Hej alla i forumet!
Jag har varit med här sen drygt tre veckor då jag bestämde mig för att nu räcker det med alkohol.
Har kommenterat en del och tryckt på många hjärtan! Är så glad över att detta forum finns.
Jag bestämde mig för att sluta dricka efter att jag åkt in och hamnat på avd 54 på St Göran (beroende). Den natten och morgonen var överjävlig. Ångesten att ha hamnat där ytterligare en gång (gången innan var för ett par år sedan). Orosanmälan t soc. Igen.
Vad utsätter jag min tonåring för. Och mig själv. Jag ville bara fly från allt. Sova. Glömma.
Men på något sätt fann jag styrka av att jag kände att jag nått botten. Sket i att köpa vin o öl. Masade mig iväg till AA på bakisdarriga ben. Registrerade mig här. Efter några dygn med svettiga och oroliga nätter masade jag iväg till gymmet o dansade. Gick på yoga. Vägde mig. Hmm. På två år hade jag gått upp drygt 10 kilo! (visste att jag gått upp, men SÅ mkt..)
Alkoholism är en progressiv sjukdom, det vet jag, men att jag skulle supa bort jobb och mina nära vänner, förstod jag inte, förrän jag var där.
Att jag dag efter dag har valt alkoholen före min sons oro över mitt drickande, det är så jävla rubbat!
Nu tar jag en dag i taget, ibland en timme i taget. Har kontakt med beroendemottagningen i mitt område. Fortsätter, dansa, yoga, läsa, se filmer, laga god mat, umgås med mitt barn, och gör annat som jag prioriterat bort för att jag valt alkoholen före allt.
Börjar få koll på ekonomin nu o ser ljusningar på jobbfronten.
Relationen mellan mig o sonen stärks för varje dag. Sömnen bättre, ångesten betydligt lindrigare o kilon försvinner.
Tack alla som delar med sig härinne, ni betyder jättemkt i mitt tillfrisknande!
Kram till alla som kämpar och peppar på forumet!