Hej,
Jag är egentligen inte ny här på forumet men jag har aldrig startat en egen tråd. Har under några år, till och från, varit inne men mest läst och följt er andra. Jag visste nog inte hur jag skulle närma mig ämnet med egna ord. Och det var väl så jag var. Jag läste på om alkoholism, hade alla fakta, risker osv men inte blev det någon ändring. Gick i terapi, pratade med läkare, fick antabus men det fungerade inte för mig. Min beroendeperson är stark, manipulativ och destruktiv.
Idag har jag varit nykter i 327 dagar! Det är helt ofattbart, overkligt och så otroligt befriande. Just det ordet, jag känner mig fri från den mentala besatthet jag satt fast i under lång, lång tid.
Jag är en 41-årig kvinna, gift sedan många år och mamma till två fantastiska barn. Har ett ordnat liv (utåt sett...) med arbete, bra boende, familj, vänner bla bla bla. Jag skriver så för det är egentligen rätt ovidkommande. Det jag vill berätta om är hur det verkligen såg ut. Jag levde verkligen i två separata världar. Och på slutet hade missbrukaren tagit över mer och mer.
Jag har alltid gillat att festa. Träffa folk och ha kul. Jag har många gånger haft väldigt roligt tillsammans med alkoholen men det roliga tog till slut stopp. Tvärstopp, rätt ner i ångestens avgrund. Jag känner av smärtan än idag när jag tänker på vilken fruktansvärd kamp det var. Jag jobbade för fullt, ett tag mycket mer än så. Tränade lika hårt och drack när jag var hemma. Först var det lite (?) helgvin som sedan blev onsdagsvin som till slut var nästan varje dag vin. Jag drack i smyg, trodde jag, men min man märkte och mina barn. De upptäckte, grälade, grät, ställde mig mot väggen, förträngde och i sin förtvivlan undrade de vad det är som händer med deras fru/mamma. Ju längre jag sjönk i den nedåtgående spiralen, för ja sjukdomen alkoholism är som en nedåtgående spiral, desto mer isolerade jag mig från mina nära. Jag var kanske fysiskt närvarande men långt i från mentalt och känslomässigt.
Jag lovade dyrt och heligt att jag skulle sluta, aldrig mer, bara dricka lite... Jag sa att jag gör allt ni säger men jag vill inte berätta på jobbet (sista halmstrået) men det gick inte. Jag klarade det inte själv och jag klarar det inte själv idag heller.
En ambulansfärd med 4,1 promille i blodet och en natt på psyk räckte inte. Måndag morgon var jag tillbaka på jobbet och fasaden av den duktiga, glada och kompetenta kvinnan var på igen.
30/3 2016 nådde jag min personliga botten. Min man ringde till slut min närmsta kollega och så var bollen i rullning. Kollegorna hade märkt min förändring och jag hade berättat en liten del av min sanning.
Jag blev konfronterad på hemmaplan av min arbetsgivare och jag berättade allt. Det bara släppte. Jag orkade inte en sekund till av mitt dåvarande liv. Det var en kamp varje dag. Dricka, eller inte dricka, dricka två glas, dricka 4 glas?! Jag tog tacksamt emot hjälpen jag fick. Valde att åka iväg på behandling. Jag behövde hjälp och tacksamt nog insåg jag det. Det var det bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv. So far...
Jag lovade mig själv att göra precis som terapeuterna sa. Lyssna, lära och acceptera.
Det tog ett par veckor innan allt jag hade i huvudet landade rent känslomässigt, "världens längsta halvmeter" även kallad.
Den tacksamheten jag känner idag är enorm. Jag och min familj tillfrisknar. Jag går på AA-möten och jag delar och lyssnar in.
Jag är lagom öppen med min sjukdom. Pratar mycket med mina nära och kära och jag har inget behov av att dricka längre. Jag har insett och accepterat att jag är alkoholist och det har varit avgörande. För nu vet jag hur jag ska göra för att få må så bra bara jag kan. På livets villkor liksom.
Jag vill dela med mig av min historia (blev långt) för jag vill inspirera er andra. Det går att hitta en väg ut. Det går att bli fri från besattheten, ångesten och oron. Våga släppa taget och acceptera var nyckeln för mig.
All kärlek och värme till er från mig!

inte mig själv förrän 1.5 år in i nykterheten och det tack vare en anhörig som klev upp på scenen vid avslutningsmötet på Gullbranna och sa exakt det jag behövde höra. Jag var mogen att ta emot budskapet då och det är möjligt att nån sagt det tidigare men att jag inte kunde ta emot det innan.

För mig betydde Gullbranna oerhört mycket under lång tid och jag lärde mig massor där. Rekommenderas !
http://www.aa.se/sites/default/files/filarkiv/pdf/evengemang/aa_hostmot…

Många bra kontakter fick jag och en helg med ren avkoppling och jobbiga, men nyttiga, möten.
Jag har inte bestämt om jag ska dit i år men är det fler från detta forum som ska dit så lockar det mer. Inte första gången medlemmar från forumet träffas där.

Ellan

God morgon,
Vaknar upp mitt i en dröm och känner ett obehag i kroppen. Det tar en stund att skingra tankarna... Jag börjar tänka tillbaka på hur det har sett ut. Att vakna med en klump i magen och ångest över gårdagen. Vad har jag sagt? Vad har jag gjort? Hur arg är min man? Hur känner mina barn sig? Minnen kan göra mig gråtfärdig. Jag stannar i känslan en kort stund men släpper den sedan. Det är en påminnelse inte mer.
Jag har känt av en enorm stress de sista veckorna och jag vet att det inte är bra för mig. Gamla beteenden dyker upp och jag styr och ställer och vill ha koll på allt och alla. En vän fick mig att bryta tankemönstret. Jag tog ledigt från jobbet ett par dagar. Företaget går inte under för att jag inte är på plats. Har ingen direkt julkänsla i år men det får väl vara så. För ett par år sedan hade jag druckit vin för att den rätta känslan ska infinna sig. Det är ju jul och då ska man för f-n vara glad och julig. Inte i år... har fixat julklappar och hängt med barnen. Tacksam över att jag idag kan bryta tankemönster.
Jag njuter av att känna dotterns sparkar i sömnen. Hon är inte liten längre men vi ”sover över” hos varandra ibland. Lite egentid med varandra. Ska snart starta dagen, ducka för negativa tankar så som jag ”måste”, det ”ska” vara, vi ”borde”. Maken tar hand om julmaten i år. Det är första gången jag inte har koll på den biten. Känns riktigt skönt att ha tillit till att andra vuxna kan tänka själva och att mitt sätt inte alltid är ”rätt” sätt.? Dan före dopparedagen, 632 dagar i nykterheten.
Ha en skön jul allihopa.
Kram
Ellan❤️

Och också till att du lyckats släppa taget om saker som inte gynnar dig..Verkar vara så att om man inte har kontroll på sina känslor inuti, så skapar vi oss yttre kontroll. Det verkar du lyckats med. att släppa taget. Jätteviktig pusselbit i nykterheten och i att må bra i den..Kram

Vapenlös

God jul Ellan, och grattis till alla dina dagar i nykterhet. Jag känner igen stressen, själv var jag också stressad trots att jag inte TYCKER att julen ska behöva vara stressig, säg det till ens kropp och så till det i en som vill att allt ska vara perfekt och alla ska må bra, inklusive en själv. Nä, det blir inte perfekt. Skönt att du kunde släppa taget. Tänk vilken lärorik sak att få ägna sig åt riktig stresshantering och inte bara döva med alkohol. Jag njuter nu av ledighet och stundande semester och ett nytt alkoholfritt år!

Ellan

Tack PP, Miss Lyckad och Vapenlös. Det värmer att ni läste min reflektion.?
Nu är det den sista dagen på 2017. Ett år som varit väldigt upp och ner. Jag har fortsatt min resa i nykterheten och är på väg mot 2 årsdagen. Det andra året har varit både extremt givande men oxå stött på många prövningar. Vardagen och livet kommer i kapp mig och det är nu jag behöver ta vissa beslut. Beslut som kommer i från mig själv och inte genom påtryckningar ifrån omgivningen och samhällets ekorrhjul.
Men idag är det nyårsafton. Förra året bröt jag ihop och var sur och irriterad. Då blev det ett AA-möte innan jag anslöt mig till festligheterna. Idag gör jag annorlunda. Barnen har fått bestämma hur de vill fira. Blir middag ute och sedan åka hem och mysa. Jag ska köpa en stor Pommac som vi kan skåla med. Lite hattar har jag nog sparat från tidigare fester. Har en skön känsla i kroppen trots att jag inte gillar dessa firarhelger.
Årets nyårsafton känns annorlunda men jag tror att det oxå handlar om att vi gör annorlunda. Gör vi rätt för oss så blir det rätt.
Ett gott slut önskar jag er.
Varm kram
Ellan❤️

Ellan

Så kom dagen jag känt har varit på gång. 2 år utan alkoholen, 2 år i frihet, 2 år av självutveckling men oxå en tid av sorg, möta rädslor, ilska, frustration och mycket mer. Tacksamheten är stor. Tacksam och stolt över att jag håller löftet till mig själv. Löftet om att äntligen tillåta mig själv att få må bra. Att för första gången möta det mörka inom mig, ta upp kampen, och ge den lilla tjejen inom mig en röst. Ett steg i taget, en dag i taget och jag stärks med tiden. Jag har stor respekt för vad min beroendepersonlighet kan ställa till med om jag tillåter den att ta över igen. Därför tar jag hand om mig själv på ett helt annat vis idag. Jag är viktig, jag är betydelsefull och jag finns.
Det tog tid innan jag landade i nykterheten. Jag föll gång på gång. Jag var inte stark i min ensamhet. Jag behövde hjälp och när jag väl bad om det hittade jag min trygghet. Behandling, en fantastisk terapeut, AA och en ödmjukhet inför sjukdomen.
Jag är många saker, jag har många roller och positioner här i livet men jag är oxå en alkoholist och det glömmer jag inte. Dock definierar det inte mig som person. Jag är inte längre mina prestationer jag är Ellan. En kvinna full av liv, skratt, empati, kärlek, galenskap och roliga idéer.
Glad Påsk forummänniskor!?
Kram
Ellan ❤️

Du ska vara stolt, tacksam, glad, medveten, närvarande, levande, utan skam, utan ångest - vara den livliga galna levande Ellan.
Och vi är så mycket i våra liv. Jag är alkoholist - men jag är också medmänniska, inkännande, öppen, nykter och medveten.

Det är svårt att vara människa, men det är ännu svårare att vara människa med ett beroende. Osjälvständigheten. Tvånget. Det maniska.
Drivet efter mer. Det vansinniga drivet. Likt en narkoman, sa min läkare.

Motsatsen är frihet.

Friheten vi båda upplever - jag ser den som en fin röd skör ballong som jag har fått låna.
Jag måste vara rädd om den. Jag måste vårda den med respekt och tacksamhet.

Varma kramar

MM

Emma79

Har läst dina kloka ord här många gånger! Fortsätt att dela och kommentera, din styrka smittar av sig ☺️

PP

Kanske en smula mindre laddat med symbolik än första årsdagen, men inte mindre viktigt. Hoppas vi får glädjas över många många flera!
Glad Påsk!
//PP

Att ständigt leva med obedövade sinnen genom att ALLTID låta det första glaset befinna sig på minst en armlängds avstånd,
det är det enda hållbara alternativet för oss beroendemänniskor.

Önskar dig fortsatt frihet, och en glad och varm påsk.

/Pi31415

Bra jobbat! Att leva som nykter känns i alla fall för mig lättare med tiden..Du verkar också ha hittat ditt friska sätt att leva ett fint liv..Vilken smart idé att ta emot hjälp när den erbjöds..Vilken tur vi har..Livet är för kort för att supas bort..Stor varm kram på 2-årsdagen ⭐️⭐️

Ellan

Nu har tre år gått och nykterheten består. Kan till och med känna att tillfrisknandet har ökat ytterligare ett snäpp eller kanske ett par under detta tredje år. Året har till stor del bestått av vardag då jag numera jobbar heltid. Har fått en ny tjänst (igen) men kvar på samma arbetsplats. Försöker att inte styra o ställa utan åker med. Som resultat av detta erbjöds jag en tjänst som jag egentligen velat ha i flera år. Full fart runt mina barn men jag är högst involverad och närvarande. Kan vara mamma och en förebild för mina barn både när jag har bra dagar och mindre bra. Jag är lycklig men inte alltid på topp. Många dagar känns livet stressigt och känslan av att inte räcka till kommer över mig. Men jag är nykter. Prio ett, alltid! Meditation, möten och yoga. Min medicin.
Har en fantastisk sponsor och relationen till min man blir bara bättre. Jag känner tillit till honom och jag känner att har detsamma för mig. Jag är stolt över det arbete och fokus jag har lagt på mig själv. Tacksam över människor i min omgivning och över möjligheterna jag numera har. Ödmjuk inför beroendesjukdomen och hur skört livet är. Men jag är stolt och tycker att dem nya Ellan är än ganska skön person. Inte så hård längre... snarare mjuk, sprallig och sårbar.
I kväll blir det medalj.?
Kram
Ellan

Sannah

Och stor inspiration till mig?
Till dig ett stort och härligt Grattis!!❤️
Jag önskar dig allt gott!

Ellan

Detsamma till dig.?
Det är ju liksom inget alternativ för mig längre. Jag vet att di beskrivit det så bra i din tråd. Att i det beslutet uppstod en frihet. Ha fokus på vad jag kam göra, alla möjligheter jag har, istället för att fokusera på den saken jag inte kan.
Önskar dig/er en skön söndag.☀️
Kram!

Ellan

Är tillbaka i vardagen igen efter en veckas semester utomlands. Hotell med all inclusive och alkohol serverades redan vid frukost. Den största insikten jag tar med mig är att det nu är så naturligt att jag inte dricker alkohol. Der är inte ens ett alternativ för mig. Der var många barnfamiljer på hotellet och det dracks en hel del. Såklart är der många som inte har sjukdomen och som är sunda i sim inställning till denna dryck. Men så finns de ju de andra. Jag är så tacksam att jag inte är där längre. Att jag istället hämtar vatten, cola och kaffe. Jag behöver det inte. För tre år sedan hade jag aldrig trott att der var möjligt. Att semester var lika med alkohol. Inte längre. Äldsta barnet och jag hade ett fint samtal efter resan där jag frågade om hen hade kännt någon oro inför detta. Det är en viktig del för mig i tillfrisknandet att mina anhöriga ska känna tillit. Inte ett dugg mamma, jag tänker inte så längre var svaret. ❤️
Jag är nykter för min egen skull men att ha barnen som ytterligare drivkraft är knappast en nackdel.
Ta hand om er.
Kram
Ellan