av oldanki

Hej på er

Nu får det vara nog...jag är för erfaren, för smart, för medveten....ändå sitter jag här och smuttar mitt vin..så trött på mitt bruk, så trött på att vara "bakis" så trött på att skämmas, så trött på mitt liv. För 20 år sen träffade jag min man, högfungerande missbrukare....vi skaffade en massa barn...jag har skött allt. Jag är en "duktig" kvinna, jag klarar allt :/
Men för 10 år sen beslutade jag att testa min man.....skulle han uppmärksamma om jag hade problem? (såklart kan han inte det, det är enkelt att räkna ut) Men jag trodde att kanske skulle han fatta....det gjorde han inte och såhär 10 år senare är det testat till sin spets, det funkar inte och jag har fått problem, mitt test är nu inte på teststadiet, jag har nu problem med mitt eget drickande.....så medveten om det men ändå kan jag inte lösa det.
Testar att vara nykter vissa dagar, denna vecka fler nyktra dagar! Ska det firas? Med sprit?
Jag försöker gymma, det funkar ganska bra....men jag blir lätt rastlös vid vila...
Jag tänker att jag måste skilja mej, det är ju ändå han som är roten, han köper vin om jag inte gör det själv...
Behöver er input, behöver er åsikt....jag har drivit mig själv till en punkt där jag inte längre har kontroll.
/Old

Karinas
fre, 2018-03-23 - 02:34

God natt!

Uppfattar det som att du inte får det stödet som du vill ha och att han inte ser dina signaler, kanske för att han inte vill förändra sin livsstil/vanor och därför inte kan stötta dig.

Hur funkar det när ni inte är tillsammans - när du är själv? Tycker du om att umgås med dig själv?

Försvinn några dagar. Ta en lång bussresa med övernattning någonstans, eller en weekend i någon annan stad eller varför inte en veckas "tankesemester" och fundera på hur du vill göra.

Oavsett så vill du ju ha förändring och det kräver ju lite action i varierande grad - med eller utan karln.

/Nattugglan

Mirabelle
fre, 2018-03-23 - 08:08

Välkommen hit! Jag hinner inte skriva så mycket nu, eftersom jag är på språng till jobbet. Din situation låter apjobbig. Din man reagerar nog inte på dina problem med A pga sina egna problem. Tvärtom så gläds han åt sällskapet. Det ger honom möjlighet till normförskjutning och normalisering av sitt eget bruk. Misery loves company :/ Att frigöra sig från honom, genom tex en resa på egen hand, för att fundera över stora livsfrågor utan hans påverkan, låter som en bra idé. Kram

HittaVilse
fre, 2018-03-23 - 23:12

jag skulle snarare tro att du använder honom för att rättfärdiga dina val. Jag har gjort samma men så kan man hålla på att lura sig själv länge.
Tala med din man, säg att du är trött på att dricka. Om du inte klarar att vara nykter om han dricker så kanske det är dags att skiljas, vad vet jag. Du kan inte få honom att sluta om han inte vill och du kan inte skylla på honom för att du dricker. Men din sjukdom kan göra det omöjligt att ungås med andra brukare.

Gå tillsammans och prata med någon som känner missbruksproblematik. Er situation är långt från unik.

Min smala lycka ligger i att min fru inte dricker. Jag köper inte självmant men kan köpa till fest här hemma eller en liten flaska till henne. Men hon nöjer sig efter max två glas. Jag vågar inte ens testa en munfull. Kan ha vin i maten eller en sås men inte mer än så. Och jag kan vara nervös för att göra en rödvinssås...

mulletant
lör, 2018-03-24 - 05:32

och välkommen! Så bra att du söker hjälp! Den tanken som slår mig är att varför inte tala klarspråk med din man? Säga som det är, att du har märkt att du dricker för mycket och vill sluta. Vill han vara ett stöd för dig? Eller är ert gemensamma liv så att det inte känns som en möjlighet? Din tanke om att skiljas för att ’han är roten’ låter som att välja en utväg (skilsmässa) fast problemet egentligen är något annat (alkohol, som du inte talar om). Och det låter i sin tur som en upprepning av att du började dricka för att testa din man - skulle han uppmärksamma om hade problem? Du gav svaret själv i ditt inlägg.
Jag får tanken om ett hemlighetsmakeri, om än i bästa välmening, som gått helt fel för dig och nu söker du en bra utväg. Min input är alltså att du funderar över hur det skulle vara att vara helt ärlig gentemot din man. En resa med utrymme för egna tankar är säkert en bra början.
Min erfarenhet är att jag länge i livet var helt negativ till alkohol, min far var alkoholist. Jag höll min man kort vad gällde drickande, vi hade strikta regler som oftast fungerade bra. Ibland på någon fest drack han för mycket och jag var förbannad. I det stora hela hade vi ett bra liv, det tror jag att han också håller med om. Den stora ändringen kom när vinet ’slog igenom’ och vi började dricka vin till maten på söndagarna. Mysigt och så trivsamt! Tyckte även jag. Som så många här berättar utökades vinet till maten till att omfatta lördagen, sedan fredag-lördag-söndag..... och onsdag .... och sen kom bag-in-boxen.... För min egen del uppmärksammade jag vid ett tillfälle att jag var lätt berusad på en tillställning där jag ville ’hålla stilen’. Det blev en väckarklocka för mig och jag blev uppmärksam på min konsumtion. Med maken blev det så att han började dricka i smyg och det tog länge innan jag fattade vad som pågick. Under några år försökte jag få honom att dra ner, utan resultat. Det slutade med att jag lämnade honom. Då gjorde han sitt val och valde att bli nykter. Idag lever vi i en ärligare och djupare relation än nånsin, helt nyktert båda två. Jag tror att inledningen till vår eskalerande process inte är ovanlig.
Min erfarenhet är att det är ditt eget liv du kan förändra. Han måste göra sitt eget val. För att han ska veta förutsättningarna och ha en ärlig chans behöver han få veta hur du tänker och vad som gäller. Så tänker jag.
Lycka till! / mt

JennyM
lör, 2018-03-24 - 06:13

Jag hänger inte riktigt med på det där att du skulle testa din man för att se om han märkte att du hade problem med alkohol. Varför väljer man att göra så eller har jag missförstått något?

JennyM
lör, 2018-03-24 - 06:13

Jag hänger inte riktigt med på det där att du skulle testa din man för att se om han märkte att du hade problem med alkohol. Varför väljer man att göra så eller har jag missförstått något?

oldanki
sön, 2018-03-25 - 01:43

Ja varför? det är både omoget och ett ovanligt korkat?

Jag levde i en situation då som gav mig den ideen, inte klokt, inte rimligt alls....men ändå valde jag den.
Att testa min man var att göra det jag kunde av en situationen jag inte kunde hantera.
Just då hade vi ett flertal missbrukande vänner, som jag inte förstod att han uppmärksammade, jag tolkade det som ignorans eller att han inte såg det, då och där ville jag vet om han "såg mej"
Jag tycker liksom dej idag att det är omoget, löjligt och omoget......men det är inget jag kan förändra idag.
Med vänlig hälsning A

oldanki
sön, 2018-03-25 - 01:52

Så fint Mulletant!
Jag önskar såklart att det skulle bli så <3
Men vi har ju pratat missbruk/bruk innan, jag har verkligen berättat vad hans missbruk gör med mej.....
Jag ska testa dina råd, som jag uppfattar som rimliga och sunda, jag ska försöka men jag har ju tyvärr gjort det förr, jag har varit lycklig, jag har trott att saker ordnar sig.....jag har gjort resan forut, jag gör den igen, jag vill klara det!

oldanki
sön, 2018-03-25 - 03:02

Hej Mirabelle
Ditt inlägg är nog det sundaste jag fått! Såklart är det sällskap han söker......vi har ett långt och ovanligt tufft förflutet, pga detta är det svårt att lämna, svårt att sätta punkt. Han är min bästa vän, min soulmate....det gör det så smärtsamt men gå ändå vet jag att vi måste avsluta, om vi ska gå vidare

oldanki
sön, 2018-03-25 - 03:11

Hej Hittavilse
Jag uppskattar din uppriktighet, jag är medveten om att det inte är min mans fel att jag dricker. Jag borde prata med honom, borde berätta.
Men jag vill inte belasta honom med mina problem...han har nog med sina egna, Men självklart är det det jag borde göra, jag förstår och jag fattar att det är ett helt logiskt resonemang.

Jag är glad att din kvinna är klok, att hon valt bort sprit, Håll hårt i henne, se till att hon förstår vad hon betyder för dej!
kram

oldanki
sön, 2018-03-25 - 03:26

Hej Nattugglan

Du läser min text väl, han kan och vill inte stötta mej (min tolkning) han lever sitt liv som han gjort sen urninnes tider.....
Han vill gärna göra saker utan våra (gemensamma) barn, jag vill inte det. Jag vill göra saker med våra barn, utan honom om han inte vill delta
"jag har försvunnit, jag har gjort grejer själv" Men kanske behöver jag göra det mer?
Jag är trött på karln....kanske mådde jag bättre utan?'
Trött-yes I am

mulletant
sön, 2018-03-25 - 08:52

Jag läser din #8 och tänker 'Gud så dum jag är' .... så är det. Vi mänskor gör så gott vi kan i den situation vi är. Så har jag lärt mig tänka i mötet med mänskors obegripligheter 'hen kan inte bättre. Inte här och nu.' Hoppas du förstår hur jag menar.
Önskar dig en bra dag? / mt

HittaVilse
sön, 2018-03-25 - 09:14

långt bak i tiden. Stor eller liten, viktig eller inte. Tänk va skönt om vi människor hade varit rationella. Skönt att du tar tag i det. Älskar du inte din man tänker jag att det inte är rättvist mot någon att ni binder upp varandra.

Men den här historien har nog två sidor. Kram

Emma79
sön, 2018-03-25 - 09:36

Lägg av ett tag. 2 veckor kan kännas totalt omöjligt när man är på fel sida nykterheten men gör det bara!

Min 4 dagar blev en vecka som blev två tre fyra. Jag firade nykterheten med ännu mera nykterhet, så att säga.

Den där famösa A-jävulen släpper greppet efter ett tag och du kan tänka klarare. Eller inte, då har du ju testat.

Min man dricker jag dricker numera inte ( mer om det i min tråd ) . Vet inte hur det kommer att se ut i framtiden men just nu är det så och det är ok.

Mirabelle
sön, 2018-03-25 - 12:02

Inombords finns fortfarande ett litet barn som kämpar för att bli sedd utan att ställa krav... Jag tror det är det här lilla barnet som tänker och agerar när vi hittar på omogna, barnsliga sätt att skaka om den äkta hälften och få hans uppmärksamhet. Jag är inte psykolog, men jag ska snart börja gå hos en, så det räknas väl som nästan ;) Jag har också hittat på det ena mer korkat än det andra för att försäkra mig om att maken "ser mig". Himla ineffektivt. Han ser ju inte ett skit per automatik. Om jag tex ger honom "tystnadsbehandlingen" så tycker han bara att vad lugnt och skönt det blev. Haha. Man får lära sig att tala klarspråk, helt enkelt. Om karln är ointresserad av att mötas i gemensamma lösningar då... Ja då får man ju ett otvetydigt kvitto på sin status. För mig betyder soulmates just ömsesidighet. Dina problem är mina problem, vi överkommer dem tillsammans... Lycka till med funderandet!