Jag har alltid haft lätt att få minnesluckor. Dessa har varierat i storlek och till en början var det vissa samtal, skeenden och kortare perioder som försvann ur mitt minne. Och det var aldrig någon som fyllde dessa med jobbiga berättelser. Ingenting som jag inte kunde hantera i alla fall. Jag vet inte när det hände men efter en tid blev luckorna större. Och de började fyllas med saker som var ganska jobbiga saker att höra efteråt. Att jag var högljudd, spelade över, betedde mig på sätt jag aldrig skulle göra nykter. Jag har varit kaxig, uppkäftig och otrevlig. Jag har kysst killar jag inte velat kyssa, klängt på personer jag inte ens vill vara med. Sagt saker som inte är sanna. Jag har slagit min bästa vän. Jag har varit för närgången med killar när jag haft pojkvän.

Efter en del vidriga upplevelser har jag försökt att ta i tag i mitt drickande. Men det är precis som många beskriver det, av 10 kvällar är 9 bra. Men så kommer den där kvällen då det spårar ur. Jag kommer över gränsen över vad jag tål och då vill jag bara dricka mer.

Och dagen efter. Ångesten som sköljer över mig. Den gör mig sängliggande hela dagar.

Är även så paranoid nu för tiden att jag ibland kan fylla luckorna själv med det absolut värsta jag kan komma på. Till slut vet jag inte vad som är sant och inte. I helgen hade vi after work med jobbet och det spårade ur kan man säga. När jag ser tillbaka på kvällen så upplever jag mitt beteende som jobbigt och jag var bara för mycket. Men det som får mig att ligga i fosterställning idag är att en kollega till mig frågade om jag hade kysst en av våra kollegor för att det såg ut så. Har vad jag vet inga större minnesluckor, men samtidigt kommer jag inte ihåg precis varenda minut eller exakt allt vi pratade om men jag har verkligen noll och inget minne alls av att ha gjort någonting med den här kollegan. Jag vet att vi umgicks och pratade mycket under kvällen och att vi kanske var lite på varandra, alltså på ett glatt fyllesätt. Men att vi skulle ha kyssts? Med handen på hjärtat så tror jag inte det.

Innan han frågade mig så hade jag bara lite ångest över att jag var ganska intensiv och pratig och too much, men nu känner jag mig så ynklig och ångestvriden. När jag vaknade morgonen efter hade jag inte en tanke på att jag hade minnesluckor för jag kom ihåg allt i stora drag, var vi var, vilka uteställen vi gick till sen, efterfesten och när jag gick och lade mig. Men jag nojjar över att jag kanske haft en minneslucka där vi under en kort stund gjorde någonting opassande som jag sedan förträngt? Som sagt så är det svårt att längre veta vad som är påhittat och vad som är på riktigt. Jag har också en sambo som jag älskar och jag vill bara gråta när jag tittar på honom för att jag känner mig som ett otroget svin.

Oavsett vad som hände. För det är inte alltid det det handlar om. Det handlar om att jag i min bakgrund verkligen tappat kontrollen och att jag i de stunderna blivit så självdestruktiv och olik mig själv och kapabel till vad som helst. Även fast det inte alltid slutar i katastrof så har jag ett sådant själväckel för att jag inte kan stoppa mig själv. Samt spenderar veckor med att undra om jag verkligen kysste den där främmande mannen på krogen eller om det bara är en fantasi. De här tillfällena dyker upp kanske 3-4 gånger på ett år. Och de fullständigt förgör mig.

Jag ville bara skriva av mig. Mår riktigt dåligt just nu. Kanske någon fler känner igen sig?

Är det bara att sluta helt som gäller eller?

anonym18841

Jaha. Har inte behövt skriva här eftersom jag inte druckit särskilt mycket. Det har varit någon öl med killen, vin på familjemiddagar eller bara enstaka och VÄLDIGT städade tillfällen.

Tills i lördags. Var i en annan stad och hälsade på mina bardomsvänner. Detta är ett par och de dricker ganska mycket. Å andra sidan kan de liksom de allra flesta hantera det. Jag tänkte initialt att jag bara skulle dricka absolut max fyra öl. Sen togs vinboxen fram och jag tål ju inte särskilt mycket, speciellt inte när man blandar. Så jag blev helt ASPACKAD och la mig typ 5-6 på morgonen. Det positiva är att vi bara var hemma hos dom och efter upprepade frågor om mitt beteende fått höra att jag var helt okej.

Men detta hjälper mig inte! Jättebra att jag inte spydde ner en soffa, stötte på någon kille eller var odräglig eller otrevlig. Men jag mår likförbannat dåligt.

Jag klarar inte av förlusten av kontroll. Jag fixar det inte. Jag vrider mig av ångestplågor i flera dagar.

j_r

Oj det här kunde vara jag! Så sinnessjukt lika beteende. Skumma grejer man hittar på. Saker man aldrig skulle göra som nykter ? ångesten som sitter i flera dagar tack vare blackout.

Jag gjorde bort mig rejält i januari och efter det har jag inte rört något starkare än nån enstaka 3,5 öl. Som du känner "det här är f*n inte värt det!"

Vi får kämpa ihop! STYRKE KRAMAR till dig! ?

anonym18841

J__r; tack för att du kommenterade ? Jag HATAR blackouts. Fixar det inte. Fixar inte ens brownouts, fixar inte att jag glömt ett endaste ord jag sagt.

Två känslor känner jag extremt starkt när det kommer till alkohol; skam och rädsla. Jag har haft sån jäkla tur att människor förlåtit mig för saker jag gjort och att det (peppar, peppar) inte händer VARJE gång. Men det hjälps ju inte längre... det sjuka är att nu vill jag dricka igen, eller nej, egentligen inte, men jag vill bevisa för mina kompisar att jag KAN hantera det.

Vad hände i januari? Varför gjorde du bort dig? Om du vill berätta...

j_r

Ja, jag drack kopiösa mängder,vart lite otrevlig eller jäkligt dryyyg mot några. Kom hem typ 06 på morgonen och har inge minne hur jag ens kom hem!

Inte den värsta fyllan jag gjort men kände att det var droppen. Förut hade jag snefyllor 1 av 10 men dom blev allt tätare med åren (31 år). Aldrig varit en som dricker ofta men när jag väl börjar så dricker jag som om det är sista dagen i livet. ?

Jag kan dricka normalt ex på middagar eller hos familjen. Men just fest så får jag som en feeling och bara dricker mer och mer. Kör helt nykter nu! Hur länge vet jag inte. Men vet att jag alltid kommer få vara nykter till fest men om jag tar en öl eller ett glas vin till maten det får tiden utse ☺

j_r

Glömde skriva. Att precis som du vaknade med den där skammen, rädslan och ångesten. Kunde sitta i flera dagar och bara älta allt jag mindes och allt jag inte kunde minnas. Usch, så vill jag aldrig känna igen.

anonym18841

Jamen hej allesammans! Det var 3 år jag skrev i denna tråd!? Och 4 år sedan jag skrev mitt epos ’I am a blackout girl’. Om jag nu såhär 4 år senare är klokare, mår bättre och har hittat det gyllene snittet? Om jag numer dricker måttligt? Och beter moget och vuxet mig som den 30+ person jag nu är?

Om jag svarar utifrån hur jag känner mig just nu efter helgens bravader; så är svaret kort och gott NEJ.

Jag känner mig smutsig, nedsolkad och äcklig. Ni kan väl tänka er vilken högtid som jag nyss firat genom shots, öl och vin i en alldeles härlig salig blandning. Sluddrandes, äcklig och evigt hållandes av monolog och ’kärleksförklaringar’ har jag visat mig inför personer som till skillnad från mig inte dricker alls eller är NORMALA och dricker med måtta. Där kom mitt riktiga jag fram. SIMSALABIM!

Och visst är det suddigt i kanterna, och visst minns jag kanske inte EXAKT när jag pratade med vem om vad eller hur länge. Sa jag t ex till kompisens nya tjej att hans ex var livfull, sprakande och alldeles underbar? Tog jag en kille mellan benen framför min partner? Well, ingen vill bekräfta mina misstankar (än), så det är oklart huruvida det har hänt utanför eller inuti mitt huvud.

Hej, lider med dig, så jobbigt att vakna och inte riktigt minnas.. Hur tänker du framåt? Är det det i alla typer av situationer som det kan spåra ur, eller finns det säkra situationer när du aldrig dricker för mycket? Kunde ju vara ett alternativ i så fall att inte dricka vid de tillfällen du vet inte funkar. Är själv förvånad över hur trevligt jag har när jag dricker alkoholfritt på fester och liknande. Och slipper ångest.

anonym18841

@Kennie ; Ja, det är tufft. För mig KÄNNS det som att jag minns allt (det huvudsakliga), men jag vet av tidigare erfarenhet att det ibland kan gömma sig ugglor i mossen. Men ingen har sagt något? Ingen har kontaktat mig och frågad vad fan jag gjorde. Och de personer jag korsförhört påstår att ingenting hänt. Så jag vet inte.

Det finns säkra situationer! T ex när jag INTE blandar eller dricker sprit. När jag är mindful när jag dricker och anstränger mig, när jag är i mer ’lugna’ miljöer, på restauranger eller på middagar. Det är när jag släpper garden som det eskalerar. Brukar ha vita perioder. Fast nu tycker jag att det känns pinsamt att införa en sådan nu direkt efter detta kaos. Kan bli lite obekväm utan alkohol, men man mår ju underbart dagen efter, det kan man inte förneka.

anonym18841

@Majaela; Varierande! Jag skulle säga att från 2020 har det gått ganska bra! Har druckit måttligt förutom en gång när en kär vän fyllde 30 år (ingenting dåligt hände, men jag blev enligt mina mått mätta för full), och nu den här senaste då. Så 2 jobbiga tillfällen på 1,5 år. Det är en positiv utveckling ändå. Förut var det kanske jobbiga tillfällen 2-3 gånger per år.

Men såklart lägger jag inte så mycket fokus på den positiva utvecklingen utan bannar mig för nu senast i stället.

Hej igen. Du verkar ju inte ha något starkt fysiskt beroende, om jag förstår dig rätt? Då kan ju Riddargatan 1 vara något för dig, de jobbar ju bland annat med kontrollerat drickande. Får känslan av att det är viktigt för dig att hitta en lösning, jag gissar att du oroar dig för negativa konsekvenser en blackout kan få, som otrohet och hur det påverkar relationen? Eftersom du kan identifiera risksituationerna borde det gå att hitta ett sätt att undvika dem. Vad mer har de gemensamt? Du nämner att blanda och dricka sprit, är det svårt att låta bli det då? För mig var en urspårningsfaktor att dricka när jag inte ätit ordentligt, tex.

Du är inte ensam om extrema black-outs! Mina har blivit värre och värre trots att jag inte dricker mer än jag gjort tidigare (även om jag dricker För mycket då och då/för ofta). Blir också sängliggande i dagar med extrem ångest och blir även paranoid, tror att jag kan ha gjort saker som jag inte gjort. Är övertygad om att jag även helt förträngt händelser som är riktigt hemska! Det är så obehagligt när är man har noll minne av saker. Vad beror det på? Jag kan bete mig hyfsat ”normalt” men ändå inte komma ihåg vissa saker över huvud taget. Har någon form av sinnesnärvaro nog att ta mig hem, typ handla något, hålla igång ett samtal etc men sen minns jag INGENTING av det. De paranoida känslorna i efterhand är verkligen fruktansvärt jobbiga. Har inga råd att ge förutom att dra ner på alkoholen, mer konkret råd är att inte utsätta sig själv för situationer när man vet att det kan gå åt skogen. Jag undviker att dricka tillsammans med vissa vänner/bekanta när jag vet att jag kommer att må dåligt och känna mig triggad att dricka för mycket. Men det är inte lätt alltid…

anonym18841

Alkohol är så kopplat till skam för mig. Det blev väl så i något tidigare stadie när jag faktiskt gjort saker värda att känna skam inför. Och varje gång jag dricker blir liksom ett fall ner i Underlandet. Jag gör inte skillnad på gång till gång. Allt blir samma. Jag har gjort allt hemskt jag någonsin gjort vid varje tillfälle även fast jag inte gjort någonting särskilt. Hur orkar man vara så hård mot sig själv konstant. I helgen blev det kanske lite för mycket. Men gjorde ingen fluga förnär. Ändå tänker jag whatifwhatifwhatifwhatifwhatif.

Hej,
Jag tänker att alkohol skapar ångest, så att känna sig stressad fast man inte ställt till det är naturligt, jag kände också ofta så. Har du någon tanke om hur du skulle vilja förändra drickandet?

Skrämmande att läsa din berättelse. Hemskt, för att jag får en sån medömkan med dig, och hemskt för att jag känner igen mig i allt vad du skriver. Jag får också minnesluckor, rätt ofta, och jag har gjort alla de samma pinsamma, töntiga, idiotiska sakerna (och betydligt pinsammare, mer idiotiska saker). Och jag känner igen mig i vad du skriver om att fantasin spårar ur och förvärrar ångesten x 100. Flera gånger har jag haft svårt att urskilja vad som faktiskt har hänt och vad som bara är en produkt av ångest och fantasi. Och det skrämmer mig så in i helvetet. Vem vet vad jag kan få för mig att göra när jag är sådär full? Vilka hemskheter har hänt under de där minnesluckorna som jag kanske inte ens vet om att jag har? Jag blir illamående bara av att tänka på det…

Hej! Oj vad jag kände igen mig på mkt utav du skrev. Har själv många gånger legat i fosterställning dagen efter och oroat mig då minneluckorna varit brutala här. Jag orkade inte med o ha dessa minnesluckor längre utan jag beslöt mig för 11 dagar sen att de får vara nog. Jag ska inte dricka alkohol längre då jag har problem med detta o gör saker på fyllan jag aldrig någonsin skulle göra i nyktert tillstånd. Ångesten blev bara värre o värre här sista tiden o även om jag bara suttit hemma hela kvällen o druckit så vaknade jag alltid ändå av ångest o va fan har jag gjort nu…. Mitt tips till dig är att avstå alkoholen i framtiden. Jag berättade för alla om mina problem och var ärlig mot mina närmaste. O kan lova dig att såhär bra jag sovit nu den sista veckan så har jag aldrig sovit så bra även om de kommer dagar då jag blir sugen på en kall så vet jag att de bästa är att låta bli den. Lycka till i framtiden @Knaskatten