av Kampen

Vad är en periodare. Min man har druckit oroande mycket i ca 20 år. Ibland väldigt mycket oftast dagligen. Han klarar sin vardag och har skött sitt jobb (har funnits misstankar han fick blåsa under en period) För fyra år sedan lovade han familjen att sluta eftersom det blev väldigt destruktivt och sårande. Det höll i 8 månader. Sedan började han dricka öl till helgen och han har successivt trappat upp drickandet igen. Från maj tills nu har han druckit ca 3 boxar a' 3 liter plus 10-15 öl i veckan. 50 cl 7,0%. Han blir inte full på ett otrevligt sätt, klarar av att träffa barn o barnbarn korta stunder utan att de märker hur mycket han druckit. (Tror jag) (vill de märka något)?
Jag fastnar i rollen med att stryka över o kompensera. Försöker få allt att verkar bra... Det tar verkligen energi från mig och i går lovade han att han inte skulle dricka mer. Om han klarar det i några månader är han periodare då? Tror jag ställer dumma frågor men jag får inte ihop vad som är rätt o riktigt.

mulletant
lör, 2018-03-17 - 07:00

är ett stort arbete! Så gott som alla jag mött, på nätet och irl, som lever med missbruk söker först hjälp för att missbrukare ska sluta. Missbruk är ett så tydligt problem och lösningen så tillsynes enkel. Sluta! Åtminstone då det gäller alkohol, andra droger och spel. Det är inget vi behöver för att överleva. Att förstå sig på medberoende är långt mer komplicerat. Kanske allra svårast när det gäller en själv. Längtan efter klara och enkla svar är stor men jag tror inte att de enkla svaren finns. Vi är alla unika, våra liv ser så olika ut och beroendeproblematiken är komplex. Så uppfattar jag det. Dock - när jag hade läst här ett tag såg jag så tydligt att de gemensamma mönstren fanns, både i missbruk och medberoende, oberoende av den yttre ramen.
För mig, som är ett vuxet barn, var olika medberoendemönster så inflätade i hela min reaktions- och handlingsrepertoar att det har tagit år att upptäcka och se mig själv. Jag känner så igen mig i Ullabullas resa. Det hoppfulla är att när jag började se kom insikterna allt oftare och jag såg valmöjligheter även om jag inte alltid kände mig fri att handla.
En oerhört viktig bit i mitt tillfrisknande var att förstå drogens makt över hjärnan och att det var drogen som skapade den människa som jag inte kunde känna igen som den man jag älskat och valt att leva med. Det handlade inte bara om beteenden utan också om djupa värderingar som att ljuga mig rakt i ansiktet. Jag trodde jag hade kunskap om missbruk men beroendets makt förstod jag inte alls i början av vägen mot ett nyktert liv.
Jag hade mycket hjälp av att läsa, bland annat Benny Haags bok och Jan Johansen som trädde fram just då. Även Craig Nakken. Bitten Jonsson som jobbar med beroendeproblematik har också gett mig värdefulla insikter. Jag klistrar in en länk till ett föredrag som jag tycker är förklarande https://youtu.be/D5Uzj-7LuGw (hoppas det blev rätt).
Mycket stor hjälp har jag haft av forumet och av Carinas blogg, hon jobbade inte här när jag hittade hit. Inte minst har jag lärt av att läsa på beroendesidorna här. Min man valde nykterhet efter en vinglig start och ett grundligt återfall. Tolvstegsmöten har varit ett bra stöd för oss båda och gav en gemensam ’ram’ i kampen mot våra respektive beroenden och fallgropar.
För mg är det första steget för en som lever i en missbruksrelation att förstå att det inte går att förändra missbrukaren men genom att bli klar över sig själv, vara tydlig, sätta genomtänkta gränser och hålla dem påverkas också missbrukaren och tvingas göra sitt eget val.
Det här blev långt. Postar nu och önskar er en fin vårvinterdag! Avslutar med det som blev mitt mantra: Kom ihåg att det är möjligt att ta makten över sitt liv ? / mt

Nordäng67
lör, 2018-03-17 - 07:17

över varför hans drickande ökar! Kanske märker han av att Du har börjat flytta ditt fokus till dig själv, börjat sätta gränser runt dig själv? Det ger honom utrymme att flytta sina gränser, dricka mer! Gå i så fall inte i samma fälla som jag gjorde: jag kunde känna att det var ”mitt fel” att han började dricka mer när jag tröttnade och började tänka på mig själv! Han kunde t.om säga ”du bryr dig ju ändå inte om mig jag kan likagärna dricka” Du har din fulla rätt att prioritera dig själv och ditt mående! Det är hans val att öka drickandet! Och så gör du dina val utefter det! Bara en tanke!

Popcorn
lör, 2018-03-17 - 07:38

Super! Jag har barn i den åldern att de vill fortfarande vara i samma rum som förälder. Jag kallar det för ”period i livet när barnen fortfarande vill ha en mycket” har inte sagt sanningen till gubben att jag vägrar sova med honom men det kanske är dags! Härligt att du har extra rum - vi bor i ”compact living”. Bra gjort av dig!

Kampen
lör, 2018-03-17 - 19:20

Det känns faktiskt skönt att våga välja sig själv. Jag är väldigt tacksam över detta forum som gett mig så mycket insikter och mod att våga göra val.
Visst är man ibland ledsen och känner en hopplöshet. Men insikten om att jag gör och äger mina val har blivit starka.
Precis som mannen gör sina val.
Jag tänker inte drabbas av ”tycka synd om” det har jag så många bevis på att det inte funkar. Orkar inte heller längre hoppas. Men det är svårt för skuldkänslorna är svåra att mota tillbaka.
Tack för fina lästips, jag läser också en del och får kraft av det
Har precis läst Glöm mig av Alex Schulman. Fy vad A gör med en människa. Kan varmt rekommendera.
Tack för feedback ?

Kampen
sön, 2018-03-18 - 12:37

Idag började med att jag fick ta emot en massa nonsens om att jag väljer bortmannen jag är gift med. Jag samlade ihop mig och sa att jag väljer bort att leva med en alkoholist. Att jag tänker på mig själv och försöker få livet att kännas meningsfullt. Som ni kanske förstår så var det ett samtal under hela förmiddagen. Jag fokuserade helt på mig själv och mina val och behov. Ingen skuldbeläggning och ingen lska men tårarna klarade jag inte av att hålla tillbaka. Mina krav är att han ska ta emot behandling och att vi tillsammans måste få hjälp. Det är en lång resa men absolut nödvändig. Han insisterade på att han kan hantera sitt drickande men förstod allvaret i vad jag sa så från och med nu ska han sluta dricka. Han vill inte riskera att vår relation går sönder. Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig nu, men jag vet att han behöver få hjälp. Ska jag tänka att bollen ligger hos honom och att första steget är att kontakta en läkare för vidare hjälp. Har varit så många halvhjärtade beslut, kanske för att jag inte ställt krav eller uttryckt att -Du är en alkoholist.
Kan ju inte vara möjligt att 30 års missbruk och alla svek mot barnen o h mig varit självvalt.

Ullabulla
sön, 2018-03-18 - 13:58

Så långt du har kommit på så kort tid.
Och precis som du beskrivit så verkar ju ditt agerande ha gett effekt både på ditt och din mans liv.
Om han nu väljer att gå vidare,söka hjälp och avstå alkohol är ju isåfall hans val och hans beslut.

Försök att inte låta sängplatsen vara någon sorts förhandingstaktik eller vapen.
Se det bara för precis vad det är.
Ett ställningtagande för dig själv och mot alkoholen i ert liv.

Nordäng67
sön, 2018-03-18 - 14:35

av Ullabulla! Starkt av dig Kampen att du har tagit kommandot över ditt liv! Tycker absolut att bollen ligger hos honom! Försök att låta besvikelsen hamna hos honom också om han inte sätter igång processen! Så lätt att som anhörig hoppas på att något äntligen skall hända och att bli besviken när/om inget händer! Du har eget sovrum för att du behöver det inte för att få honom att låta bli att dricka!

Kampen
mån, 2018-03-19 - 08:17

Ingen alkohol i går. Vi hade ett nytt samtal på kvällen och jag frågade hur han tänker.
Han säger att jag med min tydlighet gjorde att han förstod att han skadat oss och vår relation. Han har lovat sig själv att aldrig mer dricka. Skulle han göra det kommer han själv att flytta från huset eftersom då anser han att han inte är värd mig.
Jag säger att det inte är så lätt och att vi kommer behöva hjälp.
Det håller han inte med om. Tycker det är meningslöst att gå till en läkare som kanske berättar att -du har skrumplever och din tid är räknad. (Det kan jag förstå, oron)
Han vill inte heller att vi ska prata med barnen eftersom de har inte med våra val att göra.
VI SKA KLlARA DETTA SJÄLV.
Vad ska man tro? Hur mycket ska man hoppas?
Jag vill ju tro och hoppas men det känns som han vill ha en bakdörr att kunna smita ut genom.
Jag vill att allt ska bli bättre men jag orkar inte ta ansvaret.

Ullabulla
mån, 2018-03-19 - 08:42

Men exakt samma scenario mellan mig och exet många gånger.
Bitter självrannsakan,nu hade han minsann förstått.
Nu skulle det bli ändring.

Den höll i sig ett tag,jag vågade börja hoppas och sen föll allt som ett korthus.
Men min kärlek drack inte så stora mängder som din gör.

Dvs han är kanske djupare ned i alkoholism än vad min man var.
Så de "vita knogarna" som det kallas håller förmodligen inte så länge med tanke på det intag han har haft.

Du kommer att få dina bevis rätt snart om det verkar fungera eller inte.
Alla behöver vi hjälp,både medberoende och beroende.
Detta är en sjukdom som smyger sig in i kropp och själ på ett sätt som man inte märker.

Jag hoppas verkligen att jag har fel.
Det finns ju bevis på undantag som kan sluta tvärt och sen inte falla igen.
Men kanske du kan ha en strategi klar för hur du ska hantera det ev fortsatta drickandet.
Inte se det som det fall det faktiskt är.

Mer som en självklarhet eftersom din man är alkoholist och inte har sökt hjälp för det.

Då är det svårt att komma sig ur det.
Det vittnar de allra flesta som druckit om.

Men som sagt,halmstrået finns ju där och ska finnas där.
Kanske han klarar det utan mer insatser från samhället.
Han kanske har druckit klart?

Anxiete
mån, 2018-03-19 - 09:08

När alkoholisten vill ha med oss i sin plan då är det ”vi och våra” , du skrev att din man tyckte inte att era barn hade med era val att göra. Men när han dricker då är det ”jag och mitt” då är vi inget av värde. Bara en reflektion....
Jag önskar av hela mitt hjärta att din man har fått sin ranson, att han druckit vad han ska! Jag vill så gärna ha en solskenshistoria att luta mig mot ! Min man har också en plan, jag kan bara svara att handling går före ord
Jag håller både tummar och tår för oss alla här inne ?

Kampen
mån, 2018-03-19 - 21:33

Kan det vara så att han kanske druckit klart? Vad jag hoppas på det. Har svårt att lita på vad han säger bara. Han har alltid haft talets gåva och kan övertyga. JAG VILL TRO, men orkar inte bli sviken. Jag tänker att det är upp till honom nu att bevisa. Jag menar inte att vara hård o kall, behöver bara skydda mig. Jag har byggt upp en liten värld runt mig där mitt eget rum blivit en fristad.

Nordäng67
mån, 2018-03-19 - 22:16

som skyddar dig själv genom att inte hoppas för mycket och att inte ha stora förväntningar! Du är inte kall och hård! Du är rimlig och vis av erfarenhet! Hoppas, hoppas att han har kommit till vägs ände, ett vägskäl nu din man! En del gör ju faktiskt det! Du är stark och realistisk nu, märker man när man läser dina inlägg! Och så har du dina egna gränser och ditt egna sovrum! ?

Kampen
tors, 2018-03-22 - 19:18

Fem dagar i nykterhet. Dagarna har gått bra tycker jag. Mannen är trött, irriterad, sover dåligt och har huvudvärk. Abstinens kan jag tänka. Men han dricker inte. Jag är så glad för det. Han kämpar och jag kämpar. Fortfarande gör vi allt i hemlighet. Han vill absolut inte säga till barnen (vuxna) att han slutat dricka. Fortfarande tycker han att jag har problem medan han har kontroll. Han slutar för min skull, han vill inte äventyra vår relation. Jag är osäker på honom men väljer att leva och njuta varje dag. Det här blir vår sista chans och jag vill tro på den...
kram till er alla ?

Anxiete
tors, 2018-03-22 - 22:26

avklarad här . Ska bli intressant att se hur det går.... Jag har njutit hela dagen och känt ett så skönt lugn inombords. Hur det blir imorgon vet jag inte , vet bara att jag ska sova gott inatt ?

Kampen
fre, 2018-03-23 - 16:24

Jag önskar?? er all styrka ??
Vad jag har insett så är tankens kraft betydelsefull. Hur du väljer att tänka. Vända saker och se ur andra perspektiv. Missbrukaren har fel. Jag har haft så dålig självkänsla men när jag blev starkare ( mycket av alla trådar jag läst) och inte var osäker på om jag tänkte rätt eller fel. Tänk, då tog jag makten över tveksamheten. Önskar dig styrka.
??

Kampen
tis, 2018-03-27 - 05:54

8 dagar har gått utan alkohol. Däremot mycket prat om alkohol.
Han har tittat på något avsnitt av Kjell-Olof Feldt som säger att han numera kan kontrollera sitt drickande. Det är mannens högsta önskan.
Jag tycker det är svårt att släppa stressen med alkohol, den finns där liksom alltid.
Det krävs förändringar i livet för att lyckas tror jag. För oss är det så tidigt och jag tycker det är svårt att stötta. Tassar mest omkring. Tar en dag i taget

Anxiete
tis, 2018-03-27 - 09:09

Föregående gånger när min man har hållit upp från alkoholen har jag nästan vänt ut och in på mig själv för att inte fördärva något, jag har tassat som du säger. Det har tyvärr inte hjälpt de gångerna, tvärtom kanske ? Jag har sett till att vara hemma och har fått ont i magen varje gång han har gjort något utan mig. Denna gången tänker jag så här: ska jag fortsätta försöka ha kontroll då kan han lika gärna dricka, jag mår ju lika dåligt iaf! Jag har planerat vad jag ska göra i påsk bl.a konstrunda. Vill han följa med blir jag glad , vill han inte får han låta bli. Jag tror han känner min bestämdhet
Jag frågar inte mycket som jag gjort tidigare om hur han mår eller känner, ibland kan min välvilja nog vara irriterande. Han går igenom sin kris och jag har tagit mig an min, dvs medberoendet!
Hoppas veckan blir bra för dig , kram ?