Hej,

Nu börjar mitt nya liv. Jag kommer att ta det sakta och en sak i taget. Målet är att jag ska hitta nya rutiner i vardagen.
Steg ett är att skära ner på alkoholen och den dåliga kost som följer med den. I det första steget ingår även motion. Lätt vardagsmotion som med tiden ska bli en rutin i min vardag.

Tidigare gånger som jag försökt gå ner i vikt eller förbättra min hälsa så har det endast varit tillfälligt. Jag kan ha bestämt mig för en månad eller så och då kört stenhårt på bra kost, noll alkohol och daglig motion. Men jag har hela tiden vetat att det är tillfälligt. Det är inget som håller i längden eftersom att jag kör för hårt med mig själv. Jag måste hitta ett levnadssätt som håller i längden, kost och träning som jag kan baka in i vardagen utan att det tar över allt.
Den största utmaningen kommer såklart att bli alkoholen.

Jag har haft ett riskbruk i ca tio års tid varav de senaste två tre åren har inneburit alkohol dagligen. Alkohol för att det är gott, för att ha roligt, för att glömma, för att minnas, för att sova, för att slippa ångest, för att jag inte har något annat att göra. Anledningarna är många och om det finns någon annan bakomliggande anledning till att jag dricker så mycket kan nog bara en hjärnskrynklare tala om för mig. Jag dricker i sällskap och jag dricker själv. Stora mängder. Ca 30-40 enheter/standardglas i veckan, med korta eller oftast inga uppehåll. Jag hade ett år då jag bara drack öl. För att det var enklare att kontrollera. Allt som oftast gick det åt helvete med sprit och jag klarade inte av ångesten. Sen övergick det till öl och vin. Och den senaste tiden har jag börjat dricka sprit igen då tillfället är rätt. Men jag vågar inte fortsätta.
Varningstecknen är för många och har varit under en lång tid. Är rädd för att jag har förstört mina organ till det oåterkallerliga, även fast jag vet att människokroppen är seg.

Jag sköter mitt jobb till fullo och det är min räddning. Utan mitt jobb hade jag aldrig klarat mig.
Jobbet är min fristad där jag slipper tänka på allt som går runt i huvudet.

Jag ska försöka att inte tänka så mycket på alkohol under den här förvandlingen. Jag vet att jag kan hålla uppe, men oftast så vill jag inte det och efter ett par dagar så tappar jag motivationen helt. Men den här gången ska det bli annorlunda. Det känns rätt den här gången. Viljan finns och vi går mot en ljusare tid, sommaren.
Jag ska börja med dagliga promenader och inte delta i allt för många sociala evenemang som innebär alkohol. Jag ska bara fokusera på mig, min hälsa och mitt jobb nu framöver. Sen får jag ta det därifrån.

Jag kommer att använda detta forum för att skriva av mig. Jag förväntar mig inte att någon ska läsa det här och jag förväntar mig inte några svar. Däremot skulle jag bli glad om någon kikade in i min tråd och sa 'Hej' någon gång ibland.
Jag törs inte lova att jag kommer att skriva här dagligen men jag ska göra mitt bästa för att det inte ska gå för lång tid mellan inläggen.

Min resa börjar på allvar nu och jag ska lära mig att älska mig själv igen.

God natt

Rosen

Ja, vad göra? Tror att man måste förändra sitt liv från grunden.
1. Sluta använda alkohol
2. Sluta umgås med folk som använder alkohol som "
livsförskönare"
3. Hitta alternativ, t.ex. meditation, bön eller något
4. Kolla in lyckliga människor! Daila lama! Så älsklig och glad! Spik nykter!
Herregud vi har bara detta enda liv. Det tar slut så fort. Kanske därför vi inte orkar hela tiden.
Nu har jag varit vaken och mått pyton hela natten. Jag är med dig textaren.

Jag kan inte bli tillräckligt full längre. Spelar ingen roll vad jag dricker; 7,2or, vin, glögg, sprit.. det uppfyller inte samma funktion längre.
Jag kan inte hitta lugnet längre, ni vet, känslan då allting släpper.
Jag känner mig så stel och närvarande..
Men svettas som en gris varje morgon när jag går till jobbet. Alkoholen ska ut.
Jag tänker att jag måste vara nykter ett tag för att alkoholen ska ge samma effekt igen. Det är en sjuk tanke, jag vet..
Hur ska jag orka detta...? Jag har så många år kvar.

Jag börjar bli trött på det här. Jag kan inte bli tillräckligt packad längre och oftast somnar jag av utmattning eller trötthet innan jag når dit.. och då pratar vi 70-100 cl sprit varje fredag och lördag och Ca 3-6 7,2% öl varje vardag.
Imponerad hur mkt kroppen tål ändå.

Jag är rutinerad trots min ringa ålder. Jag har hittat min väg i eländet. Jag känner mig och min kropp. Jag vet exakt vad jag kan hälla i mig och inte.
Övning ger färdighet som horan sa.
Låt spriten flöda och må promillen stiga!

AlkoDHyperD

Kroppen tål inte det alls! Läs vad du skrev i maj, under dina nyktra dagar. Läs om alla symptom som började kännas och alla sjukdomar du oroade dig över. Alkoholen bedövar dig. Du känner inte kroppens signaler. Den mår inte bra, men när du är bedövad märker du det inte.
Att inte längre bli full, alltså inte längre uppnå önskat tillstånd, betyder att du nått vägs ände när det gäller detta. Kroppen och hjärnan har ställt in sig på att må riktigt dåligt utan alkohol och mindre dåligt med, fast aldrig riktigt bra. Dopaminet dippar lägre och lägre och kan knappt tas upp till normalnivåer hur mycket du än dricker.
Det är ingen idé att fortsätta. Avgifta dig själv - eller på sjukhus - och låt balansen få återställas. Det är inte något du gör med vänsterhanden, tar tid och kräver allt av dig, men har du något val?

AlkoDHyperD

Eftersom du skriver här finns ju ändå en önskan om förändring, eller?
Vill du berätta hur läget är just nu till att börja med?
Hur illa det än är finns det alltid hopp så länge man andas. Att du sträcker ut handen är en början.
Skriv mer.
Jag ska gå in och läsa under helgen och försöka svara.
Kram

Släpper någonsin ångesten? Ju längre jag är nykter ju tråkigare blir livet. Ångesten gör mig galen. Jag vrider och vänder på mig som för att hämma den, skaka av mig den. Folk i min omgivning undrar vad jag håller på med.. de kan ju inte veta att jag försöker skaka av mig ångest. Men vad har jag för val? Alkoholen uppfyller inte längre sin funktion. Fördelen är väl att jag inte gör bort mig lika ofta längre eftersom att jag inte blir lika full längre.
Men ångesten finns där ändå..
Jag kände av levern idag. Kraftigt. Inte längre. Det kommer igen imorgon. Men kommer att släppa fram mot kvällen. I sedvanlig ordning.
Frågan är, släpper någonsin ångesten och skammen?

God kväll Textaren!
Jag har varit nykter sedan 31 juli. Upplever det som om ångesten kommer och går. Likaså tristess och känslan av meningslöshet även om min tillvaro egentligen är allt annat än tråkig...
Ångesten tror jag tyvärr blir en trogen följeslagare, iaf för mig men jag försöker acceptera den. Tänker att: ”häng med då, blir jag inte av med dig kan jag väl lika gärna försöka lära känna dig, ta reda på var du kommer ifrån, herr Ågren.”
Har just läst din tråd och är nyfiken på om du varit på hälsoundersökning?
Känner tydligt igen känslan av att alkoholen inte ger önskad effekt längre...
Och egentligen, vad är då poängen med att fortsätta dricka? Om man nu inte har som mål att dö smärtsamt och långsamt förstås, då är det ju en utomordentlig idé att fortsätta hälla i sig...
I dina inlägg tycker jag mig ana en allt annat än tråkig person.
Finns det något sätt för dig att bryta tristessen?
Själv brukar jag ställa till nån oreda antingen för mig själv eller andra så är det iaf inte tråkigt längre... Ja, ok, jag har inte bara nykterheten att jobba med men vad jag egentligen menar är att man kan styra sitt eget liv och hur man vill att det ska vara. Förutsatt att man inte är full eller bakis dag ut och dag in....
Skriv gärna mer, var kommer ångesten ifrån? Rent konkret? Att bena ut sådana saker kan ibland vara till ganska stor hjälp har jag märkt..
Stort lycka till denna kyliga fredag och alla andra dagar framöver???

Jag skulle precis berätta för er att jag förmodligen var den som fick SJs Bistro att gå runt för tillfället. Jag skulle precis berätta att alkoholen börjat verka igen utan större uppehåll. Jag skulle precis berätta för er att ruset fyller mig av glädje.
Men det första jag kom att tänka på när jag såg den tomma raden under kommentarsfältet var; varför?
Varför mår jag så här?
Varför skriver jag här?
Varför dricker jag det här?
Varför?
Vad har jag gjort för att förtjäna detta straff? Detta straff som så många gånger känns som en gåva.
Varför för det det?
Frågorna är många, svaren få.
Kvällen är ung och så är jag, men det enda jag vill är att sova.
På återseende R1

Flaskorna hopar sig.. aldrig har jag nått denna nivå. Önskar att jag hade en Dräger. Som om detta vore något att skryta över? Men jag är övertygad om att jag kan ligga på drygt 2 promille utan att det syns.
Varför skriver jag här? Jag försöker ju inte ens.. längre.
Skam. Känner den inte nu men den kommer.
Byter ut 'kam' mot 'kål' så länge.

Jag blir imponerad av ditt arbete när jag läser din tråd, också berörd. Du började här i maj och skrev ett långt insiktsfullt meddelande där du delade med dig av varför detta är en av de viktigare förändringarna för dig, även att det är en av de svårare.
Du har klarat av flera saker på vägen i din förändring av ditt alkoholbeteende. Dels att du berättar här hur det går, gång på gång både om det går dåligt och när det går bra, tack. Att berätta såhär öppet kräver mod och styrka. Du väcker omsorg och flera här inklusive mig vill stötta dig i detta.

Du har också hållit upp i omgångar. Nu har du hamnat i en svacka och behöver hitta ny motivation och kanske knep därtill för hur du ska ta dig vidare.
Som du skriver nu är du själv fundersam över att du nått en högre nivå rent konsumtionsmässigt och berättar det här på forumet. Det är en del i att försöka och visa att du vill även om det just nu kanske inte känns så. Vad tror du skulle få dig att känna dig aningen mindre dåligt just nu? Hur ser stödet ut runt om kring dig, finns någon du kan tänka dig att ringa, vän, bekant eller professionell?

Fortsätt gärna uppdatera oss på hur det går för dig och vad du behöver.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

..tack för ditt stöd.
Som det ser ut just nu så går det bara åt ett håll för mig och det är utför. Då det gäller drickandet. Det eskalerar och så min hälsa (misstänker jag) till det sämre.
Jag älskar mitt jobb. Det vill säga; jag gör det jag är bra på.. men sen då? Vad går livet ut på?
Hittar ingen mening.. och då super jag istället. Har alltid gjort. Tidigare i sociala sammanhang. Nu mera ensam.

Du frågar vad jag behöver? Jag önskar att jag hade mod att komma förbi er på R1, samt att göra en hälsokontroll.
Något annat som sätter käppar i hjulen är att, som jag tolkar det via er hemsida, så måste man vara skriven i Sthlm för att få hjälp. Jag har bott här i fyra år men är inte skriven här eftersom att det är så svårt att få eget boende.

Jag ska kosta på en hälsokontroll och psykolog/terapeut efter årsskiftet samt börja träna. Med eller utan R1's hjälp.
Jag måste. Så gör det bara. Kan inte skjuta på det längre.

Du har en del jobbiga tankar kring vad livet går ut på och att alkoholen på senare tid kanske lite "fyllt ut" när sådana tankar kommer.
Du älskar ditt jobb och bryr dig om hälsan som nu oroar dig. Att göra en hälsokontroll eller ta stöd inom vården låter klokt. Angående vart du kan få stöd kanske du kan testa att ringa till mottagningen du skulle vilja gå till, just "alkohol och hälsa-mottagningar" i Stockholm finns det tre av. Om du ringer en av dem kanske de kan hjälpa dig vidare om det inte är möjligt på just den alternativt om du hör med vårdguiden 1177.

Oavsett hörs det att du beslutat dig för att ta stöd även om det skulle bli så att du tillslut bekostar det själv.

Fortsätt gärna berätta hur det är och går för dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen

..precis just nu i detta ögonblick.
Varför vet jag inte? Imorgon kommer jag att kliva upp till mitt arbete som varje måndag. Jag kommer att utföra mitt arbete som vanligt. Imorgonkväll så kommer jag att fylla min kropp med alkohol precis som man tankar en bil då bränslenivån blir låg och det kommer att kännas lika meningslöst som nu.
Varför? Varför?
Gråter mycket när jag druckit. Inte det vet jag heller varför. Blir så känslig nu för tiden.
Förstår inte längre meningen med livet, har nog aldrig gjort det. Hur länge ska man behöva leta?
Var finns alla svar?
Vad är det här?
Vem är jag?
Vem är du?
Varför skriver jag ens här?
Varför?
Ändå har jag aldrig velat leva så mycket som nu!
Jag vill leva!

Du beskriver en känsla av meningslöshet samtidigt att du vill leva mer än någonsin. Vad glad jag blir att du tittar in här och skriver, det var ju ett tag sen du var inne. Nu när du kanske behöver stöd från oss här skriver du några rader. Vad tror du just nu att du behöver för att må lite mindre dåligt?
Berätta hur det går för dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

..och redan närmare döden än vissa.
Jag har haft ett riskbruk i över tio år.
Senaste fyra till fem åren så har jag klarat mig bra. Även fast jag snittat fyra till fem dagar i veckan.
Men nu är jag inne i en svacka som får mig att skämmas. Jag känner ångest och skam som aldrig förr. Missförstå mig rätt; jag har alltid haft ångest.
Men nu super jag bakom stängda persienner igen och spydde precis ut min sista värdighet i toaletten och tänker att det är tur att ingen ser mig.
Ändå skriver jag här. Lika öppet som torget fast än anonymt.
Varför?
Varför antecknar jag inte detta för mig själv?
Varför skriver jag här?
Jag. Mig. Tredje person.
Vad är livet?
Hur kunde jag hamna här igen...?

Emma79

Hej! Jag är ny här och har just läst igenom din tråd. Kämpa på! Meningen med allt började jag fnula på i tidiga tonåren har nu testat det mesta men fortfarande ( givetvis) inte kommit på svaret ?. Jag får en stark känsla av att du skulle behöva prata med någon, förutsättningslöst. Har själv gått I samtalsterapi I två år och det är fantastiskt, gick dit utan något specifikt problem- nu två år senare har vi börjat prata om mitt “vanedrickande”. Lycka till!