Kom hem från att varit på aktivitet med äldsta barnet. Sambon har druckit ”1,5” starköl igår när jag jobbade hade han tagit ”2cm” rom inte glas..
Han häller upp vin till mig som jag inte ens vill ha. Går någon timme. Jag lägger äldsta barnet, yngsta vaken med pappan pga lång och sen dagsvila.
Hör efter 15 minuter hur barnet pratar med sin pappa men inte får svar. Yngsta barnet är inte ens två. Slänger mig upp ur sängen och ser hur yngsta sitter bredvid sin pappa i soffan som sover.
Han har alltså somnat när yngsta är med honom, inte första gången. Är så trött på det här. För ca tre veckor sen lovade han bättring. Skulle ta tag i livet, prata med sin läkare om starkare antidepressiva för han ”har så stark ångest och är deprimerad”. Var nykter en helg. Drack folköl förra och talade om för mig att det var onödigt att vara så ”jävla tjurig”. Idag fick jag en känga för att han sa att han skulle hälsa på en kompis imorgon, jag frågade om han skulle sova där och fick inget riktigt svar. Nu fick jag kängan för att ” han kan ju aldrig veta om jag kommer bli tjurig eller inte”. Frågade helt neutralt, inte en jävla nyans av besvikelse eller någonting.
Har sökt lägenhet, men vågar inte ta steget. Helvete vad trött jag är. Vi har det så bra i veckorna. Lever i ett jävla psykiskt fängelse på helgerna.