Efter knappt tre veckor är det en helt ny känsla i kroppen. Hur gör ni för att komma ihåg den vidriga känslan av abstinens och hålla inte bara motivationen utan det självklara valet att inte dricka vid liv? Jag har tidigare fallerat på det. Jag har velat och varit motiverad att hålla mig nykter men den sista bromsklossen, hågkomsten av hur vidrig man känner sig i abstinensen har försvunnit . Så vips tror jag att jag kan nog ta ett glas vin ändå.

Resten av historien kan vi. Ett glas vin gick ju bra. Så idag får jag bli full. Sen får jag kanske vara lite full på helgkvällar? Och sen när barnen sover så klart. Så någon vecka senare så får man så klart dricka lite vin när man lagar mat...

Jag vill verkligen inte hamna där. Jag är helt enkelt alkoholist och kan inte klara det. Hur gör ni för att komma ihåg?

Jag är också ny här och der är bara ca två veckor sen jag bestämde mig att nu får det vara nog. Visst är det läskigt enkelt att falla tillbaka till alkoholen så fort man mår bra igen. Fast denna gången SKA det inte bli så. Jag radar upp massa obehagliga minnen för att avstå, tänket på mina familj, har sagt till några nära att jag ska sluta ( då har man ögonen på sig) men jag har även påbörjat en behandling där vi ska prata i grupp, enskilda samtal, prat om själva alkoholen, men även KBT så man utvecklas vidare som person. Första mötet imorgon och jag är nervös men mest glad för att hoppa på tåget mot livet utan A. Du får väl försöka hitta det som kan funka för just för dig, behandling är ev inte för alla. Nu kör vi!! :-)