är en familj på 4 barn, bra ekonomi,båda vuxna ungdomsledare inom idrott, en riktigt perfekt familj utåt sett!!
Jag har länge kännt att jag dricker för ofta,är på träningar ca 5 kvällar i veckan och brukar efter det dricka3- 4-5 öl,helgerna kan det bli lite hårdare dricka men aldrig så jag spårar ur.
Min fru dricker inte som mig men minst 3 ggr i veckan och ofta fler gånger än så.
Saken förutom att det dricks för ofta är att hon dricker sig nästan alltid så full så hon blir otrevlig, känslokall för att sen smälla av och inte ha nått minne av vad som hänt.
har förut varit ut på krogen lite då å då men det funkar inte när d görs saker som riskerar äktenskapet och man dagen efter inte kommer ihåg nått.
När jag tar upp problemet eller ber henne dricka i lugnare tempo så dras det igång att jag minsann ska hålla käft för jag dricker öl nästan varje dag men det gör inte hon, så det är jag som har problem.
Jag har problem därför jag skriver av lite av min ångest.
Gått så långt att jag håller käft för det är som lugnast då,hon ligger dan efter å ångestskakar!!!
Barnen blir aldrig elakt behandlade personligen men att ha föräldrarna fulla och bråkandes är väl lika jävla illa.
Ska försöka lägga ner drickandet, ska jag lösa på egen hand eller ska vi göra det tillsammans, känns svårt när det bara är jag som har problem enligt henne?

Börjar bli vanligare nu när kvinnors drickande ökat..Jag är just från ett sånt förhållande, men bröt upp för min nykterhets skull. Drickandet ser ju olika ut för oss alla. Det gemensamma är att vi har blivit beroende av substansen alkohol..Att vi är beroende märker vi om vi försöker att låta bli ett längre tag. Oftast kretsar våra tankar om alkohol. När kan jag få dricka nästa gång. För vissa av oss fastnar hjärnan redan i ung ålder för alkohol..Medans för andra tar det många år att bli beroende..Absolut mår våra barn dåligt av ovisshet, gräl, fylla..Sen kan man ha hur fin fasad som helst..Bra att du hittat hit.. För egen del har forumet betytt oerhört mycket för min nykterhet.Jag läste på forumet i flera år innan jag fick konsekvenser som gjorde att jag slutade dricka.. Jag är glad och slipper skuld och skam som fanns med mig ständigt tidigare..Kram

Vad som försiggår innanför de fyra väggarna vet bara familjen som lever där! Och jag tror det är mycket vanligare än vad man tror, detta dolda smygdrickande!

Du vill ha en förändring och har kommit till insikt att det måste ske och ni är två. Man vill inte förlora sitt anseende, sitt jobb eller liknande, definitivt inte sin familj, sina barn.
Hur var det för 3 år sedan? Lika mycket drickande då eller har det eskalerat med åren?

För mig blev det mer och mer med åren men aldrig ilska eller hårda ord för mig. Alkoholen har hållit mig lugn istället, men min rädsla har blivit att de kommer berätta för någon som gör att jag förlorar dem. Det sista jag vill är att hamna i en utredning på soc. Jag tog tjuren i hornen i måndags efter att jag hittat in hit, helt tvärt så satte jag ner foten och nu får det vara nog för jag är en vinnare, inte förlorare! Idag har jag varit nykter i 5 dagar ??

Ja barnen blir lidande och de mår dåligt och en dag spricker det kanske för något av barnen ❤️
Man kan bara förändra sig själv om viljan finns och det låter som du vill! Och vi hejar på dig! ??✨

Kram ?

Ellan

Hej och välkommen,
Min familj består av mig, min man och våra två barn. Till skillnad mot i din situation så är det jag, frun, som blev beroende. Och jag drev det långt innan jag tog emot hjälp. Har nu varit nykter i snart 2 år. Till dina funderingar.., Som någon tidigare har skrivit, du kan endast ta ansvar för ditt drickande. Ju mer jag drack desto mindre drack min man. Han markerade med att helt enkelt inte dricka, inte köpa hem, att inte delta i mitt ”mysdrickande”. Det störde mig något enormt för då blev mitt beroende extremt tydligt. Så här i efterhand är jag extremt tacksam att han gjorde så. Våra barn hade en trygg vuxen när jag gick in i beroendet mer och mer. Barn är kloka och jag/vi har arbetat en hel del med oss som familj för att tillfriskna.
Så mitt råd till dig är att börja med dig själv. Känner du att du inte fixar det på egen hand och med detta forum så ta hjälp. För din egen skull och för barnen. Det är för många tufft att bryta med alkoholen men det går. Frihetskänslan är enorm och finns det barn med i bilden så kan det vara en enorm motivation. Jag tror de flesta av oss duckar för vad vi egentligen utsätter/utsatte våra barn för. Den tanken har varit en drivkraft för mig.
Styrkekram
Ellan

Mirabelle

Jag tror att det är så det kallas i psykologiska termer, när man innerst inne vet att man har problem, men skyler över det genom att anklaga andra för att ha problemet i fråga... Men jag kan lika gärna ha tokfel, så ta det med en nypa salt. Oavsett så kan du aldrig förändra något annat än dig själv. Ta dig själv och ditt drickande ur ekvationen. Om du slutar dricka blir det uppenbart att din fru har problem, som hon själv måste ta ansvar för att göra något åt.

Rädd13

först och främst tack för era svar, känns så jävla mycket lättare när man känner att man inte är ensam.
varit nykter sen måndags, lite sömn har det varit men det har funkat.
Varit snack om att vi skulle åka till helgen till ett släktställe där det krökas hårt.
Eftersom jag satsar på att vara nykter så trodde jag att vi avskrivit planerna men igårkväll kom frågan om vi skulle åka.
tyckte inte det var så bra ide eftersom jag inte hade klarat av att hålla mig nykter när alla andra dricker.
Efter en massa diskussioner så har övriga familjen åkt så nu är man ensam hela helgen.
Bara gilla läget och jobba timme för timme är min plan.
Trodde att det skulle vara positiva vibbar när man försöker bli nykter men det jag fått höra av min fru är allt annat än positivt.
Verkar verkligen som att hon är livrädd för att jag ska lyckas. Vissa saker hon säger är så galna så jag vill bara säga åt henne att,märker du inte själv hur du hittar anledningar och försvar för ditt drickande, men jag biter ihop,hon är inte där än.
Trevlig Helg Allihopa

Mirabelle

Att bli lämnad ensam med sin kamp sådär... Det känns inte riktigt som det här med "nöd och lust" som man lovade inför församlingen en gång :/ Men din analys är nog helt rätt. Din fru är rädd. Din nykterhet tvingar fram insikter som avslöjar livslögner. Du får tänka att hon hamnar i en sorts livskris och behöver tid för att bearbeta det. Hon kommer kanske behöva stå där i vägskälet och se sig omkring länge. Kanske bestämmer hon sig i slutänden för att följa efter dig på den väg som du trampat upp. Ha en trevlig helg nu, och unna dig att trösta dig själv med sådant du blir glad av. Godis... pizza... snobbkaffe... Whatever rocks your boat.

Rädd13

det var hyffsat jobbigt att förstå att man skulle vara ensam hela helgen.
Alla polare är ute på fest, inte sagt åt någon av dom att jag är själv för då börjar tjatet om att följa med ut.
Det jobbigaste är egentligen att inte min fru hakar på det här, älskar henne mest hur det här än kommer sluta.
Saknar familjen och alla ljud i huset men än så länge känns det lugnt,fast det har ju bara gått några timmar!!

HittaVilse

tyvärr på fel sida... Jag har skyddat mitt drickande med alla medel. Vet inte hur någon skulle ha kunnat "rädda" mig. Tyvärr. Hade det varit så enkelt hade det inte varit ett så stort problem.

Jag har inte klivit över några gränser men nog har jag varit trist och butter. Och visst har jag hellre fightats för min rätt att dricka än diskutera det uppenbara problemet. Till och med försökt få med min fru på tåget...

Allt det här skäms jag för så klart. Men på något sätt har jag insett min sjukdom nu och brutit med drickat. Med det sagt så är det nu sjunde veckan och innan dess så drack jag i nio månader ett par dagar i veckan, ibland alla dagar. Inte jättefull men någon flaska vin per kväll, mer på helger. Allt utom glaset/glasen vin till middagen sveptes mer eller mindre i hemlighet.

Så... vad skall du göra? Ingen aning tyvärr. Ville bara dela med mig.

Rädd13

Du verkar vara en förståndig människa Miss Mary Poppins.
Tystnaden har faktiskt varit nyttig, man har kunnat fundera och grubbla klart, inte blivit avbruten en enda gång men det känns som att jag föredrar fullt ös.
Annars har dagen gått riktigt bra, for ut med bilen efter att Systembolaget stängt annars hade man väl bara råkat glida in och köpa öl.
Hade någon frågat mig igår och jag hade svarat ärligt så hade jag inte trott att jag skulle vara nykter Lördag 19.30.
Känns som att det kommer bli en jobbig kväll/natt, vet inte varför jag har den känslan, kanske för att dagen gick för bra.
Bara bita ihop!!