Jag har alltid varit ett ängsligt barn så länge jag kan minnas. Alltid oroat mig, alltid haft ett behov att känna känslan att jag duger och är bra. Bekräftelsesökande.
Jag har inte haft en olycklig barndom. Mina föräldrar har älskat mig och ställt upp så gott de kunnat. Men de har nog haft svårt att förstå sig på mig, mitt tänkande och mitt sinnelag. Jag har alltid varit en funderare, som tänkt mycket och fantiserat. Redan som 6-åring låg jag på farmors köksgolv och tittade i kartboken, förundrades över världen med en stor nyfikenhet.

Farmor och farfar var närmsta grannar. Jag var där nästa lika mycket som jag var hemma. Det var alltid tryggt där, man var välkommen och vi gjorde alltid roliga saker tillsammans. Mamma och pappa var ibland avundsjuka över att jag tillbringade så mycket tid med dem.

Som pojke hade jag inte särskilt många kompisar, snarare en eller två. Fysiskt sett var jag inte ensam, men inombords fanns ett tomrum, en inre ensamhet. Detta försökte jag fylla så gott som jag kunde med hjälp av mitt rike inre och fantasivärld. Jag skrev berättelser, gjorde statistik över saker och ting, just känslan av att grotta ner mig djupt i saker har alltid funnits där. Alltid driven av en inre rastlöshet, precis som det fortfarande är.

Jag har inte haft fler sorger eller besvikelser än andra människor i livet. Men jag kanske inte har samma starka rustning som många andra. Är inte lika hårdhudad.

Livet har ändå fungerat, skolan klarade jag galant, hade inget direkt umgänge med kompisar, men den inre rika världen räddade mig åter.

Alkohol är ingenting som har varit särskilt förekommande vare sig i familj, släkt och i det lilla kompisumgänge jag har haft. Smakade kanske på alkohol första gången när jag var 17 och konstaterade att det var ingenting för mig. Som 19-åring flyttade jag hemifrån för att börja studera till förskollärare. Där bodde jag tills jag var 24 år. Inte heller under denna tid drack jag mycket alkohol, kanske någon enstaka gång i månaden. Hade inget direkt umgänge, 1-2 kompisar och vi gjorde andra saker. Efter studierna flyttade jag tillbaka till min hemstad.

Från 25 års ålder fram tills nu när jag är 32 år har det hänt en del personliga tragedier som har påverkat mig djupt. Farmor och farfar är döda. Jag har flyttat runt 5-6 gånger, bott i andrahand pga svårigheterna att få lägenhet. Jag har fått sluta två arbeten pga att jag blivit trakasserad. Jobbar sedan 3 år tillbaka som vikarie på olika förskolor inom kommunen samt studerar strökurser vid sidan om. Vet inte vad jag vill i livet, är splittrad. Men jag vet att jag är så älskad och omtyckt i mitt arbete både bland barn och pedagoger. På senare tid har även min mormor börjat bli dålig, med orolighet, sviktande minne och många telefonsamtal. Eftersom jag bor närmast av släkten har det ofta blivit jag som fått ta hand om henne i de svåra stunderna.

Visst har vi en själslig sårbarhet i familjen. Mitt enda minne av morfar är att han var galen, högljudd och svor mycket och man var alltid en gnutta rädd när man åkte tid som barn. Däremot fanns det inget missbruk och ingen alkohol med i familjen. Mormor dricker inget och är hypokondriker. Det enda fokus i hennes liv är sjukdomar och krämpor. Det finns inget större intresse för oss andra.

När jag var 26 år hittade jag en vän på internet som jag började chatta med dagligen. Vi kom bra överens och hade liknande intressen. Han är något äldre med mer erfarenhet. Vi började laga mat tillsammans, gå promenader, se filmer. Något år senare flyttade jag in i hans 3:a mitt i stan vid stationen. På så sätt kunde vi spara pengar och dessutom var vi två ensamma själar som behövde sällskap. Jag blev introducerad till vinets värld. Vi drack vin till maten, gick på vinprovningar. Dessutom började vi resa runt i Europa och världen, med restaurangbesök och hotellövernattningar, där vin och alkohol var en självklar del. Även hemma drack vi allt oftare. Detta pågick rätt kontrollerat under några år. Men när jag var runt 30 och tiden fram till nu, har det successivt eskalerat. Det senare året har det inte funnits många nyktra dagar. Har behövt en allt större mängd alkohol för att få samma effekt.

För min egen del, vilka orsaker kan tänkas finns till detta missbruk?
- En medfödd sårbarhet, en känslighet, inre rastlöshet och tomhetskänslor.
- Det ständiga faktum att livet är förgängligt och en dag finns jag inte mer. Bara det är skrämmande.
- Jag får sova. Har haft sömnproblem till och från hela livet. Sömnkvaliteten sämre, jag vet. Just insomningen har alltid varit mitt bekymmer.
- Jag får vara ångestfri på kvällarna, för det är den tiden på dagen då ångesten kryper fram.
- Jag har varken barn eller husdjur att ta hand om.
- Jag har ingen bil och är inte i behov av det.

Fördelar:
- Får somna in och kan gå till jobbet. Alkoholen har aldrig gått ut över mitt arbete.
- Minskad ångest, kortvarigt tänkt.
- Höjer humöret.
- Lättare i sociala sammanhang.
- Ökat självförtroende.
- Det är helt enkelt gott. (Dricker typ bara rödvin)

Nackdelar:
- Ångesten som visar sig oftare på morgonen. Vaknar för tidigt när jag är ledig ofta.
- Ökad aptit för onyttigheter, känslan av ”plufsighet”.
- En generell ökad ångestnivå. Känner oftare ångest när jag åker tåg, bil och flyg. Irrationell ångest.
- Minskad kreativitet.
- Oron för alkoholrelaterade sjukdomar.

Vill påtala att jag inte skulle kunna tänka mig att dricka alkohol före kvällens intågande. Dricker inte före 19:30 och är inte ens sugen. Men ser det som en BELÖNING. Att jag är VÄRD det, efter en strävsam dag på jobbet. Att ta ett varmt bad eller se en film fungerar inte för mig.

Nu har jag iaf kommit till insikt, att jag inte kan fortsätta så hur länge som helst. Måttet är rågat. Botten är nådd. Behöver få till en förändring. Framförallt behöver jag ha säkerheten och vissheten att jag får sova till kvällen, för annars får jag panik, ångest och det går ut över min inkomst. Provade en nykter kväll igår, somnade efter våndor kl 4:30 och sov till kl 9. Ledig trots allt. Men jag vet att jag inte klarar detta på egen hand. Det är lättare att vara nykter när min vän är hemma, vilket han är 3-4 dagar per vecka. Har nu skjutit upp nykterhetsstarten till på fredag. Då har han fem nätters ledighet och kan hjälpa mig i de svåra stunderna. Jag ska boka tid hos läkaren och se om jag kan få hjälp med medicin och kanske KBT.

Skönt att skriva av sig detta.

/Ron

Ron32

För mig har betydelsen ”förändra sitt drickande” inte betydelsen att sluta. Det kan ju vara så, men det kan ju också betyda att dricka mindre och få godare vanor. Men vore kanske bra med ett eget forum!

Problemet med mitt drickande är ångest. Det dämpar ångest men ger också ångest. Däri ligger kruxet. Jag har inget beroende på det sättet att jag MÅSTE ha A för att fungera. Får inga symptom de dagar jag inte dricker förutom ångest på kvällarna, men det har jag haft ända sedan jag var liten. Mitt drickande har aldrig gått ut negativt över någon annan. Eller fått mig att ta dåliga beslut. Med genom att jag lär mig dra ner får jag mindre generell ångest och det är det som är mitt mål. Jag tänker inte sluta helt.

Karinas

Håller med, "förändra sitt drickande" betyder nödvändigtvis inte sluta dricka, isf skulle det vara en skönmålning. Det är helt orimligt att syfta på att en anonym person som har en annan inställning, problematik och mål skulle ha ansvar för andras nykterhet. Herregud, någon måtta måste det vara. Om man inte gillar vad som skrivs så behöver man inte delta i användarens i det här fallet Ron32s tråd, men det kanske också är ett slags beroende och svårt att låta bli?

Fått nog

Ofattbart hur mycket jag känner igen mig i dina beskrivningar av hur du var som barn,men också dina tankar som vuxen. Har själv en HSP karaktär som gjort det svårt för mig att passa in. Har också använt alkohol som ett medel att döva ångest och känslan av tomhet inom mig.
Läser din tråd med stort intresse
Allt gott önskar jag dig!

Ron32

Det är ingen kritik! Det fungerar för er! Fortsätt!
Men jag känner ingen optimism att läsa det och blir inte alls mer motiverad till att dricka mindre. Men som sagt problemet ligger hos mig. Det får jag arbeta med. Ingen behöver känna sig provocerad. Inte menat så.

Det jag försöker säga är att det som provocerar dig, är inte provocerande för en annan.
Det du skriver kan vara provocerande för mig (men så säker in min nykterhet så det går mig förbi dessbättre)
men inte för dig. Vi får bara ta det som det är. Vi är olika.

Det är inte fel att peppa varandra. Många mår väldigt bra av det och får stöd.

Önskar dig som jag sa tidigare all lycka att dra ner på din konsumtion.
Jag har försökt under många år och inte lyckats. Så jag vet vad du ger dig
in på. Du verkar säker på din sak så all respekt till dig om du orkar kämpa
med det.

:)

MM

Tror inte du har koll på hela diskussionen.
Ingen har ansvar för min egen nykterhet och
det vet jag mycket väl men tack för upplysningen.

MM

Förändra sitt drickande kan mycket väl vara att dra ner, eller att sluta helt. Tror de flesta som vill minska skriver i "dricker jag för mycket" tråden.
Jag borde väl kliva över till det vidare livet men som sagt min tråd ligger här och den är galet lång och vill inte ge upp den.... Vill inte avsluta den om du förstår. Är dock ingen frekvent användare längre så det skulle kännas udda att starta en ny tråd. Hoppar mest in och kollar läget :D

Kram o hade fint

MM

Ron32

Finns inga rätt eller fel! Jag respekterar de som räknar dagar, vad som helst som funkar för er till det bättre, men gillar nödvändigtvis inte att läsa om det och det är ingen metod som passar mig. De dagar jag planerar att vara nykter, skriver jag upp och håller mig till, vilket innebär att det inte finns A hemma. De dagar som jag planerar att dricka, köper jag hem en ”tillräcklig” mängd. En mängd som numera är mindre än förr. Det fungerar ok hittills, ångesten är något mindre tex på morgonen. Det här är mitt sätt och tänker fortsätta så. Förväntar mig inte att någon ska tycka det är ett bra sätt, men så länge jag mår bättre av det är ju det huvudsaken.

Det är ett väldigt bra sätt. Varje dag nykter är en bra dag. Jag har försökt många gånger med, bara ett glas, varannan vatten, bara 1 gång i veckan, resultatet blev detsamma. Jag trillade dit. För att ångesten av att jag drack blev för stor och jag fyllde på mer för att döva den ångesten.
Det gick också åt väldigt mycket energi till att räkna och kalkylera hit och dit. MEN det beror mycket på ens egen karaktär, styrka, hur långt man har kommit i beroendet.

------------------------

Att läsa pepp och att få stöttning i form av pepp ord funkar för någon annan. Att du inte gillar att läsa om det är precis som du säger själv,
ditt problem och OM jag reagerar på att du skriver att du ska dricka så är det något jag måste hantera. Det jag reagerar på är att det skrivs som negativt att stötta i ord som många gör. För mig handlar det om att kunna vända någons tanke till att - nu vill jag dricka- till att avstå med ord som kanske känns som energibomber.

Självklart inget jag vill att du ska känna dig sämre av, aldrig någons mening.
Många läkare förespråkar att det går att lyckas dricka mindre och mer kontrollerat.
Det finns studier på detta, har du kollat upp dessa?

Jag tillhör dock inte den gruppen. Jag måste tänka 0.

Kram

MM

Ron32

Av min omgivning. Bor med en god vän som vet allt samt två andra vänner som jag chattar mycket med. Skulle få svårt att klara det ensam. Vad gäller restaurangbesöket igår med ett glas rött till maten. Det var gott, jag njöt, ville ha mer. Men valde att avstå. När jag kom hem fanns ingen A. Det gick bra. Kunde sova gott.
Jag har inte den långvariga beroendeproblematiken. Inte varit så djupt nere på botten. Inte druckit så extrema mängder som tex du beskriver. Dock har jag känt att botten är nådd genom den hjärtskärande ångest som A gett mig. Men det är just vad det är. Kunde blivit värre om jag inte gjort något åt detta utan bara fortsatt.
Absolut, många, kanske de flesta behöver totalt avstå. Då ska man göra det. Men jag varken vill eller behöver. Därav skillnaden! Kram

Tofslan

Jag räknar inte heller dagar, det känns meningslöst om man inte ens vill/kan sluta helt med alkoholen just nu. Det har absolut inte funkat för mig då jag kände mig ännu sämre varje gång jag drack och fick börja om på 0. Nu ska jag istället dra ner på gånger jag dricker och framförallt mängden, som du. Att öva självdisciplin.

Ron32

För att dricka mindre eller inte dricka alls är sysselsättning och ett koncentrerat fokus på något helt väsentligt. Att sitta rakt upp och ner och bara se en film bäddar för *slurp, slurp, slurp”. Behöver en ”uppgift” som kräver större hjärnkapacitet och fokusering. Och något som gör att ledan på kvällen försvinner. Uppgiften måste bestå av en viss utmaning. Det kan vara det kluriga korsordet, det intellektuella samtalet med vännen på chatten, räkneuppgifter, reseplaneringar, författande etc. Helt plötsligt har klockan blivit rätt mycket, är trött och det blev inte så många glas trots allt...

God morgon Ron?
Det finns säkert ett kliniskt korrekt svar på dessa frågor och kroppen kan hantera ganska stora mängder alkohol utan att ta nämnvärd skada. En av anledningarna att just alkohol är så lurig tycker jag. Jag tycker nog ett alkoholberoende skapas när vi lägger mycket energi på att tänka på just alkohol och när man får en känsla av att fungera bättre och må bättre om man druckit. Och när man börjar välja bort saker i sitt liv som man normalt sett gillar att göra för att man hellre stannar hemma och dricker. När jag drack var det bara alkohol som kunde få mig att vara glad och lugn ”på riktigt”... Är man osäker är ett väldigt bra tips att ta en längre vit period, längre än en månad, och sedan utvärdera. Då kan man nog tydligt se hur stor del av ens liv alkoholen tar i besittning. En av (jag har iofs många) anledningarna till att jag väljer att vara helt nykter är att jag ORKAR inte med räknandet och dividerandet jag skulle vara tvungen att ägna mig åt om jag skulle försöka dricka lagom. Jag blir alldeles matt av att tänka på det, ska jag dricka ska jag inte, stoppa efter två tre glas skulle kräva så mycket mer kamp och energi av mig än om jag inte dricker alls. En fest skulle bli hemsk för jag skulle bara fokusera på att inte dricka mer. Därför vet jag att jag är alkoholberoende.
Nu kanske jag kom ifrån ämnet en smula och jag vill inte att du ska ta detta som någon kritik mot ditt sätt att hantera alkohol, jag tycker du gör det bra som är medveten och gör medvetna val för att ha kontroll över att ditt liv blir som DU vill. Vi är alla olika och gör på olika sätt och det har vi rätt till.
Alkohol är ett problem när det inkräktar på din frihet tänker jag.
Kram!

Emma79

... känner att begreppet “alkoholist “ är lite luddigt.

När jag drack blev jag provocerad av uttalanden som “Fòr att visa att du inte har problem med alkoholen, sluta i en månad”. För jag ville inte sluta i en månad, jag visste att jag kunde men jag ville inte- och uppenbarligen hade jag problem. Men det besvarar ju inte din fråga, en tanke bara...?

John-Erik

Hej Ron!

Har läst om din resa nu. Inte helt enkel sak som du gått igenom. Hoppas att du finner ro och lycka
i framtiden. Du är ju ung och har största delen av livet framför dig. Ta väl hand om den. Hitta rätt balans
mellan alla saker som är av vikt.Måttligt med A o.s.v. Med längre uppehåll mellan eller helt avstå, det där känner
man ju själv. Du fixar det..

Glad Påsk!

Ron32

Jag upplever inte att det blir ett räknande och dividerande då jag har en tydlig plan dag för dag. Ja det funkar för mig, men långt ifrån alla.
Det finns en rad anledningar för mig att inte sluta helt med A. Om det hade varit så att mitt liv var i katastrof och gått ut över min omgivning negativt så hade jag givetvis tänkt annorlunda. De anledningar i nuläget som gör att jag vill fortsätta dricka om än i mindre mängder är:
- Jag tycker det är gott. Gillar att känna mig "rödvinsintellektuell".
- Jag får en ökad kreativitet, nya idéer och vidgade vyer. (1-2 glas)
- En belöning när man kämpar så hårt i livet.
- Del av en social gemenskap.
- Minska tristessen.
- Vin till maten. En oxfilé utan ett glas rött, skulle minska hela upplevelsen av middagen.

Alkoholfritt vin som innehåller 30-50 gram socker per liter. Nej tack. Även socker är ett gift som man lätt blir beroende av.
Jag håller mig till citronvatten och kamomill de dagar i veckan som jag är nykter.

Precis som John-Erik säger handlar det om balans. Jag tycker det verkar som du har en bra balans Ron, du går din väg vilket är rätt.
Att jag tex inte klarar att dricka alls beror ju på att jag inte klarade eller brydde mig om att hålla balansen så det slutade med att jag skadade mig själv och andra. Detta gäller dock för mig. Jag skulle aldrig kräva av min man tex att bli helt nykter för om han inte tycker det är jobbigt att planera sitt drickande för att kontrollera det så är det ju helt ok. Vad jag vill säga är att om man befinner sig i sitt eget sk ”toleransfönster”, där man mår bra och varken skadar sig själv eller andra då är det ok att vara där, hur det än ser ut. Om man dricker lite vin då eller då eller inte dricker alls, det är inte viktigt.
Ha en fin påsk!☺️??‍♀️

Det är kanon att du har hittat din väg till en livsstilsförändring! Det känns som att du är trygg och bestämd gällande din plan.
Du beskriver fördelarna med att fortsätta dricka (men mindre) vilket bland annat är ökad kreativitet, social gemenskap, god middag m.m. Tidigare har du också skrivit om nackdelarna med att fortsätta dricka på det viset du gjorde tidigare vilket var bland annat ökad ångest, minskat kreativitet, ökad aptit för onyttigheter.

Det jag tolkar mellan raderna (säg till om jag har fel) är att du är en hälsomedveten person, då du vill exempelvis undvika socker och har en rädsla för alkoholrelaterade sjukdomar.

Nu har jag inte lusläst alla inlägg, så jag ber om ursäkt ifall du redan har skrivit något om detta som jag missat, men vad känns som en rimlig nivå gällande alkoholkonsumtionen för dig?

Och vilka långsiktiga vinster (om ca 1-2 år) kan du se om du skulle lyckas hålla dig till den konsumtionen som du önskar?

Med hopp om en fin och solig påsk!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet