Hej
Här kommer ett brev jag skrev till "kung alkohol" i höstas och som jag läste upp för min terapeut och därefter gemensamt brände upp. Jag vill ändå publicera det här om någon skulle känna igen sig eller ha nytta av detta.
Hej
Då har tiden kommit min vän, då det är dags att ta farväl och gå vidare i livet utan dig. Vi har varit vänner i över 30 år och du har funnits där för mig trofast och pålitligt när jag känt mig sviken och övergiven av andra. Du har under lång tid levererat det jag ville ha utan frågor och förmaningar. Ditt namn är Alkohol.
Det är så jag har intalat mig att vår relation har sett ut, men med efterkloka nyktra sinnen har jag insett att du frånsett de första åren av förälskelse tagit mer och mer än du givit, fast på ett listigt och bedrägligt sätt, så även om jag misstänkt detta länge och även nog insett det i vissa klara stunder så har du lyckats att manipulera och bedra mig tills du nästan tog det yttersta – mitt liv.
Visst gav du mig en hel del i början, även om jag nu inser att det var genvägar och kortsiktiga fördelar utan grund. Jag upplevde ju ökat självförtroende och en känsla av att passa in i ett sammanhang då vi umgicks, samt förmåga att skapa nya sociala relationer. Föga anade jag då att vidare umgänge med dig skulle leda till det rakt motsatta och sju resor värre. Att du var en sol och vårare som nästlade dig in i mitt liv genom att utge dig för att ge mig det jag behövde, för att sedan försöka plundra mig på precis allt.
Att det tagit mig så lång tid att inse vidden av ditt bedrägeri och dina verkliga avsikter med mig beror på att du är en mycket listig fiende som in i det sista, trots alla uppenbara svek och katastrofer, försöker skylla på andra och övertyga mig om att du är min sanna och enda vän. Detta genom att försvaga mig på alla plan och på så sätt tillförskansa dig mer och mer makt och göra dig oumbärlig i mitt liv.
Trots alla andra svek och konsekvenser jag genomlevt på grund av dig, såväl psykiskt, fysiskt, socialt, materiellt osv, var det först när jag blev din slav och undersåte på heltid jag förstod att jag måste frigöra mig från dig. Tidigare hade jag intalat mig att det var jag som kontrollerade och utnyttjade dig, detta trots allt negativt som hänt, men nu finns ingen tvekan längre att det var helt tvärtom.
Även om detta var och är en smärtsam insikt, är det trots allt detta som gjort det möjligt att befria mig från dina bojor. Inte genom att försöka kontrollera eller kämpa mot dig, utan genom att helt enkelt lämna dig för all framtid och lämna ”arenan”.
Detta brev är den sista kontakt vi kommer att ha, sedan kommer jag att gå vidare i livet med andra vänner och förälskelser. Jag behöver inte längre söka mig till dig och det kvittar hur du än bönar, ber eller försöker överlista mig. Det positiva du gav mig i början, känslan av frihet och mod att vara den jag vill vara, kan och ska jag nu uppnå på annat sätt. Den spärr du hjälpte mig över och förbi har jag nu andra verktyg och metoder som jag ska använda mig av för att hålla mig på den sidan du en gång visade mig att var möjlig.
Jag är numera inte ensam, utan omgiven av många som lyckas göra sig fria från dig och mot vår samlade kraft har du inte en chans. Den kraften finns med mig även när jag är till synes ensam och sårbar och du kan lita på att jag kommer att använda mig av denna kraft varje gång du knackar på dörren genom att tala med och mobilisera mina vänner.
Jag ska nu göra det som vistelsen i ditt fängelse inte tillät mig att göra.
Jag ska umgås i relationer utan svek, lögner och baktankar.
Jag ska välja givande och meningsfulla relationer.
Jag ska vara vän med mig själv sådan jag är.
Jag ska vårda min kropp och mitt psyke.
Jag ska andas ren luft med ett rent samvete.
Jag ska stötta andra som också vill ut från ditt fängelse.
Sådant är mitt beslut, och det är inte förhandlingsbart, det får du bara acceptera.
Jag har redan förlikat mig med och accepterat det, och det känns underbart att vara fri på riktigt.
Så än en gång – farväl Alkohol.