludder och vaket och hon var alert på allt. Och mycket riktigt : Hon hade slutat med sina piller !!

Hon hade själv insett att livet som avskärmad från sitt känsloliv inte var ett riktigt liv utan hon trappade ner pillren själv och tog steget ut i ljuset och mådde så mycket bättre nu än på många år. Numera inser ju vetenskapen att SSRI är vanebildande och kanske, förhoppningsvis, så ser vi slutet på att detta rutinutskrivande tar slut och OM man anser att det finns behov följer upp och hjälper till med utsättning av preparaten.

En bra och en mindre bra händelse som påverkat mig den sista tiden och som även fått mig att en tappa en del av mitt intresse
för beroende och medberoende. Jag äcklas av Kinnevik som dagen efter en dom drar igång spritreklam överallt i sina program men jag orkar inte längre engagera mig mot eländet. Lite surt bestämde jag mig för att inte glo på deras program. That's it..

Men jag är nykter idag och har för avsikt att så vara resten av dagen. Då är jag ju garanterad att vakna nykter i morgon och kan då ta ett nytt beslut.

Adde
tors, 2018-04-05 - 09:15

otroligt deppig av detta gråa, regniga och dimmiga väder som bara har till uppgift att trycka ner mig....känns det som.

Tidigare hade det varit en helt suverän ursäkt för att gå in i min alldeles egna dimma och bara strunta i omvärlden. Bara supa tills jag somnade och sova en orolig sömn som inte gav nån vila alls. Vakna och må ändå sämre än före, en kropp så spänd så det känns som träningsvärk, illamående så mat är ingen bra idé. Stappla ur dimman igen och ta ett beslut : Jobba eller supa ? Valet var inte alltid självklart men behövdes i alla fall tas upp till behandling. Svårt att säga idag hur utfallet rent statistisk var och jag försöker inte ens ge mig på en gissning.

Idag kan jag tillåta mig att känna mig nere och deppig, och även lite självömkan, om jag bara inte gräver ner mig i det. Tvärtom kan det kännas lite skönt att vara sorgsen ett tag så jag får återupptäcka det hela känsloliv som jag nu är ägare till i motsats till den bedövade person jag tidigare var.

Att påminna mig om hur det en gång var är en förutsättning för min fortsatta nykterhet, även om jag är i depparstämning.

Emma79
tors, 2018-04-05 - 09:44

...inte glömma den där känslan.

Tack för dina ord.

Själv ligger jag här med solen i ansiktet, skickar över lite ☀️

Den kommer snart, våren, det har den alltid gjort. Håll ut!

Vinäger
tors, 2018-04-05 - 11:32

Att verkligen kunna känna alla känslor upplevs som en förmån nu i nyktert tillstånd. Tycker också att de jobbiga känslorna inte alls är så farliga att möta som jag trodde då när jag skyndade mig att döva dem. Gillar vardagsnära reflektioner. Tack!

Adde
sön, 2018-04-08 - 19:01

på vandringssägner inom AA för att jag skrev i en annan tråd om en kvinna som gömde spritflaskor i buskarna utefter hundpromenadvägen !

En story är om mannen som jobbade sig över Atlanten för att på ort och ställe träffa Bill och Bob ! Han var rätt nynykter och mitt ute på havet fick han ett våldsamt sug efter sprit och blev så ångestfylld. Han tog en chans och bad befälen om att få låna en lokal på fartyget och satt upp en lapp på anslagstavlan där han skrev att vänner till Bill och Bob hade möjlighet att träffas klockan si och så i lokalen.

Till hans stora glädje kom det flera personer som tyckte det var en lyckad idé med ett AA-möte mitt ute på havet !

Jag avfärdade denna historia ända tills jag träffade personen ifråga !!! Han berättade om hur det var och hur långt inne det satt att öppna upp sig inför befälen men också hur glad han var för att det fungerade ! När jag träffade honom hade han över 40 år i nykterheten och han fick lyckan av att avlida en helt vanlig död utan att alkohol var inblandat ! Det var också han som inpräntade i mig att det viktigaste på mötena är identifikationen med andra alkoholister så vi känner att vi är i en gemensamhet med andra alkoholister.

Jag är uppriktigt glad över att ha fått träffa och lyssna på denna ödmjuka och kunniga man.

Adde
sön, 2018-05-13 - 13:29

inte tråden som alk.hj själva lagt upp så jag lägger upp länken här :
http://drugnews.nu/2018/05/13/matkreator-arets-alkoholutmanare/

Mycket mycket intressant att det verkar som fler restauranger börjar bygga sin verksamhet på MAT istället för alkohol. Jag personligen har noll intresse av att sippa fiiiiina drinkar eftersom det låter mig bygga broar tillbaka till mitt drickande. Jag har gjort en total omställning av mitt liv och har inga som helst tankar på att riskera det bygget !! Det finns fler recept här : http://almedalsdrinken.se/ En drink som kom till just pga det brutala krökandet under Almedalsveckan där det ett tag fanns alkoholfria zoner bland utställarna för att få lite arbetsro.

Jag har varit ute på vift de senaste månaderna och haft det oförskämt bra !! Sett mycket, lärt mig massor (tänk att skallen fortfarande kan lära sig efter så mycket alkohol !!!), fått stora och tunga eftertankar (heter det så ??), träffat mängder med trevliga människor av alla de slag och eftersom jag är lite skadad av min sjukdom så kollar jag ju hur folk dricker ! Och det stora flertalet har inga problem med alkoholen. MEN...jag har väldigt svårt att fatta hur folk kan lägga pengar på en resa och sen leta upp en krog där de sitter i 3-4 dagar och hinkar öl innan flyget går hem igen. Det måste vara billigare att masa sig ner till kvarterspizzerian hemma och kröka där ? Men det är klart.....det är fiiiinare att åka utomlands för att kröka för då är man ju inte alkis.

Jag är innerligt tacksam för att jag en gång i tiden tog beslutet att inte dricka just idag. Med en dag i taget så har livet gett mig belöningar nästan varje dag. Ja, det har ju varit kolsvart vid 2 tillfällen men med facit i handen så lärde jag mig även av dessa mörka stunder. Livet är inte alltid en dans på rosor, vare sig med eller utan alkohol inombords.

Njut av sommaren ni goa kämpar därute i cyberrymden och ta inte första glaset !

John-Erik
sön, 2018-05-13 - 16:05

Tycker att du är väldigt viktig här. Alla andra är lika viktiga måste nämnas, men du har en litterär förmåga och bred erfarenhet och genom att sätta ord på det många söker och försöker förklara men inte förmår av olika anledningar hjälper du oss andra mig inkluderad. Du klarar detta på väldigt bra sätt.
Fint!!

//John

John-Erik
sön, 2018-05-13 - 20:49

Hade skrivit ihop en del men min mycket dugliga fru skulle korrläsa och allt försvann genom teknikens underverk.:-Ett knapptryck och en underbar fru..:-)
Kan ju berätta lite om vad jag skrev men det blir kortare nu då... Men först och främst kära Dionysa är jag inte ute efter att samla dugliga skribenters + poäng.
Jag är för "källkritik" och jag anser att all min text ska gå att skärskåda helt igenom..
Min historia lite kort:

Jag är ett s.k. efterkrigsbarn. Har blå ögon och är blond även om detta i sig inte är en merit eller ställningstagande i någon riktning alls. Verkligen...
Men..
Har haft det relativt tufft. Och det började ganska bra. Perioden mellan 5 -11-år var ok. Efter detta blev det lite övergreppsproblematik.
Men glöm det... Inget jag tänker på nu... så...
Min A resa började när jag såg hur glada alla blev av A. Städade alltid efter föräldrarnas tillställningar. Luktade på eländet men en gång
så gömde jag en vinflaska. Kommer ihåg namnet ( Adom Atic) det är länge sedan nu. Men att säga att detta skulle vara inkörsporten
kan jag inte säga med säkerhet. Tror heller inte att det skulle finnas en gen som visar att det blir "just" jag som riskerar att falla dit.
Däremot så tror jag att det kan finnas vissa dna -spår som kan visa på att man är på ett visst sätt. Sök mer på kortisol som är ett stresshormon.
Om detta är för aktivt så tror kroppen att det är krig. A- är första hjälpen då... Men vi vet alla hur det slutar..och om det är detta som alla kallar är A-genen är jag med.. Men att tro att man kan söka på en ren A-gen tror jag inte på..
En missbrukarpersonlighet: Är ett väldigt outforskat område i den meningen att det som ursprunget kan anses som något som är identifierbart.
Om man ska forska på " hur blev du missbrukare från att vara brukare" får man inga bra svar..
I en förutfattad mening. d.v.s. vad jag tror och inte mästrar över så tror jag på människan och dess egna förmågor
kan klara det mesta men att själva lösningsmedlet A , kan ge en fysisk åkomma med påföljande kroppsliga påföljder
som ibland kan vara mycket smärtsamma. Är själv mycket medveten om smärtorna...
Man kan bli fysiskt beroende oavsett ... Det handlar bara om mängden och inte anlag och personlighet..
Att värja sig i tid

John