Jag har varit nykter i över 5 år, och detta är något som nu är ett självklart liv för mig.
Men däremot har jag slutat med nikotin efter 20 år! Och är det något som verkligen kan driva mig till vansinne, självömkande och pessimism, så är det cravings efter nikotin. Känslan är identisk med den sorgsenheten som uppkommer när en närstående går bort, eller om ens partner gör slut. Alltså nikotin är verkligen är ett djävulskt gift!
Med dessa rader, så vill jag säga: Jag förstår känslan hos er som påbörjar ert nya liv!
Någon annan som förstår sig på min smärta?