av Inuet

Som rubriken lyder, är det någon mer som blivit helt frisk ifrån beroendet?
Jag skulle gärna vilja höra era historier.

För mig hände det på ett ögonblick, när egot dog.

Inuet
lör, 2018-03-10 - 22:12

Hej monday morning.
Vad jag menar med frisk är:
- fri från tankar på alkohol.
- inget sug, dåliga känslor att dricka på.
- ersätter inte alkoholen med nya beroenden.
Jag menar alltså inte att en bör dricka, utan frihet ifrån beroendet. Som att en aldrig varit alkoholist.

Mitt ego dog när jag insåg att vi inte lever genom våra tankar utan genom vårat medvetande. Det gav mig total frihet och jag blev också i den stunden fri från alla mina beroenden, dvs fri från min hjärna.

Varför jag startat tråden är pga att jag vill finna en väg där jag kan hjälpa andra, men som det är nu kan jag inte gå på möten längre.

Så jag skulle gärna vilja veta om det finns fler som är helt friska och hur ni agerar för att hjälpa andra?

MondayMorning
lör, 2018-03-10 - 22:24

Ja det finns många som vill ha hjälp här så välkommen hit. Du kan hjälpa här genom att dela dina erfarenheter.
Jag är ju frisk på sätt att mina värden är bra. Men jag skulle ju inte kunna ta t.ex en öl utan att trilla dit så i det avseendet är jag isf fortfarande sjuk.
Jag har dock inte någon fotboja som heter alkohol runt vristen längre, det upplever jag som min frihet.

Inuet
lör, 2018-03-10 - 22:44

Jag är inte heller frisk så att jag skulle kunna dricka, men jag anser inte att det är ett problem. Problem skapas endast i hjärnan i form av tankar och sprider sig i kroppen i form av känslor. Efter mitt "uppvaknande" så ser jag ifs inte poängen med att dricka alkohol.
Det som har varit det märkligaste tiden efter är att jag inte "kommer ihåg" hur alkohol smakar eller hur det känns att vara full.

En förmåga jag har fått nu är att se och höra igenom egot, det har blivit ett stort problem och anledningen till att jag slutat gå på möten. Det blir ett stort empatiskt lass att bära när jag lyssnar på alla offer och kränkta egon som söker "sin" väg ur helvetet.
Jag kan se deras lidande precis som det var för mig och hur ont det gör i de människorna. Alla söker ett slut på lidandet och jag känner att jag inte har något svar att ge...

Det bästa jag kan komma på är SLUTA TÄNK! Det är grunden till alla problem i hela världen. Men det kommer inte hjälpa någon som inte förstår skillnaden. Det blir snarare mer kränkande för egot.

Inuet
lör, 2018-03-10 - 22:56

Det är fullständigt möjligt.
Vad som menas med sluta tänka är en insikt om att det inte är tankarna som identifierar dig. När en inte har någon identitet behöver inte hjärnan användas till meningslöst tänkande utan den kan vila och en kan befinna sig i medvetandet, vår existens.

Allt blir stilla och en lever endast i nuet.

AL
lör, 2018-03-10 - 23:17

menar du dej själv ?
Tankarna identifierar inte mig som person..nej det vet vi ju alla så det är inget nytt under solen.
Men att du inte skulle producera en enda tanke i nuet för att hjärnan ska få vila ..nä det köper inte jag. Men jag hoppas du mår bra med ditt icke-tänkandet.
Jag kommer att fortsätta att använda min hjärna iaf.

Inuet
lör, 2018-03-10 - 23:31

Tankarna identifierar inte dig, vem är det då som dömer möjligheten att jag inte tänker?
När en människa identifierar sig med JAG, så är det dina tankar om dig själv som gör det. Jag vill, jag gör, jag är...
Det här är också grunden till varför människor blir beroende och varför människor känner känslor som existens inte har. Hat, ilska, sorg, avund, vanmakt, harm osv...
Redan som barn blir du lärd att identifiera dig som jaget och ger dig ut på ett sökande efter något som inte finns, allt detta skjer i tanken.

Det du gör i ditt svar är också utifrån dina tankar, dömande. Du har tankar om vad som är bra och dåligt, rätt och fel. Det är grunden för dömande. Något som inte passar in i "egots" världsbild, döms ut och det som passar in godtas, egot skapar identitet.
Jag är en snickare, jag är en man, jag är svensk, jag är tror inte att det går att sluta tänka, jag är en alkoholist. Allt det här skjer i tanken.

Vem är det som observerar tanken?

Inuet
sön, 2018-03-11 - 00:05

Så kanske ni förstår varför det är svårt för mig att vara till hjälp och kan ge lite konstruktiv kritik.
Människans hjärna är en fyrkantig sak som inte gillar att bli provocerad, den har extremt svårt att ta till sig det som inte passar in i den redan förutbestämda framtiden.
Den väljer konstant lidande, jag vill vara gift, jag vill inte vara gift. Jag vill ha barn, fan va jobbigt med barn. Jag vill ha ett bra jobb, helvete va trist det är att jobba. Konstant projecerar den sitt tillkortakomande på framtiden.
Jag vill dricka, fy fan för att dricka. Jag ska sluta dricka, nu vill jag dricka. Jag är en alkoholist, nu måste jag lida.

Det finns inget att identifiera sig med. När en inser det kommer allt lidande att upphöra.
Hjärnans reaktion på det är; fy fan, det låter jobbigt, verkar som att jag kommer få jobba för att få till det. Jag väljer att lida lite till.

Alla tips mottages :)

Mirabelle
sön, 2018-03-11 - 12:26

Du skriver om att "sluta tänka". Det rimmar illa med din egen aktivitet. Du kan inte öht skriva en text utan att tänka, formulera dig verbalt med hjälp av dina inre bilder, begrepp, konnotationer och personliga associationer. För att inte tala om att strukturera texten i en disposition dom gör den begriplig för en mottagare. För att lyckas med det måste du använda din egen jag-uppfattning och sätta dig in i mottagarens perspektiv, alltså föreställa dig mottagarens jag.

Ingen är nog speciellt intresserad av att befria sig från jaget och egot, eftersom konnotationen sådana uttryck för med sig leder mot sekter av olika slag. Det blir dessutom väldigt svårt att upprätthålla vardagliga nödvändigheter som familjeliv och yrkesliv utan ett tydligt jag, och därmed ett individuellt ansvarstagande.

Inuet
sön, 2018-03-11 - 13:07

Tack för svar. Jag ska försöka förklara. Språket är dock vårt största hinder :)

Att vara utan tankar betyder att det är stilla i huvudet den tiden som jag inte måste interaktera med något. Om jag vill byta syssla, skriva en text, fundera på något, så kan jag såklart göra det. Dock så gör jag det utan premissen att det finns rätt eller fel, gott eller ont, eller att det måste leda till något. Min identitet som jag, fylld med ångest, rädsla, skam och alkohol begär finns inte kvar. Därför kan jag skriva med frihet, utan åsikter och värderingar, utan med vetande. Sant vetande kommer inte från tro, övertygelse eller sekter. Det kommer från upplevelsen.

nästa stycke är endast dömande utifrån ditt jag, men jag ska försöka besvara dom.
Ingen är intresserad? Menar du att människor hellre väljer lidande? Varför skulle dom det?
Egot är rädd för att förlora sin identitet, vad ska bli kvar av mig om jag inte kan identifiera mig med något? Inte klaga på något? Inte känna något annat än frid? Det är vad egot är mest rädd för och det är därför människor väljer lidande.
Att upprätthålla ett familjeliv och yrkesliv. Du tror inte att det är lättare att göra det med 100% konstant närvaro, istället för att låta tankarna styra din dag? Om du arbetar och är upptagen med att fundera på middagen i helgen, jobbar du då bättre eller sämre?

På vilket sätt är det en sekt att vilja leva i frid? Fri från lidande? Är det inte vad alla människor söker? Varför strävar människor mot att förändra sitt liv? År det inte för att finna lycka?

Svara på det här, lever du ett helt eller ett halvt liv?

Mirabelle
sön, 2018-03-11 - 13:23

Jag påstår inte att det är en sekt att vilja leva i frid. Det är tvärtom något de flesta människor strävar efter. De uttryck du använder får däremot alla varningsklockor att ringa samtidigt hos mig, eftersom de ofta dyker upp just när det handlar om sekter som anser sig ha svar på livets och lidandets gåta.

Du ställde frågan varför det är svårt för dig att nå folk. Du fick svar från mig. Du vill debattera saken. Det vill inte jag. Den typ av retorik du använder känner jag igen från sammanhang som har med religiös fanatism och att samla lidande, trasiga människor att göra.

Mirabelle
sön, 2018-03-11 - 13:46

Jag vill inte slå ner dig, svärta ner och grumla din nyvunna frid. Den är vacker. Och den är din. Jag borde inte ha gett mig in i tråden alls. För mycket bagage. För starka känslor. Det är super att du har hittat din väg. Kanske kan du hitta någon på forumet att fatta armkrok med och vandra vidare tillsammans. Lycka till!

Inuet
sön, 2018-03-11 - 13:57

Jag besvarade dina påståenden och använder mig inte av någon retorik. Det är enkla frågor om varför människor väljer lidande.
vilken sekt skulle jag vara medelm av? Sekten som vill ha frid? :)
Jag vet inte ens vad en sekt är och jag kan inte förstå hur du kan få en fråga som "arbetar du bättre om du är lugn i kroppen, än stressad över tankar på framtiden" kan leda till religös fanatism.

Jag är inte ute efter att debattera, jag tar dock chansen att försöka förklara för dig att det är möjligt att inte leva i sina tankar. Kritiken förstår jag och som jag sa tidigare så är språket vår största begränsning och jag är väldigt dålig på att både uttrycka mig och skriva förståligt. Så jag får skylla på det :)

hur ska jag förklara för människor att det inte finns något lidande då?

Mirabelle
sön, 2018-03-11 - 14:26

Människor som lider av en eller annan orsak äger sitt lidande. Det är inte upp till dig eller mig eller någon annan att förklara bort deras lidande som onödigt eller icke existerande. Det vore tvärtom mycket oempatiskt och respektlöst.

Miss_blondy
sön, 2018-03-11 - 16:33

På något vis så förstår jag vad du vill komma till.Sen uttrycker du dig nog lite motsägelsefullt då och då i din text.Sen om du bara formulerat dig "fel" eller om de har varit menat,vet jag inte ? Men de var ändå mycket som jag höll med om och kunde förstå.Sen i praktiken kan de vara väldigt svårt.Och Sen TROR jag att många kan haka upp sig på uttrycket - TÄNK INTE som du skrev.

Men jag tror att man kan lära sig att kontrollera tankemönster. Ex Jag är/var sådan som inte har kunnat släppa saker. Så även grubblat över saker som inte jag har kunnat ändra eller haft någon kontroll över. Tagit mycket tid och energi ? Även dom allra minsta saker. Sen googlade jag ang de och det finns övningar och man kan träna det (små knep ) iallafall till en viss del.Och de har iallafall hjälp mig oerhört mycket ? Är inte där till 100% och man får små "återfall" av grubblandet.Men stor skillnad om man jämför med innan..

Men blev lite mer nyfiken på vad du menade med att du inte kan gå på AA pga hur du ser på det nu..?

Inuet
sön, 2018-03-11 - 17:35

Jag kan börja med att säga att jag var väldigt dålig i skolan, eller sket i den och att jag inte har någon vidare utbildning eller skrivit särskillt mycket i mitt liv. Så ibland formulerar jag mig fel.

Det motsägelsefulla förstår jag, det blir själva "uppvaknandet" som endast kan upplevas och därför skriver jag ur ett perspektiv som endast en människa som upplevt samma sak kan förstå. Uppvaknandet är en insikt om hur allt fungerar, det är livets sanning. Ur mitt perspektiv, den enda sanningen. När man upplevt det finns det inga frågor kvar, det finns inga frågor att ställa, man ser livet för vad det är, nu.

känslan av att något saknas i livet, det där som ska göra mig hel, det som jag strävar efter, någon gång i framtiden, det existerar inte längre. Det enda som finns kvar är HELA livet, som inte behöver något extra för att existera. Alla känslor som mina tankar har skapat, ångest, rädsla osv, försvinner och kvar blir bara mitt sanna värde, min existens, mitt varande och frid. Omöjligt att förklara, men samtidigt vill jag dela med mig av det.

Jag förstår att det verkar helt koko i huvudet för en människa som är i lidande och den vill inte lyssna på det. Det var därför jag försökte förklara hur hjärnan projecerar sådant som den inte gillar.
Tänk såhär, vad hände första gången du berätta för någon att du var alkoholist? För mig har dom flesta jag berättat för öppnat sig ganska djupt och berättat saker om dem själva som dem annars inte skulle gjort. Min öppenhet/svaghet gav dem mod att öppna sig själva. Kärlek. Om du istället suttit och tittat på ett fyllo med samma mönniska och sagt "kolla fyllot, haha" hur reagerar personen då? Mina upplevelser är att personen reagerar med avsmak, "ja kolla, hen kan fan inte ens gå, haha" "kanske borde lära sig att dricka". Därför menar jag att hjärnan inte vill "känna" av saker den känner igen sig i. Om man inte möter det med öppenhet.

Själva tänk inte, kommer ifrån meditation, hela poängen med det är att inte tänka. Det är då man kommer i kontakt med det som observerar tankarna. Medvetandet. När uppvaknandet kommer, kommer medvetandet tänka igenom hjärnan utifrån andra premisser. Där existerar inte rätt eller fel, bra eller dåligt. Därför behöver man inte döma situationen på förhand, utan kan möta allt som finns i nuet med en öppenhet utan risken att bli sårad.

Människan lägger ca 90% av sitt tänkande på ältande, tänk att få frihet ifrån det och istället leva 100%. Det är det jag vill förmedla, att möjligheten finns.

När jag klev in på det sista AA mötet så kunde jag bara se och höra 7st kränkt egon som ältade sin situation, det blir svårt för mig att hantera när jag vet att friheten finns. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig eller vad jag ska säga helt enkelt.

Något annat som kommer med uppvaknandet är att jag blivit identitetslös, dvs jag har inte kvar mina gammla minnen på samma sätt som tidigare. Jag kan inte känna på skammen som jag gjorde tidigare, jag kan inte sätta mig in i det dom berättar likadant som tidigare, då jag kunde känna igen mig i allt. Jag satt också där och var kränk, ett offer för hur illa livet behandlade mig. Varför kan inte jag få känna mig hel? VARFÖR KAN JAG INTE BARA FÅ LEVA SOM ALLA ANDRA? Nu kan jag inte känna igen de känslorna längre eftersom det endast existerar frid i min kropp!
Jag vet vad jag gått igenom "i mitt förra liv" och jag vill gärna hjälpa, men jag känner mig handligslös.

Efter 6 månader efter uppvaknandet lurade jag iväg min sambo och intalade mig själv att jag skulle dricka, så gott jag kunde. Jag åkte på bolaget och köpte 2 flaskor av min favorit sprit och åkte hem. Öppnade den ena och hällde upp ett rejält glas.
Sen la jag mig på mattan och mediterade i 2 dagar utan att röra spriten. 48 timmar låg jag där och drack bara vatten. Det fanns aldrig någon tanke på att dricka, lukten besvärade mig inte, inget besvärade mig. Jag kände bara frid.

Så något har ju hänt. Jag har bara varit nykter 1år, 3månader med ett återfall runt nästa hörn och 8 månader i total frid utan en endaste tanke på ett återfall.

Nu blev det mycket, jag får försöka återkoppla igen.

Miss_blondy
sön, 2018-03-11 - 19:45

Har tyvärr inte tid att "svara" nu. Men känner ändå att jag behöver skriva att jag menade inte att du skrev dåligt eller uttryckte dig dåligt i text.! Va mer en fråga.Men de är lätt att missförstå när man skriver ibland !
Men de du skriver är intressant. Alla sätt som fungerar är bra vare sig.Sen ska man bara hitta sin egen..!
Men som sagt de kommer nog några meningar sen igen ?..
Ha en bra kväll

Mirabelle
sön, 2018-03-11 - 20:42

Det är lättare att hänga på i din tanketråd när du beskriver din resa. Sk Jag-budskap har ofta den effekten, att de öppnar kommunikationskanalerna. Kanske är det så du kan nå människor, inspirera utan att möta försvarsmurar. Du har varit med om någon slags "på nytt födelse" men inte ur ett religiöst perspektiv? Vill du berätta mer om upplevelsen? Vad var det som ledde fram till uppvaknandet och hur skedde själva processen?