Jag dricker för mycket och har gjort ganska länge, (ca 1 flaska vin per dag).
För en tid sedan kände jag att jag var tvungen att söka hjälp och ringde ett beroendecenter inom Landstinget. Efter lång väntan fick jag tid och jag hade verkligen sett fram emot detta - tänkte att nu äntligen kan jag få hjälp!
Efter en tids jobbig utfrågning (hur mycket dricker du, jobb, familj etc) så säger denna sjuksköterska - "Om du misslyckas med behandlingen så måste vi anmäla dig för socialen för du har minderåriga barn - bara så du vet."
Vad sa du? Menar du allvar? Jag förstod inte vad hon sa... Jag går dit av egen fri vilja och vill ha hjälp. Jag behöver stöd - mina barn behöver stöd - jag behöver inte hot. Jag vågar inte ta risken att bli anmäld för socialen så jag känner att jag inte vågar påbörja behandling.
Har andra haft liknande upplevelser? Jag tycker att detta är osannolikt dåligt bemötande. Är det så vården fungerar så känns det inte som ett alternativ.
Vad gör jag nu? Jo jag försöker på egen hand att hålla mig nykter. Jag ska även se om det finns någon annan klinik som kan vara mer mänsklig i sitt bemötande. Tips någon?

Kina70

Jag är ny här, men kunde inte låta bli att skriva när jag läste ditt inlägg. Jag bestämde mig för ca 14 dagar sedan att nu får det vara nog med A. Har gjort flera försök, men misslyckats. Läste på 1177 ang hjälp med läkemedel för att dra ner/sluta dricka och kom fram till att Campral verkade vara något för mig. Tog kontakt med min läkare på VC och förklarade hur läget var. Hon skrev ut det till mig och berättade samtidigt att hon är skyldig att meddela att man går på samtal också. Hon gav mig telefonnumret till Behandlingsteamet i min Kommun med orden att de har tystnadsplikt och inte för några journaler som hon ser. Det tar ju inte bort skyldigheten att anmäla vid missförhållanden. Efter mitt första möte med dem kändes det så bra. Första gången jag pratade öppet med någon om mitt missbruk och blev inte ”dömd” . De jobbar förvisso ihop med socialtjänsten, men är inte alls så som jag trott. Som sagt fokusera inte på oron ❤️

Himlas

Jag är nu nyker - inne på min 4:e dag - vet inte hur det gick till - jag är i princip aldrig nykter frivilligt annars. Det där besöket på kliniken som jag trodde skulle hjälpa mig blev en katastrof men nu känner jag att jag får väl fixa det här på något annat sätt. Jag har läst en del inlägg och ska börja med att läsa böcker om missbruk och sedan kanske våga gå på något AA möte.

Mirabelle

Du hade kunnat gå från det mötet övertygad om att läget är hopplöst och fortsatt som tidigare. Men det gjorde du inte! Du hittade din egen kämpaglöd och planerar din strategi. Bra jobbat! Att läsa på om "fienden" är nog väldigt klokt. Dela gärna aha-upplevelser du stöter på :) Sedan tror jag att en trygg gemenskap, där man får stöta och blöta saker och ting med andra, är viktigt. Det här forumet tjänar syftet för mig. Har hört att AA ska vara riktigt bra, så det vore ju toppen om du vågade dig dit så småningom. Lycka till!

Himlas

När jag kom hem idag låg det ett brev från kommunen och socialtjänsten. Beroendekliniken hade gjort en orosanmälan mot mig även om jag aldrig påbörjade en behandling.
Jag kontaktade dom, gjorde ett möte där jag blev informerad att jag skulle bli anmäld till soc om jag misslyckades med behandling. Jag valde att inte påbörja behandling på denna klinik då jag inte alls kände mig välkommen där samt att jag inte fick något förtroende för den person jag träffade.
Hon har nu anmält mig till socialen även om jag aldrig påbörjade behandling. (Jag ringde tillbaka dag 2 och sa att jag kommer att söka andra alternativ.)
Nu ska jag, troligen även mitt ex, samt mina barn på samtal. Tack för ingenting.

Jag kan bara rekommendera alla där ute med mineråriga barn - håll er bort från landstingsvården. Den känns som ett stort misslyckande.

Mirabelle

Det är nog så att de måste göra en anmälan när de får kännedom om att det föreligger alkoholmissbruk och de inte ser att personen tar emot vård. Men oavsett deras skyldigheter är det lika förkrossande för dig. Jättetuff situation att befinna sig i. Förbered dig inför mötet med att lista de åtgärder du vidtagit för att ta dig ur beroendet. Skriv ner orsakerna till varför du valde att inte påbörja behandlingen (brister i bemötande, låg tillit), så att du kan läsa innantill ifall du blir överväldigad på sittande möte. Kram

Himlas

Det "roliga" i det hela är att det var jag själv som sökte hjälp och fick detta tillbaka.
Detta är något jag skäms över och inte vill ha offentligt och nu kommer det att bli så. Dom kommer att prata med mina barn och mitt ex och jag måste försvara mig. För vad? Att jag ville ha vård.

Mirabelle

Förstår att du känner dig väldigt utsatt och sårbar. Har du en vettig relation till ditt ex, eller kan det hela bli väldigt komplicerat nu? Shit hits the fan osv... Är dina barn tillräckligt stora för att ha viss insikt, och även åsikter?

Himlas

Mina barn är 13-15 år och jag tror inte dom vet att jag dricker för mycket. Mitt ex vet definitivt inte att jag dricker för mycket.
Jag känner mig bara så himla sviken.
Jag kommer aldrig mer söka hjälp.

AL

...känner ångest över din berättelse. Läs Mirabelles inlägg en gång till. Du måste med bestämdhet hävda att du blev illa bemött därav din tveksamhet.
Din man borde gå in i samtal först ist för dina barn. Han är väl vårdnadshavare också...
Styrkekram.

Himlas

Jag har mått så dåligt hela helgen efter allt som hänt med orosanmälan i brevlådan i fredags och jag är väldigt låg. Jag har inte heller varit helt nykter . jag ramlade dit på dag 6 men börjat om igen nu dag 2. Kämpar vidare.
Mitt ex hade fått ett brev precis som jag och han ringde mig på söndagen. Vi pratades vid och han var jättegullig och omtänksam. Vi har inte riktigt haft den relationen tidigare så jag förväntade mig ingenting. Han hade så svårt att förstå att det gällde mig (när han fick brevet) - han trodde det var grannen etc. Han lovade ge mig de bästa vitsord som mamma och allt stöd jag behöver framöver. Det känns faktiskt lite bra att han vet - ingen annan vet.
Jag ringde även socialen och vi behöver inte ta med oss barnen vilket känns dubbelt bra då jag inte vill oroa dom.
Ha det bra där ute - kram och kämpa vidare!

Mirabelle

Att exet och du kunde mötas i samförstånd kring din kris... Jag blir varm inombords när jag läser det. Skönt att samtalet hos soc blir mellan vuxna ögon endast. Hoppas att du får träffa riktigt fina människor som kan hjälpa dig vidare i din kamp för ett nyktert liv <3 De finns just på sådana ställen som hos socialen.

Och du... även om du snubblade på dag 6, så har du fortfarande dina nyktra dagar under bältet. Du tjänade in dem helt själv. De är dina. Ställningen är 7-1 i kampen Himlas vs a-djävulen. Kram

Idag ringde jag anonymnt till ett behandlingshem och frågade lite, det kändes positivt. Sedan ringde jag till soc och fick numret till deras ”superduktiga tjej” av en gullig dam på individomsorgen. Jag tänkte ringa på torsdag. Verkligen ta tag i detta “på riktigt” men nu backar jag... Jag vågar verkligen inte riskera det! Ingen i släkten vet mer än min man och min mamma, barnen har inte märkt något eftersom jag druckit efter läggdags och arbetskamraterna vet inget de heller. Jag har inte råd varken socialt eller ekonomiskt att bli anmäld...

Fint att se att du har tagit flera steg mot förändring och en ny framtid!
Tummen upp!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ellan

Hej,
Jag känner att jag behöver dela med mig av min historia då jag oxå blev anmäld till socialen. Jag hamnade på akuten och psyk en natt... och eftersom vården är skyldiga (minderåriga barn) att göra en anmälan så var det ”bara” att tugga i sig det. Omsorgen och fokuset i samtalet var på barnen. Jag var väldigt öppen och berätta om mitt alkoholberoende. Min man var med och fick säga sitt. Det mötet egentligen handlade om var att få reda på om det fanns trygghet runt barnen. Fanns det andra vuxna osv. Det var inte roligt och skammen var stor men de jag mötte var kloka och pålästa. Jag erbjöds behandling men jag valde att gå via vårdcentral, samtal hos beroendeterapeut osv. Deras bedömning var att inte gå vidare med utredningen då barnen ansågs ha en trygghet omkring sig trots mitt drickande. Efter mötet gick jag tillbaka till jobbet... det var märkligt att till viss del vara en fungerande person men till stor del en icke fungerande person som sökte trygghet i vinet. Ett halvår senare gjorde jag min behandling och nu har jag varit nykter i två år.
Vad vill jag säga med det... så här i efterhand var detta en del i uppvaknandet. Det tog tid innan jag verkligen tog emot hjälpen jag behövde men jag behövde tydligen få större konsekvenser än möte på soc innan jag vaknade och insåg allvaret.
Så styrka och mod till dig. Det går att vända och må bra.
Ta hand om dig,
Kram
Ellan

Himlas

Mitt möte med socialen gick bra och dom lade ner anmälan efter vårt möte. Mitt ex backade upp mig 100% och det kändes bra men jag är ändock sargad efter det som har hänt. Jag vågar inte prata om mitt beroende längre. Jag känner mig väldigt tveksam till att ta kontakt med någon annan inom öppenvården för behandling även om jag behöver det. Vilken paradox! Det finns vård men jag vågar inte ta emot den för att chansen finns där att jag misslyckas och då kommer det bli känt för personer som jag inte vill ska veta. Min arbetsgivare skulle definitivt ta mig ur tjänst. Jag är själv chef så jag vet hur detta skulle hanteras.
Min intigritet är viktig för mig. Varför kan man bara inte få vara anonym? Att dricka för mycket är inte OK i vårt samhälle även om alla säger att det är en sjukdom. Jag har inte kommit dit iallfall att jag tycker det är känns ok att berätta för allt och alla att jag är alkoholist. Jag känner skam.

Så jobbig din situation verkar vara... Men, skönt att scoalen lade ner anmälan och verkligen skönt att ditt ex backade upp dig! Vi får hjälpa dig här på forumet! Jag kommer för övrigt aldrig att söka vård efter att ha läst dina inlägg...

Hur mår du idag?

Har absolut förståelse för att Himlas situation är oerhört jobbig. Jag har dock vart i kontakt med 3 olika kliniker under åren.
VC (Sthlm), Riddargatan 1 och Magnus Huss i Stockholm. Ingen har anmält mig till sociala. Jag fick däremot en anmälan när jag hamnade i fyllecell 2012, men det är ju förståeligt. En annan trist historia (som jag idag kan se positivt på för det var det som fick mig att sluta dricka)

Lite synd men förståeligt att man inte vågar söka hjälp när man kanske behöver. Trots allt så kan våra organ efter långvarigt alkoholintag behöva kollas upp - lever, hjärta och kanske få mediciner utskrivna för att kunna sluta dricka.

Kram

MM

Metanoid

Jag sökte också hjälp.
Dricker inte varje dag men ändå tillräckligt för att jag ville ändra på det.
Jag har alltid varit en orolig själ (MBD barn) idag fins inte den diagnosen utan det kallas ADHD.
Jag har aldrig kollat upp det så jag ville se om det kunde hjälpa mig att må bättre.
Först sökte jag via psykiatrin men dom hjälper inte alkisar så dom hänvisade till beroende mottagningen.
Blåögd som jag var så tyckte jag det inte spelade nån roll var jag sökte hjälp.
Naturligtvis blev det anmälan direkt.
Soc stämde möte med min sambo kom med stripad bil (Socialförvaltningen) parkerade utanför.
Och ifrågasatte varför hon var ihop med en alkis och utsatte våra barn för det.
Hon accepterade naturligtvis inte det utan jag fick flytta ut.
Detta är ett år sen drygt träffar barnen nån gång i månaden iaf är glad för det.

Men jag måste säga jag kommer aldrig någonsin mer prata om något personligt med någon anställd inom kommun stat eller landsting.

Jag tycker fortfarande samhällets reaktion på att jag bad om hjälp är helt utan proportion.

Jag har jobbat hela livet och har betalat skatt.
Och kan fortfarande inte tycka annat än att jag var värd den uppmärksamheten.

Så jag kan tyvärr inte annat än varna andra sök INTE hjälp via lanstinget/soc dom hatar missbrukare.

Kolla något privat alternativ i stället om ni vill ha hjälp.

Kram och hoppas innerligt att det går bättre för er.