av midvinter

Helt ny på forumet. Läste igenom en del inlägg och kände igen mig läskigt mycket, som anhörig.
Känner så mycket skam och skuld för att jag ens skriver här, för då gör jag "problemet verkligt", om ni förstår vad jag menar? Men att operera i det tysta har jag gjort allt för länge nu, och jag orkar faktiskt inte dölja, skydda och täcka över mer. Jag vill inte att min mamma dricker mer. Hon har problem med alkoholen och hon kan inte vara utan den. I olika åldrar har jag försökt konfrontera henne, men hon stretar emot och lever i förnekelse. Eller så kan, vill hon inte sluta bara. Jag vet inte, eftersom vi har aldrig pratat djupare om det. Jag bor hos henne för tillfället, vilket gör saken värre, för jag är den tysta medarbetaren som går bredvid och ser varje glas, varje kaffekopp som ska dölja alkoholen, varje sludder, varje fylleprat som oftast leder till att jag blir så frustrerad att vi börjar bråka. En gång fick jag gå ut mitt i natten, för jag klarade inte det mer. Jag satte mig i mörkret på en parkbänk och grät. Dagen efter var det såklart jag som fick be om ursäkt, som alltid när vi har bråkat. Ordet 'förlåt' har aldrig ens lämnat hennes läppar när alkoholen har varit inblandad. Känner mig som skadat gods på grund av det här. Känner mig fel, konstig och isolerad och har gjort sedan barnsben när jag förstod vad som försiggick. Jag vet egentligen inte varför jag skriver här. Kanske för att jag har fått nog och vill bryta detta mönster som har ständigt varit aktivt i mitt liv.

DetGårBättre
tors, 2018-03-29 - 01:21

Du ska fokusera på dig och ditt liv. Se vad du kan förändra för att du ska må bättre. Tänk inte att du ska kontrollera eller förändra andra. De får ta hand om sitt liv dessvärre. Man kan hjälpa direkt som att skjutsa till avgiftning eller möten eller städa upp ifall det behövs om de själva vill ha hjälp med situationen. Dock inte återkommande städning etc.

Sen blir det ju helt klart komplicerat att du bor där just nu då du blir helt utelämnad i hennes "våld". Du kan oftast inte kräva så mycket. Men först och främst. Blir hon för full, undvik och begränsa ditt liv. Du vill inte prata eller bråka. undvik så tidigt som möjligt och var tydlig med det! I nödfall förklara när det redan "eskalerat". Men ta hand om ditt. Ingå inte i någon strid i fylla. Ta det i så fall dagen efter och säg "jag accepterar inte att du... mot mig när du är full. Så sätter du en gräns för dig och inte för hennes drickande. Vill hon dricka - ja hennes val!

Hoppas det hjälpte lite även om mina ord inte är ristat i sten som sanning

Nordäng67
tors, 2018-03-29 - 12:10

och välkommen till Forumet! Skönt att skriva av sig här, läsa och reflektera! Man känner sig inte så ensam i sin situation då! Känner igen mig i det du skriver om att känna sig konstig mm! Min mamma har inte problem med alkohol utan har en psykisk sjukdom (väldigt likt att ha en mamma med alkoholproblem)! Kom ihåg att du är inte din mamma, du är du! Och du kan ha ett alldeles eget liv på dit egna sätt! Jag har valt att distansera mig jättemycket till min mamma! Släppt kontrollen för hennes medicinering och annat! Det går inte kontrollera någon annans sjukdom och problem! Låt din mammas problem vara just hennes problem! Hoppas du får en egen bostad snart! Vet inte skälet till varför du bor hos henne men lägg din energi på att lösa det istället för att få din mamma att sluta dricka! Jag har numera accepterat att mamma är som hon är! Hon väljer aktivt att inte ta sin medicin emellanåt precis som din mamma väljer att supa! Min mamma blir sjuk och din mamma blir full! Deras val, deras beslut! Jag vägra numera att rycka ut mitt i natten för att mamma får för sig konstiga saker! Du kan ex vägra prata med din mamma när hon är full, det tar bara din energi! Kram och styrka till dig!