Vad är en periodare. Min man har druckit oroande mycket i ca 20 år. Ibland väldigt mycket oftast dagligen. Han klarar sin vardag och har skött sitt jobb (har funnits misstankar han fick blåsa under en period) För fyra år sedan lovade han familjen att sluta eftersom det blev väldigt destruktivt och sårande. Det höll i 8 månader. Sedan började han dricka öl till helgen och han har successivt trappat upp drickandet igen. Från maj tills nu har han druckit ca 3 boxar a' 3 liter plus 10-15 öl i veckan. 50 cl 7,0%. Han blir inte full på ett otrevligt sätt, klarar av att träffa barn o barnbarn korta stunder utan att de märker hur mycket han druckit. (Tror jag) (vill de märka något)?
Jag fastnar i rollen med att stryka över o kompensera. Försöker få allt att verkar bra... Det tar verkligen energi från mig och i går lovade han att han inte skulle dricka mer. Om han klarar det i några månader är han periodare då? Tror jag ställer dumma frågor men jag får inte ihop vad som är rätt o riktigt.

Kjell-Olov Feldts ”kontrollerade” drickande! Han säger att han är typ 83 år inte vill ägna sig åt att kämpa för att va nykter alkoholist sina sista år i livet! Så det kanske inte är så mycket att förlita sig på?! Tycker du är stark Kampen och har gjort starka val, fortsätt med det! Använd din kraft och energi till att stärka dig själv! Det ger dig ännu mer styrka. Då kan man förhålla sig med lite mer distans till andras problem och sjukdomar! För det vi måste komma ihåg är ju att det är någon annans sjukdom/problem....Vi kan sätta ner gränsen och inte låta den ”krypa in” i oss! Så svårt när det är någon man håller av men det går! Kram och massor med styrka till dig?

...att ni stödjer varandra här. Jag tänker som ni, ingen kan veta vad morgondagen har att bjuda på. Men vi kan passa på att njuta och göra det bästa av dagen idag!

Önskar er en härlig vårdag!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Kampen

För min egen resa har forumet haft och har en stor betydelse. Att dela sina sorger men även glädjen sina misslyckanden men även lyckanden ger mig så mycket nya input.
Lite ledsen/sorgsen dock ikväll.
Jag förstår att det finns inga enkla lösningar. Jag är glad för att mannen inte dricker nu. När vi pratar om missbruket så menar han att han slutat för att visa att han har inga problem. Jag har överdrivet och nu vann jag striden? Det blir fel
Jag önskar att vi kunde göra detta tillsammans. Jag vill stötta men hur gör jag om det är jag som har problem???
Jag vet att det inte är så jag vet också att jag känner mig hyfsat stark. Min känsla är att han inte själv förstår och då inte på allvar tar tag i sin situation
Nu svamlar jag kanske runt lite och tänker att jag ska vara tacksam att han inte dricker längre. Jag ska vara nöjd nu....Jag är inte det. Det har gått så kort tid så jag ska inte heller vara otålig
Men nu är han mest sur arg och vresig. Det skulle han ju kunna få hjälp med, att känna sig glad och lättad. Att livet kommer få en mening och att kunna tänka framtid. Mulletant med ”gubbe” har gjort en fantastisk resa. Det tror jag inte min man orkar.
Förlåt min bittra attityd känner mig säkert positivare i morgon

Kampen

För min egen resa har forumet haft och har en stor betydelse. Att dela sina sorger men även glädjen sina misslyckanden men även lyckanden ger mig så mycket nya input.
Lite ledsen/sorgsen dock ikväll.
Jag förstår att det finns inga enkla lösningar. Jag är glad för att mannen inte dricker nu. När vi pratar om missbruket så menar han att han slutat för att visa att han har inga problem. Jag har överdrivet och nu vann jag striden? Det blir fel
Jag önskar att vi kunde göra detta tillsammans. Jag vill stötta men hur gör jag om det är jag som har problem???
Jag vet att det inte är så jag vet också att jag känner mig hyfsat stark. Min känsla är att han inte själv förstår och då inte på allvar tar tag i sin situation
Nu svamlar jag kanske runt lite och tänker att jag ska vara tacksam att han inte dricker längre. Jag ska vara nöjd nu....Jag är inte det. Det har gått så kort tid så jag ska inte heller vara otålig
Men nu är han mest sur arg och vresig. Det skulle han ju kunna få hjälp med, att känna sig glad och lättad. Att livet kommer få en mening och att kunna tänka framtid. Mulletant med ”gubbe” har gjort en fantastisk resa. Det tror jag inte min man orkar.
Förlåt min bittra attityd känner mig säkert positivare i morgon

med dig, Forumet har stor betydelse! Man kan dela bra och dåliga stunder, glädje och sorg. Det är så skönt, med människor som inte dömer utan förstår och glädjs med det bra och stödjer i det svåra! Man växer även om det inte alltid i varje stund känns så! Har haft det precis som du: man vill stötta sin man men...det blir ju helt konstigt när han skall bevisa att han kan vara nykter en ”liten stund”! Att man själv blir en drama-tant som överdriver?! Man ska va tacksam och positiv..! ”Kan du inte ha tålamod och se att det går åt rätt håll” var mitt ex favorit-kommentar! Jo men när det har gått åt rätt håll i två veckor så går det ju alltid åt fel håll igen! Berg-och dalbana kan man ju kalla det också! Bitter är du inte Kampen, du är nog bara realistisk i dina förväntningar! Och för den delen är det okej att vara lite bitter och nere ibland! Önskar dig en riktigt glad påsk! Kram ?❣️

Kampen

Känns bättre idag. Oj vad vi pratat som vi inte gjort på många år. Pratat framtid, hälsa och ”nya tag” Mannen verkar motiverad. Jag vill verkligen att det ska bli bra.
Tack Nordäng för orden att jag inte är bitter. Vill ju inte vara det men dessa berg och dalbanor gör att man inte riktigt vet hur man ska tänka.
Hoppas du haft en bra påsk ?
Kram ☀️

underbart att du känner att ni har gjort ett genombrott! Verkar som din man nått den där berömda gränsen och är riktigt motiverad och nått den insikt som behövs! Glöm inte dig själv nu bara, så lätt att det bara kretsar runt hans nykterhet, hur han mår mm! Har gjort det misstaget själv! Du är viktig också, hur du mår, att du känner trygghet mm! Jag har haft en bra påsk hittills! Lite ensamt emellanåt måste jag erkänna! Barnen fullt upp med sitt men fått fira lite med dom i alla fall! Som sagt jätteglad för att det känns bra för dig och att allt går åt rätt håll! Nu håller vi tummarna stenhårt för att han orkar hela vägen! Massor med kramar❣️

Kampen

Påsken har än så länge gått bra. Bästa på länge.
Tror det kan vara så att mannen fått insikt och kanske druckit färdigt. 14 dagar idag. Det blir bättre och bättre dag för dag. Själv känner jag mig stark. Nej jag tänker inte glömma bort mig själv. Jag behöver ta min plats och göra mina val. Känner att jag i så många år valt bort mig själv.
Kanske vi i framtiden kan göra gemensamma val som båda vill..
En dag i taget ??

Kampen

Vi har det ganska kämpigt ? .Det är lugnt med drickandet men det är så svårt att få ihop livet igen. Jag är glad för att han kämpar men samtidigt känner jag mig arg på honom. Vi kan prata och vi försöker förstå varandra. Men det är så svårt att hitta tillbaka. Nu börjar en ny tuff resa. Hoppas och tror att vi kan hitta en väg för ett gemensamt bättre liv. Jag har inte varit inne på forumet på några veckor. Hjälpte mig mycket när det var som destruktivas.Hoppas du har det bra. ? Nu kommer sol och värme och då brukar man få lite ny energi//Kram ?

är man så fokuserad på att ens partner skall sluta dricka och tror att allt löser sig då! Åtminstone trodde jag att allt skulle bli bra då! Att som partner till någon som har missbrukat är det nog viktigt att få tid och utrymme att bearbeta det som varit! När mitt ex hade sina nyktra perioder så kom allt ikapp mig! Jag kunde börja storgråta av både lättnad över att han var nykter men också över saker som hänt! Kunde bli så arg på honom och skälla! Då blev han sur och tyckte jag kunde va nöjd för att han var nykter! Men jag hade behov av att han i nyktert tillstånd skulle förstå hur illa han gjort mig när han drack! Negativitet tyckte han! Skönt att din man håller sig nykter och verkar mena allvar! Önskar dig massor av styrka och mod! Och härligt att höra av dig! Kram☀️

Skånskan

Det kan gå en vecka och sen blir det 3,5% öl 3-4st och sen starkare och starkare, nu dyngrak o legat i soffan sedan i lördags. Hundarna tar jag så gott det går. Jag SKÄMS så inför grannar då han e helslirig. Jag är så arg och har börjat slå på honom , vi planerar sälja husrenovering efter det separera .. tror jag.. men han fnyser och säger att han inte har ngt att Leva för, kan hoppa fr .balkongen 5 vån, nästan så att jag hoppas, 34 år och 20 har varit fina och nu känner jag inte igen honom ..Gäller att orka sälja och va superbestömd. Tycker han har förstört allt, ingen förlåt el dyl..
jag har ett har nu.. inget vidare
Nähö, sist var påsken och maj åker jag på sem till brors ensam!! Trist men skönt! Jag är klar nu och inga känslor kvar. Ledsamt.,,

Kampen

Min man lever fortfarande ett nyktert liv.
Men ack så tufft det är. Precis som du beskriver Nordäng67 så bär JAG på så mycket ilska och sorger. Svårt att bara helt plötsligt känna att nu är allt bra igen. HAN säger att han har skuldkänslor men har så svårt att få mig att förstå att det är så. Förstår också att han måste skydda sig själv. Det är en tuff insikt att ta in att man gått miste om så mycket när det gäller barn och familj. Men vi kämpar på. Ibland är han stark ibland är jag stark. Vi vänder alla stenar och försöker att inte gömma något. Vi känner båda att vi måste ”rensa ut all skit”
Det tar mycket energi och jag har haft en period när jag verkligen inte hade ork mer än till att överleva.
Känner att jag sakta men säkert är på väg uppåt igen.
Tänker ofta på er alla,
Mitt i allt elände så försök att behålla egenvärdet. Tänk varje dag att JAG ÄR VIKTIG. Styrka och hopp till er ??????

Nära man o vän

Hej
57 år, mycket bra jobb, bra hälsa, 5 fantastiska barn från 2 äktenskap , 5 barnbarn (de 2 äldsta?) Yngsta barnen två tvillingtjejer snart 21 och en son på 22 år. Allt kunde alltså vara perfekt men min fru är definitivt alkohol beroende och jag vet inte hur jag ska gå vidare .... de senaste åren har hon med 4-6 veckors intervall gått in i ett hejdlöst drickande, knappt kontaktbar under ca 1 vecka o sedan kommit tillbaka o varit helt ”normal” några veckor. Så klart blir det svårare o svårare att se en vettig framtid tillsammans o känner att jag inte orkar längre. Mina tvillingtjejer som bor nära förstår precis hur det är, men ändå... Hon är inne i ett skov just nu o för första gången har jag på allvar funderat på skilsmässa o börjat titta på eget boende. Borde jag ”bita ihop” o ge henne ny chans? Hur ska jag få henne att ta hjälp ?