av Kampen

Vad är en periodare. Min man har druckit oroande mycket i ca 20 år. Ibland väldigt mycket oftast dagligen. Han klarar sin vardag och har skött sitt jobb (har funnits misstankar han fick blåsa under en period) För fyra år sedan lovade han familjen att sluta eftersom det blev väldigt destruktivt och sårande. Det höll i 8 månader. Sedan började han dricka öl till helgen och han har successivt trappat upp drickandet igen. Från maj tills nu har han druckit ca 3 boxar a' 3 liter plus 10-15 öl i veckan. 50 cl 7,0%. Han blir inte full på ett otrevligt sätt, klarar av att träffa barn o barnbarn korta stunder utan att de märker hur mycket han druckit. (Tror jag) (vill de märka något)?
Jag fastnar i rollen med att stryka över o kompensera. Försöker få allt att verkar bra... Det tar verkligen energi från mig och i går lovade han att han inte skulle dricka mer. Om han klarar det i några månader är han periodare då? Tror jag ställer dumma frågor men jag får inte ihop vad som är rätt o riktigt.

Nordäng67
tors, 2018-03-01 - 06:05

hoppas det känns lite bättre idag! När det gäller att ta hänsyn till dig själv! Jag fick ett sånt bra råd av Ullabulla: att träna på små saker först och gå på de stora sakerna sen! Kanske kan du anamma det!

Ullabulla
tors, 2018-03-01 - 07:59

Att alla anledningar redan ligger där för dig att anamma om du vill orkar eller vågar.
Att se den människa man lever med förpesta ens hemmatillvaro och inte ha makten att påverka det är förgörande.

Men om du plockar ihop alla anledningar i en korg och tittar på i innehållet.
Vad ser du då?

De känns som att du dribblar med dig själv att acceptera eller gå.

Vad tror du om att jobba med att fullt ut se och acceptera läget som det är?

Låta det sjunka in fullt ut.

Inte försöka överbrygga de brister som uppstår pga din mans drickande.

Helt enkelt skyffla över hans drickande och de effekter det medför på honom.

Ta inga effekter av det själv.
Låt det falla ned på marken runt dig.
Plocka inte upp skärvorna om du förstår hur jag menar med min liknelse.

Lägg till en bra vana per dag som hjälper dig.
Låt din man vara med om han vill och är nykter.
Dvs skapa bra cirklar istället för att låta dig dras in i hans negativa.

Som vanligt,lätt som en plätt.

Men det enda du kan förändra är dig själv och ditt liv.
Hans liv ska du hålla dig ifrån.
Det är hans att påverka och förändra.

Kampen
tors, 2018-03-01 - 09:23

Jag tror jag vet precis men det känns som att trampa runt i klister. Det jag tycker är absolut svårast är att jag inte känner glädje och att jag blir så initiativlös när vi är hemma själva. Tack för kloka ord. Det stärker och bekräftar. Det är mig själv jag måste utgå ifrån, jag vet att jag inte kommer lämna. Kanske om jag får den anledning jag behöver. Jag har tänkt på detta länge och är inte rädd för att leva ensam. Längtar efter det men kommer inte loss mitt ”klister”
Tycker jag har format mitt liv efter de omständigheter jag valt leva. Känner mig omtyckt av barn, barnbarn och kollegor. Livet levs som genom en TV-ruta. Just nu är jag så nere och känner mig som ett offer. Det vet jag är förödande.
Tack och kram för att ni ”lyssnar” utan fördömande

Nordäng67
tors, 2018-03-01 - 09:53

så: om han gör ”det där” då lämnar jag! Sen gjorde han ”det där” men jag lämnade inte! Flyttade istället mina gränser ytterligare och hittade något nytt ”det där”! Sista året kände jag att jag hade fått nog men satt kvar i det där klistret som du beskriver! Han kände nog av att jag hade fått nog för han söp ”bara” men höll sig i skinnet på något konstigt sätt! Inte elak som han varit tidigare under fylla! Då började jag inse konsekvenserna på riktigt! Ett liv utan stabilitet, tillit, trygghet! Ville jag ha det? Började sätta ner foten och ställa ”normala krav”! Han tolkade det som att jag ”aldrig var nöjd”! När han hade slutade vara elak började jag ställa fler krav typ! Till slut bara jag insåg vilket sjukt liv jag levde, kämpa för grundläggande saker som andra tar för givet! ”Klistret” sitter jag fortfarande i på något sätt fast ensam nu! Svårt att agera, känner mest utan att göra nåt! Svårt att komma vidare men det går åt rätt håll! Hoppas du kommer underfund med hur du vill leva ditt liv! Du förtjänar ett bra liv, glöm inte det!

Ullabulla
tors, 2018-03-01 - 11:32

Det där klistret. Och ibland är det som att man söker upp den där djäkla tuben och klickar ut en splätt att gegga runt i om den för tillfället inte sitter fast i en.
Avsaknad av klister. Högtryckstvätt för att få bort alla negativa och sugande tankar och vanor.

Och så fastnar vi så gärna i det där: om bara.
Det där om bara kanske aldrig kommer.
Vare sig åt rätt eller fel håll.
Och var lämnar det oss: i limbo.
Som vi då frivillligt kliver tillbaka i.
Kanske i avsaknad av handling,framåtanda och tro.
men om vi sätter alla dessa viljor och tankar styrd av den som är beroende så lämnar vi över spakarna åt fel person.

De kan ju omöjligt förändra vårt liv,när de har så uppenbara problem att förändra sitt eget.

Självklarheter och sanningar för alla som inte varit i detta klister.
Men för oss som är eller varit där,eller med jämna mellanrum ramlar dit är det så oerhört mycket svårare.

Jag minns när jag första gångerna kände att det var tomt rent och fritt runt mig.
Berusande och omtumlande känsla som bara satt i ett kort tag.
Men det räckte för att jag förstod att jag var på väg åt rätt håll.

Jag trillar fortfarande och rätt ofta.
Men jag är nog oftare på rätt sida stängslet än fel idag.
Så det är bara att fortsätta kämpa med dig själv Kampen.

Vilken vinst,gåva eller känsla vill du ge dig själv idag?

Kampen
tors, 2018-03-01 - 14:50

Precis vad jag behöver veta. Och jag vet det. Man kan bara ändra sig själv.
Flyttat gränser har jag ju gjort hela tiden kom jag på ?
Ni har löst upp mitt klister nu ska jag passa på att ta en lång promenad så jag inte fastnar igen.
Känner mig inte längre som ett offer. Att känna sig sorgsen är ju en annan sak. Det kan man på något sätt jobba med offerkänslan är så destruktiv
Tack fina ni för pepp när jag som bäst behövde det. ?

Kampen
fre, 2018-03-02 - 23:19

I morgon ska jag gå på musikal med min dotter. Vi ska ha en heldag på stan, gå och få make up och göra oss fina. Sedan har vi en övernattning på hotell och på söndag startar vi med en god hotellfrukost.
SEN ska jag verkställa ett beslut jag tagit när jag kommer hem igen.
Jag ska inreda ett rum i huset åt mig själv och flytta in dit.
Kan tyckas överdrivet men jag känner mig så lugn och tvärsäker på att jag måste få en frizon. Då blir vi lite som särbo fast vi bor i samma hus.
Vi bråkar ju inte och vi har ett långt liv ihop. Ska vi fortsätta leva ihop måste jag ha ”mitt eget”
Jag tänker att jag måste följa min känsla..

Tösabiten
lör, 2018-03-03 - 09:19

..som lever liknande liv. Tragiska men sant. Jag och min man har haft skillda sovrum i över ett år. Ibland gnäller han men då svarar jag att du är välkommen att sova där när du är nykter, sedan säger han inget mer. Innan dess sov jag ingenting. Nu får jag i alla fall min sömn. Så det är bra med ett eget rum. Men sedan är vi så många som stannar kvar för vi har inte ork eller kraft att ta oss ur detta. I början på varje vecka tycker jag att det känns ganska bra mellan min man och mig och att vi fixar detta, meen så kommer helgen och det är samma käftsmäll varje gång. Ja just det, det var så här det var på helgerna (helgen börjar ons-tors). Det är därför jag vill lämna. Flera av er har män som vill försöka sluta men inte kan. Min man tycker inte att det kan göra mig något om han dricker någon öl på helgen. Någon öl? Jo hade han bara druckt någon hade det nog varit ok, men så är det inte. Han smyger och gömmer fortfarande. Orkar inte bry mig längre. Men jag måste fråga er. Lever ni bara i samma hus eller har ni ett bra samliv också? Med kramar, pussar och kärlek? Det har inte vi och därför vet jag inte varför jag stannar. Som alla andra skriver så är jag glad att ha er här så man kan få älta lite, det. Brukar kännas bättre efteråt. Kram på er!

Kampen
sön, 2018-03-04 - 08:10

Vi är verkligen många i samma sits och jag tror det finns så många olika anledningar till det.
Man har medverkat till att bygga upp en fasad. Precis som du skriver Tösabiten så slits vi mella hopp och förtvivlan. Ibland känns det bra och då tror man så intensivt på Att nu kommer det bli bra. Just dessa berg och dalbanor tar till slut bort lust och glädje. Dessutom sliter det på mina känslor på min glädje och på mitt hopp.
De senaste 5-6 åren är den fina och trygga ömheten borta. Så NEJ något naturligt kärleksliv har vi inte. Min man gör som din verkar göra, väljer Öl eller vin. Jag Älskar inte och tål inte lukten av den person han blir. Nu blir det riktigt konstigt märker jag. För varför kommer man inte därifrån då. Jag tror det är hela fasaden man är rädd att riva, dessutom tvingas man då erkänna att mitt liv är inte som jag lurat hela världen att tro.
Jag har fått så många goda råd här på forumet om att tänka på sig själv och att inte döma eller vara för hård mot sig själv.
Jag har tagit och tar små små steg för mig själv.

Kampen
sön, 2018-03-04 - 19:44

Ja nu sitter jag här igen.
Har lämnat en fantastisk helg bakom mig då jag fått umgås med min dotter. Som vi skrattat och njutit av varandras sällskap.
Jag lovade mig själv att ta upp diskussionen om att inreda ett rum åt mig själv.
Nu tycker jag inte det är läge. Mannen har druckit öl och en flaska vin. Han har ont i benen och ser allmänt brävklig ut. Jag förmår mig inte till att ”såra” honom med mitt beslut.
Vad är det med mig.. ?
Jag har bestämt mig men klarar det inte just nu.

Anxiete
sön, 2018-03-04 - 19:53

Som tappar humöret, som skriker och gapar och kallar min man diverse elaka saker ? Som om det skulle hjälpa, som om han skulle se min smärta och orka bry sig ? Ag blir så ledsen och när jag blir ledsen blir jag arg....
Ikvällhar han otäck hjärtklappning , han får det ibland, jag blir nästan rädd för mig själv för jag orkar inte bry mej ?kan t.o.m tänka att bli sjuk då så du blir tvingad att låta bli A, du kan inte dricka på sjukhuset... Sen inser jag hur sjuk JAG är som tänker så....
Vi kramas fortfarande, jag känner kärlek fortfarande när han är nykter, inte så ofta alltså....

Anxiete
sön, 2018-03-04 - 19:57

en härlig helg, blir glad för din skull ?fast jag inte känner dig och bara hoppar in i tråden.
Ta diskussionen om ditt rum när du känner för det, eller bara börja fixa utan att säga något . Det brukar jag göra, blir mer ”mitt projekt” då. Jag vet ju att han egentligen inte vill göra något,

Ullabulla
mån, 2018-03-05 - 08:19

Att du ska vara rak med din man,typ..
Jag väljer att vara kvar med dig men jag behöver ett eget utrymme när du inte mår bra och väljer att dricka.
Inte som ett straff mot dig utan för att skydda mig mot att må dåligt av ditt drickande.

Då vet han förutsättningarna.
Inget smussel,Inga konstigheter utan raka rör.

Kampen
mån, 2018-03-05 - 13:58

Precis Ullabulla
JAG HAR GJORT DET ?
Sa nästan som du skrev.
Första steget taget.

Kampen
lör, 2018-03-10 - 23:00

Förstår mer och mer hur starkt beroende är? I helgen har vi haft besök av en dotter och ett barnbarn. Man kan tro att han skulle dricka mindre då. Men tvärtom, börjat dricka starksprit nu. Det har han gjort i perioder. Han säger att han vill ändra livsstil och gå ner i vikt med början efter påsk. Vet inte riktigt längre vad jag ska göra. Vi har startat om så många gånger. Jag har tagit steget och kommer inreda ett eget sovrum. Innerst inne tror jag han vill att vi ska ha det bra ihop. Men det funkar inte med A.och det vill han inte lämna. Det är nödvändigt för mig att ha en egen vrå där jag bara kan vara.

Nordäng67
sön, 2018-03-11 - 09:52

blir nästan som en symbol för att du har satt gränser runt dig själv! Om du vill stanna hos honom kanske du kan fundera över vilka de negativa konsekvenserna av hans drickande är för dig? Går det att göra något åt dessa konsekvenser utan att blanda in honom? Ta bort någon annans drickande har vi ju lärt oss här är omöjligt! Men hur det drabbar oss är ibland hanterbart! Mitt stora bekymmer var att han blev dum och elak när han drack: ej hanterbart eftersom jag inte kunde styra vad han sa och gjorde! Din man stör din sömn: du hanterar det genom eget sovrum! Kanske finns det fler saker du kan sätta fingret på och ”hantera”!

Kampen
sön, 2018-03-11 - 21:20

Så bra tänkt. Jag flyttar in i eget sovrum för att stå ut. Men det känns mycket bättre att tänka att jag hanterar min situation. Det blir ju väldigt många olika konsekvenser av att leva destruktivt. Jag vill inte leva destruktivt och således inte heller ta konsekvenserna av det.. Jag kommer tänka mer på VAD jag vill

Kampen
lör, 2018-03-17 - 06:17

Efter mitt beslut om skilda sovrum har mannens drickande ökat. Han kan väl rimligtvis inte tro att jag ska ha skuldkänslor eller ändra mitt beslut? Ger han upp helt och tycker det kvittar? Jag kan känna en liten uns av ambivalens men jag blir mer övertygad om att jag gjort ett rätt beslut.
Man kan tycka att enklaste lösningen är att fråga honom. Men där känner jag att jag inte orkar dra igång en diskussion som inte leder någon vart. Det får jag däremot skuldkänslor av. Att inte orka bry sig.
Kram till er alla