När det varit såhär i åratal och inget man gör hjälper varken att stoppa när man väl börjat eller att avstå helt. Då känns det som de inte finns mer å göra. Känns som jag bara får acceptera att det är så här det är. Att jag kan gå utan alkohol länge men sen plötsligt få ett sug å då dricka allr emellan 1-4 ggr i månaden tills bara en minneslucka å sömn kan bryta det. Sen ångesten å aldrig mer. Sen glöms det bort å så börjar de om igen. Runt runt i cirklar. Kanske bara får acceptera att leva så här. Folk tycker ju inte att de är ett problem efterssom jag inte har sug emellan fyllorna. Kan se min sambo dricka öl utan att bry mig. Jag har bara mina tillfällen då jag måste ha. Spelar ingen roll att jag planerar in annat för drickandet går först i dessa situationer. Annars bryr jag mig inte ens om att vi har öl hemma. Men mycket tid går att planera hur jag ska hantera nästa fylla. Eller göra upp planer hur jag ska sluta. Men det går åt helvete helg efter helg år efter år. Kanske är det normalt? Folk säger ju att det inte finns nåt problem att jag överdriver