av Litetill

Går under, dricker en liter vin om dagen. Kan inte sluta. Vad ska jag göra??

Emma79
sön, 2018-03-18 - 09:29

...kan vara att läsa här, och inspireras.

Att skriva din historia, dina tankar kring ditt drickande, och interagera med alla mänskliga människor här inne.

Välkommen hit ?❣️

PimPim
sön, 2018-03-18 - 10:38

... läs och se om du känner igen dig!
Om du orkar - dela med dig! Ingen som dömer, ingen som vet vem du är, och du lättar på ditt tryck! ?

Välkommen! ☀️

Mirabelle
sön, 2018-03-18 - 11:15

Du har hamnat helt rätt :) Här kan du reda ut begreppen i en trygg och varm gemenskap. Läs trådar, fundera över vad du vill. Vilken funktion fyller alkoholen för dig i dagsläget? Hur vill du att ditt förhållande till alkohol ska se ut? Är målbilden realistisk? Vilka strategier kan du använda för att röra dig i rätt riktning? Svaret på alla sådana frågor värker långsamt fram medan man stöter och blöter dem med varandra. Välkommen hit!

Litetill
sön, 2018-03-18 - 12:34

Tack för stöd. Vinet är för att döva känslorna. Lever med stroke drabbad man. Orkar bara inte med att vara deltids vårdare. Gick i pension för några år sedan och såg fram emot ett lugnt och behagligt liv med resor mm.
Av det blir intet. Känner mig mer som hembiträde numera. Det mesta jag kunnat göra tidigare, som att leva ett eget självständigt liv har upphört.
Allt jag ska göra kräver planering, fixa hemtjänst, se till att det finns mat att värma etc etc. Boka träningstider, färdtjänst, läkare, ha koll på medicinering. Han har hemtjänst morgon och kväll, resten sköter jag utan ngn som helst ersättning eller tack.

Mirabelle
sön, 2018-03-18 - 12:50

Det är en svår besvikelse att bära, att bli fast i en vårdande roll på det viset. Särskilt pensionen och tanken om "de sista ljuva åren" är ju så helig. Har du sökt upp kommunens LSS-samordnare? Jag tänker att det borde finnas någon form av stöd att söka.

Hur var din och makens relation innan stroken? Var ni ett sådant par som växeldrog, stöttade och tog hand om varandra i nöd och lust? Fanns ömsesidighet och förtröstan på varandra? Min tanke är att det blir dubbelt kors att bära om äktenskapet inte var tillfredsställande innan den ena plötsligt blev beroende av den andras vårdinsatser... Det blir liksom bara "otack är världens lön" av alltihop. Frågan är om man faktiskt är tvungen att ställa upp på att ge sitt eget liv för att ta hand om någon som man inte levt under den ömsesidigheten med. Består skyldigheten endast i det faktumet att man råkar vara gift... Ja den detaljen går ju att ordna. Jag ber om ursäkt om mitt svammel väcker anstöt. Jag vet ju inget alls om dina omständigheter.

Btt
sön, 2018-03-18 - 13:23

Äldreomsorgen i kommunen ska ge den vård din man behöver. Om du själv inte orkar delta i de dagliga sysslorna.
Men viktigt att du redgör för det vid vårdplanering.
Förstår att det är tungt och att man upplever det som om solen gick ner.
Världen krymper på ett markant sätt.
En person med stroke förändras både mentalt och fysiskt, kan ibland bli väldigt självcentrerad och sakna sjukdomsinsikt.
Kan bli frustrerande irriterande ja knäckande.
Men också för honom har livet fått en hård törn att bli så beroende av andra. Fånge i sin egen kropp.
Det är hårt.
Försök få en samtalskontakt för att tala med utomatående om dina tankar å känslor. Det kan lätta.
Ge dej egentid kursverksamhet träffa andra som kan stimmulera.
Kram

Litetill
sön, 2018-03-18 - 13:56

Tack kära!
Maken var över 65 när han fick stroke så LSS finns inte, det är SoL(socialtjänstlagen) som gäller
LLS har rätt till GOD levnadsstandard SoL SKÄLIG. Viss skillnad.
Vi har varit gifta i nästan 40 år. Som alla äktenskap har det gått upp och ner.
Visst är det så att min man, som tidigare var mkt aktiv i föreningsliv och med träning, tycker livet är skit. Men även jag, tidigare tyckte han att jag var lat och slö, han aktiv. Nu sitter han där i sin rullstol med afasi och är beroende av ngn som han tidigare betraktad som "lägre" (hittar inget bättre ord)

Mirabelle
sön, 2018-03-18 - 14:08

Han har tidigare sett ner på dig och ditt sätt att vara? Sett sitt eget sätt att leva och verka som högre stående? Det låter rätt omysigt faktiskt. Ett visst mått av bitterhet är skäligt under omständigheterna. Tillåt dig att känna de förbjudna känslorna. Formulera dem. Uttryck dem. Då slutar de plåga dig så till den milda grad att du måste mota bort dem med alkohol. En samtalskontakt kanske är en bra idé? Eller så skriver du ut allt det onda och reder ut virrvarret vart eftersom. Vi finns här. Vi läser och begrundar, drar paralleller till vår egen brottningsmatch med livet och alkoholens roll i det. Fördömanden har ingen plats här. Kram

anonym19976
sön, 2018-03-18 - 14:16

Känner igen mig i din situation. Har en liknande. Det är lätt att hitta en vän i vinet för att koppla av och glömma eländet man hamnat i. Försöker själv ta mig ur det. Du måste få egen tid. Hitta något som du tycker är roligt. Jag har börjat gå på gym eller vattengympa för att bara få tid för mig själv. Då kan man inte dricka lika mycket vin för då orkar man inte med gymmet. Gav det några gånger för det är jättejobbigt, men efter ett tag så blev gymmet eller vattengympan ett behov och humöret blev lite bättre.

Btt
sön, 2018-03-18 - 14:43

Mycket ofta drabbas strokepatienter av depression.
Kanske har ni det bägge två.
Tala med er läkare.
Det är så svårt när man har osagda saker och sådant man borde talat ut om kvar när en sådan här katastrof inträffar.
Det är ju liksom försent.
Nu kan du trots allt bevisa att du inte " är lägre" .utan större än så.
Behandla honom kärleksfullt och med värdighet. På sikt kommer han att uppskatta dett mycket.
Men förklara för hemtjänsten att du inte mår bra så att de får utöka hjälpinsattsen . Speciellt den personliga omvårdnaden.
Hitta intressen pro annan kursversamhet så du får träffa folk, någon vännina i samma situation.
Ibland har kommuner anhörigträffar så att man får träffa personer med samma utmaningar i vardagen.
Vinet blir inte så gott om du hittar på annat att tänka på.
Försök dra ner på vindagarna så kommer du också må mycket bättre och öka självkännsla.
Stick virka handarbeta brukar vara rogivande och roligt att skapa fina saker.
Kanske till barnbarn om ni har det..
Lycka tilk /btt

Litetill
sön, 2018-03-18 - 15:17

Tack för stöd.
Funderat på anhöriggrupp men inte hittat ngn än. Drabbades dessutom av panikångest ett halv år efter stroken. Sorgereaktion säger husläkaren. Det gör att jag har svårt att ta mig ut och vara i större sällskap.
Barnbarn har jag, en lisa för själen. Försöker träffa varje vecka.
Gör mitt bästa för att behandla maken med respekt men inte så lätt alla gånger när jag får så lite tillbaka, så knappast ens tack för att frukosten står på bordet varje morgon.
Är så less, vill bara gå ut genom dörren ibland och aldrig komma tillbaka.
Framförallt när han ramlat i badrummet och ligger på golvet. Då tycker han att jag ska hjälpa honom upp fast jag inte orkar. För pinsamt att slå på larmet så att jouren kommer. När jag, numera, vägrar blir han förbannad.
Nä det är inte lätt för honom att gå från att vara högpresterande aktiv till ett liv i rullstol och svårt att uttrycka sig.
Kram

Btt
sön, 2018-03-18 - 16:31

Panikångest är ingen rolig erfarenhet.
Hjärtklappning yrsel svimningskänsla, ångest, man är helt säker på att man håller på att bli tokig eller håller på att dö.
Men man blir varken tokig eller dör.
Om man koncentrerar sej på att göra saker för att må bättre , stort alkohol intag ökar benägenheten att få nya attaker, så dra ner på alkohol.
Ät Bvitaminer d3 vitamin samt bra mat frukt och grönsaker.
Lyssna på vacket musik. Sätt dej över reaktionen att ge igen när din man bemöter dej illa. (det får dej att må sämre)
Men självklart ska man markera när man känner sej illa behandlad säja ifrån här går gränsen.
Bygg upp dej med saker som tillför ja typ ovan musik bastu promenad bra bok vattengympa mm. Då stärker du din självkänsla. När du vet att du gör rätt så har du inget att skämmas för inget som du behöver se ner på. Då kan du sträcka på ryggen. Med tiden blir du starkare
Detta är inte lätt man måste jobba på det varje dag.
Din man är nu i ett svårt underläge men får ju inte bete sej hur som helst för det.
Men istället för att utnytja det och såra tillbaka nu som han kanske sårat dej förr
Jag får en känsla att det varit så.
Så kan du göra tvärtom nu du kommer att må bättre och han kommer att må bättre.
Ibörjan kan han kanske till och med provocera dej men låt dej inte luras.
Det är ju fantiskt du som kan ta din väska och gå nu inte han.
Många har jag sett som skulle separerat för länge sedan har drabbas av just detta som ni råkat ut för.att man stått ut, bara stått ut.
Utan att komma fram till förändringa som gör att livet är värt att leva tillsammans. Ekonomi spelar in också.

Men om du kan så bryt trenden att såra och ge igen det går bara utför änmer.
Men det du känner tänker upplever nu är ju förståligt inget du ska skämmas för.
Men du kan sluta delta i dansen.
Om din make med tiden skulle få en ny stroke då har du gott samvete.
Ja kanske tycker du att detta är dravel det får man tycka, men det är vad jag tror skulle hjälpa dej.
Styrkekramar till dej ❤

Litetill
mån, 2018-03-19 - 09:39

Tack, behöver input och stöd. Helgen skit, på restaurang i lördags, maken väntar inte på hjälp utan kör rullstolen rätt ut i gatan och ramlar ut. Nu ont i benet, kan inte stödja på det. Innebär att jag måste hjälp honom på toa. Uppe tidigt i morse för att få tid på VC. Där gick min dag åt fanders! Var tog mitt liv vägen?? Skilja sig efter snart 40 år? Slänga sig i närmsta sjö? Så jävla trött!!!!

Emma79
mån, 2018-03-19 - 10:06

...du måste prata med någon, har du gått i samtalsterapi? Alltså att hitta en ro att fokusera på dig.

Gröpa ur tid för dig själv.

Hitta hopp om en ljusare framtid. Och att göra en ordentlig plan.

Och då måste man ju vara klar i knoppen. Nykterhet är nog ett bra första steg att få tillbaka kontrollen.

Och sedan ta en sak i taget.

Lycka till!
?

Litetill
mån, 2018-03-19 - 11:21

Vet, behöver stöd men var fan hittar man det? Hjälp för akoliserad kvinna 68 år? A hjälper inte men dövar ångest och oro.
Tack kära för er respons och att ni orkat bry er. Behöver så väl.

Litetill
mån, 2018-03-19 - 11:48

Ja gått i terapi. Det enda man får via VC är KBT. Hjälper inte. Strukturerad och handlingskraftig är jag vad gäller allt praktiskt. Det är själen som tar stryk och hjälp för det får jag inte.
God hjälpe alla ensamma män som inte har en stridbar fru. Fan ta socialförvaltningen som inte kompenserar närståendes arbete.

Emma79
mån, 2018-03-19 - 18:30

...dig och din situation ur huvudet, du har suttit därinne hela dagen.

Alltså du är så arg! Med all rätt. så mycket ilska som borde kanaliseras till något konstruktivt.

Med terapi menade jag mer samtal ( har fått det genom vc men det kan vara lång kö- går numera privat ) att i lugn o ro reda ut allt som händer dig och får dig att tydligt förstå hur du ska agera.

Om du ska fortsätta ensam eller med din man.

Mirabelle
mån, 2018-03-19 - 22:03

Att KBT inte lockar kan jag förstå... Allt tjofräs om att ändra sitt sätt att tänka om omständigheter kan upplevas som något infernaliskt provocerande när det faktiskt ÄR så att livssituationen är skit. Du behöver praktisk hjälp och avlastning. Och du behöver få lufta all den där ilskan. Finns inte längre möjlighet att få kompensation för vård av närstående? För ca 15 år sedan fick en vän till mig ca 8000kr/mån för att hon vårdade sin mamma... Det är ju förjävligt. Om din man inte hade haft en fru (som kan nyttjas som gratis arbetskraft) skulle han ju fått assistans från samhället. Hoppas jag. Eller är det ättestupa man kör med nu för tiden? Det känns inte rätt det här :( Kram

Vinäger
tis, 2018-03-20 - 12:21

...din historia och lider med dig, trots att det inte lär hjälpa ett dugg.

Tänker som andra här att du borde få avlastning i betydligt större utsträckning än endast hemtjänst.

Ibland kan det vara till hjälp att tänka ett eller två år framåt. Hur ser mitt liv ut? Är jag fortfarande kvar i samma situation? Sitter jag och ser tillbaka och tänker att jag borde brutit upp för längesedan? Eller har jag accepterat det som är?

Bara du vet hur långt du innerst inne vill gå för att få en förändring. Och bara du vet hur den i så fall ska se ut.

Önskar innerligt att du får hjälp på det sätt du önskar och behöver. ♡ Kram

Litetill
tis, 2018-03-20 - 16:43

Tack Emma 76, Vinäger och Mirabell
Anhöriga får ingen hjälp, så är det!akem har ledsagartimmar där han får hjälp med att gå på bio, teater och annat. Nytt beslut förra veckan att soc skurit ner han timmar med 30%. Hans utflykter är ju en form av avlastning. Ska överklaga beslutet men allt tar så mycket energi.
Idag har jag i alla fall inte druckit ngt och igår "bara" en halv flaska. Nöjd över det.
Lev väl. Kramar