Lika bra att starta en ny tråd kände jag när jag vänder mig hit igen!
Hade verkligen hoppats att ”slippa” va här igen, hoppet fanns under hela andra halvan av 2017 då han åt Antabus. Men efter nyår så bestämde han att sluta med det och skulle börja dricka bara vid speciella tillfällen.....dessa tillfällen är tydligen speciella flera ggr i veckan, redan nu och jag har lust att spy på honom och hans alkohol. Det där jvla äckliga skiten som förstört så mycket i flera år och som nu förstör den fina fina älskade bubblan vi levt i senaste halvåret där jag fått prova på hur ett verkligt och lyckligt familjeliv ser ut. Inte nog med det, så blev vi gravida under detta fantastiska år. Inget planerat men heller inte oplanerat, nåt jag absolut inte skulle gjort om jag vetat att han skulle sluta med Antabus. Men nu är d gjort med både det ena och det andra....så tillbaka på ruta ett med jag och MINA barn! Känner redan hur jag börjar ta steg bort från honom när han är sur och vresig. Allt han sagt under 2017 är som bortblåst och jag står här på andra sidan och känner mig totalt blåst i huvudet och naiv. Men denna gång är jag starkare i mina åsikter och vad jag vill.....säger vad jag tycker och tänker direkt, trippar inte på tå och ska göra allt i min makt för att han ska förstå det, annars är han körd. Jag är inte rädd att bli själv, denna gång är jag mer säker på att ska vi leva på detta sätt så mår vi alla bäst av att vara ifrån varandra om alkoholen ska finnas i våra liv på det här sättet. Det är sorgligt, otroligt sorgligt och det smärtar mig att känna att det bara va en illusion som vi levde i....

InteMera

Det hörs så tydligt vad det smärtar dig att ni gått tillbaka till den tillvaro du trodde ni var förbi! Fruktansvärt vad fort han verkar återfallit i gamla mönster och jag tror tyvärr han dricker mer än han berättar åt dig som du själv misstänkt. Det var detdär jäkla garaget som du och jag gemensamt svor förbannelser över för ett år sen!

Det är lustigt för min man har idag varit utan alkohol i en månad och under den tiden har han inte satt sin fot i garaget, som han tidigare spenderade massor med tid i flera dagar i veckan. Så på nåt sätt verkar åtminstone hos oss platsen garaget vara förknippad med dricka och läs avkoppling för dem. Min man har inte lovat låta bli att dricka så kan inte säga jag har förhoppningar om att han slutat för jag märker hur han vissa dagar på nåt sätt går runt och spänner sig för att han helt synbart egentligen skulle vilja dricka för att slappna av.

Alkoholen har säkert för många som både din och min man blivit enda sättet att koppla av och så går det överstyr. Tycker bara din man som ändå var utan helt i 9 månader redan skulle lärt sig andra sätt att koppla av men det är väl reptilhjärnan som hela tiden viskar om att det finns en snabbare fix till avkoppling och att han minsann är värd att njuta lite oavsett vad du säger.

Sänder dig en stor styrkekram!

Nykteristen

Vad glad jag blir att din man slutat dricka eller iallafall gör försöket.....hur känns det för dig?

Ja, d känns så jkla jobbigt och jag vet ärligt talat inte om jag kommer att klara det denna gång oavsett hur lite eller hur mkt han kommer fortsätta dricka. Jag har nu beslutat mig för att varje kväll han börjar dricka så går jag och lägger mig med sonen för att slippa se honom dricka. Jag hatar alkohol och det kommer aldrig att komma ur mig har jag kommit fram till. Den känslan för den drickan har han sen länge förstört för evigt. Han frågade faktiskt häromdagen om vi tillsammans nån med gång kommer att skåla i nåt alkoholhaltigt igen elle rom han helt förstört den känslan med sitt missbruk, vilket jag svarade med att troligtvis kommer vi aldrig det då han tagit den känslan ifrån mig. Så han är ju medveten om vad han gjort iallafall. Igår frågade han om jag gick o la mig för att jag va trött eller för att jag inte ville va med när han tog en öl. Jag sa bara att jag va trött o ville lägga mig, mådde inte så bra. Nej, jag mådde inte bra....men det gör jag aldrig de dagarna jag vet att han ska dricka. Men orkade inte ta den diskussionen igår!

som han är, helheten, ett slags paket med olika innehåll! Det är vad du får! Jag har hoppats och drömt så mycket om den nyktre mannen som mitt ex är emellanåt! Smulor som man slukar och ska leva på i månader eller år innan han kommer tillbaka! En sak som jag insett nu i efterhand är: hur kunde dessa nyktra perioder bli så himla underbara? Du sa ordet kärleksbubbla, så bra ord! Man svävade på rosa moln och var så lycklig! För vad? För att han var nykter, inget dåligt spritsinne, kunde prata redigt även fredagar och lördagar, gubbe utan ångest, orkade göra saker! Och det svävade jag för ....men det är ju bara normalt liksom! Sen kraschlandar man när supandet (”ska bli normaldrickare nu”) sätter igång! För varje kraschlandning sänkte jag mina krav (omedvetet)! Det tar på ens självkänsla och självrespekt! Har funderat mycket på den kvinnan mitt ex har barn ihop med! Hon går från den ena relationen till nästa, söker desperat efter något verkar det som! Det gör att alla pratar om HENNE! Inte om hans supande! Tror hon fick sin självkänsla totaldemolerad under deras 15 år tillsammans! Vill inte hamna där, håller mig borta trots många stunder av tvivel! Se till ditt eget bästa nu och dina barn!

InteMera

Jag tycker gott du kan säga det högt att du går och lägger dig för att du inte vill se honom dricka! Men ja ibland orkar man bara inte ta diskussionen. Sätt ditt eget mående nu i första rummet och vila och gör det du behöver för dig själv!

Känner så igen detdär, jag går också och lägger mig tidigt när han druckit och säger bara jag är trött. Orkar inte alltid ta diskussionen. Eller monologen som det brukar bli hos oss. Jag häver ur mig allt som tynger och får jag alls något svar slutar det alltid ändå med att jag mår ännu värre. Han har en förmåga att trycka ner en. Och gör så även nykter. Någon kärleksbubbla är det inte tal om hos oss för att han varit odrucken en månad för jag vet det bara är tillfälligt. Jag mår lika eländigt ändå men visst är det skönt att få pusta lite utan fyllorna.

Anxiete

att alla våra historier går hand i hand och att man känner sååå väl igen sej ! I vårt fall är det inte garaget, här är det toaletten som ockuperas i timmar under en dag. Ändå vill man tro att just vår historia är unik, att just min kärlek ska klara detta ...
Ett stort grattis till det nya lilla livet som är på väg ?

Nykteristen

Jag har levt med min man i över 12 år...jag har haft så mkt med och motgångar med denna människa att jag inte har tillräckligt med tår eller fingrar kvar att räkna....år 2016 och allt vad d innebar är inget jag önskar någon att få uppleva. Men vi tog oss ur det och jag blev starkare och kom underfund med så mkt som jag förnekat och döljt för mig själv under alla år. Men han är mina barns far och det gör allt sååååå mkt svårare, svårare än vad någon tror. Hade jag bara haft mig själv i vårt förhållande förra året så hade jag gett upp om honom men nu är situationen annorlunda. Denna gång har jag ögon och öron med mig och de är vidöppna, d gör att jag kan och vill så mkt mer på ett sätt jag inte trodde va möjligt. Men oavsett så är det så jvla jobbigt och han är fullt medveten om det!

Nykteristen

Tack snälla för den fina gratulationen <3

Visst är d konstigt Attans beter sig exakt likadant, det är liksom både fascinerande och skrämmande på samma gång. Mönstret som sitter som berget på dom oavsett vem man är eller vart man kommer ifrån så ser det exakt likadant ut.....sjukdomsmönster?!

Nykteristen

Här blir det tyvärr oftast en hetsig dialog....dock mkt mkt lugnare nu än förra året, vilket jag är glad för. Allt är lugnare denna gång, både mängd och humör även fast jag inte tycker d är acceptabelt i vilket fall. Men jag är iallafall nöjd över att få sova om nätterna.

Jag förstår din känsla till fullo över att du är orolig att han ska börja dricka. Det var det jag dock tyckte va så skönt med Antabus, jag hade koll. Koll på att han tog den och därigenom koll på att han inte drack.,...d gjorde att jag kunde slappna av på ett helt annat sätt än jag trodde va möjligt. Slappna av efter 12!! År...

Ja, jag har funderat på det där....nästa gång kommer jag säga som d är dvs att så fort han tänker dricka och jag går och lägger mig är det för att jag aktivt väljer det pga att han dricker.

Hoppas alla hjärtans dag blir lugn, men känner på mig att d blir en tidig kväll ikväll för min del.....är ju trots allt onsdag och han har inte druckit sen i måndags

Nykteristen

Så sitter jag här igen, hatar mig själv denna kväll för att denna gången är sonen vaken när jag kolar över av ilska för hans fjärde öl fram till kl 17.....och jag bryter ihop i gråt och han skriker som han inte gjort på snart ett år. Sonen han står bredvid och ser allt....f-n! Nu står han i garaget och tycker synd om sig själv och pratar med sin syster för att jag är så sjuk i huvudet och så fruktansvärt orättvis mot honom som försöker så sjukt mkt för att allt ska bli rätt! Jag sa åt honom att jag inte orkar mer och om han nu tycker att hans familj är det viktigaste som finns för honom då skulle han inte valt alkoholen igen då skulle han fortsatt va nykter! Sen tog han bilnycklarna och gick ut i garaget, kom tillbaka med dom igen för han kom på att nä d av allt kan jag ju definitivt inte göra....igen! Sen gick han ut igen....
Jag ska gå och lägga mig innan han kommer tillbaka, jag orkar inte....idiot!
Han har en familj som han kastar iväg allt längre och längre bort ifrån sig och vem kan han skylla på? Sig själv... bara sig själv, för just den delen mår jag inte ett dugg dåligt av....jag rycker mest synd om min son!

Nykteristen

Ikväll väckte jag björnen som sovit i ett år, mannen som skriker, gapar, svär
Över mig! Mannen som sliter upp dörren till sovrummet och skriker, mannen som inte slutar dricka....är d jag som släppt lös honom för att jag va ärlig? Är d jag som borde känna skuld i att han håller på att förlora allt? Är d jag som borde känna skuld för att han hotar att han ska åka iväg och ”skita” i oss? Han skriker, gapar svär på nedervåningen i sin ensamhet? Han gör allt för sin familj, han städar, tar hand om sonen, leker med honom o vad får han? En oärlig sambo som är dum i huvudet och inte inser vilken fantastisk man hon har.....
Snälla gode Gud, ta mig härifrån....denna kväll o natt kommer bli lång

Nykteristen

Vaknade upp idag, han har ånger över gårdagen....inget han säger rakt ut men d märks. D märks hur han pratar med mig, hur många ggr han redan sagt idag att han älskar mig, hur han åkte hem speciellt för att lämna sonen på förskolan, hur han ringde 3 ggr för att försäkra sig om att jag inte stod och frös i väntan på bussen då han kunde skjutsa mig också.....omtänksamt? Absolut! Gick jag på d? Nä, han tog sonen till förskolan.....jag vill däremot bli lämnade ifred!

Usch, Nykteristen! Såhär kan du inte ha det. Det är tillräckligt svårt att lägga av för oss som har insett problemen och verkligen vill sluta. Han har varit nykter och ändå inte fattat. Så ledsamt. Han kommer inte att sluta.

InteMera

Oj vilka dagar du haft! Och vad typiskt för en medberoende att anklaga sig själv för att ha väckt björnen för att man stått upp för sig själv och sagt vad man tycker! Är rädd för din skull hans beteende kan eskalera, ångern dagen efter är nog inte mycket värd när man vet vad som kommer med nästa fylla igen. Sorgligt, tufft för dig och så eländigt beteende från honom så man bara vill skrika rätt ut! Ta hand om dig nu och håll dig säker!

Kanske sonen redan börjar vara aå stor också så du kunde försöka låta honom prata om det han upplevde, så han vet att du finns där som en trygg vuxen även när pappa gormar och går an?

Styrkekramar till dig!

Nykteristen

Första lediga dagen av fyra och han har redan varit onykter i sisådär....23 timmar! Jag har sagt en mening till honom under hela dagen....idiot är vad han är!

Nykteristen

Jag är så arg, finns så mkt jag skulle vilja säga till honom. Men d spelar ingen roll för han kommer ändå inte lyssna, han har tappat bort den förmågan igen. Den had egna när han höll uppe med alkoholen innan jul, då kunde han lyssna och vad jag inbillade mig iallafall ta till sig vad jag sa och berättade men inte nu, nu finns d bara en sak i hjärnan o det är att dricka. Igår innan han kom hem så ringde och frågade om det va nåt han kunde handla, jag sa att jag gärna gjorde d själv men han blev nästan sur för att han skulle göra d så jag slapp med min foglossning. Så fine, han fick göra d men enda anledningen är och var att systemet ligger bredvid den butiken han ville handla på, ni vet 2 flugor i en smäll. När han sen ringde så va han som en solstråle, såklart nu hade han ju fått köpa sin öl och sprit som han velat och längtat efter. När han kom hem så va d direkt ut i garaget och där stod han till sent igår kväll. Jag och sonen gick o la oss medan han fortfarande va därute och jag vaknade till efter ett par timmar av att han satt vid köksbordet och pratade i telefon. Gick ner till toaletten och sen drack vatten, han va så full att han inte kunde stå. Till frukosten imorse så tog han med sig en halv flaska cognac och några starköl plus macka o kaffe för att kolla nåt program i ett annat rum. Där satt han tills han gick ut i garaget igen. O så är han sur på mig för att jag är dum i huvudet och inte fattar.... det är på riktigt så jag har lust att skratta honom rakt upp i ansiktet.
Jag o sonen åkte till en lekplats längst bort i vårt bostadsområde för o leka o äta mellis i solen. Då ringde han för att han ville komma l leka med oss. Jag sa nej, för jag ville verkligen inte och nu när vi kom hem så följde sonen med honom o sparkade fotboll på ett gräsfält precis i närheten av huset. Jag sitter i trädgården och tänker då inte va i närheten av honom. Han har satt ett motto denna vecka och nu vet jag vad som är viktigast för honom o d är inte att hålla ihop sin familj, för enligt mig så är inte en familj såhär mot varandra. Nu är jag här för sonens skull. Jag ska bryta mig loss om och när jag kan, han? Han kan dra åt h-vete med sin j-vla alkohol....d är d han är bäst på att dricka sig full!

Btt

men vara förvisad till ett helvete, det är smärtsamt.
Har läst dina trådar och förstår att du är lycklig med den man du valt. När han är nykter det vill säja normal.
Men han väljet att vara sjuk påverkas av alkohol som gör honom tokig.
För det är ju så det är han blir ju som en annan en idiot när han dricker, men han fortsätter ändå. Och säjer att du är dum i huvudet???? ja förlåt man kanske borde gråta ??? istället.
Man inser hur sjukt det kan bli.
Men ja ibland blir det lite lättare att se på saker med lite humor men i det långa loppet hjälper det inte alls.
Att bryta upp upplevs av de allra flesta som ett misslyckande en stor sorg som kommer att finnas kvar trots att orsaken till uppbrott inte är så nödvändiga som ditt.
Som Lena Ph sjunger - och alla minnen vad ska jag göra med dom nu.......
Jag tror att väldigt många skjillsmässor görs utan att man verkligen försökt arbeta sej tillbaka till det man hade, och för den framtid man kan ha tillsammans.
Men det finns några anledningar där man måste gå vidare och dela på sej.
Och det är drogmissbruk fysiskt och psykiskt våld. Och otrohet där den känslomässiga skadan blir oreparabel.
I ditt fall är det alkoholen som inte bara bryter ner honom utan lika mycket dej och era barn.
Ni blir ju också psykiskt misshandlade hela tiden.
Man måste båga se de skador som det ger er i själen. Lika stora/större än kroppsliga sår.
Det är ändå så att smärtan att bryta upp är lika stor känslan av misslyckande kärleken innerst inne till mannen.
Så jag förstår din vilja att vilja stanna att han ska ändra sej.
Men ärligt talat den chansen att han kommer till insikt är försummande liten.
Kanske för en kort tid men sen samma visa.
Han är sjuk och dum i huvudet ingen bra kombination och han har en älskarinna, alkoholen heter hon.
Han väljer henne gång på gång förtrollad av hennes behag och tillfredställelse.
Jag förstår att du blir vansinnigt arg men det hjälper inte tyvärr.
Det är inte ditt fel inte dina tillkortakommande det beror på utan hans svaghet hans ovilja att bli frisk.
Du och dina barn är de som vinner/ överlever på att separera från denna man för att kunna leva ett bra liv tillsammans.
En pappa som skadar är oberäknelig behöver man inte som barn. Bättre med bara en mamma som mår bra.
Stanna inte i detta skulle jag vilja säja 10 -12 år är en lång tid.
Visst har han hunnit bevisa om han verkligen ville ta itu med sej själv.
Nej stanna inte i detta gå vidare !!!

InteMera

Oj Nykteristen vad jag lider med dig. Ilska över hans beteende är nog bara förnamnet på det du känner. Han verkar helt hejdlöst kastat sig in i sitt gamla mönster och tror väl igen du inte ska märka eller att det på nåt sätt ska vara okej nu för att han var nykter emellan. Dom har så märklig logik alkoholisterna. Hur kan dom tro familjen ska vara okej, nånsin, med en familjemedlem som raglar runt och pratar osammanhängande?

Tyvärr har vi en likadan helg som du Nykteristen, min man har varit full sen igår eftermiddag. Vill bara hälla en hink iskallt vatten över hinom där han ligger och snarkar i vardagsrummet mellan vändorna i garaget så fort han vaknar till. Någon påskmiddag med familjen blev det nu inte av hos oss...i år heller får man väl tillägga. Tänk att få fira en enda storhelg utan att trippa på tårna för att inte väcka ett vredesutbrott hos den fulla...

Nykteristen

Usch, tycker synd om dig! Vi kan iallafall åka iväg, vilket jag o sonen ska göra imorn till mina föräldrar! Tanken va såklart att han också skulle följt med men den tanken finns inte milsväg längre.
Han kan sitta här hemma o dricka i godan ro, han kom in i sovrummet o va skitförbannad nyss började gapa o skrika som en tok trots att sonen är vaken....vilket såklart gjorde att han blev livrädd o började gråta. Förklarade för honom att pappa va arg på mig och inte på honom. När jag skulle gå ner så bad han mig att va försiktig så inte pappa började skrika igen. Min stackars lilla pojke!
Visst går det snabbt! Jag är chockad att d kan gå så snabbt, men de är väl så bekväma i gamla vanor så d går av bara farten. Gör han inget åt det här nu så går jag, d finns ingen annan utväg denna gång....vilket jag tyvärr insett nu! Såhär har jag d inte genom hela graviditeten, finns inte!
Hur har ni det hemma? Hur mår du i allt?

InteMera

Dendär fylleilskan de tar i med är skrämmande. Du behöver minsann ingen extra stress just nu i ditt tillstånd, kanske du borde fundera på att vara annanstans än hemma med sonen på helgerna åtminstone för att få vila?

Hur jag mår i allt på sistone? Ja du, det går upp och det går ner. Fort och brant upp och ner. Vissa dagar känner jag mig stark och kollar fortfarande efter boende. Andra dagar som idag känns det mest som man vill somna och aldrig vakna igen. Är arg, ledsen, irriterad, stressad, uppgiven... Han höll upp några veckor i vintras, tog ett rejält återfall under sportlovet, har sedan faktiskt varit en ganska glad och nykter man fram tills igår. Men när det spårar ur far det ordentligt för honom, dricker i dagar. Och allt lugn är som bortblåst inom mig i veckor sen igen. Märker jag snäpper mot barnen, de blir som plåster på mig när han dricker och så blir jag irriterad över att jag igen ska försöka hålla dem sysselsatta undan hans anfall och vara den påtvingat ansvarsfulla som aldrig själv får en minuts vila för sig själv. Började gå hos en terapeut men avslutade, kände det vällde upp mer känslor än jag klarar av att ta hand om just nu. Måste ju hålla vardagen rullande också, börjar jag fundera för mycket kommer jag ramla ner i ett svart hål. Och det går ju inte med barn som behöver mig.

Det är bara så vansinnigt svårt att bryta sig ur även ett totalt destruktivt förhållande när det finns barn i bilden. Se till du håller dig säker, hans humör verkar inte ha blivit bättre sedan tidigare! Hoppas du kan njuta ens lite av påsken med sonen när ni kommer ut hemifrån!

Nykteristen

Nä d är just d och d håller jag med dig om vardagen rullar o måste rulla i rutin oavsett vad vilket gör att man på nåt sätt måste koppla bort d som finns hemma för o få allt att fungera! Det är när helgerna kommer som d slår till o denna helg har varit den värsta sen han började igen. Han har
Ändå kunnat hålla sig borta från drickat under helgen för o va med sonen men inte denna, nu tog han igen varenda liten droppe han missat de andra helgerna.

Låter som du åker en bergodalbana av känslor din stackare! Känslan att aldrig kunna slappna av eller vara tillräcklig för sig själv eller barnen är den värsta känslan.
Men visst är det så, man hoppas att man nångång ska våga och framförallt orka ta steget mot ett eget liv, speciellt om det ska fortsätta såhär....
Måste också ta tag i det....igen med lägenhetsletandet! Skönt att mitt SGI är skyddat sen jag jobbade heltid på mitt arbete nu när jag studerar. Det betyder att jag utan tvekan faktiskt kan ta ledigt på heltid utan några större problem!