För tusende gången ska jag välja bort a. Den här gången har jag fått med mannen på en detox. Vi tänker utmana oss med 30 dagar. De senaste åren har vi dränkt hjärnan i alkohol. Istället för att ta tag i de verkliga problemen. Vi jobbar, sliter, hus hem, 3 barn, ett knakande äktenskap som borde avslutats. Eller beror alla problem på alkohol? Oavsett vad kan vi inte fortsätta dricka såhär. Det har eskalerat enormt, precis som våra problem oss emellan.
Vi kan inte skylla på nåt mer. Det här måste sluta! Jag har preppat hemmet med detox-te, nötter, juice, vitamindrink, bokat in träning och planerar kvällspromenader.
Skulle vilja läsa på om ämnet, att bli nykter. Har liksom blivit lurad av att a skulle kunna vara hälsosamt. Jag behöver pepp och läsning om nykterhetens fördelar!
Fy jag är så rädd. Nu ska jag hälla ut det sista vi har i huset!

Hoppas det känns bättre idag! Jag tänker att dipparna vi får är inte nykterhetens fel, det är alkoholens... Nånstans måste vi sluta förknippa alkohol med avslappning och glädje, många frågar sig hur de ska kunna ha roligt och slappna av igen utan alkohol. Är det så viktigt egentligen, frågar jag mig? När jag slutade kände jag nog att det just då var viktigare för mig att överleva. Ha roligt och slappna av lade jag på is helt enkelt, det finns faktiskt saker som måste gå före ibland. Men med tiden kom det av sig själv. Utan att jag planerat det upptäckte jag att jag ibland hade askul! Och på kvällarna när jag tack vare min nykterhet klarat av alla så kallade ”måsten” kom avslappningen av sig själv. Att inte kunna slappna av beror ju ofta på att man inte kan släppa vissa saker. För mig var det så att jag tidigare stressade över min alkoholkonsumtion men för varje dag jag inte drack blev ju det orosmolnet mindre. Idag är det obefintligt. Visst finns det andra saker som kan stressa mig och få mig att må skit men jag är helt klart bättre rustad att deala med dessa saker UTAN alkohol i systemet. Framförallt tar jag bättre beslut.
Jag har mött en del motstånd när jag hävdat att man kan strunta i avslappning men det jag menar är att när man slutar jaga det kommer det av sig själv. Så var det iaf för mig och jag tror inte jag är unik på nåt sätt. Jag är bara människa och det är jag glad för❤️

Tack för en väldigt insiktsfull och inspirerande analys??
Jag är bara på dag 10 och behöver förbereda mig på alla känslor som kan tänkas komma.

.. Jag känner mig så nere.. egentligen pga min mans nedvärderande sätt emot mig. Han har trampat över mina gränser med ord i för många år och förstår inte skadan de gör. Han klankar ned på mig som människa och kvinna. Men tar inget ansvar för att han sårar mig, tycker att han "bara säger sin åsikt". Ingen empati. Jag känner mig så arg och frustrerad men får inget utlopp och ingen bekräftelse i det här. Vilket får mig att vilja dämpa den jobbiga stressen med a.
Jag har försökt prata lugnt och förklara hur jag mår men han har inte förmågan att förstå mig. Jag känner mig trängd i min situation. Finns inga snabba lösningar. Bara snabba lösningsmedel ?
Som trycker ner mig ännu mer. Jag ska stå ut en liten stund till. Jag är så arg så jag är kall och spänd och orolig i kroppen. Eller är det abstinens? Och olika argument för att "få" ta till a?
Idag känns det tungt.

Såg att jag kommenterade Amandas inlägg i din tråd..? det blir lite mycket för mig som är ny här på forumet. Jag läser här och där och vet inte riktigt var jag är ibland?
Men det jag ville ha sagt till dig JoYo var att jag precis läst ut" Århundradets kärlekssaga" av Märta Tikkanen och tänkte på dig med tanke på din mans hänsynslösa behandling av dig.
Ingen ska behöva känna så i en relation.
Boken kan man låna på bibban och den är i diktform och väldigt bra.

Min favoritbok alla kategorier sedan många år. Långt innan jag själv fick alkoholproblem. Så brutalt ärlig, naken, stark. Letade som en tok efter den för några år sedan. Trodde jag hade lånat ut och inte fått tillbaka den. Den går inte att köpa någonstans, jag t o m annonserade efter den. Så vid en skåpstädning - där låg den! ♡

Ber om ursäkt om jag också tar upp utrymme i din tråd, JoYo, men den är verkligen värd att läsas. ♡

Och välkommen att skriva i min tråd!?

Jag skulle kunna vältra mig i självömkan. Skriva att jag är usel för jag föll i fredags. Mycket medvetet köpte jag rödvin och hällde i mig. Mådde inte ens bra av det. Låg yr hela gårdagen och ångrade mig. Upp igen! Jag höll nästan två veckor. Nu ska jag hålla ännu längre.

Det är bara att ta nya tag!
Du kan ändå inte ändra det som varit, bara det som ska komma...?
Jag är på dag 12 idag och tänker att jag vinner något varje dag och slipper ångesten över alkoholen.
Sover bättre nu och det är värt mycket!
Styrkekram till dig??

Nya tag. Jag är förvånad över att det inte ens gav mig nåt att dricka. Jag hade nog abstinens för jag var så orolig i kroppen och ville bara hälla skiten i mig. Ingen skulle tro att jag som är "så himla reko" har det här problemet med a. Jag mådde så bra utan. Sömnen, huden, humöret, allt. Så kom den där oron i kroppen. Jag ville bara dämpa den känslan. Blev stupfull eftersom jag hällde i mig vinet utan att hinna känna efter. Obehagligt. Sorgligt.
Men som sagt. Nya tag!! Ser fram emot en nykter vecka. Nästa gång är jag mer beredd på den där oron i kroppen.

Idag har jag kontaktat olika psykologer och hoppas att de hör av sig så att jag kan boka tid. Jag har verkligen förstått att min osunda relation till alkohol bottnar i en ångest jag inte själv kan reda ut.

Som liten levde jag med alkoholiserade föräldrar, livet innebar våld och alkoholmissbruk varvat med ett väldigt sunt liv med vistelse i naturen och kloka värderingar. = förvirring!
Därefter eget missbruk från tidig ålder.
Låg självkänsla och val av fel man som misshandlade mig i flera år.

Nu- kommer allt ikapp igen! Jag försöker fly genom träning, ilska, alkohol, yoga... men jag inser att jag bara måste få bearbeta allt och gråta ut dessa floder jag tryckt ned.

Hoppas du hittar en riktigt bra psykolog. Om man har en bakgrund som du behövs hjälp att nysta upp alla trådar för att förstå sig själv och sina känslor.
Själv har jag i perioder under livet tagit hjälp av psykologer/samtalsterapeuter för att komma vidare. Det är bra att få verktyg att hantera ångest och dyl.

Det tar lång tid att komma till psykolog! Väldigt långa köer...

Jag fortsätter söka. Annars kanske beroendevården har bra stöd tills jag hittar nån som kan gräva djupare i min själ efter de där trista knutarna.

Din Vårdcentral borde ha en psykolog eller terapeut att anlita. I min kommun kostar det 80 kr och man brukar få 5 till 10 samtalstilfällen. Det är alltid en början.

Ang ditt inlägg #33 JoYo....alltså shit, du har gått igenom väldigt skadliga grejer i ditt liv. Förstår du kanske inte helt och hållet själv hur skadligt det varit? Du har inte pratat så mycket om det tidigare eller har jag missat det? Tror jag läst det mesta du skrivit...
Hursomhelst vill jag uppmuntra dig att fortsätta söka hjälp, detta är allvarliga saker som du behöver hjälp att bearbeta. Har man skadat sig rejält är det självklart att man går till en läkare, detsamma gäller här. Psykologer är läkare som kan hjälpa oss att läka våra mentala och känslomässiga sår. Vi kan bara hela oss själva till viss del. Så: bra att du tagit steget att söka deras hjälp! Berätta hur det går!
Många styrkekramar, du är på rätt väg❤️❤️????‍♀️

...Det gick bra ett tag. Sen var vinet ständigt i handen igen. Usch. Tänker på det ofta. Att jag skulle vilja vara nykter alltid. Vill vara pigg lördag morgon, ut och springa. Ofta sover jag länge, är för trött och inte alls den jag vill vara.
Tyvärr har jag inte fått nån respons alls av alla psykologmottagningar jag kontaktat, förutom att de tyvärr inte tar emot närmsta 6 månader pga långa köer.
Hmpf... hur kan det vara så svårt att få den sjukvård man betalar för?
Får väl ställa mig i vårdcentralens kö. Så pinsamt att gå till områdets vc men äh.. ännu mer pinsamt att ha alkoholproblem.
Drack vin i helgen. Har inte druckit på 3 dagar. Vill inte heller, just nu. Är rädd att suget ska komma till helgen. Funderar på strategier. Letar efter kärnan i supandet. För mig är det ett sätt att slappna av i sociala sammanhang, att slappna av från stressig vardag, att njuta lite extra. Men jag skulle vilja göra det utan alkohol, jag vet att efter en tid utan är njutningen så mycket större nykter! Bara jag lyckas hålla mig nykter några veckor, månader..
?

Emma79

Jag går privat, orkade inte vänta på VC ( där jag f ö träffat en rad praktpuckon till psykologer I mitt förflutna ). Privat tittade jag på en lista med bilder och beskrivningar och valde därefter, jag hade tur och träffade en kvinna jag pratat med I flera år nu.

Men det kostar skjortan! Ungefär som mitt tidigare alkoholintag, så det går på ett ut ?

Liten stor

Efter 5 dagar är väl den värsta fysiska abstinensen över? Min erfarenhet att det blir svårare och svårare att ta sig igenom abstinens och den blir VÄRRE varje gång. Ta hjälp av vården på alla sätt du kan är mitt tips. Du kan beskriva problemet i fler delar ångest/stress etc där du är orolig för att själmedicinera med a tex och behöver hjälp med alla delar? Hellre ta ngt lugnande än sjunka längre med a?
Jag är ingen expert utan är också bara 4-5 vita dagar i mitt nya vita liv. Men jag kommer aldrig röra ett glas igen nu.