Hej. Jag har läst här i 1,5 år snart. Jag är runt trettio år och jag minns hur jag som yngre verkligen kämpade emot alkoholkulturen. Jag vägrade börja dricka och slutade umgås med de som drack i tonåren. Jag hatade när vuxna drack trots att inget allvarligt hände, men jag hatade personlighetsförändringen hos de vuxna när de drack. Åren gick och att vara nykterist i gymnasiet gjorde mig så utanför så i slutet av gymnasiet slutade jag kämpa emot och började dricka. Gick ut varje helg och drack måttligt. Kände mig äntligen normal fastän varje festhelg gav mig ångest. En kemisk ångest antar jag. För i övrigt gjorde mitt drickande att jag passade in och jag hade många vänner.

När jag gifte mig drack jag väldigt sällan men pga mycket ensamhet i relationen började jag dricka allt mer. Fastnade i en hemskt dålig ovana och drack för ofta och för mycket och var bakis på jobbet.

Sedan blev jag gravid. Jag minns hur jag upplevde det som att det räddade mitt liv. Jag drack inte på tre år och jag mådde så bra. Fick ett till barn och drack väldigt sällan.

Men de sista två- tre åren har något hänt. Jag har långa perioder då jag inte dricker men så faller jag in i ett dåligt beteende där jag dricker för ofta. Och jag hatar det!!! Hatar hur jag mår av det. För ett år sedan trodde jag att jag var deprimerad och jag slutade dricka. Ganska snabbt kände jag mig glad och nöjd och insåg att det var alkoholen som gjorde mig sjuk. Ändå dricker jag igen! Inga stora mängder (kanske) men ändå för mycket och för ofta periodvis.

Jag tror att min egen far är sk. periodare (inget han erkänner) och min farfar var alkoholist. Och jag tror det är därför jag varit så emot alkohol större delen av mitt liv. Men kanske är det också det jag "drabbats" av? Jag känner mig som en nykterist och alkoholist i samma kropp?!

Jag är så trött på att falla igen och igen och nu bara måste jag lyssna på mitt inre som säger åt mig att inte dricka- nånsin. Men jag vet inte om jag klarar det. Jo, jag klarar det alltid ett par månader när jag väl bestämmer mig, men faller alltid tillbaka igen. Och jag orkar inte mer. Jag och alkohol passar inte alls ihop och har aldrig gjort det. Jag får sådan ångest av det. Jag vet inte om jag dricker mkt jämfört med andra men egentligen spelar det väl ingen roll eftersom exakt varje glas får mig att må dåligt...

Nu tänkte jag i alla fall att det kanske hjälper mig om jag skriver här. För jag vill så gärna sluta dricka! :-( För alltid.

dig en fin vecka och att du får må lite bättre. Tungt, även om man är medveten om att det är en del av livet. I vissa delar av landet ska det äntligen bli plusgrader. Hoppas på tidig vår där du bor. ♡ Kram

Lim

God kväll.... eller godnatt egentligen.

Tack snälla Jasmine, vinäger och miss lyckad för era svar. Jag mådde bra ganska snabbt igen. Det har blivit så sedan jag helt slutade dricka; det tunga håller inte i sig så länge. Inte som förr.

Miss lyckad, ibland känns det som att du kan se mig på riktigt... genom internet eller nåt ? Bara en sån enkel grej som att du skriver att jag ska låta mannen göra sin del av hushållet.... Som att du visste att jag känt mig som en betjänt här hemma ❤

Haha, vinäger, här där jag bor kom de snö igen. Det var en fantastiskt solig vecka men sedan vaknade vi i snö, regn och grått. Men jag hoppas det ändras under helgen igen. Tack ❤

Och tack för dina fina ord Jasmine ❤

Jag kom av någon anledning jag glömt nu in på en sida om vad som kan hända med foster om mamman dricker alkohol under graviditeten. Tror det hette FAS? följden kunde vara ett speciellt utseende, ett litet huvud, koncentrationssvårigheter, hjörntrötthet osv. Orsakat av en mammas drickande. Det var så sorgligt. Och det gör det ju så uppenbart att alkohol är ett gift?! Vore det ofarligt eller bra på nåt sätt så hade det ju inte blivit sådana skador. Det är inte som att dricka ett paket mjölk precis...

Nu orkar jag inte hålla ögonen öppna mer. Dags att sova. Och vakna imorgon lika nykter som jag är nu. Och om två dagar har jag varit fri i 1 år och 2 månader ????

Godnatt ? kramar!

Även där jag bor fick våren ett bakslag med snö och slask, men idag verkar det blir sol. Jag vaknade upp nykter, men tyckte det var lite orättvist att jag trots det had två stora påsar under ögonen:). Nu blir det frukost med pannkakor och smoothie hos mig. Barnen kom tillbaka till mig igår efter en vecka hos deras pappa. Så mysigt att ha dem tillbaka! Och nu när jag slipper vara trött efter en kväll med A så känns det verkligen bara mysigt, inte mysigt blandat med "åh, vad jobbigt, när ska de somna så jag får dricka mera vin ensam i soffan".

Kramar till dig wherever you are <3

Lim

Jag har ju varit nykter nu i 14 månader och det går bra. Känns perfekt, rätt och stabilt. Men jag har känt den senaste veckan att det är en period nu då jag jobbar med mina tankar. Jag är lite uppstressad och vill ha en snabb lösning. Vill inte ha alkohol men söker annat... shopping, planera nåt, resa nånstans etc. Jag känner mig inte så lugn som jag brukar. Jag vet att det går över. Det är såhär denna tid på året. En härlig tid men den startar nåt inom mig. En stress. Jag har fantiserat kring att ta en öl. Men jag blir inte sugen och vill inte ha. Men det upprör mig inombords att fantisera det. Jag vill inte alls tänka på det. Det stör mig att alkohol tar plats i min hjärna alls. Trots att jag inte kommer att dricka.

Min man dricker oftare igen. Hela tiden känns det som fastän det inte är sant helt. Jag kan inte fatta att nån vågar göra så mot sin kropp? Tror han att han är odödlig? Jag häpnar.

Tänker på all alkohol jag skonar min kropp från. Det är så skönt.

Jag måste ta mig ur den här stresskänslan. Hitta tillbaka till de rosa molnen och lyckan över vad fint livet blivit. Jag måste hitta min kärna igen och känna stoltheten. Inte tänka på vad jag missar och hur jag ska döva stressen. Jag har letat efter lugn i yttre faktorer men jag måste söka inom mig.

Jag tror jag saknar nån som lever som jag. Som delar mina erfarenheter. Jag skulle vilja prata med mina vänner om nykterhet och fördelar med det. Men jag får alltid vara neutral och nicka glatt när folk säger de ska slappna av med ett glas vin på kvällen. Jag vill få säga till alla "åååååå vad skönt det är att aldrig dricka, ellerhur? Slippa vara bakis. Slippa ångesten"... men ingen vill ju höra det. Så jag ler och säger "jaa, vad skönt för dig". Blä. Är så trött på att känna att jag inte får trampa de som dricker på tårna. Trött på att låtsas som att elefanten i rummet inte finns. Trött på att ta hänsyn till deras normdrickande. Se till att inte göra nån obekväm.

Nej, jag tror det är dags att dyka ner i nån dokumentär om alkoholism eller hitta nån bok i ämnet. Dags att stärka mig och mitt ego lite.

Tack och lov för detta underbara forum!

Jag klistrar in nåt jag skrev i tråden MondayMorning startade om personer med periodiskt beroende. För jag vill gärna ha det här med ifall jag vill hitta det igen. Det är nog den enda gången jag skrivit ner just hur mitt drickande brukade se ut.... tror jag.

Hej MondayMorning och alla andra!

Jag känner ju precis sådär.... alkoholist och nykterist i samma kropp... Och min tråd heter ju så till och med för det är så jag känt mig de senaste åren.

För mig har det dock sett lite annorlunda ut. Jag har sällan druckit mer än en flaska vin per dag/kväll när jag druckit och inte heller druckit varje dag. Utan det har varit (på ett ungefär) så att jag har en nykter period på 2-3 månader. Utan att ens vilja ha alkohol. Sedan bestämmer jag mig för att dricka igen och då har det börjat med en eller två dagar i veckan och sakta eskalerat till att bli fler dagar i veckan och lite mer alkohol vid varje tillfälle. Sedan efter någon månad eller två har alkoholen blivit för central i mitt liv och jag får enorm ångest och bestämmer mig för att sluta. Är då nykter flera månader igen. Börjar åter igen dricka ett par månader. Och slutar igen. Vissa dryckesperioder har varit värre än andra. I slutet innan jag slutade sist (för 14 månader sedan slutade jag helt dricka) så upplevde jag att jag knappt kunde gå tre dagar utan att dricka och jag kände att det var på väg att gå åt skogen.

Hade jag inte haft barn och ett jobb där jag måste vara helt pigg och frisk så är jag rätt säker på att mängderna alkohol hade varit mycket mer under mina dryckesperioder. Innan jag fick barn höll det på att gå åt helvete rent ut sagt. Då drack jag sprit till och med mitt på dagen. Och nån månad senare slutade jag....Och så höll det på. Runt runt.

Det är som fler skriver... förvirrande! Och kanske också gör att man inte vet vad man ska tro om sig själv?

Men jag började även känna att jag inte orkade med att vara så dubbel. Ena dagen sa jag till alla att jag inte drack medan jag nästan gång vi sågs kunde dricka vin en hel semesterresa. Och nästa gång säga igen att jag inte dricker. Jag orkade inte vara så himla rörig längre inför människor runt mig.

Hur vårt drickande än ser ut så tror jag i alla fall att det är skadligt. Och trots att jag varit nykter mer varje år än vad jag druckit så har alkoholen förstört massor för mig och skadat mig ända in i själen. Det var ett år för inte alls länge sedan som jag drack 3 månader av 12 totalt. Det låter ju väldigt lite! Men jag mådde USELT av de tre månaderna. Det räckte för att helt förstöra min självkänsla. För under de tre månaderna var min hjärna fullkomligt besatt av alkohol på olika sätt.

Bra initiativ av dig MondayMorning att starta denna tråd ?

Kramar till alla som behöver och vill ha ?

Lim

Och Jasmine, det låter underbart att ni ska ha det mysigt på riktigt ? Det är värt allt att få leva livet så. Inte ständigt bli sliten itu av alkohol. Kram!

Det verkar som att reptilhjärnan på något sätt tar över hjärnan på en periodare? Det är nog unikt för just den sortens missbruk.Själv drack jag bara kvällar och nätter..Dels av skälet att barnen sov, men också för att det ser och känns tragiskt att vara full på dagtid..Det lockade aldrig mig att supa på dagen. Så är det nog med allt missbruk..Vi och våra hjärnor har olika sätt att missbruka..Den som är beroendeperson måste verkligen vara på sin vakt, så inte hjärnan lockar till annat beroende när man slutar med en sorts missbruk. Lim kolla på aa på nätet..Du verkar så duktig på datorer(tror jag?) Det finns möten på nätet över hela världen man kan testa, har jag sett.Läs anhörigsidorna på forumet också om du inte redan gör det..Vi är många som är både beroende och anhöriga..Kram

Lim

Jag läste på anhörigsidorna förut. Det var väldigt skönt. Men sedan hamnar jag i förnekelse och förtränger verkligheten kring att jag är anhörig till någon som är alkoholist (enligt mig är han det, absolut inte enligt honom).

Absolut är det nån slags reptilhjärna som sätter igång! För den riktiga hjärnan är ju så medveten och förnuftig på alla sätt. Det gäller att fortsätta jobba med sig själv varje dag och reflektera hela tiden kring reaktioner och tankar på A osv.

Jag drack helst på dagen! För jag var SÅ rädd för att bli bakis. Jag kunde lätt börja efter lunch med ett glas. Sedan dricka under dagen för att framåt kvällen byta till kaffe eller te och avrunda dagen mer eller mindre helt nykter. Om jag råkade dricka sent istället så kräktes jag innan jag lade mig. Fruktansvärt tragiskt. Den ständiga rädslan för att bli bakis var nog det som stoppade mig från att dricka mer än vad jag gjorde. Och jag drack mest folköl för jag vågade inte starkare (ibland vin om min man köpte till mig).

Det är ju också så att ens sällskap påverkar. Jag hade aldrig druckit alkohol när jag och min man träffades. Undrar hur jag hade levt om jag träffat en nykterist? Jag kanske förr eller senare hade börjat dricka ändå. Det var kanske min lott att genomgå detta.

Jag ser fram emot ännu en nykter sommar i alla fall. Med ett sinne fritt från skuld och skam.

Kramar!

Skulle du kunna gå på ett AA? Man behöver ju inte ha akuta problem för att sitta och dryfta där. Bara för att ventilera.

Jag har också för mig att du hade lite av denna stress inför sommaren, förra året? Kanske vårstress då du vet att sommaren kommer och med den ska det drickas runt omkring dig. Vid poolen, vid utflykten, på semestern, när man grillar. Kanske det stressar dig omedvetet?

Jag kommer ihåg en man som skrev här inne. Hans fru hade som krav på att han skulle sluta dricka, om inte så ville hon skiljas. Han gled på en räkmacka till nykterhet. Och drog på semestrar och konferenser och levde på euforin. Han flög på de rosa molnen från dag 1. Och det slutade med att han funderade på om han ville leva med sin fru, han ansåg att hon drack för mycket.

Så kan det går. Hur historien slutade vet jag inte....

Kram Lim och tack för dina fina kloka inlägg

MM

Lim

Jo MondayMorning det stämmer helt. Jag hade den här känslan innan sommarn förra året också fast i en lite annan form bara. Då hade jag samtidigt sämre självkänsla eftersom jag inte hade varit nykter mer än några månader så jag jämförde mig ff mkt med andra på ett skadligt sätt. Så det jag känner då och då nu är inte alls så illa som förut. Tack MondayMorning för att du påminner mig!

Hoppas alla har en bra helg och får fint väder runt om i landet.

Kramar!

anonym17136

Det var stressen som tog mig ..Lim .. även om jag har ” bytt ” liv .. så gället det att vara på min vakt .. våren ljuset gör mig pigg .. jag vill vill vill Såå mycket ... det kan lätt övergå till stress .. hösten , vinter mörkret gör mig lugn .. inte samma krav ., Men nu kommer ljuset .. Som jag vet att du längtar efter ... ? Sol o Vår till dig , Lim ... kramar Lerigen

Lim

Å vad jag förstår det Lerigen. Man vill så mkt att det blir en stress och en press. Maxa våren och sommaren och njuta och hinna massor. Försöker lugna mig men samtidigt har jag mkt energi nu också. Rensar mkt hemma och fixar. Det är kul men också lite för intensivt ibland. Men jag har absolut noll sug efter alkohol.

Jag tittade på Bodyguard nyligen, med Whitney Houston, och slogs av hur livvakten sågs som stram och utan personlighet så länge han var nykter och drack apelsinjuice. Men sedan när man fick börja känna honom som en människa med personlighet, då började han dricka ? Till och med massa vodka i juicen mitt i natten när han höll vakt. Helt knäppt. Bra film förstås men den där detaljen var ju rätt löjlig.

Hoppas ni har en bra tisdag allihop. Med apelsinjuice ?

Kramar!

Lim

Idag har jag varit nykter 14 månader och 8 dagar. Tänker på att förut kunde 8 dagar nykter kännas som lång tid. Jag minns när jag var liksom på väg att sluta på riktigt men inte hade kommit dit helt. Då stod jag på jobbet och räknade att jag inte druckit på 10 dagar. Men jag hade haft vita knogar så det kändes ändå inte bra.

Nu när dagarna fylls på och jag inte reflekterar så ofta över det så är det lätt att glömma att varje dag är en vinst.

Jag kanske inbillar mig detta men jag upplever att mina grannar runt om mig är annorlunda mot mig nuförtiden? Trevligare på nåt sätt. Eller är det jag som är trevligare mot dem kanske pga att jag inte behöver hålla avståndet pga att jag druckit...? Och då blir de trevligare mot mig automatiskt.

Och det syns på en person om hen känner sig skamsen och döljer något..Det är såklart individuellt lim..Men kan tänka mig att du känner dig pigg och stark allt som oftast och tittar på folk i ögonen. Du vågar le och prata..Det smittar ju såklart.. Härligt att våren är på ingång och solen värmer. Kram

Lim

Ja så är det nog miss lyckad. Och dessutom vågade jag ibland förut inte vara för glad och trevlig nykter heller för jag var så rädd att de skulle tro jag var glad för att jag var full. Så under mina nyktra perioder blev jag stel som en pinne för att jag ville att alla skulle förstå att jag var nykter ? Vad fel det kan bli.

Jag drack en alkoholfri öl igår. Jag valde en sort som inte liknar den öl jag brukade dricka med alkohol i. Så då var det inte triggande eller obehagligt att dricka den. Bara trevligt och gott.

Nu ska jag ta barnen till stan och sedan ska jag grilla. Härligt att våren äntligen är här.

Många kramar till er alla.

Lim

Jag känner sådan enorm glädje och tacksamhet över att jag slutade dricka i tid. För mina barn allra mest.

Jag tänker tillbaka på tidigare långa nyktra perioder jag haft när barnen var ännu mindre och det är så fina minnen. Jag minns glädjen med barnen och jag minns min egen hälsa och mitt fokus på rätt saker.

Sedan började jag dricka och jag har dåliga minnen från det. Särskilt min näst sista aktiva vinter. Jag är så glad att jag aldrig igen ska må sådär.

Jag är så glad att jag åter igen är den där mamman jag var förut när jag var nykter. Jag tappade bara bort mig ett tag men jag är tillbaka. För att stanna.

Det känns som att jag också nu renat hemmet helt och hållet från mitt förra liv. Jag har kastat massa saker och jag har fått ett nytt förhållande till mitt hem. Det känns som att jag respekterar mina medmänniskor, mig själv och min omgivning. Och jag ger barnen vad de har rätt till.

Jag har tur som inte har druckit mkt av mina barns liv. Jag vet inte hur jag hade mått om jag vetat att jag druckit bort deras uppväxt. Det måste kännas fruktansvärt för de som faktiskt har såna samvetskval och ånger.

Jag älskar att vara nykterist!! Saknar inte alkohol ett enda dugg.

Vi ska ju sluta med alkohol för vår egen skull, men för våra nära och kära blir då också livet lättare att leva..Det är jättehärligt för våra ungar med nykterheten lim..Jag bearbetar mitt supande med mina yngsta barn som bott hemma när jag drack.Jag säger till dom att dom får prata och vara arga på mig om dom vill.Jag försöker bearbeta om dom vill ventilera eller fråga om mitt missbruk, deras skam och skuldkänslor. Idag har jag en ren och helt ärlig relation med barnen..Vi får aldrig tillbaka tiden, utan får se till att göra bra val resten av livet..Ha en fin Söndagskväll lim?

Lim

Tack miss lyckad och Lerigen för er respons ❤

Jag är sådär extra lättad nu över mina val i livet och i nykterheten. Och det är pga självkänslan som jag alltid tjatar om och återkommer till.

Jag hade nog varit ett vrak nu om jag drack. Jag menar, jag var nästan det när jag slutade när det kommer till min självkänsla. Så hade jag druckit över ett år till på det.... Hur hade jag mått nu? Jag hade nog hatat mig själv (sorgligt men helt sant). Alla mina tillkortakommanden förr hatade jag mig för men nu ser jag dem som mänskliga och normala. Ingen är perfekt. Och när det går att acceptera sig själv för goda och dåliga saker så kan man må bra. Och om man vill kan man även klara av att förändra saker lättare och på ett positivt sätt.

Jag tappade livsgnistan när jag drack och jag tyckte jag var sämst på allt. Det är ju fruktansvärt. Men jag insåg det knappt då får jag var ju van vid att tycka att jag var värdelös.

Jag går inte runt och känner mig bäst nu heller men jag ser inte ner på mig själv. Jag känner mig inte dålig och skamsen och jag trycker inte ner mig själv.

Livet är jobbigt ändå som det är ibland och som förälder har man mkt ansvar och mycket att leva upp till och ta hand om. Att till råga på det ta bort all kraft och all kärlek till sig själv för att man inte vill eller kan sluta dricka, det är ren och skär självtortyr.

Jag har svårt att formulera mig nu för tiden här för jag begränsas så mkt av att förbli anonym. Vill inte skriva nåt utmärkande så då skalar jag av massa detaljer. Kunde jag skriva helt fritt hade det varit lättare. Men det är bra att skriva lite rörigt och odetaljerat än inte alls.

Jag är också så glad åter igen för mina barns skull att jag inte dricker. Jag finns här i vått och torrt. Alltid redo för allt. Och med orken!

Min relation till mina barn är såååå nära och så bra. Vi litar på varandra till hundra procent och kan prata om allt. Hade jag inte slutat i februari 2017 kanske vi inte hade haft det såhär bra? Vi har alltid varit oerhört nära men ju äldre de blir ju mer märker de ju. Hade jag druckit nu hade de ju märkt det väldigt väl och jag vet inte hur det hade påverkat vår relation. Jag ska aldrig ta reda på det heller ? den enda relation jag nånsin ska ha till dem och andra är nykter ❤

Kramar!

Lim

Tänkte på en till sak. Och det är att det inte är konstigt att många dricker. Både mycket och mindre... det är inte lätt att vara människa och ofta går både hjärna och känslor på högvarv hela dagarna och ibland på nätterna. Pressen är stor på oss redan från när vi är barn.

Sedan om man känner att alkoholen tillsist skadar mer än vad den hjälper så krävs det ju en stor motivation till att verkligen sluta dricka. Och det krävs ständig och daglig reflektion i princip resten av livet kan jag tro... för att fortsätta att inte dricka.

Mitt ena barn har det jobbigt just nu och jag känner mig så tacksam över att jag finns här som den bästa versionen av mig. Och samtidigt får jag panik. Han är så liten men redan pressas han av sociala sammanhang och skola etc. Han är så liten men redan så besvärad av livet i perioder.

Det gör så ont i mig att jag vill skrika. Hade jag druckit nu hade jag viljat ta livet av mig nästan. Men nu är jag den vuxna mamman och jag tror att jag hanterar allt bra och jag tror det blir bättre snart. Jag ber om det i alla fall.

Och så förstår jag att folk dricker. Men jag vet också att det är bättre att inte göra det ❤ Hade jag gjort det nu hade jag mått 10000 gånger värre och även mitt barn, för jag hade inte varit den mamma han behöver.

Kämpa på alla där ute. Ni är grymma som klarar er genom livet ?

Lim

God kväll (eller strax godnatt).

Jag ligger i sängen och är helt slut. Imorgon ska vi iväg rätt så tidigt och det känns så befriande att jag kan det och vill det. Det är lätt för mig att tacka ja till att göra saker tidigt. Jag ska ju inte vara bakis. Jag ska dessutom cykla en mil dit vi ska. Utan problem. Om det inte regnar förstås... ?

För många år sedan nu brukade jag ställa in saker ganska ofta för att jag var bakis. På senare år slutade jag planera in saker istället... så jag slapp ställa in. Sedan överkompenserade jag istället på andra sätt. Jag gjorde mycket aktiviteter med mina barn nästan hela tiden för att jag ville vara en bra mamma. Det är jag iof glad för... att jag faktiskt inte försummade dem. Jag försummade "bara" vänner och mig själv.

Men nu kan jag cykla en mil en tidig lördagsmorgon utan att känna att det är jobbigt eller att jag gör det fast jag hellre vill dricka. Jag behöver inte känna att jag OFFRAR en fredagskväll med vin för att inte riskera att bli bakis på lördagen. Jag vinner nåt annat genom att inte låta vin styra min fritid.

Sedan är det faktiskt väldigt fantastiskt att veta att jag inte tillför min kropp något gift. Jag behöver inte tycka att motion är meningslöst pga att jag ändå dricker bort hälsan. Det är inte meningslöst att äta kosttillskott eller dricka nåt nyttigt etc. Det är det väl förstås aldrig. Men om man dricker känns det ju som att man ger sin kropp en smäll (alkohol) och sedan en klapp (nåt nyttigt) och sedan en smäll igen följt av en klapp. Men nu är det inga smällar. Bara fina klappar.

Ofta om jag är ute och går och jag möter nån som är ute med hunden och samtidigt röker så brukar jag tänka att det är ett sånt slöseri på en sån fin promenad med frisk luft att dra i sig cigarettrök istället för friskt syre. Slöseri på en promenad. Så är det med alkohol också. Känns som slöseri på hälsan och livet.

Nu somnar jag nästan och har knappt känsel kvar i händerna av att skriva liggande i sängen såhär.

Hoppas ni alla får en fin nykter helg!

Kramar!