Första soliga vårdagarna den här helgen och så kom drickandet igång igen. Han har låtit bli ett bra tag då vi fick barn, minskat mycket, men denna helgen var fruktansvärd. Hade gäster både fredag och lördag och han bara hällde i sig. När jag kommenterade det på lördagen så låtsades han sluta dricka och smet istället iväg och klunkade i sig när jag inte såg (som att man inte märker) Gråtit mig till sömns i tre dagar nu. Igår pratade vi om det och han bad om ursäkt och att han ska skärpa sig. När jag kom hem från jobbet så hade han druckit igen. "Bara en öl", sa han, men man blir inte sådan av en öl och då var han ensam hemma med barnen. En 3-åring och en 4 månaders bebis. Jag vågar inte lita på honom alls, och snart är det sommar och semester och då har han de senaste åren haft för vana att dricka varenda dag under semestern. För det är ju så gott med "EN" öl när solen skiner, men det blir var och varannan dag för många. Han är världens mest fantastiska man och pappa så länge han är nykter, men nu börjar jag fasa igen och mår såååå dåligt över detta och vad som kanske väntar.
Vi hade pratat om vilka gudföräldrar vi skulle välja till vårt barn, men inget bestämt. När han sedan var onykter i påsk så frågade han sin syster och hennes sambo helt utan mitt medgivande. Blev så ledsen så jag kan inte ens beskriva det. :S Känner mig så sviken!