Jag har hållt till i min tråd i forumet där man reder ut ifall man dricker för mycket eller inte, och det vet jag nu att jag har gjort. Igår kväll fick jag grepp om mängderna. Jag räknade ut att jag har druckit dubbelt så mycket som jag trodde under senaste tiden! De där boxarna är livsfarliga... Jag är iaf inne på min 14:e nyktra dag nu, och redo att hålla det här, på allvar! Kram

Ibland är det bara att stå. Stå stadigt kvar vid sin föresats och inte backa. Jag tänkte det när jag läste om din utmaning på jobbet - och i slutet av ditt inlägg skrev du precis det. Detsamma gör du i din beslutsamhet att ta emot hjälp. Så bra!
Hoppas badet i det rena badkaret och den nystädade omgivningen var riktigt vilsamt och att du har sovit gott. Jag vaknade av mångubben som är på gång. Har läst lite i din tråd och önskar dig lycka till på vägen tillbaka till dig själv! Fortsätt skriva här, det är ett stort stöd på vägen 'inåt'. Var rädd om dig! / mt

Mirabelle, så stark du är.. även när du känner dig svag. Känner igen mycket i det du berättar ... har varit på liknande ställe. Jag hoppas du kommer må bättre och bättre nu.. att skada städerska är något som jag också gjort och jag älskar det. Tänk inte på att hemmet var kaos. Det är ju det städerskan är där för att styra upp så du kan fokusera på annat. :) . Jag har haft ett lite smått komiskt förhållningssätt till just städerska.. min man skrattar hjärtligt åt mig.. jag städar INNAN städerskan kommer :) Tar ut sopor.. fixar iordning och bäddar rent :).. ibland är man knepig :) NU har jag dock börjat låta allt vara.. ( förutom soporna ;)..) dom tar jag som sagt ut innan.. ja du hör ju... vilka kontroll freaks man kan vara. Hur som .. unna dig att låta någon annan underlätta för dig.. det är du värd. Du har tillräckligt så att säga. Stor kam till dig från mig. <3

Mitt i allt det jobbiga är du så klarsynt. Så smart att ta hjälp med det som går, det räcker ju till för dig med det som är ändå. Blir alldeles matt när jag läser om din jobbsituation, jag som precis tagit mig ur en liknande. Men du gör det bra, säger ifrån, låter ingen köra över dig. Du kommer att fixa detta, det är jag övertygad om. ♡

Ett extra ♡ för #287. Tack!

Kram

Mirabelle

Jag har fortfarande inte fått något beslut från chefen. Hon är på semester. De andra arbetslagsledarna trodde de skulle vara smarta och lura mig till att gå med på deras upplägg innan hon kommer tillbaka, antar jag. Föga vet de att jag redan har koll på exakt vilka som kan vad, vilka som jobbar under sin arbetstid och vilka som utgör ett arbetsmiljöproblem. Jag förutsåg manövern redan innan och såg till att snabbt som ögat få löften från chefen. Så jag kan lugnt stå stadig. Om chefen av någon anledning ändrar sig och inte ger mig de personer hon har lovat kommer jag sakligt att tala om för henne att det blir inte bra det här. Och sedan låter jag det helt enkelt bli just så, inte bra. Deras inkompetens är hennes kors att bära, inte mitt.

Jag har tagit ledigt imorgon :) Ska sova som en gris. Och sedan när jag ids vakna packar vi ihop familjen och åker till lantstället. Där tänker jag såsa runt och inte göra ett skapande skrammel. Kram och glad påsk på er!

Stark och beslutsam mitt i all jobbstress. Tur att det lite extra ledigt nu. Låter underbart att åka till landet, lugn och ro. Släpp alla jobbtankar nu, baravara, du vet. Glad påsk! ?

Mirabelle

Det blev inte en vit påsk. Många skulle nog se det som måttligt drickande... Inte mer än tre glas per tillfälle. Salongsberusning. Nog för att tysta huvudet och slappna av några saliga timmar. Men begäret efter mer vaknade. Tankarna på ”nästa gång” härjar. Och ångesten slog till med full kraft. Den nedåtgående spiralen snurrar igång. Så korkat att bli invaggad i falsk trygghet och inbilla sig att man kan dricka vin utan konsekvenser. Men orken och beslutsamheten finns. Spiralen tar stopp här och nu, innan den har hunnit bära nerför. Varma gratulationer till alla som höll en helvit påsk. Ni rockar!

Det spelar egentligen ingen roll, det viktigaste är att vi inte faller tillbaka in i vane- och vardagsdrickandet igen. Att vara helvit är ju i första hand en strategi för att förhindra att inte göra just det.

Men du är mänsklig, även du min vän. ♡ Och du är på din vakt. Beslutsam. Bra där!

Som du säger, nya tag! ♡ Kram

Mirabelle

Jag behövde höra just det, att vitheten är en strategi, inte ett krav. Det känns nästan som om jag ibland bara måste fresta lyckan. Bevisa igen och igen och igen att det inte funkar att dricka bara litet måttligt ibland. Bevisa att jag har problem. Nu plockar jag upp vita strategin igen och slutar experimentera. Kram

Mirabelle

Jag ligger här och övar på att bara vara. Tänk att man kan behöva öva på något sådant, men jo så är det. Det är så många tankar och känslor förknippade med platsen där jag är nu. Det handlar om att ifrågasätta stora livsbeslut och konsekvenser. Jag övar på att lugnt möta tankarna och känslorna utan att distrahera mig på olika sätt, eller trycka undan dem med trösttankar. Stundtals infinner sig en slags frid. Stundtals vill jag krypa ur mitt eget skinn. Det får vara så.

Ja, då är vi två som tränar. Håller med dig i att lugn och rastlöshet byter av varandra i känslotillståndet. Men nu när jag provat ett tag kommer lugnet allt oftare. Så kör på med träningen, det ger resultat. Önskar dig en fin vecka och hoppas att allt faller på plats på jobbet. ♡ Kram

Mirabelle

Idag var mötet med chef och andra arbetslagsledare, då vi skulle fördela folk. Jag fick engagerade, ansvarsfulla medarbetare. Precis som utlovat. En sten föll från mina axlar. Nu finns förutsättningarna att göra ett riktigt bra jobb :) I övrigt försöker jag att inte tänka på allt samtidigt och bli överväldigad. Öva på att vara idiot. Bort med abstrakt tänkande. Bara det som finns rakt framför näsan existerar.

Sakta men säkert faller saker på plats. Vi tar emot, vänder och vrider lite på det, går vidare, något lugnare och mer sansat än tidigare. Vi lär oss, men det tar tid.

Vi gör så gott vi kan, mer kan ingen begära!

Lite svamliga tankar från en numera före detta arbetsnarkoman. Kram ♡

.. att du fick det du hade blivit lovad.. Tänker att det ofta är så att man oroar sig för saker som inte har hänt... helt i onödan;). Eller det gör jag i alla fall. Sen visar det sig (oftast) att allt löser sig. Lycka till med jobbet och kram till dig idag!

...när man får jobba med driftiga och kompetenta arbetskamrater och ska man dessutom leda dem framåt är det ett stort plus. Är också ledare över en grupp som är väldigt blandad där en av dem är motvalls och negativ hela tiden. Och det påverkar gruppen i stort. Jag ser alla möjligheter som finns och problem är till för att lösas - hon är min raka motsats! Men jag har lärt mig slå dövörat till men är rädd att exploderar en dag. Tack och lov har jag chefer som jag kan ventilera hos och de vet ju hurdan hon är.
Jag kanske kommer hamna i en svacka med tanke på den personliga resa jag gör och då är jag rädd att min bägare rinner över och att jag får psykbryt på människan när hon sitter där och gnäller. Mitt hjärta börjar dunka bara av att sitta här och skriva detta ???

Kram på dig ?

Mirabelle

Det ligger alltjämt och lurar under ytan. Just så känner jag för ett av stolpskotten jag närapå blev pålurad. Får hjärtklappning bara av tanken att behöva försöka styra upp människan. Noll fallenhet för sitt yrke. Noll intresse för sitt yrke. Oärlig. Manipulativ. Lat. Elak mot dem som inte kan försvara sig. Smörig och lismande mot oss som kan.

Vinäger, den rehabiliterade arbetsnarkomanen... oh mitt orakel ;) Hur omvänder man sig? Jag är fruktansvärt trött på att jobbet tar all vaken tid i anspråk. Huvudet är alltid där, om jag än är annorstädes kroppsligen. Hur lär man sig "Oh well, fuck it"? Vinlullandet är det enda sättet jag lyckats frammana fuck-it-känslan på. Och det är ju inte ett alternativ längre. Jag lyckas inte enns reda ut det här med hönan och ägget... Har jag ångest pga att jag håller på att jobba ihjäl mig, eller jobbar jag som jag gör för att jag har ångest?

Jasmine, visst är det så att man oroar sig i onödan många gånger. Den här gången var det nära ögat att oron besannades. Hade jag inte förutspått faran och sett till att utverka löften på förhand så hade jag nog inte gått segrande ur striden nu. Samtidigt... Varför tar jag öht på mig oron? Till syvende och sist är medarbetares inkompetens chefens kors att bära, så varför är det jag som ligger sömnlös?

Och stampa till! Hoppa jämfota! Platta till!
Det som inte syns finns inte, eller hur? ?
Vilken tur du slapp henne nu! Såna där kolleger finnns nog vart man än är och inom alla yrkeskårer! Som mina vänner och jag brukar diskutera: de är nog väldigt hårt hållna hemma eller så har de ingen och behöver en rejäl påsättning ?
(Ja vi är lite burdusa och frispråkiga men ack så kul det kan vara ☺️)

Ha en mysig kväll
Kram PimPim ?

Mirabelle

Och stampa till! Jag gillar hur du tänker!!! Tack och lov så slipper jag nu. Kunde ju blitt fläckar på mattan... :D Ha en fin kväll du med!

Jag blev "botad" av min karriärshets och totala fokus på jobbet när ett av mina barn blev sjukt och fick en halv dödsdom. Som tur var gick det bra, men sen den dagen tänker jag ofta att jag måste ta tillvara på tiden med barnen och har nedprioriterat jobbet. Idag kan jag ibland längta till den kick det kan vara att ha totalt fokus på jobbet... gå in i flow... och sen få ganska bra betalt.

Men, Mirabelle, förstår hur jobbigt det är att alltid tänka på jobbet och inte kunna vila ordentligt. Bio kanske? Träffa några vänner? Nä, ingen bra hjälp här... men du har min omtanke <3

Mirabelle

Ett av mina barn blev allvarligt sjukt, och det fanns fara för hens liv under flera år. Min man gick samtidigt in i en djup depression. I den processen någonstans blev jag överspänd även gällande jobbet. 150% fokus på sjukt barn, hålla sjuk man under armarna, kompensera syskon OCH 150% fokus på jobbet. Varför jag växlade upp även yrkeslivet vet jag inte. Kanske pga att personlig konkurs hotade när mannen var som sjukast... Men den akuta krisen varade bara några månader. Jag hade kunnat växla ner tidigare än dags dato. Nu är barnet friskt och mannen mår hyggligt. Och jag har trillat ner i en utmattningsdepression, men klarar ändå inte av att växla ner :/ Tack för din omtanke iaf. Jag ska till psykolog snart. Hoppeligen kan han skruva fast alla mina lösa skruvar...