Sammanfattningen av mitt liv enligt mig själv känns som ett stort misslyckande. Att lyckas genomföra förändringar verkar omöjligt. Jag lyckas aldrig gå hela vägen. Om jag har gett upp tron på mej själv vem ska då hjälpa mej?

AL

med snöfall och gråmulen himmel. Fy så trist. Tror jag byter till sommarväder redan nu. I mitt sinne i alla fall.
Såååååmar såmmar å sool havett å vinden å dåftt av kapriifoool....

Mirabelle

Så förbannat less på det eviga snöandet från en blytung himmel. Ids inte enns ta mig till gymmet i eländet. Det ska vara vår nu! Snön kunde vi haft i december. Nu är den icke önskvärd :(

AL

läst en massa konstiga saker.
Lite åt det fanatiska hållet.... mumbojumbo-stuket.
Jag tror jag bara försöker sluta med alkohol helt enkel...utan fokus på nåt speciellt. Det verkar kunna slå över ... pling..plong..
Läskigt...fast var och en blir salig på sin egen tro...och det får man respektera.

Mirabelle

Nu blir jag ju jättenyfiken och undrar var du har varit och läst... Men kanske bäst att hålla sig borta. Jag och min stora trut har alltid så många åsikter och det brukar ofta stryka mothårs :P Bästa sättet att inte råka brista i respekt är att låta bli att läsa :) Kram

AL

Det är inte bra att vimsa runt på diverse trådar. Jag blir triggar och förbannad. Andas tänker jag...Det är inte ditt problem... GE MEJ ETT VINGLAS skriker jag till sist.
Nä jag får hålla mej till cyniker och de som får mej att skratta mitt i eländet. Det är rätt medicin för mej.

Mirabelle

Inbitna cyniker är rätt sorts folk att hänga med :) Jag undviker provocerande trådar som pesten, för jag vet att jag tänder på alla cylindrar. Antingen gnissla tänder tills käkarna går ur led, eller öppna stora truten she-devil-style. Inte värt. Ur syn ur sinn är rätt taktik.

AL

...när jag börja dricka för mkt. Pling !
Läste #Emma79 och då insåg jag när och varför.
Ok då vet jag. Tror det måste bearbetas på nåt vis. Fy tusan så jobbigt. Gräva i skiten igen. Vin känns enklare.

Mirabelle

Jag förstår precis hur du menar att vin skulle vara enklare... Men inte lika spännande. Då får du ju aldrig reda på vad som väntar på andra sidan det jobbiga. Tänk om det är själsfriden som väntar på dig där?

FYI... Nu fattar jag var du har varit och läst... Skrattade så tårarna rann. Fattar noll, även fast jag är på mitt allra flummigaste humör ;)

Emma79

Upp med den I dags ljus! I med dolken och vrid om. Stöt och blöt. Ta kål på alla demoner!

( ha gärna en utbildad terapeut till hands också )

?

Ja, jag håller med, vin (all alkohol vad gäller mig) känns definitivt enklare ibland. Jag gjorde det förrädiskt enkelt i helgen. Kommer förstås att få sota för det. Mycket jobbigare att börja om än att bara fortsätta. Men så är det nu...

Hur hittar vi motivationen att gå vidare? Att våga ta tag i saker som ligger bekvämt gömda långt därinne. Kanske söka hjälp? Har en massa frågor, men inga svar.

Mirabelle

Jag är nog inte rätt person att mana på andra mot att våga... fegis som jag själv är. Våga ta tag i det onda... Jag vågar ju inte enns gå till husläkaren och skaffa piller mot depressionen jag är rätt säker att jag lider av, men gömmer bakom slavisk plikttrogenhet varvat med galghumor. Det är bekvämt så. The devil you know...

AL

Oj vad jag känner mej trött.
Tröttheten sitter i själen. Som en grå besvikelse över en massa saker som inte blivit som jag önskat.
Enklast är väl bara att glömma och förtränga. Att gräva i det känns så fjantigt på nåt vis. Tiden är ju förbi och det går inte att göra ogjort. Varför älta det som är passé.
Visst ...det påverkar emellanåt men det är inte därför jag dricker. Jag dricker för att få känna ....
..... ingen aning...där tog det stopp.
Varför dricker jag ???

Mirabelle

Tröttheten i själen ja... Jag är också rätt ambivalent till det här med att rota i det som är förbi. Jag var till läkaren med en fysisk åkomma. En läkare som vägrade behandla problemet innan han hade dragit ur mig en bra portion av min historia. En sådan där typ som "ser till hela människan". Apjobbigt. Han hävdade med bestämdhet att jag måste gå i trauma terapi för att bearbeta allt som varit. Jag vet inte om det är en vidare bra idé faktiskt. Inget förändras ju för att man pratar. Det som har varit, det har varit. Det som återstår... ja det är som det är, oavsett hur mycket man pratar om det. Äsch. Nu är jag kanske världens sämsta vän... Borde jag säga att det är klart du ska gräva i alla gamla ruttna besvikelser och brustna visioner? Jag tror du vet bäst vad du behöver för att må bra i det långa loppet. Gräva och få nya perspektiv på det som varit, det som är och det som ska komma? Eller kick some grass over that shit and move on?

Måste vi ha djupa anledningar för att dricka? Jag börjar tvivla på mina... Tänk om det är så att vi dricker för att det är en jävligt skön känsla bara? Så skön så att det blev en ful ovana, som blev ett beroende...

AL

En ful ovana som måste brytas nu. Precis som med chipspåse. Bort med den.
Om bara den jäkla snön kunde försvinna. Allt blir så otroligt jobbigt i lager av kläder och halka och snoriga. näsor. Så skönt och bara softa i soffan.
Nä slut på gnäll ...nu går jag framåt och vidare. En ny vecka. Cola blir min festdryck och citronvatten till vardags.
Vin...vet inte...är inte så festligt längre i min värld.

AL

...är ju som så tröttande...Alla dessa frågor ...upprepande av sista ordet...tystnaden.
När man själv läst ämnet blir det emellanåt lite skrattretande och jag blir galet otålig....jamen kan vi få till ett tempo här så vi kommer vidare nångång.
Inser väl att det är just därför jag borde gå och prata med nån...men näää...kanske...
Tanken att måsta analysera mej själv och vad jag gör och inte känns inte så inspirerande.

Emma79

JA! Just så!

Jag var där idag och min terapeut säger i princip ingenting, upprepar senaste orden, refererar till något gammalt.

Men ibland gnistrar det till och hon ser samband jag inte sett.

Ibland kommer mina mest pinsamma tillkortakommanden att bli superintressanta och säger väldigt mycket om mig.

Hon dömer inte o lyssnar på allt och jag kan säga allt. Som en bikt. Det tycker jag kan vara värt alla de där pengarna det kostar.

Att bara säga saker högt. Få vara tjatig låta det ta tid.

Skönt, tycker jag ?

...hade jag fått några samtal med en psykolog angående min panikångest. Jag som läst allt som är värt att läsa i ämnet var otroligt skeptisk. Vad ska någon kunna lära mig, liksom... Då det visade sig att hon var 15-20 är yngre än jag tänkte jag nästan vända i dörren inför första besöket. Den där flicksnärtan, jisses...

Men men, sakta men säkert bröts mitt motstånd ned och hon lyckades med en del saker ingen tidigare gjort. Jag fick helt enkelt hjälp, och kom en bit framåt.

Sedan tyckte jag förstås att jag var botad och slutade. Ack, så fel man kan ha...

AL

Det är precis vad jag behöver. Har ju gått förut i samtal pga nåt helt annat och ska nu börja med arbetshandledning. Att få samtal via jobbet är lyx och jag märkte sitt att
vinbehovet minskade drastiskt. Det hänger helt klart ihop ...som för många andra...jobbrelaterad frustration och en önskan om snabb bedövning.

Emma79

Om det där med terapisamtal.

Det var där första gångerna jag uttalade orden att ”jag kanske dricker lite för mycket, eller inte mycket nej alltså inte så att jag har problem ( total förminskning ) men jag dricker varje dag. Så länge jag kan minnas i princip. ”

Att bara uttala något högt. Att höra sig själv. ??

Vad bra att du går det via jobbet, det borde alla få!